Gör jag rätt i att ”snylta” på frugan?

Hela frågeställningen är ju rent hypotetisk eftersom sannolikheten för att en singelgubbe ska träffa en rik fruga i Thailand och leva på hennes stålar är plus minus noll.

Det enda tänkbara scenariot i det fallet är ju ifall det handlar om en 40+ knakrik änka som träffar en ung väldigt virill snubbe som gör henne lycklig i sängen varenda natt.

Problemet är att dessa unga och virilla snubbar oftast är väldigt otrogna så förhållandet lär väl knaka ganska snabbt i fogarna efter ett tag när snubben tröttnat på eller inte längre orkar tillfredställa damen.

En yngre thaitjej med ett vanligt kneg är knappast intresserade av en faranggubbe utan stålar.

I de fallen är det thaikille och familj som gäller.

BTT

Nu är ju inte frågan "helt hypotetisk" utan i allra högsta grad reell för trådskaparen.

Dina hypoteser om "det enda tänkbara scenariot" faller därmed platt.

Det finns de som lever i en annan värld som inte bara består av att sitta i en bar eller utanför 7/11 för att försöka få med sig "bredarslade och storpattade" Noi hem för en femhundring och en skål med soppa.

Dina exempel är i gammal god stil populistiska och kanske är det så det ser ut från ditt perspektiv, vad vet jag?

Däremot så har de ingen relevans med de sakerna som bekymrar trådskaparen.

Det här är ju frågan om en redan gift man som står inför frågan om han ska följa med sin fru.

En fru med ett bra jobb och även om hon kanske inte är rik så har hon till synes ändå en ekonomi stark nog att vara ensam familjeförsörjare.

Dilemmat är om han kan tänka sig att bli försörjd av henne och under vilka former.

Att han oroas och våndas inför det beslutet kan jag förstå.

Hur jag själv skulle ställa mig om det skulle bli aktuellt vet jag inte och skulle förmodligen ha samma funderingar som han har nu.

Men varför inte ge det en chans?

Svedala finns kvar om det skulle skita sig och livet skulle inte ta slut bara för det.

Förhoppningsvis blir det kanon och det kan vara det bästa beslutet man gjort.

Ibland måste man våga för att vinna.

Bättre lyssna till den sträng som brast än att aldrig spänna bågen.

Osv, osv.

Lycka till.

Nu är ju inte frågan "helt hypotetisk" utan i allra högsta grad reell för trådskaparen.

Dina hypoteser om "det enda tänkbara scenariot" faller därmed platt.

Det finns de som lever i en annan värld som inte bara består av att sitta i en bar eller utanför 7/11 för att försöka få med sig "bredarslade och storpattade" Noi hem för en femhundring och en skål med soppa.

Dina exempel är i gammal god stil populistiska och kanske är det så det ser ut från ditt perspektiv, vad vet jag?

Däremot så har de ingen relevans med de sakerna som bekymrar trådskaparen.

Det här är ju frågan om en redan gift man som står inför frågan om han ska följa med sin fru.

En fru med ett bra jobb och även om hon kanske inte är rik så har hon till synes ändå en ekonomi stark nog att vara ensam familjeförsörjare.

Dilemmat är om han kan tänka sig att bli försörjd av henne och under vilka former.

Att han oroas och våndas inför det beslutet kan jag förstå.

Hur jag själv skulle ställa mig om det skulle bli aktuellt vet jag inte och skulle förmodligen ha samma funderingar som han har nu.

Men varför inte ge det en chans?

Svedala finns kvar om det skulle skita sig och livet skulle inte ta slut bara för det.

Förhoppningsvis blir det kanon och det kan vara det bästa beslutet man gjort.

Ibland måste man våga för att vinna.

Bättre lyssna till den sträng som brast än att aldrig spänna bågen.

Osv, osv.

Lycka till.

Bäste herr welder!

Sitter man utanför seven och slipper betala barfinen så tycker jag nog att man kan betala i alla fall mellan 800-1000 baht för shorttime.

Är hon sen dessutom söt och med stora pattar så vill man kanske ha sig några nummer lite senare med och då får man ju inte verka för snålaktig med betalningen.

BTT

Exactemente Bäste Bror, di skall allt veta att Bror inte snålar när det vankas mus och Bror kan tom spendera 200:- Sek för lite bäver.

Viltvårdaren Arne

Jamen, nu ska ni väl inte vara så taskiga mot den gode BTT!

I hans lilla värld är ju den enda egentliga form av samröre man kan ha med en thaidam det sexuella. Och det måste man förstås betala för... men inte för mycket! Man ska förstås försöka smörja damen med lite gatumat och låtsas ha trevligt tillsammans, men det är ju bara en taktisk manöver för att få rabatt på huvudakten.

Det blir dock enligt BTT alltid till att betala mer eller mindre. Att vara tillsammans utan att det kostar är förstås otänkbart!

Jag tycker synd om BTT.

Herr Chang har talat.

Jamen, nu ska ni väl inte vara så taskiga mot den gode BTT!

I hans lilla värld är ju den enda egentliga form av samröre man kan ha med en thaidam det sexuella. Och det måste man förstås betala för... men inte för mycket! Man ska förstås försöka smörja damen med lite gatumat och låtsas ha trevligt tillsammans, men det är ju bara en taktisk manöver för att få rabatt på huvudakten.

Det blir dock enligt BTT alltid till att betala mer eller mindre. Att vara tillsammans utan att det kostar är förstås otänkbart!

Jag tycker synd om BTT.

Herr Chang har talat.

Bäste herr Chang!

Nu vet jag inte hur du definierar vara tillsammans, men det är ju inga problem att tillbringa en helnatt i en bartjejs sällskap utan att betala för mycket.

Bara att bjuda henne på öl eller whiskey och sen framåt morgontimmarna kan man ju alltid glida ur situationen på ett smidigt sätt genom att skylla på att man mår pyton eller att man enbart är för trött för att pippa och sen kunna stå emot övertalningsattacken som oftast kommer.

Inte så lätt alla gånger när tjejen börjar gråta, vilket faktiskt har hänt en del gånger.

Men då brukar det bli i alla fall en sovdag ihop.

Man är blödig, jag vet.

Men bättre det än att vara en skitstövel.

BTT

Bäste herr Chang!

Nu vet jag inte hur du definierar vara tillsammans, men det är ju inga problem att tillbringa en helnatt i en bartjejs sällskap utan att betala för mycket.

Bara att bjuda henne på öl eller whiskey och sen framåt morgontimmarna kan man ju alltid glida ur situationen på ett smidigt sätt genom att skylla på att man mår pyton eller att man enbart är för trött för att pippa och sen kunna stå emot övertalningsattacken som oftast kommer.

Inte så lätt alla gånger när tjejen börjar gråta, vilket faktiskt har hänt en del gånger.

Men då brukar det bli i alla fall en sovdag ihop.

Man är blödig, jag vet.

Men bättre det än att vara en skitstövel.

BTT

Betalar man bra så gråter de inte.

Det är min erfarenhet.

Bäste herr Chang!

Nu vet jag inte hur du definierar vara tillsammans, men det är ju inga problem att tillbringa en helnatt i en bartjejs sällskap utan att betala för mycket.

Bara att bjuda henne på öl eller whiskey och sen framåt morgontimmarna kan man ju alltid glida ur situationen på ett smidigt sätt genom att skylla på att man mår pyton eller att man enbart är för trött för att pippa och sen kunna stå emot övertalningsattacken som oftast kommer.

Inte så lätt alla gånger när tjejen börjar gråta, vilket faktiskt har hänt en del gånger.

Men då brukar det bli i alla fall en sovdag ihop.

Man är blödig, jag vet.

Men bättre det än att vara en skitstövel.

BTT

Känns skumt detta...

Men jag har upplevt exakt det som Bäste Broder skriver här...

3ggr med samma tjej i Patong, snart 7år sedan, men sant likafullt, hon "hette" Pooh, var 29 och hade 2 barn i Udon, 9 och 11 år gamla.

Det var svårt att inte gå med henne, kände mig som en skit när jag gick utan henne eftersom hon grät, jag "föll" första kvällen, det blev som Brodern sa, "en sovdag" ihop.

Kändes fel helt enkelt.

2veckor senare träffade jag frugan i Bkk.

MVH Tommy

Betalar man bra så gråter de inte.

Det är min erfarenhet.

Klart att gråten bottnar i förlorad arbetsinkomst i kombination med fylledille.

Det är ju därför man får dåligt samvete och känner att man nog ändå får låta henne sova och ge henne lite pengar.

BTT

Trodde den här tråden handlade om Bobs flytt till Thailand.

Fast det är alltid roligt att se hur vissa trådar skenar iväg.

Trodde den här tråden handlade om Bobs flytt till Thailand.

Fast det är alltid roligt att se hur vissa trådar skenar iväg.

Vad menar du?

Det är en del saker som gör det lite komplicerat att bara flytta ner, hur härligt och enkelt det än låter...

1.Jag har 4 barn från två tidigare äktenskap. De två äldsta är 18 och 20 och bör klara sig själva men det är ingen självklarhet att de gör det och då måste jag lite 100% att mitt första X klarar av att stötta dem i sina studier och annat som kan hända. Av er som har en Thai X kan nog förstå att det inte känns helt bra att behöva lite på henne utan att hela tiden kanske behöva pumpa in pengar pga diverse problem som uppstår…

2.I mitt andra äktenskap har jag två som är 7 och 9 år. Tanken är att den yngsta åker med mig ner och så får man på något sätt hålla tummarna att X nummer två tycker att det är ok att vi delar på barnen. Inget jag tycker är bra, men jag klarar inte att ta med mig båda och jag vet att x nummer två inte klarar av att ta hand om två själv, hon klarar knappt att ta hand om sig själv, men det får väl stå för mig det…

3.Snart fyllda 50 är man knappast den man sattsar mest på i jobbet, men dock så har jag en position som göra att jag tjänar hyfsat bra. Tror att jag på lite olika sätt kan förhala en uppsägning i cirka två år men sen blir det nog svårt att ta ledigt längre. Det innebär att om det nu skulle skita sig efter en 5 år så är man knappast den mest eftertraktade personen på arbetsmarknaden vid en ålder av ca 55. Då står man där med sin tvättade hals…

Ja BTT det hade kanske varit bättre om jag hade träffat lilla Noi 23½ år, då hade förutsättningarna varit klara och man hade vetat vad som skulle hända, eller?

//bob

Ärligt tips.

Stanna hemma, och det säger jag inte för att vara dryg. Du har för mycket att offra

stanna, din artonåring lär behöva dig i flera sammanhang säkert din 20 åring också, för att inte tala om din 9 åring, skulle aldrig falla mig in

att lämna en sådan skara. Du får ha ett förhållande på distans ett tag åka ner och hälsa på när du har möjligheter under kortare perioder!

Som föregående inlägg sa, för mycket att förlora!

Det är en del saker som gör det lite komplicerat att bara flytta ner, hur härligt och enkelt det än låter...

1.Jag har 4 barn från två tidigare äktenskap. De två äldsta är 18 och 20 och bör klara sig själva men det är ingen självklarhet att de gör det och då måste jag lite 100% att mitt första X klarar av att stötta dem i sina studier och annat som kan hända. Av er som har en Thai X kan nog förstå att det inte känns helt bra att behöva lite på henne utan att hela tiden kanske behöva pumpa in pengar pga diverse problem som uppstår…

2.I mitt andra äktenskap har jag två som är 7 och 9 år. Tanken är att den yngsta åker med mig ner och så får man på något sätt hålla tummarna att X nummer två tycker att det är ok att vi delar på barnen. Inget jag tycker är bra, men jag klarar inte att ta med mig båda och jag vet att x nummer två inte klarar av att ta hand om två själv, hon klarar knappt att ta hand om sig själv, men det får väl stå för mig det…

3.Snart fyllda 50 är man knappast den man sattsar mest på i jobbet, men dock så har jag en position som göra att jag tjänar hyfsat bra. Tror att jag på lite olika sätt kan förhala en uppsägning i cirka två år men sen blir det nog svårt att ta ledigt längre. Det innebär att om det nu skulle skita sig efter en 5 år så är man knappast den mest eftertraktade personen på arbetsmarknaden vid en ålder av ca 55. Då står man där med sin tvättade hals…

Ja BTT det hade kanske varit bättre om jag hade träffat lilla Noi 23½ år, då hade förutsättningarna varit klara och man hade vetat vad som skulle hända, eller?

//bob

Hej Bob

Går det inte att på något sätt få till en "överenskommelse" av vilken det framgår att era tillgånger är gemensamma.

Har hållit på i flera år att övertyga frugan om det samma och jag är fortfarande osäker på om hon verkligen känner så.

Hon frågar fortfarande mig om vi ska köpa det ena eller andra och vrider sig förtvivlat när jag säger att det

är helt upp till henne att avgöra.

Jag tror inte hon kommer att känna sig helt 100% bekväm förrän den dan hon tjänar egna pengar, vad jag än säger.

Om ni har en gemensam pott som verkligen är gemensam och som inte måste diskuteras varje gång någon tar något ur den

tror du inte att det skulle gå?

"Potten" kan ju ha form av plastkort till samma konto där hon kommer att vara den som fyller på.

På det sättet får du en förvarning om det börjar bli pikar eller diskussioner om utgifterna.

Bara spekulationer, men så skulle jag försöka ordna det.

Och med täta hemresor eftersom du har barn i Sverige att ta hänsyn till.

Allra bäst är det om du kan behålla en anknytning till jobbet.

Jobba gratis t.o.m. om det finns något du kan ordna på distans.

mvh