En sak jag tycker är intressant är att det tycks finnas få arbetslösa thaidamer i Sverige. Dvs bland dom som vill ha ett jobb. Jämfört med andra invandrargrupper har dom förstås en fördel om de lever med en svensk man som har diverse kontakter.
Många verkar också nöjda med den lön de får i Sverige jämfört med vad de fått i Thailand för samma jobb. Även om kostnadsläget är högre i Sverige.
Herr Chang har talat.
Herr Chang.
Detta är ett intressant ämne som ytterst sällan diskuteras, eller snarare tillåts att diskuteras.
Om man ser det praktiskt så får generellt sett en Thaidam som kommer till Sverige för att leva med en svensk man inget pengastöd från de svenska skattebetalarna. Hennes man kommer istället att tvingas att genom eget arbete försörja henne. Det ligger i bådas intresse att hon blir klar med SFI så fort som möjligt och kan söka ett arbete för att kunna bidra till deras gemensamma ekonomi. I Thailand har hon troligen levt under tämligen enkla förhållanden vilket medför att i princip alla arbeten i Sverige är bättre än de hon redan haft i Thailand. Dessutom kommer hennes lön troligen till att göra henne till den mest välavlönade i hennes hemby.
Dessutom har hon en mycket stor fördel genom att hennes man kan hjälpa henne både med det svenska språket och hjälpa henne in i det svenska samhället. Slutligen kan han även förhoppningsvis genom sitt kontaktnät hjälpa henne att hitta ett arbete.
Thailändskor har för att komma ifrån ickevästliga länder en stor fördel gentemot den folkgrupp som klarar sig sämst i Sverige.
Detta forums medlemmar har av naturliga skäl en insikt vida överstigande en vanlig invånare i Sverige om hur olika folkgruppers ambitioner att klara av SFI undervisningen varierar, både genom varifrån de kommer, men även om de försörjs av skattebetalarna, eller av sin familj. Att en SFI elev som försörjs av sin arbetande man har en högre studiemotivation än vad en elev som vet att försörjningen via skattebetalarne upphör vid godkänt slutprov är föga förvånande.
Göteborgsposten skrev följande mycket intressanta och förvånansvärt uppriktiga artikel.
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.115816-goteborgs-somalier-ett-folk-i-kris
Denna folkgrupp är inte ensam om detta, men troligen den mest extrema åt det motsatta hållet gentemot den mycket bättre integreringen av sveriges Thailändare.
Till skillnad mot thaländskorna som måste försörjas av sina svenska män försörjs sveriges somalier generellt sätt av skattebetalarna. Detta skapar absolut inget uppmuntran till att börja att arbeta och försörja sig själva.
Om de skulle börja arbeta och tjäna pengar kommer deras bidrag i motsvarande grad att försvinna. För dessa vanligen barnrika familjer överstiger troligen inte en lön som exempelvis städare det bidragsbelopp de får för att sitta hemma och göra ingenting av sveriges skattebetalare.
Så varför skall de börja att arbeta?
I artikeln beskrivs hur åtta somaliska kvinnor går en av skattebetalarna betald halvårslång kurs i "hotell och hushållsnära tjänster" när de färdigutbildade eleverna på slutet av utbildningen skulle träffa påtänkta arbetsgivare kom tre av de åtta kvinnorna som under utbildningen varit helt normalt klädda istället i heltäckande klädsel.
De påtänkta arbetsgivarna ansåg naturligt nog att dessa tre kvinnor var oanställningsbara och var ej intresserade av att anställa dom. Vad jag vet har ännu inget beslut tagits om dessa kvinnor som genom att medvetet göra sig oanställningsbara skulle bli av med sina bidrag eller även i fortsättningen försörjas av sveriges skattebbetalare.
mvh.
Luttrad.