10 hours ago, Michael Topffer said:Denna tråd handlar inte om antalet mejl mellan oss båda, även om det är ovanligt att en läsare skickar över 100 mejl för att påstå att jag har fel i min rapportering.
Christer Allansson - och alla andra - får gärna skriva mejl till mig. Jag kommer att svara på de flesta och ingen kommer att bli uthängd för det. Likaså får Christer Allansson och alla andra tycka vad de vill om juntan och Thakisn. Vi har åsiktsfrihet!
Men när Christer Allansson övergår från att bara mejla svenska journalister och deras chefer med synpunkter på deras rapportering som han upplever är fel, till att börja mejla thailändska ambassaden om samma sak, så passerar han en gräns. Då övergår han från att vara kritiker till att bli en angivare.
Syftet med att kontakta den thailändska ambassaden är naturligtvis att få den att agera mot de svenska journalisterna. Den enda rimliga slutsatsen är att Christer Allansson, efter att ha misslyckats med att få journalisternas chefer i Sverige att stoppa dem, vill få thailändska myndigheter att stoppa eller tysta dessa journalister. Och det ska rimligtvis ske genom utvisning, indraget visum och arbetstillstånd eller i värsta fall åtal. För något annat verktyg har inte thailändska myndigheter för att påverka vad som rapporteras om Thailand i svensk media.
Eller kan Christer Allansson ge en annan förklaring?
Speciellt allvarligt är det med tanke på att Thailand är en militärdiktatur, med militärdomstolar med minimal insyn och ett allmänt osäkert rättsläge.
Bland de många medlemmarna på MPR finns rimligtvis massor med vanliga hyggliga svenskar som bor i Thailand, och också småföretagare, som restaurang- och barägare, dykinstruktörer osv som arbetar här.
Vem kommer Christer Allansson ringa och anmäla nästa gång? Är det den svenska barägaren i Pattaya som serverar en extra öl efter stängningsdags? Är det den svenska pensionären i Hua Hin som har ett exemplar av den förbjudna boken "The King Never Smiles" i bokhyllan? Eller den svenska backpackern i Bangkok som inte vet om att han ska resa sig i biografen när kungasången spelas? Eller kanske någon på MPR som uttrycker sitt helhjärtade stöd för Yingluck? Eller någon annan vars åsikter Christer Allansson inte gillar?
Christer Allansson är en angivare - i diktaturens tjänst.
Själv bor jag numera i Sverige, så jag går förhoppningsvis säker från hans angiveri. Men svenskar som bor och arbetar i Thailand bör rimligtvis hålla sig på armlängds avstånd från denna man.
Nu gör jag inga fler inlägg i detta ämne.
Töpffer, Töpffer,
Scrolla tillbaka och läs sidan ett i denna tråd, den är faktiskt skapad av dig.
Där efterlyser du mig, med diverse mindre smickrande omdömen.
Jag undrar, håller du på med detta som privatperson eller som journalist?
Varför blev jag så viktig, när jag inte mailat dig på över ett år?
Frågorna kring ditt agerande är rätt många Töpffer.
Jag finns här, men du har i stort hållit dig borta från den här debatten som snart är uppe i 400 posts. Och nu vill du avsluta den!
Desperat hänger du då åter igen ut mig med dina högst fabulerade omdömen:
”Christer Allansson är en angivare - i diktaturens tjänst”.
Rätt så starka ord från en som kallar sig journalist på en stor Svensk kvällstidning.
Gällande mitt mail till Thailändska ambassaden, så skickades det helt i mitt eget namn och berörde inte på något sätt dig, läs inte dig!
Det rörde ett reportage i Sveriges Radio, där SR:s korrespondent i Bangkok, Margita Boström kommenterade bombdådet vid Erawan Shrine samt Thailands ekonomi.
Jag ställde frågan om de lyssnade på Sveriges Radios rapportering från Thailand och vad de tyckte om just detta inslag. Fick tyvärr inget svar.
Men är detta verkligen angiveri? Hur tänker du då?
Om jag däremot skickat runt kopior på dina förvirrade mail om XXXX, så möjligen.
Men så lågt sjunker jag inte Töpffer.
Jag är ingen angivare, men du är det!
