Denna trådstart lär väl få en massa kritik men jag kör i alla fall!
Har under en period funderat på varför Thailand kallas Land of smiles, visst många ler men nästan ingen är egentligen glad.
Thailändare har nästan alltid problem med sin familj, ofta är pengar inblandade. Mödrar som sätter press på sina barn att betala, bröder och systrar som inte drar sig för att lura sina egna, eller s.k. vänner som inte funderar en sekund om de kan sno åt sig lite pengar av någon.
Förstår Thaispråket rätt bra och en genomgående sak som nästan alltid präglar samtal mellan Thai är att klaga, ytterst sällan jag hört någon Thai säga "vad jag känner mig lycklig", finns inte i det Thailändska språket känns det som.
Även de som lyckats dra ihop en massa pengar är inte lyckliga, det känns som det är en naturlag att alltid vilja ha mer och aldrig kunna njuta av att man har det bra alla redan. För många handlar livet inte om att må bra utan att få andra att tro man har det bra, och då är lögnen(väldigt vanlig i Thailand) inte svår att ta till.
Och så faranger i Thailand!
Många, mest män, flyttar till Thailand och där har de träffat sin tirac. Några år går och alldeles för ofta visade sig tiracen vara allt annat än en tirac, hon jagade stålar, och när det inte fanns tillräckligt så sprack det.
Har träffat massor med faranger i Thailand och jag kan med gott samvete säga att inte en enda är lycklig här, sprit och alkohol samt om de orkar, ibland lite shorttime, men lyckliga, inte alls.
Har besökt ett antal svenskar som bedriver verksamhet i Thailand, där sitter svenskarna och klagar, på varandra, på landet, självfallet på den senaste blåsningen de gått på och alkohol, alkohol och mer alkohol är ett genomgående tema.
Jag har själv känt av en tristess i Thailand och även jag hamnar ofta med ett glas i näven då det inte finns så mycket mer att göra och att alla man träffar gör samma sak.
LOS(land of smiles)-------jag börjar undra om detta inte är ett skådespel, från Thai och från faranger.
Två huvudpåståenden; "nästan ingen thailändare är glad, de har nästan alltid problem med sin familj och de klagar nästan alltid" samt "inte en enda Farang är lycklig i Thailand, de går på blåsningar och dricker för mycket alkohol". Hmm, ja det låter ju onekligen illa och 50 personer håller med dig så du verkar ju inte vara ensam i din självpåtagna misär. Du har bott här i 15 år och de flesta som gav dig karma besöker Thailand varje år; om ni håller med om ovanstående så klassificerar det er, enligt alla medecinska bedömningar, som maschosister. Hur fan kan man ens för en vecka besöka ett land av missnöjda, ljugande individer där allt man kan göra är att supa ned sig i sin misär? Varför inte åka till något annat av jordens 200 länder eller kanske till Arvika?
Jag tror fortfarande att Tamdai mest ville få till en helgdiskussion men det spelar egentligen ingen roll, ett liknande inlägg brukar dyka upp minst en gång om året av en före detta Thaifrälst som av den ena eller andra anledningen nu tröttnat och vill bevisa för sig själva, och sina olycksbröder, att de gör rätt som flyttar hem till Sverige. Och tacka fan för att ni gör rätt; att behöva leva bland missnöjda och blåsande urinvånare samt alkoholiserade och än mer missnöjda landsmän låter ju inte som någon vidare framtid.
Alla har sina upplevelser och sina värderingar och jag har inga som helst problem med att de flesta trivs bäst i sitt modersland, det är ju trots allt det mest naturliga. Om Tamdai därför skrivit "många thailändare är inte så glada som de verkar och vissa har problem med sin familj" samt "en del Faranger blir lurade och dricker för mycket" så hade jag inte haft något att säga för så är det givetvis. När en hel nation samt de hundratusentals faranger som lever här sågas utan urskiljning så tycker jag det känns rätt beigt, milt sagt.
Jag känner, utan att vara nära kompis med, runt 100 faranger i Bangkok, de flesta genom dotterns skola. Av dessa är runt hälften faranger som är här på kontrakt och de är oftast gifta med en farangkvinna eller i alla fall icke-Thai. De flesta har flyttat runt bland ett halvdussin länder och de allra flesta tycker att Bangkok är deras bästa postering och mycket beroende på att de upplever thailändare som trevliga och ärliga. Den andra hälften faranger är gifta med thailändskor och har varit här mellan 10 och 25 år. De flesta har tjänat ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna spendera resten av livet nästan var de vill men de väljer ändå att stanna kvar i Thailand. Jag är givetvis inte nära kompis med alla dessa faranger och säkert kan någon ha problem med alkohol eller sin fru men hur många faranger har inte det hemma i Borås, Birmingham eller Berlin?
Min slutsats är att de faranger jag känner i Bangkok är betydligt nöjdare med sina liv än vad mina kompisar i Sverige är. De thailändare jag känner; över- och medelklass i Bangkok och arbetarklass hemma i byn skulle jag också vilja påstå är nöjdare med sina liv än vad gemene man i Sverige är och det beror nog till största delen på ett klimat som gör det enklare att umgås på ett okomplicerat sätt och att thailändare därför har ett bättre socialt liv, ungefär som att många svenskar egentligen bara lever upp under ett par sommarmånader.
Att man stöter på en del misär om man springer runt på svenskställen i Pattaya är ju inte så underligt. Pattaya är en semesterort av det mer extrema slaget och en del trasiga männsikor tenderar att gravitera till en sådant ställe, både utlänningar och inhemska. Givetvis kan man leva ett helt normalt liv också i Pattaya men andelen faranger och thailändare som det skiter sig för är givetvis högre där är någon annanstanns.
