En fråga till alla er som är gifta med en thaitjej

Jag åkte till Thailand før å ha semester

det blev många turer dit innan jag treffade hon som idag e min fru

och vi reser fortfarande ner dit  så ofta vi kan

Hej

Att tjejer var en bidragande orsak till att man åkte dit första gången är sant, men planer på att gifta sig o.s.v fanns inte.

Men med facit i hand blev det så och det har ändrat hela mitt liv på ett positivt sätt, men jag tror inte att det är något man ska planera eller räkna med.

Jag tror att det är bättre att ta det som det kommer och inte försöka stressa fram något eller chansa, händer det så händer det.

Men jag hyllar gärna den thailändska kvinnan, speciellt dom från Isaan.

Dom är söta, sociala, väluppfostrade, snälla, roliga, arbetsamma, duktiga på mat, och kan ta hand om både man och familj, och är också en kamrat för livet.

Mvh Isan Lover

Halleluleja Mvh Måne

AMEN. :Drogar-Smoke(LBG): :Drogar-Smoke(LBG): :Drogar-Smoke(LBG):

Tror det beror på hur många olika situationer som helst, kan vara allt från en familjesemester till ett desperat sista försök.

En som jag tror bidragande orsak till de skillsmässor från äktenskap med bl.a. Thai är okunnskap.

Att inte sätta sig in i och acceptera kulturen i det främmande landet man funnit sin käresta i ger outömmliga risker till frontalkollisioner.

Som en mycket god vän från England sa en gång: It want help you when the bill arrive if you don´t knew what it´s about.

Då är det bara till att pröjsa, precis som när man inte läst det finstilta.

MVH

Baa

Quote

Tvärtom så var jag väldigt bestämd angående att jag aldrig skulle ta en asiatisk tjej till Sverige och aldrig någonsin gifta mig (vare sig med en svensk tjej eller utländsk). Sambo (med en svenska) var så långt jag kunde sträcka mig.

En princip som funkade i dryga 5 år efter min premiärresa trots många, under resorna, lokala flickvänner. Men efter dryga 5 år som flitig Thailandsresenär så träffade jag den som trots allt skulle bli den asiatiska tjej jag gifte mig med samt tog med mig hem till Sverige. Och vid det laget hade jag redan tillbringat ca 18 mån i Thailand totalt samt några månader ytterligare i andra sydostasiatiska länder fördelat på 2-3 långa resor årligen.

Fast dumma principer är väl till för att brytas och jag ångrar inget nu 7 år senare.

Hur det gick till när jag träffade frugan går det att läsa om här...

http://www.maipenrai...hp?topic=1430.0

Fast ibland undrar man ju lite över hur livet hade gestaltat sig idag om man aldrig gjort den där förbenade första resan till Thailand. Beställde resan någon månad efter att jag avslutat ett 7 årigt särboförhållande med en svensk tjej men under mellantiden från biljettbeställningen fram till avfärd så hann jag faktiskt inleda parallella förhållanden med 2 olika svenska tjejer på 27 respektive 29 år. Båda färdigutbildade akademiker med bra jobb, hög lön och med fina arv att vänta.

Fast efter första resan blev jag förstås som så många andra drabbad av gula febern och förhållanden i Sverige kändes inte längre så lockande jämfört med ett hett singelliv fyllt av resande. Och eftersom jag hade gott om både pengar på kontona samt massor av möjlighet till att pussla ihop långa ledigheter från jobbet så avecklade jag ganska snabbt mina dåvarande svenska förhållanden och ställde istället in mig på ett härligt singelliv. Något som alltså höll i sig i dryga 5 år innan jag till slut trillade dit.

Men hade jag istället valt att flytta ihop med t ex den svenska 27 åringen så gissar jag att jag idag levt ett ganska så mycket mer materiellt rikt liv än det jag nu fått med min "fattige" thailändska fru.

Som tur är så är jag inte så mycket för statusprylar och 27 åringen hade idag, snart 12 år senare redan varit 39. Och det har som tur är min thaifru fortfarande låååångt kvar till.

Quote

Instämmer helt med föregående talare, man måste ha ett antal gemensamma nämnare för att det ska funka i längden. Den här stormande första förälskelsen går över så småningom och då måsta man ju kunna ha något annat som attraherar en hos partnern.

Tjenare Tomcat..intressant frågeställan..

När jag var nere för ett par år sen träffade jag dig på "hönshuset" (du kommer säkert inte ihåg mig)   .och jag frågade dig om mycket,nyfiken som f-n.   .hade upptäckt en ny värld.

Första tanken var hur kan man leva och bo i Thailand och välja den livsstilen..man var ju inte mentalt förberädd för de kvinnliga initsiativen..helt klart att man blev såld,inget att sticka under stol med.

Jag besökte Thailand första gången -89,5 veckor på Koh Samui..Paradiset då..glömmer det alldrig.

Sen blev det en icke planerad vistelse i Pattaya -05,träffa en underbar tjej..hehe trodde jag   ,där fick man stå med skägget i brevlådan när man kom hem."HELSÅLD"

Jo vad gjorde man,eftersom jag inte är född med matjord i fickorna så sålde jag av med rubbet,bilar å skit och åkte ner med med en bunt pengar och levde livet i ett par månader.Hehe ler gott åt minnena...

Nu har jag averkat ett antal resor..Thailands- planerna har kommit till en stabil nivå..

Idag så innhandlades ett par Singha på bolaget..fick något konstigt i blicken igen   ..när f-n åker jag var det första jag tänkte..."soon i think"..

Härligt å va singel..just nu.Men vem vet vad som händer i framtiden..det jag vet är att jag alldrig kommer att ta hem en flickvän till sverige..

Kap  

Hej

Känner att jag måste svara på denna fråga, då ingen annan (vågat?) svara att de åkt till LOS i syfte att hitta en ny livskamrat. Men så var det för mig. Varför?

Under hösten 07 hade jag äntligen bestämt mig för att bryta upp ett över 30 årigt långt förhållande, som allt mer utvecklats till ett skyttegravskrig, där vi inte hade förmågan att ta oss upp ur skyttegraven och sluta fred. Det blev en del strul vid uppbrottet, och jag stod inför situationen att fira julen själv i ett tomt hus. Ingen höjdare. Jag hade aldrig varit i LOS, inte mycket för turistresor överhuvudtaget, men tog en restresa till Kahnom för att slippa den svenska julen som är så förknippad med familjen.

Thailand träffade mig som en hästspark rakt i magen. Vi var den första charterresan till Kahnom, och de flesta thailandärna där hade aldrig sett en vit falang förut. Alla tittade och hälsade, barnen stälde sig i ring och skrattade, inte åt mig men med mig. Gamla tanter kom fram och klämde på mig.

Där finns inga barer som i Bangkok eller på turistorterna, men brevid hotellet låg ett lite masageställe. Första gången jag tog en 2 timmars thaimassage hade jag träningsvärk i hela kroppen. Men det var så skönt att jag gick dit dagen efter igen, och hur det sen gick till så blev massösen min "flickvän" under resten av tiden i Kahnom. Det var inget jag planerat eller sökte, det bara föll sig så naturligt. Jag betalade aldrig några pengar till henne, men stod så klart för alla kostnader när vi gjorde något tillsammans. Vi tillbringade tiden med hennes arbetskamrater, och på kvällarna festade vi (inte våldsamt) med hennes vänner på en liten krog i närheten.

Det blev ingen fortsättning på vår relation när jag åkte tillbaka hem, men det var aldeles uppenbart för mig, att om jag skulle börja en ny relation, så skulle det vara med en tjej från Thailand. Jag hade mått så bra med massösen från Kahnom. Fast vår kommunikation var begränsad så kändes det aldrig jobbigt. Allt var så naturligt, och jag var accepterad och välkomnad i den thailändska gemenskapen fast jag var utläning.

Så väl hemma igen, fick jag genom en vän som är gift (för andra gången) med en thaidam, kontakt med min älskade Daw. Daw ville träffa en svensk kille, och bygga ett bra liv tillsammans med. Vi hade lite kontakt på mail och telefon, innan jag åkte ner igen i mitten av februari. På flygplatsen möttes jag av Daw och hennes två systrar som var tillsammans med mig under större delen av de tre veckorna som resan varade. Vi lärde känna varandra i Bangkok, i Hua Hin, och sedan tog de hem mig till mamma i Nanongthum (Chaiyapum är närmsta större stad) i Isaan. Då var jag accepterade, både av Daw och familjen, och Daw följde med mig tillbaka till Sverige i mars.

Vi har haft 6 underbara månader tillsammans i Sverige, och vi gifte oss den 17´e maj i Ulfshyttan, och en ceremoni hölls i templet i Ulfshyttan. Nu är min älskling tillbaka till LOS för att söka UT, och jag åker ner i början av december, för att förhoppningsvis kunna ta med mig min älskade tillbaka till Sverige.

Varför har det då gått så bra för oss? Precis som många andra har skrivit, man måste ha en öppenhet och vilja att ta till sig den andra kulturen. Jag har levt tillsammans med familjen i Isaan, jag känner till deras vilkor, och döttrarnas vilja att ta hand om sin mamma. Vi läste boken "Thailand fever" tillsammans under tiden i LOS, diskuterade den, och för mig känns det bara bra att kunna stötta min nya familj ekonomiskt i Thailand. Precis som de stöttar mig. Inte med pengar, men med omtanke och kärlek. Man ger det man kan ge.

Vi är bägge inställda på att bygga ett bra liv tillsammans, och från denna vilja har en kärlek växt fram som är så stark, så stark. Jag saknar min älskade, och räknar dagarna tills vi träffas igen. Idag är 83 dagar kvar.

Kitung

Det var ganska snabbt marscherat,törs man fråga hur gammal damen är och var du träffade henne Mvh Måne

Hej Måne

Jag, det har gått väldigt snabbt, men allt har känts väldigt rätt 

Daw är 35 (och jag 54), och vi träffades första gången på Sovanabumi (eller vad den nu heter, flygplatsen i Bangkok .-). Hon skulle möta mig, men syster Lem som kör bilen, var naturligtvis försenad, så jag trodde först att nu är det kört när jag inte kunde hitta henne bland alla människor som var där för att välkomna sina gäster. Men till slut så kom hon efter 30 minuters spänd väntan. Men de är de bäst investerade 30 minuterna i mitt liv

Hälsningar

Kitung

Jag önskar dig all lycka i världen,du har en spännande tid framför dig,skriv gärna om hur du upplever resan framåt(om du har lust)det är nog många som ser framemot att  höra eller läsa om fortsättningen.Mvh Måne

Das gibts nur einmal , das kommt nicht wieder 

Åker ner endast för den fantastiska poolsnorkligens skull.

[move]Cyklåparen Arne[/move]

Quote

Min morsa har hållt till i Thailand i många år...å tjatat på mig att åka dit.så jag gav med mig å åkte ner för å fira jul med morsa dec-04...träffade min fru första kvällen i phuket 

Hej Fenrisulven!

Att du träffade din fru under julen 04 var inte det enda som hände i Phuket vid denna tidpunkt. Var var ni på morgonen på annandagen?

Hej Ban99Arne!

Jag antar att redan under första resan att du träffade en trevlig ung thailändska på bottnet av poolen som du idag är gift med!

Hej Kitung!

Tack för att du delar med dig din historia! Det var intressant. Jag tror inte att det är så ovanligt. Det är många "systrar" och "kusiner" som hoppas få besök av någon västerländsk man. Vi får stå ut med en del tjat om att vi ska fixa någon man åt kusinen eller grannarnas dotter. Min första resa blev en sådan resa men den var inte planerat på det viset för min del.

Min första resa var i juli 2000. Min väns fru och dotter ville att jag och min dotter skulle hälsa på dem i byn utanför Ubon. Min dotter och jag hade varit i samma stad i England alla tidigare somrar. De tyckte att vi behövde lite omväxling.

Vid ankomsten till flygplatsen i Ubon presenterade väninnan en kusin för mig. Hon var nyligen skild och letade efter ny man. Jag var inte ett dugg intresserad. Jag skulle ägna semestern åt min dotter. Jag skulle dessutom vänta tills min dotter var större förrän jag skaffade en ny kvinna. Men kusinen var faktiskt ganska sött och vi blev ihop samma kväll i alla fall.

Hälsning

Svarten