De nordiska länderna samarbetar enligt den nordiska konventionen om social trygghet. Därför är det både ok och moraliskt riktigt.
Men om man flyttar utomlands, trots att man tidigare skattat i hela sitt liv, och utnyttjar och tänjer så mycket man kan på reglerna för att skaffa sig fördelar man egentligen inte är berättigad till, är det enligt min uppfattning inte rätt.
Flyttar man utomlands kan man, om man så väljer, ställa sig utanför den trygghet vi som fortfarande bor kvar åtnjuter genom att fylla i olika blanketter för att slippa betala skatt och på det viset öka sin levnadsstandard i det nya landet. (Alternativt för att fylla på sin egen plånbok lite mer.)
Då har man gjort ett aktivt val att stå utanför och inte längre bidra till den allmänna välfärden och att då, när man blir sjuk eller för gammal för att fortfarande kunna njuta av livet i det nya landet, flyttar tillbaka för att ta del av välfärden som andra solidariskt bidragit till under tiden man själv struntat i den, är enligt min uppfattning inte moraliskt riktigt.
En pensionär som lever på sin pension utomlands och under tiden skattar som vanligt men som sedan flyttar tillbaka igen på ålderns höst har däremot agerat moraliskt riktigt.
Värderingar kan ju ändras beroende på vilken situation man för tillfället befinner sig i men det här är några av de värderingarna jag har, och försöker leva upp till, i nuläget. Men de kan ju ändras under resans gång, vad vet jag? ![]()
