Hjälp till självhjälp!
Signatur ”Ronoh” har helt rätt i att det ofta är kul att hjälpa till och delfinansiera vissa projekt som ska leda till ökat välstånd för ärliga och arbetsamma släktingar i Thailand. Det har jag själv gjort.
Och vad det gäller den driftige “Isaan-Lover´s” alla spännande projekt
så är det säkert både kul och intressant att få vara spindeln i nätet.
Det är dock en förutsättning att man som sponsor och idéspruta först förankrar sina idéer och att man har förmågan att entusiasmera bidragstagarna till egna insatser. Men detta verkar ju Isaan-Lover klara galant.
Jag har själv goda erfarenheter ifrån att bl.a. stötta min svåger i Thailand. För ett par år sedan hjälpte jag honom att köpa en relativt ny och nätt liten moped/motorcykel för att han skulle kunna ta sig in till ett slakteri utanför Khorat där han ville jobba. Han jobbade då som målare och kravet från mig var att han först skulle spara ihop halva beloppet själv. Om han klarade detta så skulle jag stå för den andra delen. Detta sparkapital gnetade han ihop på drygt ett halvår, och sedan fick han resten (ca 8000 bath) av mig så att moped/motorcykeln kunde inköpas. På slakteriet jobbade han sedan i drygt ett år, men till sist slutade han då han inte ville döda fler höns (dålig karma sa han). Eftersom han är buddhist och en djurvän så tyckte han att det var jobbigt att göra som slakteribossen bestämde. För att arbetet skulle gå snabbare så var han tvungen att hålla fast hönans huvud med ena handen och sedan snabbt snurra runt kroppen ett par varv tills nacken gick av, och sedan med en knyck skulle han slita av huvudet på hönan och kasta det åt sidan. Detta dödande på löpande band var inte så kul att göra hela dagarna i ända, så han återgick därför till sitt gamla måleriarbete och till lite andra diversearbeten.
Nu under sommaren har jag bjudit hit honom till Sverige och han har varit här och jobbat vid mitt sommarställe. Det har bl.a. varit trädgårdsskötsel, dikesgrävning, rengöring av takpannor och mängder med vedklyvning. Han har även hjälpt till med vissa målningsarbeten och även plantering av 20 000 jordgubbsplantor på en större odling i närheten av mitt sommarställe. Trotts återkommande ösregn under planteringen så har det aldrig varit något gnat eller sura miner över att behöva hugga i. Han jobbar stenhårt och målmedveten som en ”Duracell-kanin”, och alla som han har hjälpt i sommar är helnöjda. Naturligtvis har han också fått betalt så att han inte behöver återvända tomhänt till Thailand.
Om nu mottagaren verkligen bjuder till och kämpar lite på egen hand, så känns det helt ok att ekonomiskt hjälpa till lite. Att åka snålskjuts eller parasitera är inget som jag understöder, och det vet också alla som tillhör min sambos släkt. Även min sambo stämmer i bäcken om tiggerihoven tittar fram.
Det finns ett talesätt som går ungefär så här: ”Ge inte en hungrig man en gratismåltid – ge honom istället ett metspö så att han kan fånga sin egen fisk.”
Hjälp till självhjälp med andra ord,
och detta förfaringssätt ger nog i längden mer avkastning än att vräka ut hundratusentals kronor eller bath på diverse mark och lantbruksprojekt som man sedan inte har någon kontroll över.
Hej
Och tack för ett trevlig berättelse som visar på ett bra exempel, där hårt arbetande Thailändare lyfts fram.
Och att samarbete kan vara bra för båda parter "med hjälp till självhjälp" metoden som du kallar det.
Att bara ge bort pengar utan att man har inflytande och kontroll över tror jag inte heller på.
Mvh Isan Lover
.