Tyvärr har frugans farmor blivit riktigt dålig och alla barn åkte därför iväg till Chasoengsao, där hon bor med yngsta dotterns familj igår morse. Aeg som blev färdig med sin munkvecka tidigt den här morgonen fick därför vara utan sin fars behjälpliga hand under dom cermonier som hålls. Jag själv fick därför ställa upp som chaufför inatt och 0445 så började jag och svärmor att åka runt byn och hämta upp visa gamla gubbar och gummor. När bil och flak var fullt så åkte vi vidare till templet där mässandet höll på för fullt. Svinkallt, som det har varit här i Isaan på morgnarna dom senaste dagarna så sökte sig gamlingarna allihopa till den eld högsta munken tänt intill sin bostad. Och där blev vi sittande i mörkret runt en timme innan det var dags för den avgångscermoni för munkar som skulle hållas b la för frugans bror.
Och där runt elden fick jag höra ett byarykte om oss faranger.. Det blev nämligen tal om kylan, fast på khmer då (alla gamlingar här talar bara khmer med varandra) men när dom blev nyfiken på hur det var i mitt land gick dom över till thai och frågade hur kallt det var nu osv. Det där med grader är inte så beskrivande för bybor i Thailand så jag nöjde mig med att säga att det är myyycket kallare och att allt bara är is och snö just nu. Erkänna att en thailändsk morgon är kall ville jag förstås inte göra så jag sa att jag tyckte den här morgonen bara var lite sval i våra farangögon.
Då sa en gubbe åt dom andra att faranger inte bekoms av kylan det hade han sett själv med egna ögon i Pattaya där farangerna t o m gick ner i vattnet när han tyckte det var kallt ute. Och sedan frågade han mig om medhåll och jag kunde inte annat än konfirmera det han påstod, vi faranger fryser inte så lätt och kan t o m bada fast det är "kallt". 

Efter en timme där vid elden började det så småningom att gry och templet, framför vilket jag parkerat bilen började skönjas. Där inne var brodern och där skulle cermonin där han tog av sig munkläderna strax hållas.

Få se hur det blir nu. vi har inte mer än 9 dgr kvar tills vi ska stå på flygplatsen för vidarebefodran till Sverige. Om exakt 2 veckor går frugan in i sin sjunde graviditetsmånad, då flygförbud inträder, så vi måste tyvärr motvilligt hem. Hade tänkt spendera dom sista 5-6 dagarna på turistorten ett stenkast från flygplatsen (Pattaya så klart) men nu när farmor är dålig så vet jag inte hur det blir med den saken. Kanske åker vi till Chasoengsao på besök först vilket lär förkorta turistortsvistelsen till ett minimum.
Markaffären är det tyvärr tyst om, verkar som att det har uppstått konflikt mellan dottern som desperat vill sälja och mamman som inte vill. Dom har inte hört av sig som utlovat så hur det blir med affären står ännu i stjärnorna?
Sist en bild av när brodern tog av sig munkutstyrseln. En vecka som munk är över.
