Jag finner mig återigen ligga sömnlös mitt i natten i min lilla skokartong. Beror det på att jag är kvar i svensk tid? Tidsskillnaden till Tokyo är just nu sju timmar framåt, vid normaltid är det åtta timmars skillnad (Japan har ingen sommartid). Framåt, dvs klockan är i skrivande stund 03.14 i Tokyo medan den är 20.14 i Sverige. Inte dags att sova 
Kan också konstatera att jag och L64 har ganska skilda uppfattningar om vad man gör på en resa. L64 gillar att förbereda sig noggrant och googlar friskt på diverse tänkbara aktiviteter. Jag gör minsta möjliga innan jag åker, och improviserar på plats. Jag gillar att bara gå ut slumpmässigt och se med egna ögon vad som finns och gå dit där det kanske finns något av intresse för mig.
Men eftersom L64 lite skämtsamt hånat mig angående tunnelbanan i Tokyo var jag ju tvungen att försöka åka någonstans. Istället för att ta taxi... Jaha, nu planerar jag då en resa från Tsukiji Station till Ueno Station. L64 har tipsat om en app, och det visar sig kunna 13 minuter. Ett annat mycket värdefullt tips från L64 är att tunnelbanestationerna i Tokyo är numrerade. Jag ska åka från station 10 till station 17, och jag kan ju då ignorera vad varje station heter på japanska. Tågen har fina LED-displyer som visar vilken station man just anlänt till. Och det är för för all del skyltat med nummer på varje perrong.
Varför ska jag till Ueno? Jo, där ligger en fin park där man kan supa och röka (ungefär som Slottsskogen). Har L64 googlat fram Dessutom ska det finnas körsbärsträd som lär blomma nu. Jag kommer fram till station 17, men jag kanske tar fel utgång för jag ser ingen park. Nu är jag lite hungrig så jag går in på en lovande gata med många restauranger. Jag hamnar till slut här.
Det är viss språkförbistring när jag vill ha soppa. Nej, det finns inte... Fast jag står på mig, och pekar på andra gäster som bevisligen sitter med soppa. Jaha, då får gnällspik HC in denna mycket enkla soppa. Sked tillhandahålls icke, så jag får väl sörpla i mig.
Men vänta lite nu... en stor kastrull soppa anländer. Jag pekar och försöker säga att jag vill ha en portion. Den något bistra kocken (ej engelsktalande) verkar grymta något om att soppan inte är färdigkokt än.
Jag har dock tålamod, och till slut får jag min skål soppa. Mycket god!
Bredvid mig sitter två damer som dricker något som intresserar mig. Vad kan det vara? Får jag ta en bild? Ja, gör det din stolle.
En av damerna talar hyfsad engelska, och det framgår så småningom att man blandar saké med läsk. Och det låter som att man kallar läsken kaffe. Det är väl inte kaffe? Nej, bara slarvigt uttalad benämning på drycken som heter Hoppy. Alkoholhalt 0,8%... men saké har ju lite mer
Med dessa missförstånd blir det en trevlig konversation med damerna.
När det bara är is kvar i glaset kan man säga naka till kocken, och då får man påfyllning som levereras i en lite bägare.
Och lite Hoppy ska ju blandas i.
Härmapa HC vill också göra detta.
Glöm inte Hoppy!
Jag sitter ju där och röker då och då... en av damerna har någon slag e-cigarett. Jag frågar varför hon inte röker vanliga cigaretter om det nu är tillåtet. Nej, lukten sätter sig i hår och kläder. Och det är inte bra. Ja, gud sig förbarme, det borde jag förstått. Har ju hört det från exfru Chang så det räcker
En konstruktion jag inte sett förr. Ingen nikotinvätska behövs, man stoppar i halva cigaretter?
Det behövs någon slags uppvärmning.
Jag fick provröka, och det var ju till belåtenhet. Var kan man köpa? Åh, närmaste tobaksbutik! Men det har jag inte lyckats hitta någon.
På vägen tillbaka till station 17 blev jag sugen på något sött, så jag gick in på ett kafé. Plötsligt kommer två geishor in som jag tar bild på lite i smyg.
Jag får in mycket gott grönt te med grädde.
Kolla L64, jag har hittat tillbaka till station 17!
Det är en stor station med många underjordiska gångar.
Men nu är jag nära Hibiya Line!
Att köpa biljett är trivialt i dessa automater. Kostnad ¥170, cirka 14 kronor. Varför kostar det 29 kronor på spårvagnen i Göteborg?
Dessa spärrar är lite konstiga... jag har väl inte direkt provat, men jag misstänker att de stängs om man inte stoppar i giltig biljett. Det hände mig en gång att man tyckte biljetten var fel på något sätt och då stängdes den spärren. Efter ytterligare ett misslyckat försök gick jag bara rakt genom spärren bredvid.
Aah... tåget ska komma om endast tre minuter. Och det gjorde det.
Inte särskilt trångt så här dags på en söndag.
Men kvällen är ung! Jag promenerar till den engelska pub jag gillar. Kan man möjligen blanda en LIIT? Ja, det kan man.
Även om jag inte granskade bartenders blandande in i minsta detalj så fann jag inget el på denna LIIT.
Nästa kväll i hotellbaren blir jag till min förvåning bjuden på fin whisky. Av en annan gäst.
En generös japan som inte bor på hotellet, men ofta besöker hotellets bar.
Bartendern meddelar att det är väldigt dyr whisky, 12-årig som jag drack kostar 500 dollar flaskan. 18-årig mycket svårt att få tag på. Destillerad i närheten av Mount Fiji.
Ja, den var god!
Jag får verkligen tacka denna japanska man... han kunde väl just ingen engelska men bartendern tolkade.
Nu är jag hungrig igen... händer inte så ofta Hotellbaren har stängt, för övrigt var man väldigt ursäktande för att man kände sig tvungna att be mig gå innan jag druckit ur min GT. Jaja. Bartendern tipsar om lämpligt ställe som är öppet. Men på vägen dit råkar jag se automater på en soi. På hotellet kan jag köpa sprit hur jag vill i deras automater, men jag har läst något om att på gatan måste man skanna japanskt ID-kort som bevisar ålder innan man får handla.
Detta måste ju testas! Ja, vad kan nu tänkas innehålla alkohol?
¥100 verkar ju i billigaste laget för något alkoholhaltigt.
Ut kommer en rejält uppvärmd kaffedryck, och det behövde jag kanske då
Denna kväll vägarbete på andra sidan gatan.
Ja HC, du ska gå häråt.
Ja, det är förvisso ganska uppenbart vilken gångväg jag ska ta.
Nu är jag framme vid stället Denny's som är öppet dygnet runt. Lite oklart om rökning därinne var tillåtet, men det fanns ju rökavdelning.
Menyn skiftar beroende på vilken tid man besöker stället.
Jag tyckte först att stället var i största laget, men jag bytte snabbt uppfattning. Här kan vi knäppgökar sitta mitt i natten på behörigt avstånd från varandra och endast titta lite diskret.
Vid bordet bredvid har gästen somnat. Efter en lång arbetsdag?
Jag får in en spagetti carbonara som var OK.
Först blev jag lite irriterad över att jag inte fått någon form av ätredskap. Men se där ja, mitt framför näsan finns en bestickslåda!
Grannen sover fortfarande.
Jag ville ha en andra öl, och undrade hur man skulle påkalla servitrisens uppmärksamhet. Det hör några konstiga klinganden, och nu granskar jag mitt bord. Plötsligt faller poletten ner, men ska trycka på denna lilla apparat.
Ja, då hörs det ett ljud och display i taket visar vilket bordsnummer som önskar service. Och hon anlände snabbt.
Jag börjar ju undra om det är brukligt att sova på detta ställe... även till höger har någon somnat. Efter att ha tagit av sig skorna?
Det blev många bilder... utan att jag egentligen gjort något anmärkningsvärt Ska bara tillägga att jag nyss tog en tur till toaletten, och jag lyssnar ju då på musik i trådlösa hörlurar AirPods från min Macbook Air. När jag kommer cirka 15 meter från min skokartong bryts då kontakten via Blåtand. Jag tänker väl inte så mycket på det, jag har liksom angelägna behov att uträtta!
Problemet är att när denna kontakt mellan dator och hörlurar bryts övergår datorn till att spela musiken i de inbyggda högtalarna. Detta är inte bra, så här mitt i natten. Efter uträttade behov lämnar jag tolatten och ser då en manager som med stor brådska går in i min korridor. Jag följer efter och undrar vad som står på. Managern går mot mitt rum... nej, det är inte möjligt att han vill besöka mig? Vad har jag gjort? Då hör jag musik på rätt hög nivå, och någon har ringt och klagat. Då kopplar jag. Jag ber så mycket om ursäkt, och förhoppningsvis blir jag inte vräkt
Herr Chang har talat.
Hur är dem på att att snacka engelska, japanerna?
