Att på något neutralt och fullständigt sätt beskriva den thailändska politiken lär nog bli svårt, men lite kan jag alltid försöka mej på.
En väsentlig skillnad avseende politiska partier i Thailand och i andra, något mer demokratiska länder, är att i Thailand så är de flesta partier privatägda! En person/klan äger och styr sitt parti till 100%.
Thailands största parti Pheu Thai äga av klanen Thaksin.
Chart Thai ägs av klanen Banharn.
Bhumjaithai ägs av klanen Newin.
T.o.m. den politiska clownen, f.d. bordellägaren Chuwit har sitt eget parti. Rak Thai party.
Undantaget är Demokraterna som faktiskt påminner lite om ett politiskt parti där t.ex . partiledaren faktiskt väljs på ett partimöte. Och inte utses av partiets ägare som i övriga partier.
Demokraterna är Thailands äldsta parti. Har funnits sen 1946. Thaksin startade sitt första parti, TRT, 1998 (första val 2001) och t.ex. Chuwits lekstuga är helt nytt och bildades till valet 2011.
Gott om partier är det dock i Thailand. Var ca 30 som ställde upp i senaste valet. De flesta av dem lär vara borta till nästa val, men det var 11 partier som i alla fall fick in nån gubbe i parlamentet. Tre partier fick in just en gubbe och bara 4 partier fick ihop mer än 10 platser. Av 500 platser.
Detaljer som partiprogram och liknande står inte högt i kurs i Thailand så att beskriva vad partierna, i alla fall på pappret, står för är inte lätt. För de privatägda partierna är första punkten på det uteblivna partiprogrammet givet. Allt som gynnar ägarfamiljen. Inte ens en dold punkt. Så när t.ex. Thaksin efter att blivit ”bestulen” på 46 miljarder beklagade sig och sa att han skulle ha lyssnat på sin fru när hon frågade ”Varför ska du börja med politik. Vi är tillräckligt rika redan” så var det ingen som ens lyfte på ena ögonbrynen.
Annars kan man konstatera att politiken är oerhört lika inom partierna. Rojalistiska, ärkekonservativa nationalister är väl en hyfsad beskrivning. För alla partier. Någon ideologisk skillnad lär vara svår att hitta. Gamle, numera döda Samak, sparkades ut från Demokraterna för att han var alltför mycket extremhöger. Men på åldern höst kom han till återanvändning som partiledare för Thaksins PPP!
Skulle nån politiker t.ex. få för sig att driva frågan om reellt fri etableringsrätt för fackföreningar så är det omedelbart respass som gäller. Oavsett parti.
Så ser man till sakfrågor skulle en regering bestående av ärkefienderna PT och Demokraterna vara fullt möjlig. Och troligtvis den bästa regering som Thailand kan sätta på fötter i dagsläget. Tyvärr är det totalt omöjligt av ”etiska skäl”.
På pappret är Thailand ett land. Men bara på pappret. Alla thailändare har samma kung. Men mycket mer gemensamt har de inte. Ja om nu inte en thailändare skulle råka ta ett guld i t.ex. OS då bli alla plötsligt thailändare. Annars är landet fruktansvärt segregerat. Så till den milda grad att befolkningen i t.ex. Isan aldrig skulle stödja samma parti som befolkning i södra delarna.
Det finns inte ett enda politiskt parti som ens ställer upp med kandidater i hela landet. Antigen satsar man på norr. Eller söder. Totalt meningslöst för ”norrpartierna”, PT, CT, BJT att ens ställa upp i södern. Och lika korkat hade det varit för Demokraterna att ödsla pengar på en valkampanj i Isan. Så illa är det faktiskt.
Så närpolitikerna pratar om att lösa en ”politisk konflikt” så menar de egentligen att lösa en ”etnisk konflikt”. Men i Thailand där allt ska sopas under mattat är det totalförbjudet att prata om etniska konflikter. Men omskriven till en politisk konflikt går det bra!
Och hur löser man en etnisk konflikt. När man inte ens får prata om den.