Hej Snucke
Jag själv hade också lite svårt att anpassa mig till bylivet i början, jag ogillade alla insekter och kryp som kom in överallt och en del bet mig,
jag förstod inte vad folk sa och visste inte om dom var arga eller vilka dom var, vad skulle jag kunna äta utan att bli sjuk, alla nya ljud störde sömnen,
människor överallt inget privatliv alls, konstiga toaletter, dusha med en skopa och vatten i stora lerkrukor samtidigt som man skulle ha ett skynke runt sig,
hur skulle man bete sig o olika situationer, hur skulle jag svara när folk frågade för mig ovanliga saker, var dom lösspringande hundarna farliga,
finns det blodiglar och ormar i vattnet, o.s.v det var många saker att lära sig och vänja sig vid.
Men man lärde sig och numera är inget av detta något problem, och det tror jag att nästan alla kan om dom ger det en chans.
För mig är byn nu lite av ett paradis på jorden, massor av vänliga människor i alla åldrar som umgås på ett naturligt och okonstlat sätt och har tid för varandra, och jag känner mig inte det minsta utnyttjad snarare tvärtom att folk är ovanligt generösa mot just mig.
Och jag lämnar ogärna byn och dess lugna tillvaro för att t.ex åka till badorterna vid havet, vart jag än åker så saknar jag mina vänner i byn och det naturliga liv som levs där, man går upp med tuppen och äter lagad mat tillsammans på morgonen kaanske kör några barn till skolan sedan börjar dagens arbete,
kanske i skogen, på fälten, en fisketur eller ett byggprojekt.
Man arbetar oftast många tillsammans både män, kvinnor och ungdomar alla pratar och skojar med varandra så att jobbet blir roligt, och mitt på dagen tar vi paus under ett träd eller liknande och äter dagens andra måltid med klibbris och kanske några fiskar som någon har fångat i närmaste bäck eller damm som grillas över öppen eld.
Sedan arbetar man tills klockan blir ungefär 4-5 då man avslutar dagen med lite lao kao innan man åker hem.
Där dushar man och ibland tar vi mopeden eller bilen till närmaste marknad och handlar lite färdig lagad mat som grillad bläckfisk eller kräftor (och alla handlar och betalar själva), eller spelar lite fotboll med barnen, sedan äter vi lagad mat tillsammans igen, efter detta brukar männen sätta sig utanför affären eller hemma hos någon (ibland hemma hos oss)och prata om vad dom gjort och vad som ska göras i morgon samtidigt som man dricker lite öl eller lao kao (och alla bjuder varandra), kvinnorna brukar samlas i grupper och skvallra lite under mycket skratt.
Sedan drar man tillbaka för lite TV innan det är dags att sova och det gör man riktigt gott efter att ha arbetat med kroppen.
Så kan en normal dag se ut, men ganska ofta är det någon fest någonstans i samband med bröllopp, begravning, någon som ska bli munk, någon buddistisk högtid och då blir det kalas som inte går av för hackor.
Vissa dagar gör vi utflykter tillsammans i en pick up eller två fulla med folk till Udon Thani, Phon Phisai eller Nong Khai där vi går på marknad, äter och dricker gott och har roligt tillsammans.
Jag skulle kunna stanna där resten av livet utan att sakna något speciellt därför att jag blir så väl mottagen och behandlad, och för att jag älskar bylivet.
För mig är det uppenbart att det är så här människan är skapt att leva, i naturen utan stress och tillsammans med alla generationer i grupp.
Mvh Isan Lover
'
