Inte lycklig i Thailand

Vi är lyckliga i Thailand, Lynn Husse Smaland sussie och Towe

Inte så länge till

Vänta tills 33:an ser detta Då blir det 

Utan att läsa för mycket av det som står i varken inledningsinlägget eller övriga inlägg, så drar jag till med en gissning.

Jag tror att de som inte är lyckliga i Thailand inte var så speciellt lyckliga i Sverige heller.

Sedan så finns det säkert dom som har trott att Thailand är som en bild ur Vings resekatalog där man ligger på stranden med en paraplydrink i handen (observera att det inte ligger 23st tomma paraplydrinkar på sidan om).

Att gå runt sysslolös i Thailand är väl ungefär lika roligt som att gå runt sysslolös i Sverige. Har man sedan inga vänner och i tillägg har blivit begåvad med ett tondövt språköra som jag, så kan det nog lätt hända att man bara finns där för att alla andra tycker att dom har behov för ens pengar. Som socialt behov och bollplank för utväxlanden av ideer,  har nog inte de i närheten ett behov av en.

Skulle man trivas i Sverige med detta?

Nej, knappast.

Det gäller nog att skaffa sig ett jobb/ sysselsättning och en vettig umgängeskrets. Men för att få till det så måste man nog bidraga med sin egna förmåga först. Jag tror inte att någonting kommer serverat.

Tror inte jag känner nån som är lycklig hela tiden, varken i Sverige eller i Thailand.

Tror nog att man är nöjd över tillvaron, liksom njuter ibland, men går på moln, nja det händer inte så ofta..

Sen tror jag många faranger mår dåligt i Thailand, då allt dom hade hoppats på inte har infriats.

Samt jakten på pengar är större i Thailand jämnfört mot Sverige, där vi har en välfärd som stöttar en hjälpligt.

Tyvärr verkar spriten bli en allt för god vän, när tristessen dyker upp, vilket jag sett allför många ggr.

Känner bara ett fåtal faranger som har koll på sitt intag.

Men som vanligt, så gäller det ingen här på Mpr, denna skara av experter, som har vett att sluta i tid..

Rock on!

Utan att läsa för mycket av det som står i varken inledningsinlägget eller övriga inlägg, så drar jag till med en gissning.

 

Jag tror att de som inte är lyckliga i Thailand inte var så speciellt lyckliga i Sverige heller.

Sedan så finns det säkert dom som har trott att Thailand är som en bild ur Vings resekatalog där man ligger på stranden med en paraplydrink i handen (observera att det inte ligger 23st tomma paraplydrinkar på sidan om).

 

Att gå runt sysslolös i Thailand är väl ungefär lika roligt som att gå runt sysslolös i Sverige. Har man sedan inga vänner och i tillägg har blivit begåvad med ett tondövt språköra som jag, så kan det nog lätt hända att man bara finns där för att alla andra tycker att dom har behov för ens pengar. Som socialt behov och bollplank för utväxlanden av ideer,  har nog inte de i närheten ett behov av en.

 

Skulle man trivas i Sverige med detta?

Nej, knappast.

 

Det gäller nog att skaffa sig ett jobb/ sysselsättning och en vettig umgängeskrets. Men för att få till det så måste man nog bidraga med sin egna förmåga först. Jag tror inte att någonting kommer serverat.

Bra inlägg! Att vi till och med får reda på varför du jobbar i Norge! Eller?

Bra inlägg! Att vi till och med får reda på varför du jobbar i Norge! Eller?

I Norge är det en fördel att vara tondöv, vad gäller språk.

Och vill man inte förfäras av alla slags konstigheter som folk kläcker ur sig så rekommenderas det till och med att man är totaldöv.

Undrar hur många invandrare som är lyckliga i Sverige? Kanske inte allt blev som de tänkt sig där heller...

Sen tror jag många faranger mår dåligt i Thailand, då allt dom hade hoppats på inte har infriats.

Samt jakten på pengar är större i Thailand jämnfört mot Sverige, där vi har en välfärd som stöttar en hjälpligt.

Tyvärr verkar spriten bli en allt för god vän, när tristessen dyker upp, vilket jag sett allför många ggr.

Känner bara ett fåtal faranger som har koll på sitt intag.

Men som vanligt, så gäller det ingen här på Mpr, denna skara av experter, som har vett att sluta i tid..

Rock on!

Behöver väl inte skriva så mycket mer om alkoholintaget bland bosatta faranger, alla har sett det, och som jag skrev så hamnar även jag ofta med ett glas i handen för att det är så man lever sitt liv här.

Det som är det jobbigaste för äldre män som flyttat hit är väl vetskapen om att "no Money no honey"

Visst är det fantastiskt att ha en mjuk och underbart vacker samt yngre fru, men innerst inne vet de som bor här att damen stannar så länge det finns stålar och skulle det bli skarpt läge där de tar slut så är kärleken inte så stark längre.

En vetskap som man dock inte pratar om.

De som däremot vågat ta med sig Tiracen till sitt hemland och bott där ett tag, de har en helt annan känsla, tjejen stannade(eller drog) , men om hon stannade så är det inte bara pengar utan också kärlek.

(ursäkta mina krassa inlägg men ibland är det kanske dags att inte ljuga för oss själva även på detta forum)

Behöver väl inte skriva så mycket mer om alkoholintaget bland bosatta faranger, alla har sett det, och som jag skrev så hamnar även jag ofta med ett glas i handen för att det är så man lever sitt liv här.

Vetefan om jag håller med dig, eller jo, visst finns det, men, det har väl inte med Thailand att göra, i Spanien på det glada 90 talet flödade Sangrian rätt friskt bland bl.a. svenska nyrika pensionärer som sålt villan och köpt lägenhet + kåk i exempelvis Puerto banos.

Nu flytter man till Thailand istället, var ligger skillnaden? Tror inte man skall skylla Thailand för taskigt alkoholsinne, det är individen som du skall belasta.

Vad grundar jag detta på, jo, jag har ju levt här ett tag och känner ganska många faranger av vilka en del helt klart krökar rätt friskt, men, de är i minoritet, när det är fest festar man, vardagslivet bedriver man som vanligt var på jorden man än befinner sig och har ett vettigt upplägg av sitt liv!

Festprissen Baa (men däremellan nästan vit)

Min lyckolista:

Har en fin familj, två barn, varav en går på universitet och en som går i femman. Båda är de bästa jag kan tänka mig och tackar min lyckliga stjärna för att de är som de är.

Har även en fru. En fru som jag fortfarande, efter att vi varit gifta i tolv år, kan vakna bredvid och må "rätt".

Har goda vänner som jag umgås med när det passar, både med eller utan alkohol, vardagar som helger.

Fast ibland blir det roligare med alkohol. Dricker mig ibland redlös, men det sker bara med väl utvalda vänner på väl utvalda tillfällen.

Har massa bekanta, som jag kan ungås med när det känns passande.

Ordnad ekonomi. Till 90% fritt jobb. Massa tid till att göra "det jag tycker är kul".

Framtidsplaner. Och drömmar.

Att påstå att jag går på moln hela tiden stämmer inte, men kan med lätthet påstå att jag är glad och munter näst hela tiden.

Ser det som att vardagen är till för att ladda/varva ner inför en lyckostund.

En lyckostund som för mig kan vara en minisemester på Koh Chang med familjen, en kväll med flera goda vänner, en två veckors arbets-semester till Sverige eller bara se på en bra film.

Min definition av lycka är alltså att få den grå vardagen att bli så "ogrå" som möjligt, men ändå bibehålla nyansskillnaden till det som utgör det ovanliga och speciella.

Var är man lycklig?

Det är inte ofta jag känner mig lycklig, varken i Sverige eller i Thailand. Jag kan dock konstatera att fyra veckor i Thailand räcker för mig. Sen vill jag hem till Sverige, trots att jag har alla möjligheter att bo i Thailand permanent. Jag är mycket tillfreds med min ganska komfortabla tillvaro i Sverige.

Thailand likaväl som Sverige har sina brister. Jag väljer Sverige.

Herr Chang har talat.

Tja,

Valjer Thailand alla dagar I veckan om jag har pengar.

Valjer Sverige alla dagar i veckan om jag inte har pengar.

Puss

Erkki

Undrar hur många invandrare som är lyckliga i Sverige? Kanske inte allt blev som de tänkt sig där heller...

Såhär vid livets afton funderar man ibland om man hade haft det bättre nån annanstans....Känns nog som att vi gjorde rätt i.af. när vi bosatte oss i Skåne 1980 Frugan och jag.-     

Behöver väl inte skriva så mycket mer om alkoholintaget bland bosatta faranger, alla har sett det, och som jag skrev så hamnar även jag ofta med ett glas i handen för att det är så man lever sitt liv här.

Det som är det jobbigaste för äldre män som flyttat hit är väl vetskapen om att "no Money no honey"

Visst är det fantastiskt att ha en mjuk och underbart vacker samt yngre fru, men innerst inne vet de som bor här att damen stannar så länge det finns stålar och skulle det bli skarpt läge där de tar slut så är kärleken inte så stark längre.

En vetskap som man dock inte pratar om.

De som däremot vågat ta med sig Tiracen till sitt hemland och bott där ett tag, de har en helt annan känsla, tjejen stannade(eller drog) , men om hon stannade så är det inte bara pengar utan också kärlek.

(ursäkta mina krassa inlägg men ibland är det kanske dags att inte ljuga för oss själva även på detta forum)

Vettigt skrivet tror det stämmer väldigt väl, jag själv trivs bäst på semester i Thailand någon månad sen skönt komma tillbaka till Sverige.

Man ska nog inte bygga upp så mycket förväntningar om saker och ting.

Jag märkte att jag ledsnade på Thailand mer och mer när jag var där under 8 månader, det var heltidsstudier plus ett litet deltidsjobb vid sidan om som jag sysselsatte mig med om dagarna förutom att umgås med familj och vänner.

Jag begrundade lite över varför jag började tröttna på Thailändare galna upptåg och annat ologiskt beteende hos många i omgivningen.

Det jag kom fram till var att jag jämförde Thailand med Sverige för mycket. Det går inte att jämföra Thailand med Sverige. Det är helt skilda länder. Jag åker ner till Thailand igen om 2 veckor och stannar där 1 månad. Jag hade gärna stannat där lite längre men eftersom jag är bunden till jobb i Sverige så kan jag inte ta mer semester. Jag kände mig ganska less på Thailand sist jag lämnade för Sverige. Numera jämför jag inte Thailand med Sverige. Jag ser Thailand som Thailand inget annat. Jag kommer antagligen sucka högt några gånger över interna Thai konflikter, släkt som luras och annat spektakel. Detta är inget nytt, ingen ide att jämföra hur saker som pengar sköts i Thailand. Det kommer ändå inte ske en revolution på den fronten inom nästkommande år. Låt thailändarna sköta sig själva och gör inte som jag har gjort många gånger, jämföra hantering av kapital och annan egendom Thai vs Svensk.

Detta är som sagt hur det är ser ut för mig, jag är nog en vanlig genomsnitts sursvensk.

Man kan ju fråga sig, hur skulle den avdankade nedkrökade farangen som du ser i baren varje dag sett ut, om han hade bott kvar i Sverige?

Troligtvis lika avdankad.

Om man rör sig i barmiljö så ser man ju naturligtvis mest människor som rör sig i barmiljö. Och om det inte är turister som är nere på två veckors semester, utan en fast boende så är det väl naturligt att han ser ut därefter. Därmed inte sagt att alla som rör sig eller jobbar i miljön är alkoholister, men det är ju inte konstigt att se människor som dricker bira i en bar.

Och man kan också fråga sig igen, vilka är det som flyttar till Thailand och senare hamnar i baren? Hur ser deras livssituation ut, och hur såg den ut innan de flyttade ner? Är det en stor procent 30-åriga tjejer & killar i karriären som flyttar ner, eller 45-åriga lyckligt gifta VD:ar med sina 3 blonda barn som flyttar österut till ett välbetalt jobb i Bangkok? Varför tog de beslutet att flytta från Sverige, familj, vänner och sociala skyddsnät? Troligtvis kommer en större del av dessa gubbar från en annan klyfta av "världsvana" resenärer, och som gått all-in.

De som lever ett normalt (lyckligt?) liv i Thailand ser du troligen aldrig, i alla fall inte så ofta och i så kompakta grupper som de som har ett gemensamt klubbhus att hänga i.