Det har diskuterats tidigare om en framtid med hårdare konkurrens där en liten grupp människor tjänar riktigt bra och den stora massan bara tjänar precis så de klarar sig. I USA har det varit sanning länge och i Östasien likaså, se länken nedan.
https://edition.cnn.com/2021/08/28/economy/china-japan-korea-youth-intl-dst-hnk/index.html
Jag har själv erfarenhet från arbetskamrater i Shanghai som betalar 70% av nettolönen i hyra för ett litet kyffe i en skabbig förort, en kollega i Korea vars unge satt inträdesprov till en ”elitförskola” när hon var 3 år, vår agent i Japan påstår att han under sitt arbetsliv aldrig varit hemma innan klockan 21 osv.
När min dotter hade sin 9-års födelsedag så kunde en av hennes bästa kompisar, en liten Singaporeansk tjej, inte komma för att hon hade undervisning hela dagen; en söndag under halvterminslovet. Min egen dotter pluggar aldrig under 12 timmar på en helg och 4-6 timmar varje dag under sommarlovet; dock helt av egen vilja.
Det här är vad svenska ungdomar och företag har att konkurrera med, och det är givetvis inte så lätt. Som artikeln antyder dock; kan de fortsätta på det sättet?
Vad tror ni; kommer vi närma oss dem eller kommer de närmaste sig oss? Jag önskar givetvis att de närmar sig oss men jag är rädd att vi istället närmar oss dem. En liten elit jobbar 60 timmar i veckan och tjänar bra medans den stora massan jobbar 40 timmar i veckan (men med mindre semester än idag) för minimala löner.