Mhmmm... Hon är i Bkk... Igen... Varit där i en vecka... I Thailand en månad snart... 18:e intervju... Spännande... Sen hem till byn igen för inväntande av UT. Tomt här hemma. Saknar, tyst, tomt. Ingen doft av härlig pet makk makk thaimat.
Lilla smågodiset, 153cm 43 kg smågodis. Om jag bara kunde berätta för dig hur mitt hjärta blöder och förblöder av längtan. Om jag bara kunde få hålla dig en snabb gång. Känna din doft av Niveakräm och leende. Känna din lilla kropp trycka sig mot min i nattens mörker i jakt på närhet och värme. Stackars lilla du, från +35 till -20 över en natt, typ. Dubbla täcken, långkalsong och fiberpäls och gånn mot elementet, trots det söker du min kroppsvärme. Och jag älskar det, jag älskar dig. Jag svettas bort, men jag ler ler ler. Att ligga med ryggen mot dig och vakna av att du lägger arm och ben om mig bakifrån, som en apunge, och försöker komma så näranära du kan är värt varenda svettdroppe.
Knagglig thaisvengelska. Sprakiga telelinjer. I miss tirak. Äta mat. Poodpoodpood. Höra hennes röst. Känna mental närvaro. Sakna. Höra henne säga, I miss Honey. I love you. Prata med hennes mer eller mindre knäppa dotter, sådan mor sådan dotter.
Kitt tong koon makk. Pomm dång gann gåt koon. Lyssnar på thai och försöker översätta till läsbar svenska. För er som inte hänger med, Jag saknar dig mycket och Jag vill krama dig, typ.
Läser era skräckhistorier om thailove gone wrong och hoppashoppashoppas att detta är rätt. Rätt... Pratat med "förståsigpåare". Fått berättat för mig om varningsklockor osv. Läser här. Blir förvirrad. Jag skickade med 6000skr till UTkostnader. Ger henne 2200skr i månaden till mat och omkostnader. Inga stora pengar för mig. Sen pengar till biljetten hit. 
Lurar hon mig har hon ivf lurat mig leende. Jag ler. Bara ler och längtar. Längtar efter att få starta vårt gemensamma liv. Skaffa större bostad, inreda, resa, fiska, odla, plocka svamp och bär och skaffa det där lilla fritidshuset i skogen vid sjön jag drömt om i alla år.
Två månader av snudd på olaglig härlighet. Hon är allt jag sökt och sen dessutom ett körsbär på toppen. Inte undergiven eller undfallande. Inte överdrivet vårdande. Underbar mat. Visst rensar hon mina öron då och då, klagar på skäggstubb, våttorkar golven två ggr i veckan, tar min tallrik och diskar den innan jag hunnit svälja sista tuggan, viker mina kalsonger och vid något tillfälle har hon även torkat mig i ansiktet när vi ätit på Mc Donalds! Men hon har en egen stark vilja vilket är skönt, för det känns som att hon gör det hon gör för att hon vill det. Inte bara för att hon lärt sig det. Visst kan jag bara sitta och inget göra, men jag är svensk och vill hjälpa till. Oftast hjälper jag till i hemmet, städar något, putsar fönster, skrubbar badkar, skalar/skivar/hackar osv. Är vi hemma frågar vi ofta om vi ska äta thai eller farang. Och blir det farang så är det bara för mig att ställa mig i köket Visst har hon svårt att sitta still, men efter att jag drog med henne till tvättstugan första veckan vi bodde ihop, och sa till henne att sitta på en stol och titta på (jag hade inte hjärta att låta henne tvätta min smutstvätt sen innan) så har hon förstått att om jag säger "sitt och hjälp inte till" så menar jag det. Men visst svansar hon gärna runt i köket och vill hjälpa till med rotmos och kålpudding, men icke, titta på och lära har jag sagt! *S*
Hmmm... Hem till Thailand och söka UT, tre månaders väntan, kändes som en evighet när hon åkte. 90 dagar 90 nätter. Kärleken ökar med avståndet sa mamma när jag var kär i en tjej i Sthlm i 15årsåldern. Stämmer mammas klokhet så skulle jag ju vara överdrivet superlöjligt jättejättejättemakkmakkmaakkär i min thaiprinsessa. Och skygglappad med ögonbindel. Kanske? Nej, jag vet inte, jag längtar bara efter henne. Fördelen av att bli lurad av en som vet hur man lurar är att man sväljer giftet leende. Och misstänksamt ifrågasätta allt? Nej, inte min melodi. Jag tror gott om alla tills motsatsen är bevisad. Och låter mig inte styras av "förståsigpåare" och kraxande olyckskorpar. Jag förstår att alla berättar sina erfarenheter i välmenande avsikt. Men skulle man lyssna på alla och ta till sig, skulle ärligt talat inte många förhållanden, oavsett, bli till. Är det en besk lärdom jag blir varse så är det det, oavsett vad omgivningen tycker. Jag är en person som måste uppleva. Jag växer genom motgångar Enda sättet att verkligen veta är att släppa sargen och ge sig in i matchen!
Nu ska jag ringa till henne och berätta att det är sol och -3 grader ute och att jag ska äta lax, stekt ris och pokkpokk (Papayasallad på hennes dialekt)! Banalt så det förslår, men vardagens kitt håller ihop oss även om språksvårigheter och avstånd gör sitt bästa för att slå en kil mellan oss. Jag tror på det här!
Återkommer med fler funderingar...
