30 minuter sedan, skrev Singha711:
Nu råkar jag bo tillsammans med en sjuksköterska på ett sjukhusområde. Jag är ofta där, dock inte som patient utan i andra ärenden som har med sjukhusets rutiner att göra.
Vi har en pojke på 13 år som vi försökte få en meningsfull sysselsättning under skollovet förra året. Eftersom vi ju i princip bor på ett sjukhus så föreföll det naturlgt att låta honom 'praktisera' på sjukhuset under en vecka med allehanda nyttiga aktiviteter.
Det blev dock mycket svårare i praktiken än jag hade föreställt mig. Trots att han inte är lat, vänsterhänd eller på annat sätt olämplig för de tilltänkta uppgifterna så visade det sig efter en kort tid att han tog värdefulla sjukhusresurser i anspråk som skulle ha gjort mycket större nytta på annat håll. Det krävdes i princip en utbildad sjuksköterska som tog hand om honom de första dagarna för att han skulle lära sig de enklaste sysslor av rutinkaraktär i ett sjukhus.
Det hela slutade med att han hamnade så småningom på sjukhusets kök där han kunde vara någorlunda till nytta. Det var en praktisk kompromiss eftersom man inte utan vidare säger till en anställd att dennes 'praktiserande' barn i princip är i vägen för verksamheten.
Nu åter till ämnet:
Hur i helvetet skulle det rent praktiskt fungera på ett sjukhus om det varje dag skulle komma flera hundra, om inte tusentals traffiksyndare för att 'beskåda och bevittna' de dramatiska skeenden runt döende och hjälpligt överlevande traffikoffer eller i ett senare skeende aktivt ta om hand om dessa utan utbildning, motivation och mental förstånd? Hur många personer av kvalificerad sjukhuspersonal skulle det krävas bara för att ta hand om 'besöksströmmarna' som skulle bli följden?
Om man bara har kvar den minsta lilla gnutten till hjärna och förstånd inser man genast att detta i praktiken är en oigenomförbar ide, även om det säkerligen kan vara en nyttig lektion för den enskilde traffiksyndaren.
Jag sammanfattar:
Den individuella nyttan av att bevittna med egna ögon vad som blir följden av att inte bära hjälm (som säkerligen ingen förnekar) kan inte 'beordras per dekret' så att dess teoretiska effekt mulipliceras med antalet dömda som i det här fallet skulle bli orimligt stort för att kunna genomföras.
M.a.o. den individuella pedagogiska effekten kan inte tillämpas i större skala. Det är här problemet med resonemanget ligger och alla som uppriktigt försöker sätta sig in i den konkreta situationen kommer att behöva inse detta, den 'vackra tanken' till trots.
Vidare finns det i Thailand inte ens tillstymmelsen till organisatoriska, praktiska och mentala förutsättningar att genomföra ett sådant projekt. Inte på långa vägar!
Dream on!
//Singha711
Har lite snabbt skummat igenom ditt inlägg och väl bara säga att jag inte tycker alla Thailands hjälmlösa ska skickas till samma sjukhus samtidigt. Tror du att polisen kan åstadkomma någon sådan aktion i hela landet? Nä, det kan inte ens du tro...
Och att som i ditt exempel inte skicka förståndshandikappade på straffarbete. De kan få mer passande omhändertagande.
Sedan handlar det väl inte om flera dagars samhällstjänst för folk utan hjälm, utan en bra mycket kortare tid. Man får ju till exempel bara runt 40 timmar för att råka köra ihjäl någon av misstag.
Jag sammanfattar...
Jag tycker samhällstjänst är ett bra straff. Finns mycket nyttigt man kan åstadkomma. Och att det inte går att rent praktiskt genomföra på alla möjliga sätt är inte ett skäl till att inte ens försöka.

.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)