Detta blir ju inte riktigt kronologiskt, men nu är jag trött och för all del något berusad så det blir vad det blir. Men jag känner för att skriva något!
För det första är det liksom inte tillåtet att röka i min skokartong. Däremot finns det en väldigt liten gaskammare på bottenvåningen. Dit går jag när suget blir allt för påträngande. Oftast är jag ensam där, så jag skäms icke för att ta med mig en plastflaska grönt te. Spikad med gin 
Eller så köper jag som i detta fall en välsmakande alkoläsk i automaten som praktiskt nog finns precis utanför gaskammaren.
Tro det eller ej, men ibland blir jag lite hungrig. Jag har ju observerat en del japanska gäster som handlar från denna automat.
Ja, vad ska man välja för skräpmat? Jag väljer... nja, det får ni gissa!
Automaten påstår att varorna är kylda till -23°, om man ska tro på det.
Tanken är tydligen att maten ska värmas upp på vägen ut. Jag stoppar i ett ¥500 mynt, men det accepteras inte. Slut på varor eller något fel på mitt mynt?
Efter att ha sovit en stund åker jag taxi till ett ställe jag besökt förr. Här kan man lägga sina medhavda saker typ jacka och väska i en plastkasse så att man inte besväras av det när man njuter sin mat och dryck. Ledtråd: L64 vet precis vad jag menar.
Se här bevis på att en LIIT i Tokyo kan kosta endast ¥891. Jag betalar ju med en ¥1000 sedel, och tillbaka får man några mynt som ej är användbara egentligen. Speciellt dessa ¥1 mynt. Ja, motsvarar cirka 8 öre. Vad ska man med dom till?
Sen var jag på ett enklare ställe precis bredvid, där jag drack några öl och åt en mycket god soppa. Mer om detta ställe i ett kommande inlägg, men denna fredag kan jag konstatera att japanska gäster (jag var enda gaijin) fulla och goa var mer benägna att ta verbal kontakt med mig på engelska. Jag hade en mycket intressant konversation med mannen till höger som var mycket fascinerad av att jag är från Sverige och ville åka till Tokyo. Man till vänster var ett fyllo som ville hänga på. Men han gillade också att jag är från Sverige.
Sen vidare med taxi till hotellet. Egentligen bara för att det är dit jag har adress som taxi förstår. Och sen ska jag för all del gå och handla lite på Lawson som jag tror stänger vid midnatt. Gör dom ju inte visar det sig, öppet dygnet runt. Jaja. Jag köper vad jag vill ha, och vandrar cirka 10 minuter till en trevlig engelsk pub. Pale Ale smakar fint!
Återigen är jag enda västerlänning på stället. Vilket passar mig fint, wannabe antropolog som jag är
Jag ser att den kvinnliga bartendern häller upp något som ser ut som röd öl. Ja, bokstavligt talat rött. Vad kan det vara för något? Jag har blivit placerad i baren precis där bartenders häller upp, och jag kan då notera att nästa gång denna röda öl beställs så är det 50% tomatjuice... Jag tänker Bloody Mary, men det är det ju inte. Detta måste provas!
Med tillstånd från bartendern fotograferar jag processen. Ja, hälften tomatjuice var det.
Resten ska var öl. och nu skiftar färgen från att vara så röd. Jag får senare veta att man kallar denna drink för Red Eye.
Ölen är ju ganska röd.
Jag bara måste skriva att denna bartender var en av de skickligaste jag någonsin sett. Hon hanterade alla moment mycket precist och snabbt. Och med ett leende! Hon blev lite generad när jag berättade vad jag tyckte.
Jag avslutar med ett typiskt intryck från mina vandringar på mitt hotell. Denna man stannar troligen bara en natt, kanske för att han bor långt utanför Tokyo men måste finnas här en dag för jobbets räkning. Jag bara gissar.
Herr Chang har talat.
.jpg.d5758fc78e1abd4e59012477a7ba46d9.jpg)
