Många bud blev det om priset, högt eller lågt?. Och jag kan väl utveckla det lite.. 100 000 per rai är väldigt högt i dessa trakter, men det är närheten till gränsmarknaden/gränsövergången som avgör. I byarna 1 mil bort är priset kanske bara en femtedel av det man begär här. Nu är den mark vi är intresserad av väglös, vilket naturligtvis bör påverka priset negativt (för säljaren) men också redan upphöjd mark vilket bör påverka priset för säljaren positivt. Marken är nämligen säkert en meter, eller mer, högre än bakomliggande risfält och att höja upp mark en meter kostar i runda slängar 100 000 baht per rai.
Köper vi marken så kanske en halvmeters fyllning räcker gott och väl vilket besparar oss runt 100 000 - 50 000 per rai jämfört med om det varit risfält.
Frugan talade dock med dottern i Bangkok sent i går kväll över telefon och dottern önskade 90 000 per rai. Frågan är dock vilken del av marken dom vill sälja eftersom hennes mamma vill sälja en annan del av marken än just den vi vill köpa.
Egentligen vill mamman sälja den absolut snyggaste delen av marken rent utsiktsmässigt och den ligger heller inte mer än på ca 200 m springavstånd till mormor och morfar. Men problemet just där blir infart till tomten tyvärr.
Min frus mormor har dock köpt en markplätt åt ett barnbarn (min frus kusin) som fortfarande är obebyggd och som skulle kunna utgöra vår infart till marken. Problemet är att kusinens pappa, som är varugrossist i byn har blivit sur på att min familj, som har affär, inte tar sina varor från honom som är släkt. Men det beror i sin tur på att han är mycket dyrare än andra grossister i byn vilket blir en överlevnadsfråga för mina svärföräldrars affär. Men troligen är kusinens pappa, som är rik som ett troll, därför inte intresserad av att överlåta denna för dom värdelösa halvrai:s tomt som skulle kunna bli infart för oss. Och då är marken gumman vil sälja värdelös för oss, vi måste ju ha en infart.
Dottern, som var i stor nöd av pengar (det ryktas om spelmissbruk?) vill i alla fall sälja så fort som möjligt och skulle försöka övertala sin mor att sälja den del av marken vi önskar så vi får se hur det slutar?
Blir det hus så småningom så ska jag i så fall se till att det blir en sjuhelsikes husinvigning med stora scener, orkestrar, snygga tjejer som dansar, 9 munkar, fri mat och dryck med mera med mera. Och då ska jag bjuda in så många forummedlemmar som möjligt på byfest här i Surin. 
Men det är förstås många frågetecken som ska rätas ut först.
Det är dock kallt som fan här i Isaan även idag och jag har långbyxor och tröja nu ännu 0900 på morgon. Tydligen är det kallt även i Bangkok och längs hela eastern seaboard (?). Vinterkylan har slagit till med full kraft... brrr!
Här en bild på vår granntjej Ice, som är en riktig skvallerbytta. Hon har jämt något att förtälja om dom andra barnen, vad dom underlåtit att göra osv. Hennes mormor brukar säga åt henne att hon inte vill höra när Ice börjar skvallra. ha ha
Här har hon dock satt på sig både kappa och vantar mot morgonkylan och gillat dom så mycket att hon inte velat ta av dom ens när det börjat bli varmare senare på dagen. Fåfänga kallas det visst och är en vanlig sjukdom speciellt bland tjejer. 
Jag köpte två målarböcker fulla med prinsessor samt ett set med 24 olika färgpennor åt henne igår men har inte fått tillfälle att överlämna dom ännu. Men jag gissar att dom kommer uppskattas.

Ps Måne, tomterna intill din mark som styckade ut i halvraibitar för 1-2 år sedan och begärdes 120 000 per styck blev tydligen inte den succe som först antyddes för oss, trots det nya vägbygget intill. Nu säljs nämligen helraibitar där för precis 100 000 och ännu syns ingen rusning. 
Nere vid nya gränsmarknadsplatsen så pratade jag dock med en av dom gamla byhövdingarna som påstod sig, strax innan vårt bröllop (för 6 år sedan), ha kommit över en rai intill vägen där för endast 9000 baht. Nu hade han fyllt upp marken för 370 000 baht samt byggt bås för marknadsknallar, restaurang vid infarten, toalett samt parkering. Genererar otroligt mycket inkomster för dels restaurangbesökare, dom säljer egna varor på bästa stället intil storvägen, hyr ut marknadsbås för 500 baht i mån, parkering för 10 baht per kund samt toalett för 3 baht per besök. Blir mycket pengar i längden. Och han påstår att han inte skulle sälja sin rai där ens för mijonbelopp, den är han och hans familjs framtid och är inte till salu för något belopp.
Nästan så att jag funderar på att fylla ut ett par rai av svärfars stora risfält ca 200 m från gränsmarknadsplatsen, bygga en stor bungalowby, restaurang, minimart, parkering, toalett osv och leva gott till pensionen på att sköta denna by i byn. Är övertygad om att jag skulle generera mångdubbelt mer pengar än t ex barägarna i Pattaya gör och att jag dessutom inte skulle vara säsongsberoende. Tyvärr skulle jag nog sakna Sverige alldeles för mycket så jag avstår.
Ps2 Det kom strax före nyår en ny svensk till byn på besök. Han heter Anders, bor i Sthlm och har träffat en jämngammal tjej till min fru. Anders tycker mycket om bylivet och planerar att bygga ett litet hus här nästa vinter. Den långsiktiga planen är att kunna bosätta sig här på vintrarna då han har lågssäong på sitt egna företag hemma i Sverige. En mycket trevlig prick som kommer att smälta in i det gamla svenskgänget här utan problem. Kul! 