Det är intressant att notera referenserna till rörligheten i thailändsk politik genom utsagor om att väljare skulle rösta bort nuvarande regering om de inte infriade sina vallöften. De enda underlag man har för sådana tankar är ju sina erfarenheter från västerländska demokratier och förväntningar på hur en demokrati bör fungera.
Men ingenstans i dessa tankar ger man utrymme för de speciella problem som Thailändsk demokrati tampas med och det som egentligen är pudelns kärna. Nämligen, och åter igen, patronisering och tradition.
Väger man in dessa två drakoniska faktorer så ter sig nämligen de politiska aspekterna, och effekter av politisk misslyckande, tämligen verkningslösa i sin inverkan på valresultat.
Personligen så tror jag att Thaksins minskade popularitet under 2005/2006 inte hade så mycket med politiska eller ekonomiska faktorer att göra.
Visst fanns det grupper i Bangkok som hade förmåga att uppfatta Thaksins demokratiska klavertramp och överträdelser, men i allmänna led så var Thaksins påstådda utmanande av kungen en väsentligt större synd, tror jag.
Hade inte Thaksin givit sig i den konfrontation med respekten för kungahuset så hade han kunnat köra landet i botten. och ändå fått flest röster i valen.
Som visat sig av valresultaten under alla år han medverkat så har en majoritet av hans röster ingenting med hans politik att göra.
Istället så verkar framgångarna ha allt med patronisering att göra.
Det bor flest folk i Isaan och nord, och skaffar man sig ett grepp om de lokala feodalherrarna där som äger rösterna, så vinner man valen.
Oavsett vad man lovar och oavsett om man håller vad man lovar eller inte.