Delgivna tankar

Helvete Oden! Grattis, eller stooort grattis!

Jag hoppas att det dimper ner något snart! På min hallmatta alltså!

Tackar. enligt MIG Sundsvall har ambassad ärenden förtur..

Mina papper skulle till Uppsala men hamnade i S-vall.

kanske det var tur

Nu är det bara biljetten som ska bokas, Tee ragen kommer

förhoppningsvis till påsk..

Ha det gott och lycka till

MVH Oden60

Länge sen du skrev nåt nu Kalas. Hur går det för dig?

Tjaha...

Till alla som följt mina inlägg och undrat var jag tog vägen...

Vi fick ett nej. En massa indicier, inte samma språk, inte samma falang som bjöd in henne som ville att hon skulle komma tillbaka, några missuppfattningar och en ren lögn. Hon valde att ljuga om att hon inte träffat någon i min släkt men hade ändå sagt att hon träffat min son, vilket jag med blossande kinder fick höra på min intervju. Som jag skämdes, jag sa ju att hon inte träffat någon, allt enligt hennes initiallögn. Efter det föll allt bara ihop, jag jobbade mycket och tappade skrivgnistan. Men det är historia, och så snart även denna tråd.

Jag kortar ner efterspelet till att vi konstaterade att det där gick ju inte så bra. Och vi kom ganska så snart på att vi ville ses snarast och orkade inte med en sväng i överklagansgungan. Hon ringde och kollade upp när hon fick ansöka om besöksvisa och fick beskedet att hon med största sannolikhet skulle få nej på en dylik ansökan med hänvisning till nej på UT. Kvinnan på ambassaden sa att hennes enda chans att få komma till Sverige inom rimlig framtid var att jag kom till Thailand och vi gifte oss där.

Jag funderade någon stund och gick sen ner på knä och frågade henne, i telefonen, om hon ville gifta sig med mig och jag fick ett rakt snabbt svar, ja! Klart. Sen gällde det att hitta lämpligt flyg och ledigt från jobb. Allt löste sig.

Jag undanber mig kommentarer om det olämpliga att fria till en person man knappt känner och har träffat knappa tre månader. Jag är vuxen nog att ta ansvar för mitt eget liv. Beslutet var måhända en aning oövertänkt och en samlad produkt av saknad, längtan och uppdämd kärlek. Jag hade inte träffat henne på nästan fyra månader och kände att vi stod i ett vägskäl, antingen tack och hej för all framtid, eller handling, en resa, äktenskap och fortsatt samliv. Eftersom ambassaden sagt att hon inte skulle få besöksvisa så var ju den dörren stängd, och jag har ju mitt här i Sverige, jobb osv. Och hon vill leva och bo i Sverige. Ett ganska enkelt beslut, snabbt och oövertänkt kanske, men det enda rätta, för kärleken.

Nu stänger vi "Delgivna tankar" för den här gången, kanske öppnas den en annan dag, kanske inte...

För att läsa om mitt livs största äventyr, resan till Thailand, så hänvisar jag till min nyskapade tråd, "Kalas goes east"

Tjaha...

Till alla som följt mina inlägg och undrat var jag tog vägen...

Vi fick ett nej. En massa indicier, inte samma språk, inte samma falang som bjöd in henne som ville att hon skulle komma tillbaka, några missuppfattningar och en ren lögn. Hon valde att ljuga om att hon inte träffat någon i min släkt men hade ändå sagt att hon träffat min son, vilket jag med blossande kinder fick höra på min intervju. Som jag skämdes, jag sa ju att hon inte träffat någon, allt enligt hennes initiallögn. Efter det föll allt bara ihop, jag jobbade mycket och tappade skrivgnistan. Men det är historia, och så snart även denna tråd.

Jag kortar ner efterspelet till att vi konstaterade att det där gick ju inte så bra. Och vi kom ganska så snart på att vi ville ses snarast och orkade inte med en sväng i överklagansgungan. Hon ringde och kollade upp när hon fick ansöka om besöksvisa och fick beskedet att hon med största sannolikhet skulle få nej på en dylik ansökan med hänvisning till nej på UT. Kvinnan på ambassaden sa att hennes enda chans att få komma till Sverige inom rimlig framtid var att jag kom till Thailand och vi gifte oss där.

Jag funderade någon stund och gick sen ner på knä och frågade henne, i telefonen, om hon ville gifta sig med mig och jag fick ett rakt snabbt svar, ja! Klart. Sen gällde det att hitta lämpligt flyg och ledigt från jobb. Allt löste sig.

Jag undanber mig kommentarer om det olämpliga att fria till en person man knappt känner och har träffat knappa tre månader. Jag är vuxen nog att ta ansvar för mitt eget liv. Beslutet var måhända en aning oövertänkt och en samlad produkt av saknad, längtan och uppdämd kärlek. Jag hade inte träffat henne på nästan fyra månader och kände att vi stod i ett vägskäl, antingen tack och hej för all framtid, eller handling, en resa, äktenskap och fortsatt samliv. Eftersom ambassaden sagt att hon inte skulle få besöksvisa så var ju den dörren stängd, och jag har ju mitt här i Sverige, jobb osv. Och hon vill leva och bo i Sverige. Ett ganska enkelt beslut, snabbt och oövertänkt kanske, men det enda rätta, för kärleken.

Nu stänger vi "Delgivna tankar" för den här gången, kanske öppnas den en annan dag, kanske inte...

För att läsa om mitt livs största äventyr, resan till Thailand, så hänvisar jag till min nyskapade tråd, "Kalas goes east"

Lycka till

Kör i vind, man vet aldrig när den rätta kommer förbi.

Bättre pröva än att aldrig veta

Mvh Snömannen

Jag klandrar dig icke Kalas.

"Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge."

Herr Chang har talat.