När ni åkte ner till Thailand, gjorde ni det i hopp om att finna en livspartner, eller var det bara något som skedde? Bara nyfiken. Frågan gäller ju naturligtvis bara de som hittat sin fru i Thailand och inte på hemmaplan.
Hehe Tomcat, jag tror du ar ute och fiskar efter diskussioner... 
Men tyvarr kan jag inte svara pa din fraga - da jag inte uppfyller
kravet om att ha en fru fran Thailand... 
Quote
Men tyvarr kan jag inte svara pa din fraga - da jag inte uppfyller
kravet om att ha en fru fran Thailand...
Jo, det klart jag vill ha lite fart. Men jag är också -- tro det eller inte -- seriöst intresserad. Skulle vara kul med lite feedback.
Quote
Svar nej. Träffade i och försig min fru i tredje land men kunde lika gärna träffat henne i Thailand. Det finns nog en hel del som gjort som du frågor om. Men de kanske inte vill svara. Det låter ju lite desperat att åka till ett annat land enbart för att skaffa sig en fru.
Quote
Dom finns.
Min morsa har hållt till i Thailand i många år...å tjatat på mig att åka dit.så jag gav med mig å åkte ner för å fira jul med morsa dec-04...träffade min fru första kvällen i phuket 
Quote
Jösses, det måste ha varit som att ha 13 rätt på stryktipset. Jag menar, vad är oddset. Grattis!
Kom ner till Thailand i 20-års åldern, för länge sedan för att starta upp ett eget företag inom offshore-branchen.
Hade dessförinnan läst "Economics and management in South East Asia" men även historia, geografi och religion i ungefär 4 månader som förberedelse och aldrig ens reflekterat över kvinnor i Thailand eller hört något om dem.
Väl i Thailand startade jag upp verksamheten och hade under det första året inte ens tid att tänka på "damer".
Man såg dem överallt men det var inget som ens fick en att reagera. Tyckte även att dem var ganska så fula, såg mest ut som apor.
Oundvikligen var jag vid flertalet tillfällen tvungen att besöka barer och liknade i samband med kundbesök men tyckte hela scenen med kvinnor som bjöd ut sig i barer var motbjudande och höll mig annars långt därifrån.
Jag blir några år senare hembjuden till en finare "medelklassfamilj" i Bangkok, med vilka jag gjort affärer med i nästan 2,5 år.
Och då får jag äntligen se den enda kvinna som är värd att nämnas i sammanhanget.
Dottern i huset är klar med sin utbildning och ska firas.
Det sa "Klick" omedelbart.
3 månaders frieri med "förklädde", ett Thai-bröllop, 3 barn och 18 år senare kan jag säga att det är exakt detsamma som med vilken "svenne-tjej" som helst.
Det viktiga i ett förhållande är kommunikation, ett GEMENSAMT språk, respekt för varandra, acceptera varandras traditioner och kultur.
För eller senare kommer det en vardag.
ANNARS ÄR DET DÖMT ATT MISSLYCKAS.
Jag har haft mer än 90 svenskar som arbetat för mig, 65-70 har skaffat Thai-partner, många barn har dock producerats, men det är bara 3 av killarna som har levt samman med sin Thai-partner längre än 8-10 år.
Taskig statistik, eller?
Men jag tror inte det är tjejernas fel utan snarare killarnas.
Svenska killar som kommer ner och tar sig en Thai-partner skulle haft samma statistik med andra kvinnor oavsett var dem kommer ifrån.
Svenska killar som kommer ner och tar sig en Thai-partner skulle haft samma statistik med andra kvinnor oavsett var dem kommer ifrån.
Jo, kanske, men det där vet vi ju inte. Vi kan bara gissa. Personligen tror jag att kulturkrocken kan vara förödande. De flesta faranger tror jag inte förstår hur olika vi i grunden är, jag menar på ytan verkar vi ju ha ungefär samma värdenormer, kan skratta åt samma saker och trivas tillsammans på ett ytligt, vardagligt plan. Ett tag. Men förr eller senare blottläggs de grundläggande skillnaderna och det blir problem. Ähhh, nu låter jag som om det skulle vara dömt att misslyckas -- så menar jag inte alls. Men det är svårt, mycket svårare än folk i allmänhet tror. Och när det går åt helvete, så tror jag ingen part kan lastas -- vi är bara för olika.
Fann min blivande fru genom en bekant -96. Åkte sedan ned till Thailand och träffade henne..en underbar tjej. Nu har vi bott tillsammans i över två år och allt funkar perfekt. Visst har vi haft våra duster mm men det har alltid klarats upp. Kan ju tillägga att man hade lite problem med vissa Thai traditioner men det har jag lärt mig att leva med. Inget jag stör mig på utan det va mest så främmande till en början.
Man måste kunna kommunicera och respektera varandras åsikter. Även om det kan vara svårt ibland.men det har funkat för oss. Nu ska vi ta steget mot en vigsel i Sverige innom kort. Lyckligare kan man inte bli 
Quote
Man måste kunna kommunicera och respektera varandras åsikter. Även om det kan vara svårt ibland.men det har funkat för oss. Nu ska vi ta steget mot en vigsel i Sverige innom kort. Lyckligare kan man inte bli
Grattis och lycka till!
Semteck!
Kan bara hålla med dig om att ett gemensamt språk och gemensamma
tankestrukturer och värderingar är oerhört viktigt i ett normalt förhållande.
Att kunna utbytta erfarenheter som båda parter kan känna igen sig i ger en
trygghet som är väldigt värdefull både på kort och lång sikt.
Sedan är ju behovet av intellektuell stimulans väldigt individuell från person till
person. Vissa personer bryr sig inte, medan andra behöver kommunikation och
tankar för att kunna fungera i en relation.
Det finns ju även dem som är fullt nöjda med känslomässig och kroppslig närhet,
vilket ju i och för sig inte är något negativt.
Den biten kan ju även en outbildad bartjej uppfylla med råge.
Men behöver man intellektuell stimulans och intellektuella utmaningar i ett
förhållande kanske man ska leta efter frugan på andra ställen än i bardistrikten.
BTT
Klart man var nyfiken på de thailändska tjejerna men nej målet var inte att finna en livspartner. Men så blev det 
Åkte till Thailand första gången 88 ,det var en ren nöjesresa med grabbarna(var gift med farangdam)har sedan varit nere ett otal ggr.Träffade min nuvarande och första thaifru 94 fick barn med henne 97 och på den vägen är det.Vi har haft många kollisioner under vägen men hittils alltid rett ut dom.Som ni säger så är kulturkrockarna många och våldsamma men det gäller att både ge och ta för att det skall fungera,det svåraste har varit att komma överens om den ekonomiska biten(är fortfarande)Hon vill helst gå hemma och siska och att jag ska försörja familjen.Nu har hon upptäckt att hon får mer pengar om hon själv jobbar och kan shoppa ännu mera.Nu betalar vi ungefär lika i hushållet även om hon tycker att hon tycker att hon betalar alldeles för mycket 
Jag har betalat alla resor till los under alla år(och det är många)men de två senaste åren har hon betalat själv på det hela taget tycker jag att det fungerat mycket bra(jag är säkert inte lätt att leva med)och jag skulle aldrig kunna tänka mig en farangdam igen men en mia noi skulle jag kunna tänka mig, 
men det får man väl inte säga skäms på mig.Mvh Måne 
Logga in för att svara.