Nu har jag ju blivit jävligt lat dom senaste åren och skyller på att jag är för tung för att springa och motionspromenerar bara sporadiskt istället. Men tidigare har jag löptränat en hel del i Thailand utan några större problem. Skönast är det givetvis att springa efter en lång och bred sandstrand där sanden i strandlinjen är av hårdpackad konsistens. Brukade springa på eftermiddagarna strax innan solnedgången och avsluta med ett bad.
I byn provade jag först att springa efter dom asfalterade landsvägarna men gav snabbt upp detta eftersom det är så många hundar som blir provocerade att jaga efter en springande människa. Inte för att det hände något men att hela tiden ha hundar som springer mot en ilsket skällande blir lite småirriterande i längden. Så därför valde jag istället att börja springa runt skolans fotbollsplan, varv på varv i lagom lång tid för att sedan avsluta med lite armhävningar, situps och dragups i fotbollsmålets ställning. Var kul eftersom jag nästan varje gång fick ett koppel byungar som skrattande sprang efter mig barfota och som var med under hela avslutningen med situps osv. I fotbollsmålet fick jag dock lyfta upp dom för att dom också skulle kunna nå ribban. Så det blev lite "lyfta ungar" träning på köpet också. 
Men när jag sent omsider upptäckte dom många kilometerlånga risfältsvägarna i grannskapet så började jag använda dom istället. Helt perfekta små grusvägar utan bebyggelse intill att löpa efter innan skymningen. Enda "störningsmomentet" kunde vara att man ibland får kryssa sig igenom en flock kor eller bufflar på hemväg. Annars springer man i princip helt ostört.
Hettan är inget problem så länge man undviker att springa när solen är som starkast. Tidig morgon eller sen eftermiddag funkar finfint och lämplig klädsel är förstås shorts och bar överkropp.
Eftersvettningarna är dock sanslöst kraftiga jämfört med efter en springtur i norrland.
Efter stretching, dusch och klädbyte så rekommenderar jag också en riktigt stor avslappnande kvällswhiskey till ljudet av syrsor. Helt underbart!
