En klassiker, vad tycker ni om att vara i byn!

Håller med dig Snucke kan bli förbannat tråkigt i byn, ja drar ner till kvarters krogen när det är som värst.Maitan.

Det bästa med byn är som du säger by krogen

Det bästa med byn är som du säger by krogen

Ja där sitter man tittar på krögarn byter däck på en moppe, eller säljer godis till nån unge o.s.v Maitan.

Hej

Jag blir lite fascinerad av att man tar en kvinna och flyttar henne 800 mil hemifrån.

Ni tycker att skall acceptera det svenska, men kan inte stanna i hennes by 3 dagar,

Jag kommer nog att bli avstängd ig:diablo: en """ e ni dumma i huvet"""

Är väl för en gång skull beredd att hålla med IL, även om han som vanligt vill utmåla bylivet i ett alltför romantisk rosenrött skimmer. Frugan och jag är lika gammla, 51:or så sexnollan står runt hörnet, så med ålderns rätt har jag rotat mej i byn och trivs förbaskat bra där, även om de allra första besöket känndes som att det skulle gå hundrafemtio minuter på timmen, kunnde inte förstå ett ord vad som sades inte något att göra, sitta och titta på när Jai och hennes mor och syster rensade vitlök hela dagen och efter tre dar var jag färdig att tugga på väggarna, aldrig mer upp hit.

Året därpå lovade hon att vi skulle åka runt och titta på omgivningarna om jag ville följa med upp, sakt och gjort, bil med förare skakades fram och vi åkte bla till tadtone fallet, pa hin ngaam nationalparken och piimai ruinerna och några ställen till, varpå jag fick upp ögonen för att det kanske inte är så tokigt i risbyn ändå.

Nu många resor senare har vi ett hus i hennes by och det var jag som ville bygga, utan att ha blivit påverkad av varken frun eller hennes familj. Marken fick vi av hennes mor och en systerson har byggfirma så det var bara att köra igång, detta var för tio år sedan och eftersom huset har fått lite puts och förbättringar och språkkunskaperna blir lite bättre för var resa vi gör så trivs jag bara bättre och bättre för var gång vi är hemma.

Även om jag inte leker risbonde som IL känner jag att jag är istort sett accepterad av by folket, efter tio år så har nyfikenheten lagt sig och bytiggaren fick sig en näsbränna för sex år sedan, han kom in och beklagade sig att han hade haft en olycka med motorcyckeln och visade upp några ärr på armen, frugan som var mycket god vän med hans mor tyckte att du kan väl ge honom en hundring, ja en gång men aldrig mer.

Tre dagar senare kommer han igen och flinande visar upp sina ärr och vill ha pengar, visst tyckte jag du får två hundra när du har hackat upp rabatten så jag kan sätta blommer där.

Det sista jag såg av honom var dammolnet när han rusade iväg från det hemska ödet att behöva göra något för sina laokao pengar.

Den 28:e oktober åker vi hem igen, till risbyn och tanken är att förhoppningsvis kunna stanna för gott denna gången, det enda kravet är att jag måste ha ett fordon, det är c:a sex-sju kilometer in till centrala chayjaphum och fem till big-C och macro, lite mat, öl och ris måste ju hem och så vet jag av erfarenhet att jag behöver åka iväg ibland, hur mycket jag än älskar min lilla by så visst kan det hända att lappsjukan slår till och då finns det ingen annan bot än att dra någonstans där det finns turister och liv och rörelse, det brukar ta tre eller fyra dar så står det mej upp ihalsen och jag har fått nog och kan åka hem till lugnet i byn igen.

Ska vi vara positiva så kan man säga till Snucke att ditt byliv just nu låter så tråkigt att det kan knappast bli sämre. Du har alltså bara förbättringar att se fram emot. Håller med om att byfyllona är förbaskat tröttsamma. Håll dig därför borta från dom. I fall du vill dricka finns det trevligare folk att supa med än byfyllona. Vill inte TGF visa dig runt så låna en moppe och undersök omgivningarna på egen hand. Hitta någon trevlig ungdom som pratar lite engelska och börja lär dig lite thai. Titta på fruntimren när de lagar mat. Var frågvis så att du lär dig något.

Efter de stegen började jag åka med folk på deras jobb. Ganska spännande att se hur folk arbetar. Ibland tröttnar man på att titta på när folk jobbar, då har du en utmaning i att ta dig hem igen på egen hand. Lär dig åka songtell så blir du friare i ditt val av shopingställen. Förrutom detta finns en hel del att göra i byn och dess omgivningar, fiske kan vara ett alternativ annars kanske du får ta på dig rollen som koskötare. Mindre glamoröst i Thailand än att vara cowboy i USA, men ett viktigt jobb ändå.

Nu verkar det som jag börjar spåra ur så det är bäst jag slutar.

Jag tvivlar inte på att många, till exempel Isan Lover, trivs alldeles utmärkt i hembyn.

Själv har jag dock lite svårt för att det alltid finns en massa andra människor närvarande, jag har ett behov av en viss mängd ensamhet eller åtminstone anonymitet. Ett personlighetsdrag som det i min ålder just inte är mycket att göra åt.

Dessutom är det lite svårsmält för mig att andra lägger sig i mina planer. Till exempel kan jag planera en utflykt med fru Chang, och när vi ska åka visar det sig att det finns diverse släkt som också vill följa med. Utflykten blir inte alls som jag tänkt mig då det ska tas hänsyn till alla medföljandes önskemål, speciellt de äldres... Jaja, finns väl både positivt och negativt med detta fenomen.

Herr Chang har talat.

Jag tvivlar inte på att många, till exempel Isan Lover, trivs alldeles utmärkt i hembyn.

Själv har jag dock lite svårt för att det alltid finns en massa andra människor närvarande, jag har ett behov av en viss mängd ensamhet eller åtminstone anonymitet. Ett personlighetsdrag som det i min ålder just inte är mycket att göra åt.

Dessutom är det lite svårsmält för mig att andra lägger sig i mina planer. Till exempel kan jag planera en utflykt med fru Chang, och när vi ska åka visar det sig att det finns diverse släkt som också vill följa med. Utflykten blir inte alls som jag tänkt mig då det ska tas hänsyn till alla medföljandes önskemål, speciellt de äldres... Jaja, finns väl både positivt och negativt med detta fenomen.

Herr Chang har talat.

Jag känner igen mig i det du säger om behovet att få vara ensam för sig själv eller med sin partner lite oftare.

Förmodligen är det en liten kulturkrock när det gäller umgängesformer.

Vi är inte vana vid att våra angelägenheter är samtligas angelägenheter och umgås i stort sett bara med hela familjen vid större tilldragelser som bröllop, begravningar et,c.

Samtidigt som jag kan tycka att det är bra med en stor gemenskap med släktingar i olika former så är det skönt att få rensa skallen lite för sig själv.

Jag gör det bäst med en god bok.

Precis det HC beskriver drabbade mig för 2 år sen. Hade planerat en 3 dagars resa till NongKhai och UdonThani, jag hade tänkt

mig gumman och jag, när vi åkte var det 11 pers i och på pickupen. Det är sånt man får bjuda på ibland men man kanske tröttnar

om det händer varje gång.

Snucke fick nog med allt. Jag tänker på dom stackars faranger som bygger hus till tjejen (familjen)för sina kanske sista pengar. Sen tror han att han ska trivas i "sitt" hus. Vissa klarar kanske en vecka i huset och måste sen åka och ha riktig semester i Pattis eller annat trevligt ställe. Åka ända ner till Thailand för att sitta ute i en by och (resten skrev snucke).

Jag tvivlar inte på att många, till exempel Isan Lover, trivs alldeles utmärkt i hembyn.

Själv har jag dock lite svårt för att det alltid finns en massa andra människor närvarande, jag har ett behov av en viss mängd ensamhet eller åtminstone anonymitet. Ett personlighetsdrag som det i min ålder just inte är mycket att göra åt.

Dessutom är det lite svårsmält för mig att andra lägger sig i mina planer. Till exempel kan jag planera en utflykt med fru Chang, och när vi ska åka visar det sig att det finns diverse släkt som också vill följa med. Utflykten blir inte alls som jag tänkt mig då det ska tas hänsyn till alla medföljandes önskemål, speciellt de äldres... Jaja, finns väl både positivt och negativt med detta fenomen.

Herr Chang har talat.

Bygg huset så får du din ensamhet, om du vill. Folk springer inte in och ut i hus i Thailand hur som helst. Som falang kan du glömma allt vad anonymitet heter, inte ens i grannbyarna kommer du att vara anonym.

Du gör för små utflykter! Glöm pickniken och utflykten till grannbyn och grannstan, grannländerna får du satsa på. Inte så dumt sätt att vidga vyerna på, det heller. Det sista är det svåraste tycker jag.

Jag kommer aldrig att vänja mig vid att när man ska dra iväg ska man vänta på än den ena och den andra. När änteligen alla har dykt upp har någon som var där för två minuter sen försvunnit. När den personen dyker upp, har systern blivit varm och gott för att ta en dusch.

Då går jag in och tar en kopp kaffe och säger till dom att säga till när alla är klara. Är jag på riktigt dåligt humör när dom säger att nu kan vi åka, brukar jag säga att jag ska bara ta en dusch först sen kommer jag. När till slut alla sitter i bilen och vi ska dra, brukar frugan säga att hon måste gå på toa och göra nr2. Vid den tidpunkten har halva dagen gått. Inte undra på att mittbenan är generös.

Snucke fick nog med allt. Jag tänker på dom stackars faranger som bygger hus till tjejen (familjen)för sina kanske sista pengar. Sen tror han att han ska trivas i "sitt" hus. Vissa klarar kanske en vecka i huset och måste sen åka och ha riktig semester i Pattis eller annat trevligt ställe. Åka ända ner till Thailand för att sitta ute i en by och (resten skrev snucke).

Personligen är det ingenting för mig att ligga och pressa på en strand. Barlivet brukar man också tröttna på efter en stund. Är det något jag absolut inte fixar är det bilköer och den taskiga luften som finns i BKK. Att hyra hus och flytta runt skulle kunna vara ett alternativ. Men för mig känns det bra att kunna bygga upp något beständigt. Jag trivs med de flesta grannarna i byn och de flesta av släkten. Mitt behov av anonymitet är inte som HC's. Thailändarna behöver lite falanger att skvallra om det förgyller deras liv. Jag har mina hobbies som jag drar mig undan med ibland.

Vissa saker kommer man nog aldrig att anpassa sig till och det finns nog inget perfekt ställe som passar alla faser i ens liv.

By eller inte, Thaitradition med typ samåkning hit o dit får man nog leva med lite överallt, beror väl på hur mycket man håller sig för sig själv, men hur kul är det att vara "eremit" mitt i ett samhälle, för ensam i skogen (risfältet) vill uppenbarligen inte många bo. Lite "ta seden dit man kommer" får man väl stå ut med. (Till en viss gräns)

En annan sorts "byproblem"

Nu bor jag i ett villaområde, vi hade problem, njaa inte så stora men ändå, med att områdets hundjävlar utförde sina behov på gatan, finns ju lixom inga grönområden utanför privata trädgårdar. För några månader sedan tröttnade snubben som städar gatorna på allt hunskit och sa helt sonika, "städar gör jag, men hundskiten får ni fanimej ta hand om". Och detta i Thailand, trodde inte mina öron när man varje dag i två veckors tid i nyhetshögtaleriet uppmanade alla i området att ha sina hundar under uppsikt och inte släppa dem vind för våg ute på gatan.

Blev en jätteförbättring, men, det finns alltid en baksida...nu dräller det av kattjävlar som sover i utemöbler, skiter i rabatterna och skriker som en stucken gris alltemellanåt...och hur f-n tämjer man en vildkatt? Och inte törs man som farang skjuta fanstygen heller. Pest eller kolera?

Baa

Jag är ju själv uppvuxen på landet i Sverige och när jag vid 23 års ålder tog min packsäck och drog till storstan bestämde jag att det var för gott. Aldrig mer ute i en håla där alla nyfikna vet varenda sak man gjort.

När vi då började snacka boende i Thailand så var det samma sak. Aldrig i h***vete att jag bosätter mig ute på landsbygden.

Och som tur var har jag en hustru som tycker samma sak. Och dessutom fattade hon att ett hus på en turistort nog är en bättre investering än ett hus ute i noware. För vill man sälja huset där ute så är den tänkta kundkretsen ganska begränsad.

hf

Första gången jag hälsade på min tjejs familj så trodde hon att jag skulle bli uttråkad och vilja åka därifrån

med en gång...Jag tänkte stanna 3-4 dagar och sen åka vidare bara vi två...

Nu trivdes jag ju jättebra ,med en mycket trevlig familj samt riktigt trevliga grannar och övriga släktingar och vänner...

3 1/2 vecka stannade jag!!! Och enda anledningen att vi åkte till en semesterort var för att min tjej skulle få vila upp sig

ordentligt.Hon hade ju skött hushållet med allt vad det innebar under hela tiden...städa handla laga mat och tvätta.

Hemma gör ju jag allt det där, men hos henne passade det sig inte att vuxna karln skulle hålla på med sånt...

Dåligt samvete hade jag konstant .

Men man anpassar sig efter seder och bruk och jag jobbade med kroppen och blandade cement flera dagar

till grannens husrenovering (Hamnade man ju på plus där också...) Plus fick lite valkar i mina kontorshänder hehe

Mornarna ägnades åt löpträning,så bättrade man på kondisen också.

Men det är min historia...alla ser ju inte glaset halvfullt,utan halvtomt

Alla är vi olika som tur är ,själv gillar jag både stadsliv och byliv, merparten av mitt liv har jag dock bott i "storstad" (Stockholm,Oslo) fast jag

nog föredrar byliv med avstickare till staden ibland. Angående att halva familjen/byn skall följa med på utflykter kan jag inte se som nåt

problem om vi skall åka iväg kan vi ibland säga till vi skall dit eller dit vill någon följa med så åker vi imorron kl 08.00 om folk inte är på plats

åker vi ,detta ställer frun upp på med så inget problem.

Vill vi åka ensamma så säger vi inget , hur svårt kan det va ? Man är väl vuxen och lever sitt eget liv så får andra leva sitt.

möjligtvis har jag haft tur med val av fru