Kungens nya flygplan

Ja, får vi bara bort Abhisit så loses den globala finanskrisen, den globala uppvarmningen och Thailand kvalificerar sig till och med for fotbolls-VM. Kunde bara Sydostasiens storste crooniist och ekonomiske brottsling få bli statsminister igen finns det inget som talar emot att Thailand inom ett fåtal år är Asiens, kanske till och med Universums, rikaste och bästa land.

Thaksin var ju en mycket stark motståndare till monarkin och kungen tvingades ju extraknäcka som somtamforsäljare under hans tid vid makten. Thaksins väljarbas är ju också mycket starka motståndare till monarkin och det är bara overklassen som står och viftar med flaggor vid hans framträdanden.

Thaksin slosade inte bort en endaste satang av det thailändska folkets surt forvärvade pengar. Jag såg till och med på TV hur han delade ut sina egna pengar till fattiga bonder i Roi Et. Han var till och med så gentil att han delade med sig av Thailands pengar till de fattiga broderna i Burma och Kambodja. Det klart att den snälla militären i Burma behovde lite satelliter for att bekämpa alla dumma burmeser, säkert overklass, som stor militärens Kinainspirerade militära kommunism. En stark ledare gillar alltid andra starka ledare, Thaksin var ju till och med polare med W.

Hade bara Thaksin fått vara kvar så hade Thailand idag hetat Shinapore och varit en lika underbar demokrati som Thaksins foregångsland, dessutom hade alla makthavare hetat Shinawatra vilket hade gjort det enkelt for oss utlänningar.

Hej Atom

Om man frågar invånarna i Singapore så är de ganska, eller rent av jäkligt nöjda med sitt styrelseskick. Landet är ju bra mycket mer välordnat än vårt eget Sverige.

När det gäller Thailand så är jag nog av den åsikten att invånarna bör få välja sin egen ledare samt även få avsätta sin ledare i fria val utan någon inblandning från militärmakten och kungahuset. Detta har dock militärmakten och aristrokatin i Thailand alltid motsatt sig.

I en demokrati får invånarna den ledare som de förtjänar.

(If you fool me ones, shame on you - If you fool me twice, shame on me...)

Om nu invånarmajoriteten känner för det så kan ju ett korrupt ledarskick alltid avsättas i fria val, och vill de inte göra detta, så är det ju majoritetens fria val att fortsätta att låta sig luras till dess att de nås av insikt.

Även i Syd Afrika var tidigare ledarskiktet av den åsikten att negrer inte skulle ges "One man - One vote". De svarta ansågs helt enkelt för dumma för att kunna välja en förnuftig ledare. Samma tankesätt har även stora delar av den nuvarande makteliten i Thailand som inte tycker att landsortsbefolkningen besitter tillräckligt med intellekt för att få rösta fram den ledare som de för ögonblicket gillar.

Samma tankesätt har även stora delar av den nuvarande makteliten i Thailand som inte tycker att landsortsbefolkningen besitter tillräckligt med intellekt för att få rösta fram den ledare som de för ögonblicket gillar.

Nu är jag väldigt dåligt insatt i den Thailändska politiken och ställer mig pga min okunskap neutral i frågan om rött eller gult. Våra svenska värderingar är nog ingen förebild för någon av sidorna..

Men har man låtit sig köpas i ett val så anser jag att man har förbrukat sin rösträtt intellektuell eller ej. Många här pratar om demokratiska val och om maktmissbruk. I ett demokratisk val så är det faktiskt väljarna som har makten och om dessa är korrupta och har låtit sig köpas så anser jag att det är maktmissbruk.

Det är som ett ekorrhjul att så länge den ena sidan föder den andra och den andra sidan låter sig födas så förblir det status quo i den demokratiska processen. Man kan väl säga att man får den regering man förtjänar (dock ej genom miltärkupper) och så länge röstköp förekommer och accepteras av många väljare så får dom stå ut med vad de får för regering. Mao så måste den hungrige risbonden tacka nej till några hundra bath i mutor likväl som den rika storföretagaren måste börja argumentera sig till makten istället för att öppna plånboken för att uppnå sina visioner som ju alltid är dom rätta för Thailand för att kunna få stopp på hjulet.

För att uppnå demokrati så krävs det uppoffringar från alla, jag tror väldigt många har svårt att se det för det är så lätt att peka ut den och den som korrupta och odemokratiska, men alla väljare som har låtit sig köpas då? Dom är väl också en del av denna politiskt korrupta sk demokrati?

Så där ja, nu blev även jag en självgod svensk och världsmästare i demokrati som tillrättavisar andra hur det ska leva

Visst ska även de väljare som säljer sina röster klandras.

Å andra sidan är det väl också så att de flesta i Sverige röstar på det parti man tror är bäst för en själv och ens familj. Finns det någon egentlig skillnad i mentalitet? Möjligen graden av långsiktighet...

Herr Chang har talat.

Hej Atom

Om man frågar invånarna i Singapore så är de ganska, eller rent av jäkligt nöjda med sitt styrelseskick. Landet är ju bra mycket mer välordnat än vårt eget Sverige.

När det gäller Thailand så är jag nog av den åsikten att invånarna bör få välja sin egen ledare samt även få avsätta sin ledare i fria val utan någon inblandning från militärmakten och kungahuset. Detta har dock militärmakten och aristrokatin i Thailand alltid motsatt sig.

I en demokrati får invånarna den ledare som de förtjänar.

(If you fool me ones, shame on you - If you fool me twice, shame on me...)

Om nu invånarmajoriteten känner för det så kan ju ett korrupt ledarskick alltid avsättas i fria val, och vill de inte göra detta, så är det ju majoritetens fria val att fortsätta att låta sig luras till dess att de nås av insikt.

Även i Syd Afrika var tidigare ledarskiktet av den åsikten att negrer inte skulle ges "One man - One vote". De svarta ansågs helt enkelt för dumma för att kunna välja en förnuftig ledare. Samma tankesätt har även stora delar av den nuvarande makteliten i Thailand som inte tycker att landsortsbefolkningen besitter tillräckligt med intellekt för att få rösta fram den ledare som de för ögonblicket gillar.

Nihao Siam-Nilsson,

När jag skrev mitt inlägg satt jag i loungen och tittade ut over Taipei 101 (jag är arbetarklassunge från Tibro som normalt sett bor på 2-stjärniga hotell i Inre Mongoliet så vänligen unna mig den lyxen ). For 20 ar sedan var Taiwan en ganska hårdhänt diktatur ala Chile men idag anses det som en av Asiens bäst fungerande demokratier och dessutom ett av dess rikaste länder. Teoretiskt sett skulle ju Thailand kunna gora samma "klassresa" men är det någon som på allvar tror att det kommer hända under dennes livstid? Att overklassen till viss del stoppar denna utveckling är ju underforstått men jag skulle vilja påstå att ovriga klasser är minst lika skyldiga. Hur många arbetarforaldrar är beredda att offra sin sanuk & sabai for att deras barn ska få bättre utbildning eller for ideelt politiskt arbete? Nästan ingen är mitt svar. Och i hur många länder har overklassen frivilligt gett bort makt och privilegier? Nästan inget är mitt svar. Därmed är status quo nästan oundvikligt, åtminstonde tills "något extraordinärt" inträffar.

Jag håller emellanåt med IL och så sent som forra veckan holl IL med mig om min beskrivning av den politiska situationen i Thailand. Jag har alltid tagit avstånd från militärkuppen och alltid ifrågasatt sättet Demokraterna kom till makten på. Att inte kontra IL's helt absurda inlägg om att det är Abhisits fel att kungen får nya plan kändes dock inte som ett alternativ när jag satt med min vodka-coke (ränderna går aldrig ur en Tibrobo även om man for tillfället bor på Shangri-la; var var Explorern?) och filosifirade. Den typen av IL demagogi är lika hjälpsam for hans sak som när Tallviking lägger sig i på anti-Thaksin sidan och borjar jämfora Thaksin med Hitler; dvs bjorntjänst deluxe.

Din kommentar om Singapore som "välordnat", och därmed på något sätt eftersträvansvärt, känns lite väl mycket Goran Perssonskt "Kina är stabilt" for att det ska kännas bra

Singaporeaner nöjda med sitt styrelseskick? Inte de 3 Singaporeanska taxichaffisar jag pratat med.

Men å andra sidan undrar jag om det finns några nöjda taxichaffisar alls på vår jord.

De i BKK gillar inte Abhisit.

De i Sverige gillar väl inte heller sittande regering (avsett vem som sitter).

Och de Pakistanska chaffisarna i NY gillar ingen.

Kanske har det något med de där klaustrofobiska förarplatserna att göra, vad vet jag?

Hej igen Atom.

Vad det gäller de inköpta flygplanen till kungafamiljen så är det naturligtvis inte den nuvarande premiärministerns fel. Planen beställdes redan för ca ett par år sedan, och det var troligen kungens gamle kompis General Surayud Chulanont som godkände hovets önskelista. Med gör ju inte saken bättre i mina ögon, hmm (slöseri med skattepengar)

http://en.wikipedia.org/wiki/Surayud_Chulanont

Inget land är väl perfekt utan några skavanker.

Alla vill ju ha det bättre, och vem sneglar inte på sin grannes eventuella framgång och välstånd eller på andra länders politiska styrelseskick?

Ibland sker detta med en axelryckning eller med viss bitterhet och avund, men ibland även med snudd på hänförd dyrkan.

Det där med att invånarna i Singapore generellt sett är ganska nöjda med vad deras politiska ledare har åstadkommit under de senaste 30 åren stämmer nog ganska bra - I alla fall om deras utbildningsnivå, levnadsstandard och sociala trygghet, infrastruktur mm jämförs med hur de andra länderna i Sydostasien har utvecklats efter andra världskriget och VietNam kriget.

Om Singaporianerna får frågan om de hellre skulle vilja ha ett styrelseskick à la sina grannar i närområdet – dvs Thailand, Laos, Kambodja, Viet Nam, Burma eller Malaysia, eller Indonesien, så är nog de flesta i Singapore villiga att skriva under på att de har haft ett professionellt och minimalt korrupt styrelseskick som faktiskt har varit till gagn för landet och dess invånare. Men allt kan ju naturligtvis förbättras och utvecklas ända in i det oändliga, så även Singapore. Och att taxichaffisar gnäller över färre kunder nu när världsekonomin genomgår ett stålbad är ju ganska förståligt, men det minskade kundunderlaget på gatan är ju knappast något som kan lastas deras politiska ledare i Singapore. Krisen har ju faktiskt sina rötter i ett perverst kreditsystem från USA som under många år applåderades av både Clinton, Bush Senior och sedan även av sonen Junior GWB.

Atom skriver:

”Att overklassen till viss del stoppar denna utveckling är ju underforstått men jag skulle vilja påstå att ovriga klasser är minst lika skyldiga. Hur många arbetarforaldrar är beredda att offra sin sanuk & sabai for att deras barn ska få bättre utbildning eller for ideelt politiskt arbete? Nästan ingen är mitt svar”.

- Jojjo, det där med att större delen av arbetarföräldrarna inte vill satsa på sina ungars utbildning i Thailand om det även skulle innebära att de själva får göra avkall på ”Sanuk & sabai” var verkligen tillspetsat må jag säga.

Jag kan hålla med om att strävan efter att barnen ska få göra en ”klassresa” kan bli lite svår att förankra hos vissa fattiga risbönder och analfabeter som behöver barnens hjälp på fälten, men då rör det sig nog oftast om familjer som belastas med skilsmässor, akuta skulder, drog eller alkoholproblem. Ibland kanske ter sig en lång och dyr skolgång för barnen som mindre intressant hos vissa föräldrar om de istället kan tänka sig att ta en genväg till ökat välstånd genom att sälja en ung dotter till en hallik eller till en kärlekskrank farang som letar efter en nätt och orörd fru att pyssla om. Men detta är ju snarare undantag än gängse regel.

- Men min egen erfarenhet från Thailand och sk ”vanligt folk” är nog att de försöker vända och vrida ordentligt på alla slantar för att deras ungar ska få den bästa möjliga utbildning, och att de för barnens skull även är villiga att göra rejäla avkall på livets ”Sanuk & sabai” i den mån de har haft råd att roa sig tidigare.

Men det är dessvärre relativt vanligt hos den självförhärligande överklassens medlemmar att de gärna skyller landets fattigdom och låg bildningsnivå hos arbetarklassen på att dessa människor är just lata, ointresserade eller korkade, och att de därför har sig själva att skylla för att de tillhör samhällets bottenskikt. Intalar man sig denna defensiva tes tillräckligt mycket så känns det naturligtvis självklart att man kastar pärlor efter svin om samhället skulle ge alla ungar en likvärdig chans till utbildning.

Tro det eller ej, men jag röstar faktiskt borgerligt och jag har inte mycket till övers för några socialistiska samhällsrecept. Men människors rätt till fria demokratiska val håller jag hårt på, och det kan väl inte vara så kontroversiellt även om det gäller thailändare?

Hej igen Atom.

Vad det gäller de inköpta flygplanen till kungafamiljen så är det naturligtvis inte den nuvarande premiärministerns fel. Planen beställdes redan för ca ett par år sedan, och det var troligen kungens gamle kompis General Surayud Chulanont som godkände hovets önskelista. Med gör ju inte saken bättre i mina ögon, hmm (slöseri med skattepengar)

http://en.wikipedia.rayud_Chulanont

Inget land är väl perfekt utan några skavanker.

Alla vill ju ha det bättre, och vem sneglar inte på sin grannes eventuella framgång och välstånd eller på andra länders politiska styrelseskick?

Ibland sker detta med en axelryckning eller med viss bitterhet och avund, men ibland även med snudd på hänförd dyrkan.

Det där med att invånarna i Singapore generellt sett är ganska nöjda med vad deras politiska ledare har åstadkommit under de senaste 30 åren stämmer nog ganska bra - I alla fall om deras utbildningsnivå, levnadsstandard och sociala trygghet, infrastruktur mm jämförs med hur de andra länderna i Sydostasien har utvecklats efter andra världskriget och VietNam kriget.

Om Singaporianerna får frågan om de hellre skulle vilja ha ett styrelseskick à la sina grannar i närområdet – dvs Thailand, Laos, Kambodja, Viet Nam, Burma eller Malaysia, eller Indonesien, så är nog de flesta i Singapore villiga att skriva under på att de har haft ett professionellt och minimalt korrupt styrelseskick som faktiskt har varit till gagn för landet och dess invånare. Men allt kan ju naturligtvis förbättras och utvecklas ända in i det oändliga, så även Singapore. Och att taxichaffisar gnäller över färre kunder nu när världsekonomin genomgår ett stålbad är ju ganska förståligt, men det minskade kundunderlaget på gatan är ju knappast något som kan lastas deras politiska ledare i Singapore. Krisen har ju faktiskt sina rötter i ett perverst kreditsystem från USA som under många år applåderades av både Clinton, Bush Senior och sedan även av sonen Junior GWB.

Atom skriver:

”Att overklassen till viss del stoppar denna utveckling är ju underforstått men jag skulle vilja påstå att ovriga klasser är minst lika skyldiga. Hur många arbetarforaldrar är beredda att offra sin sanuk & sabai for att deras barn ska få bättre utbildning eller for ideelt politiskt arbete? Nästan ingen är mitt svar”.

- Jojjo, det där med att större delen av arbetarföräldrarna inte vill satsa på sina ungars utbildning i Thailand om det även skulle innebära att de själva får göra avkall på ”Sanuk & sabai” var verkligen tillspetsat må jag säga.

Jag kan hålla med om att strävan efter att barnen ska få göra en ”klassresa” kan bli lite svår att förankra hos vissa fattiga risbönder och analfabeter som behöver barnens hjälp på fälten, men då rör det sig nog oftast om familjer som belastas med skilsmässor, akuta skulder, drog eller alkoholproblem. Ibland kanske är en lång och dyr skolgång för barnen ter sig mindre intressant hos vissa föräldrar om de kan tänka sig att ta en genväg till ökat välstånd genom att sälja en ung dotter till en hallik eller till en kärlekskrank farang som letar efter en nätt och orörd fru att pyssla om. Men detta är ju snarare undantag än gängse regel.

- Men min egen erfarenhet från Thailand och sk ”vanligt folk” är nog att de försöker vända och vrida ordentligt på alla slantar för att deras ungar ska få den bästa möjliga utbildning, och att de för barnens skull även är villiga att göra rejäla avkall på livets ”Sanuk & sabai” i den mån de har haft råd att roa sig tidigare.

Men det är dessvärre relativt vanligt hos den självförhärligande överklassens medlemmar att de gärna skyller landets fattigdom och låg bildningsnivå hos arbetarklassen på att dessa människor är just lata, ointresserade eller korkade, och att de därför har sig själva att skylla för att de tillhör samhällets bottenskikt. Intalar man sig denna defensiva tes tillräckligt mycket så känns det naturligtvis självklart att man kastar pärlor efter svin om samhället skulle ge alla ungar en likvärdig chans till utbildning.

Tro det eller ej, men jag röstar faktiskt borgerligt och jag har inte mycket till övers för några socialistiska samhällsrecept. Men människors rätt till fria demokratiska val håller jag hårt på, och det kan väl inte vara så kontroversiellt även om det gäller thailändare?

Jag håller helt med om att flygplansinkopet ar sloseri med Thailands pengar och du har nog rätt om vem som låg bakom. Personligen tycker jag att varje Baht eller Krona som läggs på kungahus är sloseri. Kungar och andra sagofigurer hoer inte hemma i detta årtusende.

Visst har Singapore haft en bättre ekonomisk utveckling än sina grannländer. Allra bäst de senaste åren har dock Kina och Vietnam gått men det innebär ju inte med nodvändighet att man behover tycka att deras styressätt är något att eftersträva.

Det finns många fattiga foräldrar som gor sitt yttersta for att deras barn ska få bästa mojliga utbildning. Jag känner givetvis bara en mikroskopisk bråkdel av alla thailändare men min uppfattning är ända att alldeles for många inte bryr sig så mycket som de borde gora. Om det beror på ignorans eller på hopploshet låter jag dock vara osagt. Till skillnad från dig har jag alltid rostat socialdemokratiskt, forutom vid forra valet, så min uppfattning kommer sig inte av ett forakt for arbetarklassen utan från den utpräglade maipenrai kulturen som gor att arbetarklassen ställer alldeles for lite krav och gor alldeles for få uppoffringar for att forandra sin situation.

Overklassen i Thailand ar dock den mest underpresterande och andelen slackers overstiger vida andelen hogpresterande. Pga patroniseringskulturen och enkelheten att undvika skatter mm forblir de dock rika i all evighet.

Herr Atom

Olika partifärg till trots, så verkar debatten ha nått en viss konsensus – i alla fall mellan dig och mig – ”mon Dieu” - efter bara några få inlägg verkar vi faktiskt förstå varandra riktigt bra till slut, men detta kanske beror på att vi båda är drillade på Fågelvikskolan? He he ..

Angående Siam-Nilssons inlägg #21: När man begrundar en del thailändares apati vad gäller att förbättra sitt liv, ska man då inte också beakta buddhismen?

Detta med karma... de som är rika inbillar sig att de måste gjort något bra i tidigare liv och har till fullo förtjänat denna position. De fattiga intalar sig att de måste gjort något dåligt i tidigare liv och får härda ut med det lilla dom har. Kan detta vara en del av förklaringen till att det ser ut som det gör i Thailand?

Herr Chang har talat.

Hur många arbetarforaldrar är beredda att offra sin sanuk & sabai for att deras barn ska få bättre utbildning eller for ideelt politiskt arbete? Nästan ingen är mitt svar.

Exactemente Herr A Tom, ena lata dyngspridare är di allt, lyfter inte ett finger för barnen sina.

Hade arbetarna bara haft en liten gnutta jädrar anamma skulle barnen deras kunnat gå på di bästa skolorna.

Kan tillägga att detta gäller di flesta länder, har varit både på Åland och Mallåkra!

Skygglappen Arne

Kommer ihåg att det fanns en annan PM för några år sedan som lät köpa in nya flygplan till sin tjänst. Och precis som kungen var även han miljardär och hade lika lätt att bortse från att Thailand i jämförelse är ett fattigt land vilket tydligen ska kompenseras med att överklassen ska leva i överflöd. Kommer även ihåg att den där premiärministern anklagades för att använda statens plan i privata syften, så som att flyga runt kompisar till olika fester i sagoriket. Men så stora blev inte nyheterna eftersom det bara var en droppe bland alla andra sätt han använde staten som sitt egna privata företag. Har tyvärr inga länkar men litar på att MC med det goda minnet kan fiska upp några.

Det verkar vara synonymt över hela världen och speciellt i länder med obalanserad ekonomi att de på toppen anser sig ha rätten till mer av allt utan att betala för sig. Eller så kanske det ligger i människans natur att om man kan få något utan att betala för det så gör man det utan att påverkas av diverse moraliska funderingar. För hur kan man egentligen motivera dylika inköp i ett land som Thailand där det finns ett skriande behov av det mesta?

Det där med att invånarna i Singapore generellt sett är ganska nöjda med vad deras politiska ledare har åstadkommit under de senaste 30 åren stämmer nog ganska bra - I alla fall om deras utbildningsnivå, levnadsstandard och sociala trygghet, infrastruktur mm jämförs med hur de andra länderna i Sydostasien har utvecklats efter andra världskriget och VietNam kriget.

Om Singaporianerna får frågan om de hellre skulle vilja ha ett styrelseskick à la sina grannar i närområdet – dvs Thailand, Laos, Kambodja, Viet Nam, Burma eller Malaysia, eller Indonesien, så är nog de flesta i Singapore villiga att skriva under på att de har haft ett professionellt och minimalt korrupt styrelseskick som faktiskt har varit till gagn för landet och dess invånare. Men allt kan ju naturligtvis förbättras och utvecklas ända in i det oändliga, så även Singapore. Och att taxichaffisar gnäller över färre kunder nu när världsekonomin genomgår ett stålbad är ju ganska förståligt, men det minskade kundunderlaget på gatan är ju knappast något som kan lastas deras politiska ledare i Singapore. Krisen har ju faktiskt sina rötter i ett perverst kreditsystem från USA som under många år applåderades av både Clinton, Bush Senior och sedan även av sonen Junior GWB.

Njae... eh... världsekonomin och gnäll över färre kunder?

Jag menade att chaffisarna gnällde över de civilrättsliga rättigheterna, den auktoritära enpartistaten och

det singaporeanska politiska klimatet med sitt unika corporate dictatorship.

Minimalt korrupt? Du kan inte mena samma Singapore som chaffisarna menar i sådana fall. Statskontrollerade bolag dominerar

alla marknadssegment. Premiärministern har en lön på ca en miljon kronor per månad och är världens högst betalda politiker.

Korruption behöver inte enbart betyda att pengar byter hand för förtur, tillstånd eller andra tjänster.

Makt och sociala nätverks värdering av den enskilde kan vara precis lika korrumperande. Accepteras du av en viss grupp individer

så nagelfars du betydligt mindre än annars. Om du inte accepteras så kan inga pengar i världen köpa dig din rätt till rättvis konkurrens.

Singapore kontrolleras, enligt de kära taxichafisarna, av en väldigt liten krets människor och de som hotar denna krets

ska tidigare både ha mördats och fängslats. Så "profesionellt"? - Javisst!, men kanske inte på det sätt du tänker dig.

Iaf inte om man ska tro taxichaffisarna och kritikerna till det Singaporeanska styrelseskicket.

Vad gäller den ekonomiska utvecklingen i Singapore så kan det ju finnas en liknande förklaringsmodell för den, som för

den ekonomiska utvecklingen i HongKong. Alltså deras historik som engelska kolonier som gjordes till handelsportar till Asien.

Samt naturligtvis övriga influenser som engelsk lag och kinesisk affärskultur etc.

Läser man t.ex följande sidor (framgooglade på en minut och det finns säkert betydligt mycket mer) så framträder

också en lite annan bild än den du ger.

http://www.topix.com/forum/world/singapore/T7FJHV4M8P9VCV49S

http://www.newwavemarkets.com/news_and_analysis/latest/singapore_politics_reform_proposals

Njae... eh... världsekonomin och gnäll över färre kunder?

Jag menade att chaffisarna gnällde över de civilrättsliga rättigheterna, den auktoritära enpartistaten och

det singaporeanska politiska klimatet med sitt unika corporate dictatorship.

Minimalt korrupt? Du kan inte mena samma Singapore som chaffisarna menar i sådana fall. Statskontrollerade bolag dominerar

alla marknadssegment. Premiärministern har en lön på ca en miljon kronor per månad och är världens högst betalda politiker.

Korruption behöver inte enbart betyda att pengar byter hand för förtur, tillstånd eller andra tjänster.

Makt och sociala nätverks värdering av den enskilde kan vara precis lika korrumperande. Accepteras du av en viss grupp individer

så nagelfars du betydligt mindre än annars. Om du inte accepteras så kan inga pengar i världen köpa dig din rätt till rättvis konkurrens.

Singapore kontrolleras, enligt de kära taxichafisarna, av en väldigt liten krets människor och de som hotar denna krets

ska tidigare både ha mördats och fängslats. Så "profesionellt"? - Javisst!, men kanske inte på det sätt du tänker dig.

Iaf inte om man ska tro taxichaffisarna och kritikerna till det Singaporeanska styrelseskicket.

Vad gäller den ekonomiska utvecklingen i Singapore så kan det ju finnas en liknande förklaringsmodell för den, som för

den ekonomiska utvecklingen i HongKong. Alltså deras historik som engelska kolonier som gjordes till handelsportar till Asien.

Samt naturligtvis övriga influenser som engelsk lag och kinesisk affärskultur etc.

Läser man t.ex följande sidor (framgooglade på en minut och det finns säkert betydligt mycket mer) så framträder

också en lite annan bild än den du ger.

http://www.topix.com/forum/world/singapore/T7FJHV4M8P9VCV49S

http://www.newwavemarkets.com/news_and_analysis/latest/singapore_politics_reform_proposals

Hej Buzzen.

Säkert finns det hos rakryggade svenska demokratiivrare mer att önska vad det gäller olika partialternativ i Singapore. Vad det gäller rätten till oliktänkande och bredden på politiska partier så har det ju hittills varit ganska enahanda i den Singaporianska staten, ja, det kan jag hålla med om.

Familjen Lee styr och ställer fortfarande i kulissen via exempelvis Temasek Holdings, men för att behålla lugnet i den lilla nationen så har det snuskigt rika ledarskiktet i Singapore förstått att det även behöver falla lite slantar och utveckling på den breda befolkningen och framför allt på att bygga upp vad idag är en närmaste exemplarisk infrastruktur.

I detta ”snusförnuftiga” hänseende och beteende finner vi nog en avsevärd skillnad mot ex Thailand där hovets investeringsbolag ” The Crown property bureau” är en slags motsvarighet till ”Temasek Holdings”, men med den stora skillnaden att de fullständigt har ”glömt bort” vikten av fördela lite slantar och välstånd nedåt på samhällsskalan. För ett antal år sedan fanns det en Thaksinstyrd konkurrent till ” The Crown property bureau”, men det investeringsbolaget är ju som sagt mer eller mindre avvecklat i dagens läge.

Och som ett brev på posten är det också mycket mer instabilt och outvecklat i dagens Thailand om man vill jämföra med samhällssituationen i Singapore. Det är inte hela sanningen – men en rejäl bit av den…

Man kan ju undra vilket land och styrelseskick som de Singaporianska taxichaffisarna ser som idealiskt kontra det egna, det är nog knappast något av grannländerna i alla fall ;-)

F-n vilken kvalitet på diskussionen,all heder åt er nyanserad och genomtänkt tycker jag,en njutning att följa.Mvh Måne

Herr Atom

Olika partifärg till trots, så verkar debatten ha nått en viss konsensus – i alla fall mellan dig och mig – ”mon Dieu” - efter bara några få inlägg verkar vi faktiskt förstå varandra riktigt bra till slut, men detta kanske beror på att vi båda är drillade på Fågelvikskolan? He he ..

Tjena Siam-Nilsson,

Fågelviksskolan har närt många stora tänkare .

Att det är fel att kopa en massa flygplan till kungahuset och att den thailändska overklassen ar priviligierad är ju enkla påståenden som formodligen ingen på forumet säger emot. Det jag och flera andra reagerade på var påståendet att det är Abhisits fel och att Thaksin minsann inte skulle gjort så.

Jag reagerar också alltid när utlänningar slentrianmässigt lägger all skuld på overklassen/medelklassen i Thailand. Overklassen utgor mindre än 1% och medelklassen mellan 5-10%. Om inte ovriga 90-95% trots årtionden av relativ demokrati och ekonomisk utveckling lyckats att nämnvärt forbättra sin situation så måste man ju rimligtvis fråga sig varfor. Jag kan inte på rak arm nämna något land där overklassen frivilligt gett upp sina privilegier och varfor skulle Thailand vara annorlunda? Hade det varit en liten etnisk majoritet som farit illa så hade jag tyckt synd om dem men här pratar vi om en majoritet och de borde klara av att ta vara på sina rättigheter och mojligheter.

Jag vidhåller att sanuk&sabai&maipenrai kulturen, närmast upphojd till religion, inte är snabbaste vägen till ekonomisk framgång, men det gor onekligen Thailand till ett mycket trevligt land att leva i. Krengjai och kaoråp kulturen gentemot alla som kan tänkas vara pooyai är samtidigt ingen bra väg mot ett mer jämlikt och politiskt bättre fungerande samhälle, men det gor samtidigt Thailand till ett hyfsat harmoniskt samhälle där missnojet hålls på hanterbara nivåer. Visst håller etablissemanget dessa ideer vid liv, genom att kalla det kwaampenthai och definiera dessa egenskaper som enbart av godo, men med lite mer vilja och uppoffringar så borde väl den thailändska arbetarklassen kunna gora vad våra europeiska forfäder gjorde for närmare 100 år sedan? Men det kommer säkert bara att det som allt annat i Thailand tar lite längre tid än vad vi dodsforaktande lutheraner är vana vid .