Ja, nu befinner jag mig i Tokyo, och plötsligt har andan fallit på för att skriva en liten berättelse om det.
Jag åkte med Finnair Göteborg - Helsinki - Tokyo, men ska väl påpeka att Japan Airlines skötte flyget till Tokyo. Och det var ju för all del mycket trevliga japanska flygvärdinnor på flyget till Tokyo!
Business class är oftast angenämt, så även denna gång. Japan Airlines hade lite udda layout på sätenas placering, men det var Ok för mig.
Min granne var en japansk pojk som var väldigt angelägen om att dra det lilla jalusi som finns mellan sätena. Men, se det gick inte! Ej tillåtet vid avgång och ankomst!
Ja, det var ju som sagt lite märklig layout på sätena, men här kan man då se att jag har möjlighet att placera förbrukat material så att säga runt hörnet, Och flygvärdinnorna fattade snällt (eller luttrat om ni så vill) vinken.
Man fick välja på falang eller japansk meny, och jag valde den japanska, Se här en mycket delikat aperitif,
Sen kan man väl säga att det blir två huvudrätter. Först detta... och lägg märke till den konstiga plastsaken nere till vänster.
Men till slut gick upp ett Liljeholmens för mig, det är en plats att lägga sina pinnar på.
Och så nästa rätt... jag börjar nästan gråta när jag tänker på att jag inte förmådde äta upp allt.
Plus dessert... äppelpaj och någon soppa 
Det finns blanketter man bör fylla i på flyget. Här sitter jag med Immigration och Customs blanketter, inte särskilt besvärliga att hantera. Personen vid passkontrollen ställde några konstiga frågor, men jag fick 90 dagar i japan. I tullen bara gäspade man åt mig,
Efter att ha fyllt i dessa blanketter sover jag bekvämt horisontellt i cirka fyra timmar. Precis lagom för att vakna till denna frukost.
Strax innan landning blir vi förstås uppmanade att sätta på oss säkerhetsbältena. Ja för all del, men då hittar jag inte högra delen av mitt bälte. Det har liksom försvunnit när jag fällt ner min bekväma stol till horisontellt läge. Detta är väl inget som bekymrar mig speciellt, men jag känner mig ändå tvungen att rapportera detta för personalen.
Och det tas på mycket stort allvar! Herr Changs säkerhetsbälte måste grävas fram innan landning! Tyvärr var jag lite trögtänkt vad gäller att ta foto på tre söta japanska flygvärdinnor som letade frenetiskt. När jag till slut fick fram min iPhone förebrådde man mig starkt... men jag fick i varje fall denna bild.
Framme i Narita Tokyo vad det ju en välsignelse att äntligen hitta en gaskammare. Ej tillåtet utomhus, och endast tillåtet utomhus i denna konstruktion.
Vi kan väl säga att jag inte var ensam om att ta en öl med cigarretten en fredag förmiddag.
Det var väldigt tydligt var jag skulle göra mig av med min tomma ölburk.
¥4000 för tur och retur Narita till Tokyo Station.
Det var ganska lätt att hitta till rätt perrong.
Fast i Tokyo Station tog jag ju fel utgång... inga taxi där... men ja går runt byggnaden och hittar huvudingången. Där finns taxi. Fast slöskallen som kör fattar ju inte adressen, så jag blir i så att säga närheten av hotellet. Ja, ditt hotell ligger någonstans därinne säger taxichauffören klämkäckt.
Fuck you, tänker jag. Fast det säger jag ju inte Jag går in på första bästa hotell och frågar var mitt hotell kan tänkas ligga. En ung vänlig japansk man googlar hotellets adress och skriver dessutom ut en karta åt mig. Och ritar med penna hur jag ska gå fyra kvarter. Tack! Eller arigato som det heter på japanska.
Jag kommer till hotellet och får efter visst trassel min skokartong. Kostnad 248 kronor per natt.
Fortsättning följer.
Herr Chang har talat.
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
