I dagens Sverige där tanken på Socialdemokraterna som ett arbetarparti är skrattretande så känns ett politiskt bundet fackförbund helt förlegat.
Under dom 28 år jag har jobbat så har det gått från att i stort sett alla röstade på sossarna till dagens nivåer på lite över 20%.
När jag var fackligt aktiv så var allt lugnt så länge man var kontakt eller skyddsombud men när jag kom upp på gruppstyrelsenivå så var det inte ett enda möte där man man inte blev utsatt för press att gå med i partiet.
Sista mötet jag var på var strax innan förra valet,då hade dom bjudit in nån från partiet som stod och höll valtal hela mötestimmen......mitt sista fackmöte för jag fick nog och gick ur.
Åtminstonde vad gäller Metall så kommer partiet i första hand,långt före medlemmarnas intressen trots att det är dom som står för fiolerna så att fler och fler känner sig missrepresenterade och väljer bort känns inte så konstigt.
Jag kan hålla med dig till 100%.
Var själv mycket fackligt aktiv i Metall under 90-talet,
jag var på den tiden helt övertygad sosse, och trodde jag aldrig nånsin ens skulle fundera på att rösta på ett annat parti.
Alla möten innehöll sossepropagande, alltid, partiet går före allt.
När man sen börjar tänka själv och ifrågasätta vissa saker, då är grupptrycket enormt.
Det blir som att bryta sig ur en sekt, liknande Livets Ord.
När det skrivs under dåliga avtal under en tid av borgerligt styre, då sägs att "man är ju bakbundna av denna borgerliga regering"
När det skrivs under dåliga avtal under en tid av sossestyre, då sägs att "vi måste ta samhällsansvar, och inte driva upp inflationen"
mvh
