Är fortfarande facinerad hur ni som bor i byar hanterar den mentala tristessen.
Nu antar jag som vanligt att ni är gubbar med någorlunda utbildning och statusjobb, visst är det skönt med en paus men hur orkar man och vad är poängen att bo i en by?
Tycker det är roligt att gräva snor ur min näsa men även det blir trist i längden.
hur orkar man och vad är poängen att bo i en by?
Som sagt vi är alla olika och vi bor väl där vi trivs (om vi har möjlighet till det) Idag bor jag i Stockholm
och vet inte vad som är poängen med det, så jag kan tyvärr inte säga varför jag har skaffat hus och
planerar att flytta till latitud 16° 3'52.94"N longitud 105° 9'29.76"O annat än att jag trivs där
och tror mej veta att här vill jag bo när jag gör avslut i norden 
Är fortfarande facinerad hur ni som bor i byar hanterar den mentala tristessen.
Nu antar jag som vanligt att ni är gubbar med någorlunda utbildning och statusjobb, visst är det skönt med en paus men hur orkar man och vad är poängen att bo i en by?
Tycker det är roligt att gräva snor ur min näsa men även det blir trist i längden.
Tja, är man född och uppvuxen i kungliga huvudstaden så är allt annat en rätt skön avkoppling.
Har man dessutom haft ett rätt hetsigt yrkesliv så ter sig allt annat som ett enkelt problem, och har man gett sig den på att ha det "lagom" slappt ch inte bry sig om planering så funkar det, även om avstånd till tätområden inte skall negligeras, där är en viktig kugge, att inte bli "fast" för långt ifrån med monotont transporterande i Thaitrafiken, sånt tär även på en härdad Ekenkis.
Kan tanka mig att trivseln pa landet i manga fall beror pa hur tjejens familj och ovrig slakt agerar i den stora ekonomifragan. Ar de giriga och tjatar pengar, faranghus, jamfor farangen med andra mer generosa faranger osv sa trivs nog inte farangen sarskilt bra. Om familjen verkligen tycker om farangen, inte fiskar efter pengar, bryr sig om sin dotters lycka istallet for pengar sa kommer farangen att trivas bra atminstone for nagra dagar. Ibland ar kanske inte ens farangen helt medveten om att det ar ekonomifragan som skapar vantrivseln. T.ex. kanske man skyller pa bristen pa planering och effektivitet nar det galler utflykter nar det som egentligen retar up farangen ar att han far betala en en resa for en hel hog manniskor varav han inte kanner halften, dessutom far han inte ens ett tack for det.
mina tankar bygger pa mina egna och manga vanners erfarenheter men manga har sakert andra erfarenheter. Men hos den fd tgf dar det fiskades pengar trivdes jag inte men hos min nuvarande tgf sa trivs jag helt ok da hennes familj har det ganska bra stallt aven med svenska matt vilket gor att jag kanner mig mycket tryggare i mitt forrhallande.
Nu orkar jag inte vara pa landet en alltfor lang tid i vilket fall som helst. Ar en en utpraglad stadsmanniska som foredrar Bkk framfor alla andra stallen i Thailand. Medelstora thaistader ar dock ocksa de ganska roliga stallen att vara langre tid pa. Kan lugnt saga att jag aldrig kommer bo pa byn men kanske i en stad som Phitsanoluk som ar en mycket trevlig stad.
Ha det
Neil
Tja, är man född och uppvuxen i kungliga huvudstaden så är allt annat en rätt skön avkoppling.
Har man dessutom haft ett rätt hetsigt yrkesliv så ter sig allt annat som ett enkelt problem, och har man gett sig den på att ha det "lagom" slappt ch inte bry sig om planering så funkar det, även om avstånd till tätområden inte skall negligeras, där är en viktig kugge, att inte bli "fast" för långt ifrån med monotont transporterande i Thaitrafiken, sånt tär även på en härdad Ekenkis.
Var väl inte svar på min fråga, tre veckor är max för mig.
Har ingen betydelse om man har haft ett bra yrkesliv i slutändan, hur orkar man med total tristess och noll intellektuell smädelse? MPR?
Var väl inte svar på min fråga, tre veckor är max för mig.
Har ingen betydelse om man har haft ett bra yrkesliv i slutändan, hur orkar man med total tristess och noll intellektuell smädelse? MPR?
Det är ju det som är det fina i kråksången, vi har olika parametrar för vad som är bra för den egna individen. 
Du 3 veckor, jag 4 år. 
Och jag bor i Malmö, har ett bra men stressigt jobb ,så när jag är ledig vill jag vara ledig!
Bylivet var perfekt för mig ingen stress ingen klocka att passa inget internet knappt telefoner...
Inga dagstidningar som JAG kunde läsa iallafall,knappt så man förstod vad som hände i övriga världen
slökollade på tv nyheterna ibland bara...Inte mkt jag kan påverka iallafall...
Visst var vi in till storstan några gånger och shoppade lite,
och kläder ville ju hjärtat ha såklart och skor...Men vafan 100 bath för ett par skor eller lite dyrare för nån snygg klänning!
Jag tänkte tillbaka för mig själv hur det var när man shoppade till nån svensk flickvän...
Bara märkeskläder och skor annars var det inte populärt! Ju dyrare desto bättre:crazy:
Min nuvarande tgf nöjer sig med att det är fina kläder/skor, priset ska vara billigt
ju billigare desto bättre...Och inte mig emot...
Om jag nån gång i framtiden köper oss en sommastuga här i Sverige
vill jag ha det spartanskt enkelt och inga grannar inom syn/hörhåll
Men som sagt det är JAG det!
Jag har släktingar som har sin stuga som skrytobjekt Kostade nybyggd skjortan och halva slipsen...
All lyx man kan tänka sig tom biljardbord nere i gillestugan
Men det var deras liv...jag skulle vilja klara mig på så lite som möjligt,typ bensinelverk och utedass
gärna timmrad stuga (röd med vita knutar)
Bylivet var det! Jag är nog med den som inte pallar mer än en vecka. Det som är tråkigt är ju att man inte kan språket. Sambon och grabben får ju tolka hej vilt. Dock så har jag kul dom dagar man väl är där.. dock så ska man väl säga att Changen och Sang som hjälper till. 
Sist vi var nere så bjöd vi ner föräldrarna och hennes syskon till Pattaya för några dagar. Och det uppskattades väldigt mycket.
>Snucke
Kan du inte sysselsätta dig själv om du har tråkigt?
Du sa en del av lösningen själv - Inte så roligt om man inte fattar vad de säger, så lär thai.
Gällande blöta golv, så tänk på att de har det så hela tiden. Om du vill ha sysselsättning, så kan du ju hjälpa dem bygga bort problemet med blöta golv
---
Ja, det blir nog mycket snack om "farangen", för det bor bara en och det avskilt utanför byn. Byfolket har ganska bra koll på en norrman, fastän han bor i grannbyn.
Ljud på morgonen är ett problem för mig, för jag är nattmänniska och vill sova till minst 9, och inte gå upp då munken går förbi vid 6-tiden Får se om det löser sig efter husbygge en bit ifrån byn.
Det finns ju massor att göra överallt t ex dator, motorcykel/biltur att titta på omgivningen, vandra i naturen, böcker, kolla thailänska kulturen...
Mina första tre år som fast boende i Thailand spenderade jag i princip oavbrutet i byn.
Jag tänker inte göra om det inom nån snar framtid, men det var en välbehövlig paus ifrån livet i väst.
Numera åker jag till byn om det krävs. Alltså bröllop, begravning, fest av vikt osv...
Tycker livet i byn inte passar mig längre och det finns ingen anledning för mig att varken rekommendera byn eller varna för den, utan det handlar väl som så mycket annat i livet om individuella behov och känslor.
Just nu trivs jag bäst fär jag är nu, men senare i livet kanske jag vill göra nåt annat, någon annanstans.
Och jag är väldigt tacksam över att jag faktiskt kan välja.
Hej!
Själv trivs jag som fisken i vattnet i byn är där cirka en månad om året,ungarna har kompisar där och själv har jag en svensk kompis i grannbyn.Vi har byggt ett hus där med alla bekvämligheter man kan tänkas behöva,ibland tar jag fram datorn och pular med aktierna och ibland nöjer jag mig med att sitta och se gräset växa.Kanske jag är ovanlig men jag står inte ut en dag i tex Pattaya men andra kan vara där i månader,skulle vi mot förmodan få lappsjuka tar vi bilen och åker en sväng till Kamphaeng phet eller en weekend till Phitsanulok men oftast blir det en sväng till marknaden mer en så behövs inte.gillar att fiska så ofta hoppar jag bara på motorcykeln med fiskespöt och sticker iväg och metar ett par timmar eller så hänger jag med svärfar och hans kompisar och nätfiskar..Som alla här med ett hus vet så går man aldrig sysslolös där finns alltid något som regeringen vill ändra på,det som många nämner om att de ses som vandrande atm maskiner tror jag hänger samman med att ni helt enkelt är där för sällan, ni ses som en tillfälig besökare som troligtvis aldrig kommer tillbaka så vad har de att förlora,tror det är svårarer för deras ego att tigga om de ser er som tex deras barns kompisars föräldrar eller svärsonen till en god vän bara minna egna tankar men vad vet jag.Ofta är det faktist frugan som undra var i helvete jag har varit i stället för tvärt om,öppnar man bara ögonen så är där en hel del att göra om man bara har lite fantasi. Skulle personligen inte byta bort min thailändska by mot vilken större stad i Thailand som hellst,men smaken är som baken och tur är väl det.
Efter fyra veckor blev det lite tråkigt men det berodde ju på som tidigare skrivet att man inte tog sig i kragen och aktiverade sig själv. Sitter man och väntar på att bli serverad allt så blir det vad det blir.
Jävlar vad skönt det var att bara sitta och slappa, slippa omorganisationer, chefer, folk som gnäller om hur synd det är om dom för att dom MÅSTE köpa en andra bil till familjen för att slippa åka lokaltrafik, hur orättvist det är för dom att dom inte fick villan för 5 miljoner osv.
Det värsta för min del är att jag kommer få behöva vänta 20 år tills jag kan sitta och bli underbart uttråkad. Det värsta problemet jag
hade i byn var att frugan blev jävligt förbannad när hon fick åka tre våningar rulltrappa extra för att köpa Bangkok post som var slut på nedervåningen i central world. Ibland undrar man hur kugghjulen snurrar..
Alla är vi olika som tur är ,själv gillar jag både stadsliv och byliv, merparten av mitt liv har jag dock bott i "storstad" (Stockholm,Oslo) fast jag
nog föredrar byliv med avstickare till staden ibland. Angående att halva familjen/byn skall följa med på utflykter kan jag inte se som nåt
problem om vi skall åka iväg kan vi ibland säga till vi skall dit eller dit vill någon följa med så åker vi imorron kl 08.00 om folk inte är på plats
åker vi ,detta ställer frun upp på med så inget problem.
Vill vi åka ensamma så säger vi inget , hur svårt kan det va ? Man är väl vuxen och lever sitt eget liv så får andra leva sitt.
möjligtvis har jag haft tur med val av fru
Ja, det är väl inga problem om man vet om det i förväg. Men det är inte så kul att ställas inför fullbordat faktum precis innan man ska åka.
Det är tydligen inte viktigt att tala om för farangen (som betalar) vad som kommer att hända. Eller får han skylla sig själv som inte förstår thai?
Herr Chang har talat.
630 på kvällen kommer det nån tajj och frågar om jag vill ha chang ok säjer jag och betalar tajjen för 8-10chang 
? när han kommer tillbaka så får jag mina 4-5 stora chang och dricker upp dom fort så man kan somna fort sen vaknar man 7 på morgonen dricker kaffe och drömmer sig bort till bkk eller pattis frigång har jag max 3 dagar sen är det huset som gäller som man bäddar får man ligga mvh
630 på kvällen kommer det nån tajj och frågar om jag vill ha chang ok säjer jag och betalar tajjen för 8-10chang
Hej ban samet du är inte ensam vi är några stycken.. 
Maitan.
Logga in för att svara.
