Frugan vill att vi inom en tvåårsperiod skall åka ner för att hon behöver jobba i ett par år för att inte mista sin anställning. Under den tiden vill hon självklart att jag och min yngsta son skall åka med ner. Vi pratar 2-5 år.
Problemet är att jag inte kan försörja mig själv eller min son utan hon får stå för alla kostnader, så som mat, husrum, sjukvård, sonens skola, våra kläder, nöjen etc etc.
Till saken hör att hon eller hennes två barn aldrig har blivit försörjda av mig utan hon till största delen via första tiden sparade pengar och sen via sin lön varit med att betala sin ”del” av hushållsbudgeten och därför i princip aldrig belastat mig i någon större utsträckning pengamässigt.
Kommer jag när vi flyttar ner att känna mig tvingad att göra vad hon tycker att vi skall göra?
Kommer jag att vara den som måste stå med mössan i handen när jag vill ut med kompisarna?
Kommer jag att känna mig dum när jag måste be om pengar igen för pojkens skolavgift?
Kommer jag känna att jag måste ställa upp när hon vill komma till?
Kommer jag att försöka lägga undan lite ”matpengar” för att kunna skicka hem dem till mina andra tre barn när de fyller år?
Kommer jag att…
Eftersom det är hon som står för pengarna…
//bob
