Charmigt och charmigt. I alla fall jag tycker det positiva ligger i att "bakterieskräcken" som råder i Sverige är så mycket mer avdramatiserad i Thailand. Man törs äta av en rätt även om någon annan nuddat vid den med sin sked.
Däremot finns ju andra uppförandekoder att följa i Thailand och som det som farang gäller att känna till för att inte framstå som värsta etikettbrytaren vid måltiden.
Det charmiga med att äta i Thailand, på thailändskt vis, handlar inte, tycker jag, om serveringsbestick eller inte, sitta på golv eller vid bord utan att man umgås så mycket mer intimt, socialt över en måltid. Måltiden känns på något sätt mycket så mer socialt viktig och central i Thailand än den gör i Sverige.
För säga vad man vill om thailändare vs svenskar men helt klart så är det nog så att thailändare besitter en generellt en högre EQ än vad svenskar gör. Finns m a o inte lika många sociala missfoster i Thailand som det finns här i Sverige. Och det i sin tur beror helt säkert på att man i Thailand sedan födseln är mer van att umgås med mycket andra människor samt i många sociala situationer. Medan det i Sverige faktiskt i stort sett går att aktivt undvika sociala situationer livet igenom.
Hej
Vad det gäller bakterieskräcken så har man lärt sig mycket i Thailand, ta t.ex att den tillagade maten som står framme utan kylskåp inte blir dålig
(ris, kött, fisk, m.m) och detta äter vi till frukost nästa dag och man blir inte det minsta dålig i magen, för mig hade det varit otänkbart innan jag kom
till Thailand, inte heller störs man av att hitta några myror i maten.
Och alla som äter med händerna tvättar sig alltid noga innan dom äter, och vissa rätter äts genom att man doppar i dom, eller plockar maten med ett vikt
salladsblad i handen, och ofta är maten skuren i lagom bitar för en tugga och då behövs inga bestick.
Håller också med om att Thailändare som grupp är mycket mer socialt kompetenta än svenskar som nog är bland världens minst sociala människor, men det finns
naturligtvis undantag på båda sidor.
Mvh Isan Lover