Absolut Thailand, lite fiction och verklighet

Mycket bra! Väntar på fortsättningen!

Härlig rese story    givet + karma

Forts. 3

Tuk visade sig vara en slank, kort kvinna. Det svarta håret var klippt i axelhöjd, klädd i en snygg dräkt som satt perfekt på henne, antar att det var arbetskläderna då hon kom direkt från sin skola. Lite nervöst var det inför mötet…

Men mycket trevligt att ses på riktigt, det tror jag även hon tyckte. Hon var säkert lika nervös som jag. Hennes bil var en liten Hyundai, silverfärgad sedan modell. Mitt bagage in i hennes koffert sedan satte vi oss i bilen. Förarstolen fick hon flytta fram i främsta läget för att kunna nå pedaler och reglage.

Tuk körde väldigt försiktigt och säkert… och det förstår jag varför… Bangkok har nästan lika många invånare som Sverige och Korat är en miljonstad, lika Stockholm, men där slutar jämförelsen… trafiken kan inte jämföras med Stockholm. För det första kör de, som ni vet, på vänster sida och det förbryllar ju lite i början, för det andra är det avsevärt fler motorcyklar och mopeder, trehjulingar, motordrivna och pedaldrivna och andra fordon som man aldrig sett i Sverige, för det tredje tycks fotgängare betraktas (om man sitter i en bil) som ”lovliga”…

Just utkomna på den flerfiliga vägen från buss stationen, på väg till mitt hotell, frågade Tuk om jag ville se hennes skola. Det ville jag naturligtvis gärna göra, klockan hade ännu inte hunnit bli 17:00… Sagt och gjort, hon svängde över till vänsterfilen istället och fortsatte mot sin arbetsplats.

Skolan (Boonwattana School) är en stor skola, ca: 3000 elever. 13 – 16 åringar. Tuk undervisar de äldre barnen i Engelska.

Mycket intressant att se skolan. Skolområdet var stort, klockan var omkr. 17:00 och det var fortfarande aktiviteter på flera håll, några övade, som det såg ut, hejaklacks ramsor för det lokala skol-lagen, en stor samling elever(ca:100) hade tydligen undervisning utomhus på en stor öppen yta.

Eleverna var klädda i skoluniformer och satt i raka fina rader. Läraren eller lärarna undervisade med hjälp av mikrofon och högtalare. Tuk förklarade att även hon var tvungen att använda mikrofon och högtalare då hon hade lektion. I hennes klasser är elevantalet drygt 50 i varje klass. Skol området är som sagt väldigt stort, där fanns en fullstor 25 meters bassäng.

Utrymmen för att odla på till jordbrukslinjerna. Musik och dansundervisning pågick under stora ”skärmtak”, det övades på ”Thaidans” med full utstyrsel, lokalerna var öppna, egentligen bara tak på pelare över en betongplatta.

Reguljära klassrum fanns också, med mycket fönster… Tuks kollegor som vi stötte på var alla tillmötesgående och trevliga, frågade massor. Det här var en mycket uppskattad början på min visit i Korat.

Hotellet, Sri Pattana, var aningen bättre än det jag bodde på i Bangkok. Det konstiga i sammanhanget, som jag tyckte då,(lantis som man är) var att i ett rum med ”singelbädd” ingick det frukost för två??

Försökte pruta ner priset då jag endast skulle använda en frukost varje morgon(inte hade man mycket koll då inte). Kvinnorna bakom disken tyckte nog att jag var en konstig man… (Nu vet jag ju att det är mer regel än undantag att utlänningar, faranger, har damsällskap som frukostgäster… ). Bodde jag där tio nätter behövde jag bara betala för nio, helt ok …

Jag gick upp på rummet och duschade och vilade en halvtimme… Jag skulle träffa Tuk 18:30 för att vi skulle gå och äta middag tillsammans. Tuk var punktlig och vi möttes i hotellets lobby. Vi gick ut i den ljumma december kvällen, det var som om det var en högsommarkväll i Sverige, promenaden tog nästan 40 minuter i stadsträngsel, bland löshundar, bland gatuförsäljare, en och annan kackerlacka såg man i ögonvrån kila iväg på kvicka ben.

Detta blandat med trafiken, människors stoj och stim gjorde att allt vad samtal under promenaden var uteslutet.

Trottoarerna är fulla av försäljare, så att gå i bredd är även det uteslutet, det är gåsmarsch som gäller. Man har även fullt upp med att kolla var man sätter fötterna, trottoarerna är inte direkt promenadvänliga i mörker och trängsel…

Restaurangen som Tuk tog med mig till var en genuin Thairestaurang(Baan Kaew, eller nåt sånt). Tuk fick det fulla ansvaret att beställa… J

Det vi åt, fråga inte vad det hette, var kanongott, mycket gott… ris, Thaisallad, sade Tuk. Någon form av ”fiskbulle” som var ihopbakad med räkor, plus en mycket starkt kryddad kyckling som låg i en sås av curry, en stor Singha och ett glas vatten till mig, Tuk valde att dricka ananasjuice och vatten. Vi var de enda gästerna så vi fick excellent service. Tuk och personalen pratade en hel del och skrattade gott… det var bara att skratta med och bjuda på sig själv… (fattade noll) Det var en underbar middag som smakade kanongott utan att magen protesterade, med trevligt sällskap och positiv miljö. Då vi promenerade tillbaka till hotellet var det betydligt lugnare ute på gatorna, nu gick det att prata…

Vi skildes vid Tuks lilla Hyundai, skulle höras imorgon…

En orolig första natt på Sri Pattana Hotel, sov inte många timmar, rummet ganska lyhört, en hund (hemlös kanske) skällde ett antal timmar (verkade det som) på morgonkvisten, slumrade till ett tag och vaknade av klockan i mobilen 08:15… väldigt segt att pallra sig upp… jag var klar att gå ner till frukosten, första frukosten i Korat, klockan 09:00.

Tuk ringde just som jag låste min rumsdörr. Hon berättade att hennes far låg på intensiven och att hon skulle besöka honom… senare under dagen var jag inbjuden att få äkta Thailändsk massage sade hon. Jag tvekade… ett tag innan jag sade ok… Det var säkert helt i sin ordning… har aldrig blivit masserad förut, inte en i Sverige har jag provat på massage, så… får se hur det blir.

Till söndagen är det planerat ett besök till någon form av historisk plats eller någon form av museum berättade hon..inte hon och jag ensamma, det passar sig nog inte sade hon… att vi gör något sådant ensamma. En av hennes kollegor, som även tydligen var en mycket god vän till Tuk skulle följa med, med sin son, samt en elev från hennes skola… de följer tydligen med som någon form av förkläde… intressant skall det i alla fall bli.

Frukostmatsalen på Sri Pattana hade en vägg öppen ut mot infarten, stora valvformade öppningar släppte in morgonljuset och en och annan vindil. Skönt…

Frukost kupong förfarandet var detsamma som hos hotellet i Bangkok, men nu hade jag lärt mig läxan, nya får man varje dag… till nästkommande morgon.

Frukostbuffé var väl tilltagen, där fanns mer att välja på än i ”Bangkok City Inn”, det var bara att förse sig, gott… och mätt och belåten tog jag och stegade ut på Korats trottoarer.

Fortsättning följer…

Jättetrevlig story. Tack för att du delar med dig av den.

MVH BanFang

kanontrevlig tråd att följa 

Tackar alla...

För go uppmuntran...

Har insett att det finns ett intresse, så jag fortsätter...

///Thure

Härlig tråd, väntar med spänning på fortsättningen

Hej Thure,

Härligt att se några bilder från Sri Pattana! Kände först inte igen namnet, men bilderna från restaurangen kände jag igen... Har bott på detta hotell två gånger med fru Chang.

Fortsätt nu med berättelsen!

Herr Chang har talat.

Forts 4

Jag var ute knappt två timmar i en solig, något blåsig lördagsförmiddag… måste skaffa mig en huvudbonad av något slag. Det blir väldigt varmt på hjässan…

Då man är ute och går, som jag, promenerar, strosar får man hela tiden inviter i form av tillrop, tutanden från motordrivna och pedaldrivna ”Tuk-tuks”. Jag har ännu inte testat något sådant fortskaffningsmedel, det blir tid till det senare, ville bara gå omkring och insupa den lokala atmosfären.

Människorna i affärerna man passerar är vänligt avvaktande, barnen och kvinnorna ler oftast och hälsar även muntligt. Männen däremot är mer, betydligt mer, svalare i sitt bemötande. På den här, nästan två timmars, första promenaden så var det endast en man som log vänligt och sade ”Good morning mister”. Han var naturligtvis affärsman och ville ha en kund…

Väl tillbaka till hotellet satte jag mig i matsalen igen och beställde en kopp kaffe. Kaffet här smakade faktiskt riktigt bra, lite ”tjockare” känns det i munnen, men smaken är helt ok.

Jag sitter och skriver i min dagbok samtidigt som jag avnjuter min kopp kaffe. I samma matsal sitter ett par andra västerlänningar. En karl sitter ensam och röker medans han avnjuter en Chang, tittandes på den storbilds projektor TV som står inåt i lokalen. Den andra västerlänningen sitter tillsammans med tre Thaimän och beställer varsin öl, de ser väldigt allvarliga ut. Samtalar framåt lutande in emot mitten av bordet, omöjligt att uppfatta på vilket språk…

Då det sällskapet lämnar lokalen flyttar sig den ensamme mannen till bordet intill mitt, får in en öl till och tänder ännu en cigarett.

På storbilds tv: n pågår en match, en landskamp tydligen, mellan Malaysia och något annat land som jag ännu inte ser.

(Pakistan ser jag senare att det är.)

Planen verkar vara ungefär som en volleyboll plan, nätet, mellan de båda planhalvorna, är kanske lika högt också. Varje lag har tre utespelare på planen, två står vid var sin nät stolpe och den tredje, på en liten cirkel, ungefär mitt på sin planhalva.

En av spelarna vid stolparna kastar ut bollen till den som står i cirkeln. (Bollen ser ut som en handbolls stor ”innebandy” boll) Spelarna får endast vidröra bollen med fötterna eller huvudet.

Killen vid stolpen ”servar” alltså ut bollen till killen i ringen... sedan är spelet i gång... riktiga volter och krumsprång, höga sparkar och rejäla fall i golvet…

Mannen bredvid mig utbrister ”What a crazy sport”. ”Ja” svarar jag på engelska.. ”har aldrig sett något liknande”. Jag frågade sedan varifrån han kommer.. ”Sweden” säger han…

Mannen bor här och har gjort så de senast tolv åren. De senaste sju åren driver han och hans thailändska fru Noi en restaurang.

”Pizza and Steak house”. Han håller på och trappar ner nu säger han, det finns så billig personal, så nu håller han på och lär upp dem så att han slipper hålla på så mycket. Mannen presenterar sig som Sten och ger mig ett kort…

Måste gå dit sedan och se hur det ser ut, vad det är för ett ställe. Vår konversation slutar där.

Det kommer en engelsktalande man och ansluter till Stens bord. Efter en stund är där tre som sitter och språkar.

Igår när vi, Tuk och jag, promenerade till hotellet efter vår middag på Thairestaurangen, talade Tuk om denna man, Sten. Hon nämnde att hon hört om en Svensk som har en restaurang tillsammans med sin Thaifru nära Sri Pattana Hotel.

Ok… klockan är nu tolv, kilar upp på rummet och vilar en stund nu innan det blir massage…

Tuk kom strax efter utsatt tid, hon körde oss till ett stort köpcenter, ”The Mall” tog väl omkring 30 minuter att komma dit. Massor med folk och bilar, hon hade svårt att finna en parkeringsplats utanför så vi sällade oss i kön till parkeringshuset under centret.

Tuk tog emot en tid stämplad, påskriven, biljett av vakten i kuren, väl inne fann vi nästan en plats omgående.

Vi gick ut och väntade på eleven som hade känningar i ”massage branschen”. Snart nog så dök han upp. Non, som han heter, är en ganska stor 14 åring, nästan lika lång som jag. Non visade vägen in i köpcentret, vi höll oss på den nedre våningen som innehöll en massa små butiker… efter ca: 100 meter var vi framme vid en liten massage shop.

Fotmassage, det fanns plats för åtta samtidiga massage. Jag fick vänta en liten stund innan en stol/säng blev ledig. Alla massörerna var kvinnliga och det uppstod snart nog fnitter och stora leenden, då jag med nakna fötter lade mig tillrätta.

Byxbenen kavlades upp till över knäna och sedan satte sig en, ganska storvuxen, kvinna i tjugo årsåldern på en liten korgstol och tog mina fötter i sitt knä. Fötterna duschades, torkades, insmordes, om vartannat, sedan strök hon på en värmande salva av något slag på min högra fot, som sedan lindades in i en stor handduk. Den foten lades sedan åt sidan. Uppmärksamheten riktades sedan på den vänstra foten.

Det var mycket skönt och avslappnande behandling, risken att man somnade var överhängande. Även Tuk och Non genomgick samma behandling som jag.

Det pratades en hel del mellan Tuk och de fyra massöserna som var vända åt vårt håll. Det fnissades och skrattades igen, men det gjorde inget, det får man bjuda på, skönt var det. Efteråt, då båda fötterna var klara kom det en annan kvinna med en kopp varmt ört te och en honungspralin, det smakade kanon.

Jag satt utanför på en bänk och väntade på Tuk och Non som började sin massage efter mig. Nu hade klockan hunnit bli 17:15 så hungern gjorde sig påmind.

Vad ville jag äta? Frågan ställdes till mig och jag fick tre alternativ: Thai, kinesiskt eller västerländskt? Vi enades om kinesiskt. J

Okey, då blir det två våningar upp sade Non.

Kina restaurangen var inte lik de Kinarestauranger man sett i Sverige. På varje bord i restaurangen stod en värmeplatta som gästen själv kan reglera värmen på.

På plattan stod en stor gryta med lock. I grytan kokade vatten eller någon tunn soppa. I soppan låg tunna skivor av morötter och ingefära och kokade med. Sedan fick vi in menyn… Som bestod av fina foton med text under, på thai och engelska. Varje foto föreställde olika ingredienser, det var bara att bestämma vad man ville stoppa i den kokande grytan... 

Där var allt att välja på, från grönsaker till svampar, från fisk och skaldjur, kött, nöt och gris... varje ingrediens kostade en slant…

Vi valde tre, fyra stycken vardera. Under tiden vi väntade fick vi in iste. Jag beställde in en liten flaska Singha och Tuk en kokosmjölksdrink, Non fick nöja sig med isteet. Vi fick även in skålar till var och en, samt tre olika sorters såser.

Vår väntan blev inte långvarig, ingredienserna kom, (Det är inte svårt att vara kock på den här restaurangen, man låter ju gästerna laga maten själva vid sittande bord, tilltalande affärside…) och vi hällde i dem i grytan i en enda salig röra. Allt var skuret tunt så man behöver inte vänta speciellt länge innan det var klart att börja provsmaka. Vi högg in med pinnarna…

Man öser upp lite med en särskild slev, en typ av hålslev, i respektive skål, sen äter man ifrån ”sin” skål. Det är fritt fram att ta av alla såserna, men jag valde genast bort en av dem, alldeles för stark för mig…

Jag tycker detta var ett mycket trevligt sätt att äta på, och garanterat mätt blev man. Jag hade inte fått betala massagen så jag insisterade på att få betala maten. Det fick jag, efter lite diskuterande, om Non fick sitt kort draget. (Något slags bonuskort gissar jag) 370Bht, ca: 70SEK, billigt… Gick till toan, sedan skildes vi från Non. (Non bör nästan få ett eget kapitel)

Jag behövde köpa en keps och filmrullar till min kamera, så Tuk och jag gick in bland affärerna och letade. Tog väl någon halvtimme sedan var sakerna inhandlade.

Vi åkte till hotellet och tog desserten i hotellets lobby matsal, Tuk choklad glass och jag kaffe. Vi satt och pratade till bortåt halv nio. Tuk visade mig var Sten hade sin restaurang och sedan skildes vi vid hennes bil och tackade varandra för en trevlig eftermiddag.

Fortsättning följer…

Detaljrikt och fängslande.hur bra som helst! 

Längtar redan...till 5:an!

Tummen upp och Karma för en underhållande tråd 

Kanontråd! Många känslor som jag glömt bort från min första resa 1987 kommer tillbaka. Det där med dagbok är nog inte så dumt!

Mycket bra tråd!! Intressant som tusan..

Inser att jag måste börja skriva dagbok så man kan återberätta sina resor i efterhand !

Jäkligt kul att se bilderna från Sri pattana.

Har bott där 5 gånger.

Härlig berättelse.Ser fram emot mera

Mycket bra tråd. Tack för att du delar med dig!