Asså, här kommer vi faranger till Thailand, som är uppfostrade med "bordskick" och hygien runt maten och tycker det är så dj***a charmigt när alla sitter på golvet och gräver med fingrarna i samma matskålar.
Charmigt och charmigt. I alla fall jag tycker det positiva ligger i att "bakterieskräcken" som råder i Sverige är så mycket mer avdramatiserad i Thailand. Man törs äta av en rätt även om någon annan nuddat vid den med sin sked.
Däremot finns ju andra uppförandekoder att följa i Thailand och som det som farang gäller att känna till för att inte framstå som värsta etikettbrytaren vid måltiden.
Det charmiga med att äta i Thailand, på thailändskt vis, handlar inte, tycker jag, om serveringsbestick eller inte, sitta på golv eller vid bord utan att man umgås så mycket mer intimt, socialt över en måltid. Måltiden känns på något sätt mycket så mer socialt viktig och central i Thailand än den gör i Sverige.
För säga vad man vill om thailändare vs svenskar men helt klart så är det nog så att thailändare besitter en generellt en högre EQ än vad svenskar gör. Finns m a o inte lika många sociala missfoster i Thailand som det finns här i Sverige. Och det i sin tur beror helt säkert på att man i Thailand sedan födseln är mer van att umgås med mycket andra människor samt i många sociala situationer. Medan det i Sverige faktiskt i stort sett går att aktivt undvika sociala situationer livet igenom.
Finns många människor i Sverige som aldrig fått lära sig hur man umgås med andra på ett korrekt sätt.
Har väl både läst om och stött på folk från Norrland som trivs med att tex vandra omkring i skogen för sig själva och som knappt svarar på tilltal.. Därmed inte sagt att alla norrlänningar är enstöringar, men nog finns det ett högt rikssnitt alltjämt.. Generellt sett.. 
