25 minuter sedan, skrev leifen:
Är nästan tio år äldre än dig, och utedass har jag aldrig upplevt i tätorter eller i skolor
Jag delvis renoverade och rev ut ett gammal bibyggnad och före detta dass vid skolan på Holmön som är en enkel skärgårdsö med liten befolkning.
Där försvann utedassen år 1954 och blev toaletter inne i skolan.
Du är nog tio till tjugo år äldre än du påstår.
Hej
Du har aldrig tänkt tanken att alla kanske inte gjorde allt precis samtidigt som man gjorde på Holmön?
I den industristad mina föräldrar bodde i och där jag föddes fanns det utedass i en del hus och på en gårdar långt in på 60-talet, man eldade fortfarande med koks i en del hyreshus och man fick själv skaffa ved till den gemensamma tvättstugans tvättmaskiner som värmdes upp med ved, vi fick ibland åka med pappa ut i skogen i hans PV och hämta ved som vi sen förvarade i matkällaren på vårt hyreshus som var byggt på 40-talet.
På gården bland utedass och vedbodar satt ibland någon och spelade dragspel och tog sig en sup eller två, på utedassen torkade man sig med träull ifrån fruktlådor, det fanns fortfarande tre hästekipage som var i drift mitt i stan när jag var barn, en utav dom var en gammal man med häst och kärra som sålde fisk direkt ifrån lådorna på flaket, han ringde i en stor klocka som han höll i ena handen, vi barn brukade fråga om vi fick åka med.
På morfars gård på kusten där jag bor nu gjorde han av sig med utedasset 1974, då först satte han in en WC inomhus, man var inte speciellt långvarig på dass när det var 15-20 minusgrader ute och man satt där med en ficklampa, men det som inte dödar härdar heter det ju och jag vande mig precis som dom övriga.
Min enkla och relativt fattiga uppväxt under enkla förhållanden där morfar såldes till lägstbjudande på en auktion som 10 åring, där farfar började jobba som springpojk i industrins smedja som 10 åring, min mor som fick gå till skolan med skorna i händerna tills hon kom fram för att inte slita på dom enda skor hon hade, att jag själv började jobba som 13 åring för att hjälpa till med ekonomin hemma har naturligtvis kommit att prägla mig, liksom livet på morfars bondgård, med jakt och fiske o.s.v.
Själv tror jag att det är denna enkla bakgrund och vetskapen om hur det är att vara fattig som gör att jag trivdes så bra redan ifrån första början på Thailands landsbygd tillsammans med människorna där redan för 30 år sedan, mycket av det jag stötte på där då påminde om min egen uppväxt i Sverige på 60-talet, dom små jordbruken, brist på pengar, barn som arbetade, dom många små "lanthandlarna", folk som gärna tar sig en sup även om det är vardag, folk som spelar instrument. lever enkelt, i takt med årstiderna och som tar vara på det som naturen har att erbjuda, jag kände mig inte annorlunda utan bara som en av dom och på den vägen är det.
Med vänlig hälsning isan lover