Dagsböter beroende på inkomst?

Nästan överallt ser folk upp till personer som lyckats och blivit rika utom i Sverige där det räknas som orättvist och mest skapar avundsjuka.

Att en som är höginkomsttagare betalar mycket mer i skatt är för många inte straff nog.

Hur skulle det se ut? Lite som i Thailand, är man rik kan man köra ihjäl folk o komma undan med pengar, i detta fall skattesedeln? (red bull arvingen,

tjejen som körde ihjäl folk i minibuss olyckan som var släkt med kungahuset... finns nog fler exempel)

Eller skulle man kunna köpa frisedel, typ lik busines i flyget, betlar man 100 000 SEK så får man köra +15 km / h mer än grund hastigheten som

läggs på 80 km/h 250 000 får man överskrida med 30 km/h och  för 500 000 SEK per år får man åka så fort man vill och kan. Hade man betalat

för lägre kategori och överksider 15 km/h för fort påläggs man dubbel avgift på resterande 150 000 SEK till högre nivå. De som inte betalat

extra får använda hö fil, de som pröjsar för 15 km/h extra får köra i mittfilen och resterande i vä filen, visst ska man ha krav för bilen också

för att kunna köpa högsta nivån, med en VAZ har man inget att göra i fortkörningsfilen. Vi fattiga med dåliga bilar skulle köra i hö filen ma 80 km/h

Jag vet att du förstår vad jag menar och du gör dig bara löjlig med ditt inlägg

Media är ju pigga på att lägga ut listor med de som "tjänar mest" som om det vore något negativt. Speciell de som är ICA-handlare läggs gärna ut som "bovar" i och med att de "tjänar pengar på din mat".  Varför inte lägga ut motsvarande listor och visa vilka som betalar mest i skatt istället? Det är ju faktiskt de personerna som ekonomisk bidrar mest till välfärden.

Däremot tycker jag att olika filer på motorvägen beroende på hur mycket man betalar i skatt är ett bra förslag

/Krille

 

Jag vet att du förstår vad jag menar och du gör dig bara löjlig med ditt inlägg

 

Media är ju pigga på att lägga ut listor med de som "tjänar mest" som om det vore något negativt. Speciell de som är ICA-handlare läggs gärna ut som "bovar" i och med att de "tjänar pengar på din mat".  Varför inte lägga ut motsvarande listor och visa vilka som betalar mest i skatt istället? Det är ju faktiskt de personerna som ekonomisk bidrar mest till välfärden.

 

Däremot tycker jag att olika filer på motorvägen beroende på hur mycket man betalar i skatt är ett bra förslag

 

/Krille

Varför inte publicera en lista med "de som tjänar minst" eller "de som har mest bidrag".

Skulle vara intressant att veta vart mina inbetalda skattepengar tar vägen! 

Dessutom så anser jag att fattiglappar i skrotfärdiga bilar ska hålla sig hemma och inte ställa till trafikköer för oss välbärgade.

Varför inte publicera en lista med "de som tjänar minst" eller "de som har mest bidrag".

Skulle vara intressant att veta vart mina inbetalda skattepengar tar vägen!

Dessutom så anser jag att fattiglappar i skrotfärdiga bilar ska hålla sig hemma och inte ställa till trafikköer för oss välbärgade.

Såg även att migrationsverket var inne och nallade av dina skattepengar för att kunna ta emot flera flyktingar.

Allt vägunderhåll betalas tydligen från alla låginkomsttagare.

Nu heter boken Sveriges Rikes Lag så den gynnar nog bara de rika

Jag vet att du förstår vad jag menar och du gör dig bara löjlig med ditt inlägg

Det är ju möjligt och tillåtet tycka att min inlägg är löjlig men det som Du inte verkar kunna skilja är skatt o straff. Visserligen upplever många som älskar pengar skatter som en straff men det är det inte. Böter är ju ett straff för att man inte gjort nåt eller gjort nåt som inte är tillåtet. Så jag anser inte att nån ska komma undan med mindre straff bara för att man betalat mer skatt än annan. För hade jag kört i samma situation 23 km/h för fort hade jag också fått samma antal dagsböter, beloppet baserat på min inkomst. Hellt likadant med honom, samma antal dagsböter, beloppet baserat på hans inkomst.

Nä i många fall har jag väldigt svårt att skilja på skatt och straff i Sverige. "Många som älskar pengar" säger väl det mesta om din inställning till de som utbildar sig, jobbat hårt, genererar arbetstillfällen och betalar mycket i skatt.

/Krille

Intressant diskussion där många verkat dribbla bort sig både vad ett straff ska vara och vad som är rättvist.

Ett straff ska:

Ge upprättelse åt ett offer. I detta falls finns det inget offer så det går bort.

Hindra en förövare att göra nya brott under viss tid. För det krävs fängelse och det gäller inte vid mindre fortkörningar.

Vara avskräckande.

En av mina bästa barndomskompisar har senaste året bara fått ut runt 10,000 kronor efter skatt och de flesta månader har han bara runt 500 kronor kvar; i hans fall är 1,000 kronor absolut avskräckande. Nu har han i och för sig ingen bil men hade han haft det då skulle det varit avskräckande. Jag betalar 1,000 kronor om dagen i skolavgift för vår dotter, utan att låta förmäten så skulle jag inte bry mig nämnvärt om det ramlade ned en böteslapp på 1,000 kronor, det är alltså inte på något sätt avskräckande för mig. Höjdes bötesbeloppet till 5- eller 10,000 vore det dock lite avskräckande men för många svenskar vore det förödande. "Don't do the crime if you can't do the time" heter det ju förvisso men det känns inte rimligt att någons ekonomi ska riskeras för att ha kört 101 km/h på en 90-väg.  

Slutsats; ska straffet, alltså bötessumman, vara avskräckande för en betydande andel av befolkningen så måste bötessumman vara så hög att den för andra är en katastrof.

När vi kommer till rättvisa blir det ännu intressantare. Är det verkligen mer rättvist att min kompis i exemplet ovan ska betala 2 månaders "reallön" och jag bara en dags "reallön" än att jag kanske betalar en 10 gånger högre bot? Då har ju han straffats mycket hårdare, i reella termer, än jag gjort för samma brott.

Vi har diskuterat samma frågeställning, men ur ett annat perspektiv, tidigare på MPR och om jag inte missminner mig var det några som då hade motsatt uppfattning mot nu. När vi firar Nyår, Songkran mm ihop med släktingar i Chachoengsao så bidrar alla efter förmåga. Jag och frugan står för alkoholen och något importerat vi köpt i Bangkok och hamnar kanske på 50% av totalnotan. Två av frugans kusiner med familjer, med hyfsade jobb, står för kött och fisk och hamnar kanske på 30% av totalnotan. Mina svärföräldrar, med hyfsad militär pension, står för tilltugg samt del av matlagningen, de hamnar kanske på 15%. Det sista kusinparet har inga vidare jobb och det har inte deras föräldrar heller. De brukar bidra med en sallad samt en stor del av tillagandet samt grovarbetet med disk etc men förmodligen bara 5% av notan. Jag tycker det är helt rättvist; om något drar vi det minsta lasset då vi betalar klart minst i procent av vår inkomst. Jag skulle givetvis kunna insistera, i jämlikhetens och kommunismens namn, på att alla skulle dela exakt lika och ingen skulle protestera mot det. Jag skulle dock få acceptera att whiskeyn byttes ut mot Sangsom och biffen mot kyckling. Det är givetvis helt OK men är det en högtid skjuter jag gärna till ett par tusenbathare och det har inte alla råd med så då delar jag hellre med mig än att sitta själv med min fina whiskey.

Så vad är egentligen rättvist? Vissa här vill få det till kommunism om rika tvingas betala mer; själv ser jag det som liberalt medans det osar kommunism runt kravet att alla minsann ska betala lika mycket, även om det drabbar vissa mycket hårdare än andra.

För att förekomma alla givna småaktiga kommentarer typ "tycker du att en rik ska betala mer för limpan på ICA också?" och liknande så säger jag redan nu; nej! Det regleras via skatten. Ett straff ska dock drabba alla lika hårt och då kan inte boten vara en fast summa då vi lyckligtvis inte är ett kommunistland där alla tjänar lika mycket, eller snarare lika lite.    

Det var kloka ord från Atom, så ser jag det med. Tummen upp.

Intressant diskussion där många verkat dribbla bort sig både vad ett straff ska vara och vad som är rättvist.

 

Ett straff ska:

Ge upprättelse åt ett offer. I detta falls finns det inget offer så det går bort.

Hindra en förövare att göra nya brott under viss tid. För det krävs fängelse och det gäller inte vid mindre fortkörningar.

Vara avskräckande.

 

En av mina bästa barndomskompisar har senaste året bara fått ut runt 10,000 kronor efter skatt och de flesta månader har han bara runt 500 kronor kvar; i hans fall är 1,000 kronor absolut avskräckande. Nu har han i och för sig ingen bil men hade han haft det då skulle det varit avskräckande. Jag betalar 1,000 kronor om dagen i skolavgift för vår dotter, utan att låta förmäten så skulle jag inte bry mig nämnvärt om det ramlade ned en böteslapp på 1,000 kronor, det är alltså inte på något sätt avskräckande för mig. Höjdes bötesbeloppet till 5- eller 10,000 vore det dock lite avskräckande men för många svenskar vore det förödande. "Don't do the crime if you can't do the time" heter det ju förvisso men det känns inte rimligt att någons ekonomi ska riskeras för att ha kört 101 km/h på en 90-väg.  

Slutsats; ska straffet, alltså bötessumman, vara avskräckande för en betydande andel av befolkningen så måste bötessumman vara så hög att den för andra är en katastrof.

 

När vi kommer till rättvisa blir det ännu intressantare. Är det verkligen mer rättvist att min kompis i exemplet ovan ska betala 2 månaders "reallön" och jag bara en dags "reallön" än att jag kanske betalar en 10 gånger högre bot? Då har ju han straffats mycket hårdare, i reella termer, än jag gjort för samma brott.

 

Vi har diskuterat samma frågeställning, men ur ett annat perspektiv, tidigare på MPR och om jag inte missminner mig var det några som då hade motsatt uppfattning mot nu. När vi firar Nyår, Songkran mm ihop med släktingar i Chachoengsao så bidrar alla efter förmåga. Jag och frugan står för alkoholen och något importerat vi köpt i Bangkok och hamnar kanske på 50% av totalnotan. Två av frugans kusiner med familjer, med hyfsade jobb, står för kött och fisk och hamnar kanske på 30% av totalnotan. Mina svärföräldrar, med hyfsad militär pension, står för tilltugg samt del av matlagningen, de hamnar kanske på 15%. Det sista kusinparet har inga vidare jobb och det har inte deras föräldrar heller. De brukar bidra med en sallad samt en stor del av tillagandet samt grovarbetet med disk etc men förmodligen bara 5% av notan. Jag tycker det är helt rättvist; om något drar vi det minsta lasset då vi betalar klart minst i procent av vår inkomst. Jag skulle givetvis kunna insistera, i jämlikhetens och kommunismens namn, på att alla skulle dela exakt lika och ingen skulle protestera mot det. Jag skulle dock få acceptera att whiskeyn byttes ut mot Sangsom och biffen mot kyckling. Det är givetvis helt OK men är det en högtid skjuter jag gärna till ett par tusenbathare och det har inte alla råd med så då delar jag hellre med mig än att sitta själv med min fina whiskey.

 

Så vad är egentligen rättvist? Vissa här vill få det till kommunism om rika tvingas betala mer; själv ser jag det som liberalt medans det osar kommunism runt kravet att alla minsann ska betala lika mycket, även om det drabbar vissa mycket hårdare än andra.

 

För att förekomma alla givna småaktiga kommentarer typ "tycker du att en rik ska betala mer för limpan på ICA också?" och liknande så säger jag redan nu; nej! Det regleras via skatten. Ett straff ska dock drabba alla lika hårt och då kan inte boten vara en fast summa då vi lyckligtvis inte är ett kommunistland där alla tjänar lika mycket, eller snarare lika lite.    

Betalar man 1000Sek per dag åt sin dotters skolgång så måste du vara väldigt korkad eller superrik.

Hur mycket lägger du ut per dag till din egen pension och framtid.

Minns vårt snack i Bkk för ett år sedan.

Min holländske vän får en mycket bra skolgång åt sin sin dotter (10år) i Korat för 65.000bath per termin.

Skål på dig.,

Många som älskar pengar" säger väl det mesta om din inställning till de som utbildar sig, jobbat hårt, genererar arbetstillfällen och betalar mycket i skatt.

Intressant diskussion där många verkat dribbla bort sig både vad ett straff ska vara och vad som är rättvist.

 

Ett straff ska:

Ge upprättelse åt ett offer. I detta falls finns det inget offer så det går bort.

Hindra en förövare att göra nya brott under viss tid. För det krävs fängelse och det gäller inte vid mindre fortkörningar.

Vara avskräckande.

 

En av mina bästa barndomskompisar har senaste året bara fått ut runt 10,000 kronor efter skatt och de flesta månader har han bara runt 500 kronor kvar; i hans fall är 1,000 kronor absolut avskräckande. Nu har han i och för sig ingen bil men hade han haft det då skulle det varit avskräckande. Jag betalar 1,000 kronor om dagen i skolavgift för vår dotter, utan att låta förmäten så skulle jag inte bry mig nämnvärt om det ramlade ned en böteslapp på 1,000 kronor, det är alltså inte på något sätt avskräckande för mig. Höjdes bötesbeloppet till 5- eller 10,000 vore det dock lite avskräckande men för många svenskar vore det förödande. "Don't do the crime if you can't do the time" heter det ju förvisso men det känns inte rimligt att någons ekonomi ska riskeras för att ha kört 101 km/h på en 90-väg.  

Slutsats; ska straffet, alltså bötessumman, vara avskräckande för en betydande andel av befolkningen så måste bötessumman vara så hög att den för andra är en katastrof.

 

När vi kommer till rättvisa blir det ännu intressantare. Är det verkligen mer rättvist att min kompis i exemplet ovan ska betala 2 månaders "reallön" och jag bara en dags "reallön" än att jag kanske betalar en 10 gånger högre bot? Då har ju han straffats mycket hårdare, i reella termer, än jag gjort för samma brott.

 

Vi har diskuterat samma frågeställning, men ur ett annat perspektiv, tidigare på MPR och om jag inte missminner mig var det några som då hade motsatt uppfattning mot nu. När vi firar Nyår, Songkran mm ihop med släktingar i Chachoengsao så bidrar alla efter förmåga. Jag och frugan står för alkoholen och något importerat vi köpt i Bangkok och hamnar kanske på 50% av totalnotan. Två av frugans kusiner med familjer, med hyfsade jobb, står för kött och fisk och hamnar kanske på 30% av totalnotan. Mina svärföräldrar, med hyfsad militär pension, står för tilltugg samt del av matlagningen, de hamnar kanske på 15%. Det sista kusinparet har inga vidare jobb och det har inte deras föräldrar heller. De brukar bidra med en sallad samt en stor del av tillagandet samt grovarbetet med disk etc men förmodligen bara 5% av notan. Jag tycker det är helt rättvist; om något drar vi det minsta lasset då vi betalar klart minst i procent av vår inkomst. Jag skulle givetvis kunna insistera, i jämlikhetens och kommunismens namn, på att alla skulle dela exakt lika och ingen skulle protestera mot det. Jag skulle dock få acceptera att whiskeyn byttes ut mot Sangsom och biffen mot kyckling. Det är givetvis helt OK men är det en högtid skjuter jag gärna till ett par tusenbathare och det har inte alla råd med så då delar jag hellre med mig än att sitta själv med min fina whiskey.

 

Så vad är egentligen rättvist? Vissa här vill få det till kommunism om rika tvingas betala mer; själv ser jag det som liberalt medans det osar kommunism runt kravet att alla minsann ska betala lika mycket, även om det drabbar vissa mycket hårdare än andra.

 

För att förekomma alla givna småaktiga kommentarer typ "tycker du att en rik ska betala mer för limpan på ICA också?" och liknande så säger jag redan nu; nej! Det regleras via skatten. Ett straff ska dock drabba alla lika hårt och då kan inte boten vara en fast summa då vi lyckligtvis inte är ett kommunistland där alla tjänar lika mycket, eller snarare lika lite.    

Hade vi haft en proportionell eller degressiv inkomstskatt i Sverige hade jag hållit med dig till 100%. Nu är tyvärr inkomstskatten "kraftigt" progressiv och då kan jag tyvärr inte hålla med Jag tycker helt enkelt att de som har en hög lön betalar tillräckligt mycket till samhället i form av inkomstskatt ändå.

Vi diskuterar ju ändå mindre allvarliga brott som att t ex köra 103 på 80-väg eller 101 på 90-väg. Är det så att brottet bedöms som allvarligt är det väl bättre att åtala för vårdslöshet i trafik och använda (villkorlig) fängelsedom som straff oftare än nu? Det tror jag är mer avskräckande än dagsböter.

/Krille

Intressant diskussion där många verkat dribbla bort sig både vad ett straff ska vara och vad som är rättvist.

 

Ett straff ska:

Ge upprättelse åt ett offer. I detta falls finns det inget offer så det går bort.

Hindra en förövare att göra nya brott under viss tid. För det krävs fängelse och det gäller inte vid mindre fortkörningar.

Vara avskräckande.

 

En av mina bästa barndomskompisar har senaste året bara fått ut runt 10,000 kronor efter skatt och de flesta månader har han bara runt 500 kronor kvar; i hans fall är 1,000 kronor absolut avskräckande. Nu har han i och för sig ingen bil men hade han haft det då skulle det varit avskräckande. Jag betalar 1,000 kronor om dagen i skolavgift för vår dotter, utan att låta förmäten så skulle jag inte bry mig nämnvärt om det ramlade ned en böteslapp på 1,000 kronor, det är alltså inte på något sätt avskräckande för mig. Höjdes bötesbeloppet till 5- eller 10,000 vore det dock lite avskräckande men för många svenskar vore det förödande. "Don't do the crime if you can't do the time" heter det ju förvisso men det känns inte rimligt att någons ekonomi ska riskeras för att ha kört 101 km/h på en 90-väg.  

Slutsats; ska straffet, alltså bötessumman, vara avskräckande för en betydande andel av befolkningen så måste bötessumman vara så hög att den för andra är en katastrof.

 

När vi kommer till rättvisa blir det ännu intressantare. Är det verkligen mer rättvist att min kompis i exemplet ovan ska betala 2 månaders "reallön" och jag bara en dags "reallön" än att jag kanske betalar en 10 gånger högre bot? Då har ju han straffats mycket hårdare, i reella termer, än jag gjort för samma brott.

 

Vi har diskuterat samma frågeställning, men ur ett annat perspektiv, tidigare på MPR och om jag inte missminner mig var det några som då hade motsatt uppfattning mot nu. När vi firar Nyår, Songkran mm ihop med släktingar i Chachoengsao så bidrar alla efter förmåga. Jag och frugan står för alkoholen och något importerat vi köpt i Bangkok och hamnar kanske på 50% av totalnotan. Två av frugans kusiner med familjer, med hyfsade jobb, står för kött och fisk och hamnar kanske på 30% av totalnotan. Mina svärföräldrar, med hyfsad militär pension, står för tilltugg samt del av matlagningen, de hamnar kanske på 15%. Det sista kusinparet har inga vidare jobb och det har inte deras föräldrar heller. De brukar bidra med en sallad samt en stor del av tillagandet samt grovarbetet med disk etc men förmodligen bara 5% av notan. Jag tycker det är helt rättvist; om något drar vi det minsta lasset då vi betalar klart minst i procent av vår inkomst. Jag skulle givetvis kunna insistera, i jämlikhetens och kommunismens namn, på att alla skulle dela exakt lika och ingen skulle protestera mot det. Jag skulle dock få acceptera att whiskeyn byttes ut mot Sangsom och biffen mot kyckling. Det är givetvis helt OK men är det en högtid skjuter jag gärna till ett par tusenbathare och det har inte alla råd med så då delar jag hellre med mig än att sitta själv med min fina whiskey.

 

Så vad är egentligen rättvist? Vissa här vill få det till kommunism om rika tvingas betala mer; själv ser jag det som liberalt medans det osar kommunism runt kravet att alla minsann ska betala lika mycket, även om det drabbar vissa mycket hårdare än andra.

 

För att förekomma alla givna småaktiga kommentarer typ "tycker du att en rik ska betala mer för limpan på ICA också?" och liknande så säger jag redan nu; nej! Det regleras via skatten. Ett straff ska dock drabba alla lika hårt och då kan inte boten vara en fast summa då vi lyckligtvis inte är ett kommunistland där alla tjänar lika mycket, eller snarare lika lite.    

Det klart bästa inlägget jag läst här på MPR de senaste 3 månaderna. TACK !!

Betalar man 1000Sek per dag åt sin dotters skolgång så måste du vara väldigt korkad eller superrik.

Hur mycket lägger du ut per dag till din egen pension och framtid.

 

Minns vårt snack i Bkk för ett år sedan.

 

Min holländske vän får en mycket bra skolgång åt sin sin dotter (10år) i Korat för 65.000bath per termin.

 

 

Skål på dig.,

Superrik är jag absolut inte men vi har det relativt gott ställt. Om jag är väldigt korkad eller inte får nog någon annan svara på; jag har dock en ödmjuk förhoppning om att inte ligga alltför illa till i den intellektuella konkurrensen på MPR. 

1,000 SEK per dag, med dagens växlingskurs räcker det inte riktigt, blir runt 200,000 SEK per år; klart dyrt och vår överlägset största utgiftspost. För oss är det en prioriteringsfråga; vi har inga höga krav på kläder, elektronik och statusprylar men vi skulle aldrig kompromissa om kvaliteten på vår dotters skolgång. Du nämnde att vi träffades i Bkk för ett år sedan; det var senaste gången jag var ute i vimlet i Thailand, så där sparas en hel del slantar.

Det finns givetvis bra skolgång i Thailand för en lägre summa men jag anser inte att något universitet i Thailand håller acceptabel internationell nivå och ska man plugga vidare utomlands så är det klart tuffare, om än inte omöjligt, om man gått i thailändsk skola.

Intressant diskussion där många verkat dribbla bort sig både vad ett straff ska vara och vad som är rättvist.

Ett straff ska:

Ge upprättelse åt ett offer. I detta falls finns det inget offer så det går bort.

Hindra en förövare att göra nya brott under viss tid. För det krävs fängelse och det gäller inte vid mindre fortkörningar.

Vara avskräckande.

En av mina bästa barndomskompisar har senaste året bara fått ut runt 10,000 kronor efter skatt och de flesta månader har han bara runt 500 kronor kvar; i hans fall är 1,000 kronor absolut avskräckande. Nu har han i och för sig ingen bil men hade han haft det då skulle det varit avskräckande. Jag betalar 1,000 kronor om dagen i skolavgift för vår dotter, utan att låta förmäten så skulle jag inte bry mig nämnvärt om det ramlade ned en böteslapp på 1,000 kronor, det är alltså inte på något sätt avskräckande för mig. Höjdes bötesbeloppet till 5- eller 10,000 vore det dock lite avskräckande men för många svenskar vore det förödande. "Don't do the crime if you can't do the time" heter det ju förvisso men det känns inte rimligt att någons ekonomi ska riskeras för att ha kört 101 km/h på en 90-väg.

Slutsats; ska straffet, alltså bötessumman, vara avskräckande för en betydande andel av befolkningen så måste bötessumman vara så hög att den för andra är en katastrof.

När vi kommer till rättvisa blir det ännu intressantare. Är det verkligen mer rättvist att min kompis i exemplet ovan ska betala 2 månaders "reallön" och jag bara en dags "reallön" än att jag kanske betalar en 10 gånger högre bot? Då har ju han straffats mycket hårdare, i reella termer, än jag gjort för samma brott.

Vi har diskuterat samma frågeställning, men ur ett annat perspektiv, tidigare på MPR och om jag inte missminner mig var det några som då hade motsatt uppfattning mot nu. När vi firar Nyår, Songkran mm ihop med släktingar i Chachoengsao så bidrar alla efter förmåga. Jag och frugan står för alkoholen och något importerat vi köpt i Bangkok och hamnar kanske på 50% av totalnotan. Två av frugans kusiner med familjer, med hyfsade jobb, står för kött och fisk och hamnar kanske på 30% av totalnotan. Mina svärföräldrar, med hyfsad militär pension, står för tilltugg samt del av matlagningen, de hamnar kanske på 15%. Det sista kusinparet har inga vidare jobb och det har inte deras föräldrar heller. De brukar bidra med en sallad samt en stor del av tillagandet samt grovarbetet med disk etc men förmodligen bara 5% av notan. Jag tycker det är helt rättvist; om något drar vi det minsta lasset då vi betalar klart minst i procent av vår inkomst. Jag skulle givetvis kunna insistera, i jämlikhetens och kommunismens namn, på att alla skulle dela exakt lika och ingen skulle protestera mot det. Jag skulle dock få acceptera att whiskeyn byttes ut mot Sangsom och biffen mot kyckling. Det är givetvis helt OK men är det en högtid skjuter jag gärna till ett par tusenbathare och det har inte alla råd med så då delar jag hellre med mig än att sitta själv med min fina whiskey.

Så vad är egentligen rättvist? Vissa här vill få det till kommunism om rika tvingas betala mer; själv ser jag det som liberalt medans det osar kommunism runt kravet att alla minsann ska betala lika mycket, även om det drabbar vissa mycket hårdare än andra.

För att förekomma alla givna småaktiga kommentarer typ "tycker du att en rik ska betala mer för limpan på ICA också?" och liknande så säger jag redan nu; nej! Det regleras via skatten. Ett straff ska dock drabba alla lika hårt och då kan inte boten vara en fast summa då vi lyckligtvis inte är ett kommunistland där alla tjänar lika mycket, eller snarare lika lite.

Den rika killen har ju såvida han inte betalar i proportion till inkomst för maten på Ica mer kvar än den fattiga personen efter utmätt bot.

Dessutom kanske den rika personen har utbildat sig längre oftast. Kanske dragit på sig studieskulder mm.

Såvida du inte normgiver hela samhället efter detta i sann kommunistisk stil så är detta inte mer värt än ett populistiskt utspel.

Jag är ingen fattiglapp. Dock tycker jag att jag kan göra roligare saker med pengarna än att betala dessa som fortkörningsböter.

Således är vetskapen om att överhuvudtaget att få böter avskräckande för mig. Då en anledning till att jag inte är en fattiglapp är att jag tillhör den sparsamma typen.

Finns även en kategori låginkomsttagare som ligger hos fogden. Kan tänka mig att dom inte bryr sig nämnvärt om böter. Finns ju även bötesmålvakter gällande parkeringsböter.

Dessa låginkomstgeupper ska naturligtvis känna att även dom rika bidrar, eller?