Absolut Thailand, Fiction och Lite Verklighet Del 8

Min åttonde upplevelse i/av Thailand

Åttonde resan. 7 januari -> 7 februari 2011

7-8 januari

Strax under nollan och klockan var 06:30 då vi steg upp denna fredag morgon. Jag och Tuk skall idag påbörja vår fyra veckors semester från i fjol som vi väntat med att ta ut tills nu…

Något som vi båda sett fram emot ganska länge nu. De sista månaderna hade känts ganska tunga, med mycket arbete och övertid. Snön vräkte ned utanför köksfönstret då vi åt vår sista svenska frukost på de kommande fyra veckorna.

Timrarna programmerades och blommor preparerades så att de inte skulle torka bort alldeles under vår frånvaro.

Tio minuter i nio startade denna min åttonde resa till Thailand. Nu hade vi omkring en timme och 30 minuter innan vi skulle vara framme vid långtidsparkeringen, den långtidsparkering jag hittills alltid brukat använda. Även denna gång hade jag boka med ”sista dygnet inne”.

I går kväll hade jag sett ett ”rop på hjälp”, en medlem på ett Thaiforum på internet, där även jag är medlem, hade i en ”tråd” bett någon att ta med hans älsklings gitarr från Stockholm till Thailand.

Efter 29 sekunders funderande skrev jag ett ”PM” till honom och erbjöd mig att frakta ner gitarren till Bangkok… om det nu skulle funka att få den till Arlanda.

Jag kollade direkt, nu innan frukosten, om jag fått något svar… Jo då… en kompis till honom hade gitarren hos sig, ett telefonnummer till en mobil… Jag sms-ade och frågade hur vi skulle träffas…

Snart nog ringde det i min mobil och det bestämdes när, var och hur…

Bussen från långtidsparkeringen blev nästan full av förväntansfulla resenärer och deras bagage.

Ca: 20 minuter senare stegade vi in på Arlanda… Letade oss ner till effektförvaringen och hängde in våra vinterkläder och skor. Nu var vi betydligt mer lättklädda och förberedda för värmen i Thailand… Härligt…

Mannen med gitarren ringde då vi köade för att lämna in kläderna och sade att han var på väg. Massor av andra resenärer hade bestämt sig för att göra likaledes, kön ringlade sig långsamt mot inlämningsdisken och efter nästan tjugo minuter tog vi hissen upp till avgångshallen. Jag såg en man som satt vid en av ingångarna till terminal fem, bredvid honom vilade ett gitarrfodral med, som jag förmodar, var en gitarr ini.

Jag frågade honom om han var NN och presenterade mig också. Gitarren överlämnades och sedan var det att ställa sig i en ny kö… till incheckningsdisken.

Fyrtiofem minuter senare var våra väskor incheckade och klara. Lunchen intogs på restaurangen en våning upp. Dagens för mig blev Lasagne, Tuk valde Rödingen… gott…

Säkerhetskontroll och genomlysning av handbagage och gitarr var kvickt avklarat. Sedan inhandlades det korsordstidning och choklad, det fanns ingen tid att ta det lugnt.

Tavlan visade att ombordstigningen var påbörjad, så det var att direkt förpassa sig till gate. Planet var redan fyllt till två tredjedelar då vi kom ombord. Det var inga problem att förpassa gitarren uppe över våra huvud i de rymliga bagagehyllorna där.

Klockan blev 14:05 innan planet rusade fram på startbanans betongbeläggning, tjugofem minuter försenade lättade vi från Sveriges yta. Nu hade vi bara drygt tio timmar kvar innan hjulen nästa gång vidrör jordens yta i Thailand.

Snacks och dryck serverades, jag en Chang och Tuk valde det vita vinet. Menyn visade kyckling, ris, grön curry eller Wallenbergare med mos… får fundera en stund innan man bestämmer sig…

Det blev Wallenbergaren för mig och kycklingen för Tuk, sedan kaffe.

Det började förberedas för sovstund, kabinbelysningen släcktes, endast de små spotlights som finns till varje stol syntes lite här och där. Många barnfamiljer med på denna flight. Jag upplever det som att det inte på någon av mina tidigare resor varit så många små barn med. Hittills har de ”skött” sig bra, utan alltför mycket högljutt skrik som det ibland blir då man har med sig så små barn. Jag minns själv hur det var då jag i mina unga år åkte till Mallis med en ettåring…

Försökte sova… nästan omöjligt, för tidigt ännu… Tuk tror jag somnade till en stund. Hon hade vaknat i morse med feber och hosta, inte känt sig bra alls. Efter några doser av olika preparat så kändes det lite bättre för henne. Vid lunchen på Arlanda hade hon tagit sitt ”åksjuke piller” så det var därför hon kunde somna in vid sidan av mig.

Då vi bokade biljetterna tidigare förra året hade vi valt de platser längst bak i planet, de med endast två stolar bredvid varandra… trodde vi… våra platser blev inte de vi bokat av någon anledning, vi hade fått två i ”fyra” raden i mitten av planet. Det fick gå… inte så mycket att välja på, men skall kolla upp bokningen noggrannare nästa gång. Jag har inte sett några tomma stolar någonstans under mina korta promenader i gångarna på planet.

Som sagts tidigare var det många småbarnsföräldrar som försökte få sina små att somna… Det var nog ett slags snitt av Sveriges befolkning i planet… av yngre, medel och äldre… snart nu sex timmar i luften, cirka fyra timmar kvar alltså…

Dessa sista fyra timmar gick fort, läste i en bok,(Hundraåringen som klev ut genom fönstret, rekommenderas…) slumrade. Omkring en och en halvtimme innan vi skulle landa serverades frukost. Tuk valde förlorade ägg och skinka. Själv tog jag omelett. Vi landade cirka tjugofem minuter före utsatt tid, fördelaktiga jetströmmar hade gjort att vi tagit in den försening vi hade i starten med råge.

Det är en lång promenad till passkontroll, vi tog det lugnt med toa besök och lite klädbyte. Lång tid tog det innan gitarrägaren och jag ”fann” varandra och gitarren överlämnades till sin lycklige ägare.

Nu sitter vi vid gate och väntar på att få kliva på vårt flyg till Chiangmai… en dryg timme kvar… Tuk avser att besöka en doktor i Chiangmai, hon är ännu inte riktigt kry. Kvart i tio kom vi iväg, tjugo minuter försenade. Planet var fullsatt. Flygtiden var beräknad till femtiofem minuter. Det serverades kaffe, the, juice, vatten och ett runt bröd med något emellan som jag inte kan definiera samt en bit ”sandkaka”.

Vi var framme på de planerade femtiofem minuterna men fick inte landa på grund av att det pågick någon aktivitet på flygplatsen. Vårt plan cirklade runt i cirka 25 minuter för att sedan i en perfekt landning av piloten glida fram på start och landningsbanan. Då såg vi vad som omöjliggjort vår landning på utsatt tid… flyguppvisning, ett tiotalet gamla flygplan samt en gammal helikopter stod samlade vid ena sidan av terminalen, helikoptern med snurrande propeller… Innanför vid bagagebältet väntade vi på våra väskor. De kom inte. Inte förrän en flygplatsanställd kvinna förklarade för oss, och ett annat par(som också saknade sitt bagage) att vi skulle gå rakt fram, sedan höger och så långt bort vi kunde, där skulle våra väskor finnas.

Vi fyra tågade iväg mot den utpekade platsen. Längst bort i byggnaden fanns våra väskor. Vi skulle alltså ha tagit en annan väg då vi steg av planet. Då hade vi kommit rätt från början. En man i vit uniformsjacka, med guldinlägg på axelklaffarna, stod och höll upp en skylt med mitt namn.

En liten Toyotabuss av äldre modell stod utanför med motorn igång och väntade på oss då vi kom ut från terminalen. Mannen med den vita uniformen öppnade Toyotans dörr åt oss så vi satte oss mens han packade in våra väskor bakom oss. Färden till vårt hotell tog nog tjugotre minuter, mycket köer i lunchtrafiken. Vi fick ett rum på sextonde våningen, ganska slitet. Porn Ping Tower har några år på ”nacken”.

Nu hade klockan hunnit bli tolv så Tuk och jag tog oss ut för att hitta ett ställe att luncha på. Hotellet hade ingen restaurang öppen så vi gick ett kvarter bort och valde en restaurang som låg i ett gathörn. En stor Chang skylt visade vägen. Flera andra turister var där, både med och utan kvinnligt sällskap. Nu, då vi satt ute och väntade på vår beställda mat kändes det att vi landat… vi hade semester…

Inga fyrtio centimeter med snö… inga minusgrader… inga tjocka kläder… Tuk valde Thaisoppa och vatten med is, jag stekt ris med kyckling och räkor och semesterns första riktiga äkta stora Chang.

På trottoaren utanför där vi satt gick en man och frågade de utlänningar som gick förbi om de inte skulle ha taxi. Han frågade även oss, det var nästan lite pinsamt. Ingen var intresserad av en biltur, ändå höll han på med sitt tjatande under hela vår lunch. Han frågade oss tre gånger, skulle vi verkligen inte åka taxi?

Efter en kort rekognoserings promenad i omgivningarna gick vi tillbaka till hotellet, duschade och sov nog en tre timmar, reströtta efter cirka tjugo timmars resa, innan magen gjorde sig påmind. Vi gick upp till den takrestaurang en forummedlem rekommenderat och som jag tyckt sett spännande ut då jag kollat på internet. Vi valde ett av borden i vänstra hörnet av taket från ingången räknat.

Kanon utsikt där man satt på tjugonde våningens tak. Chiangmai bredde ut sig i kvällen var man än tittade…

En liten orkester spelade… eller rättare sagt, en inspelad orkester spelade på den musikmaskin som stod framför en trubadur, vilken fingrade på en gitarr samtidigt som han sjöng västerländska hitlåtar från sjuttio till nittitalet.

Jag valde tre olika grillspett, kyckling, nöt och griskött. Till det pommes frites och en Chang. Tuk valde friterad fisk med diverse örter och ris till det. Juice blev valet av dryck för henne. Grillspetten färdigställdes i den, på mitten av bordet nedsänkta, grill som fyllts på med glödande kol efter att vi beställt vår mat.

Vi avslutade kvällen med en tur bland alla stånden på Nightmarket. Nu fanns väl inte alls varken ork eller lust att kolla på allt, bestämdes att vi tar det då vi känner oss mindre trötta. Tillbaka på hotellet vid 22:30-tiden för en sängfösare i hotellets lobby bar… försökte först beställa, eller rättare sagt, jag beställde en Irish Coffee men då de skulle toppa den med grädde kom bartenderskan underfund med att de inte hade någon grädde. OK, sade jag, då beställer jag en SangSom med Cola istället… Javisst sade kvinnan och for iväg. Tre och en halv minut senare kom hon tillbaka… lite förläget, skrattande, förklarade hon att de inte har någon SangSom.

( Katastrof… en Thaibar som inte har nationaldrycken…) Det fick bli Vodka och cola istället, jag vågade inte precisera mitt val av Vodka,( med risk att kvinnan skulle förlora ansiktet totalt) så jag sade bara Vodka och Cola. Strax kom hon lyckligt in med min drink.

Vi somnade båda ovaggat då våra huvud mötte kudden efter denna vår första dag i Thailand denna gång… Trots allt var det underbart att vara tillbaka…

Godnatt!!

ja å så hoppas nu inte att det går en vecka till forsettningen kommer

gör bra hittils..

du får ett plus av mig..

Underbart att se fram emot en detaljerad och trevlig resetråd från dig Thure.

Mvh BanFang

Ny reseberättelse av Thure, detta har man längtat efter, härligt!

9 januari

Vaknade vid 07:30-tiden efter en skaplig natts sömn. Hade bara blivit väckt vid några tillfällen av det duv-par som boade utanför fönstret på en av de små hyllor som var på var sin sida av fönstret, med några växter planterade i. (Såg senare att de hade tre ägg som ruvades)

Frukost buffén var en av de bättre jag hittills upplevt i Thailand, mycket att välja på, smakade mycket bra, den rekommenderas. Både Tuk och jag stoppade i oss så att vi blev ordentligt mätta. Efter frukosten köpte vi internettid och kollade mail m.m. Tuk somnade igen, fortfarande inte riktigt kry från sin förkylning. Tuk snarkar lätt och jag skriver och duvorna kuttrar utanför fönstret. Vädret är soldis och tjugosex grader, mycket behagligt.

Jag fortsatte att läsa i min bok som jag fått av min kompis helgen innan. Den handlar om en helt otrolig historia om en hundraåring. (ISBN 978-91-642-0296-3) Efter att Tuk vaknat vid 13:00 tiden gick vi ut en liten runda. Stannade till vid en liten rese-byrå/arrangör och kollade lite vad de hade att erbjuda. Vi valde en lång stund innan vi slutligen bestämde oss för en halvdags tripp till ”Thailands högsta punkt”, samt något tempel. Vi valde även en show med tillhörande typiska nord ”Thailändsk” middag.

Vi gick en omväg tillbaka, tre kvarter extra kanske… Plötsligt blev Tuk hungrig och var tvungen att stoppa i sig någon mat. Själv var jag fortfarande mätt efter frukosten. Tuk valde ur menyn vid en av alla de små så typiska familjerestauranger som finns överallt. Nudlar med kyckling och vatten till det. Jag avstod att äta… Vi fortsatte vår eftermiddags promenad, fick syn på en hårsalong så att Tuk kunde fixa håret. Tre platser inne på salongen, två kvinnor som stod för hår fixandet och en som satt vid kassan och väntade på att få betalt. Efter femton minuters väntan blev det Tuks tur, jag skrev i dagboken. I går hade vi passerat ett matställe, Shabu Shabu, som vi, Tuk, ville att vi skulle prova senare i kväll. Det såg ut som om det var nästan nyöppnat. Placerat i en gatukorsning så det var lätt att hitta dit igen. Genom fönstret hade vi sett att maten, små skålar/tallrikar, åkte på någon slags transportband till kunderna, såg onekligen annorlunda ut… vi får väl se.

Tillbaka på hotellet blev det att slappa ett par timmar innan vi tog oss ut och gick till det nyss nämnda Shabu Shabu. Restaurangen visade sig vara av franchise typen, som Mc Donalds och liknande… En ganska stor lokal. Stolarna vid de numrerade sittplatserna var placerade vid ett stort E format bord med arton(eller var det tjugo) platser vid varje horisontellt streck i ”Eet”. Utefter det lodräta strecket i ”Eet” fanns ”köket”, eller rättare sagt, stället där råvarorna iordningsställdes. Uppbyggt en bit ovanför det e-formade bordet gick ett conveyor-band av plast, lagom brett för en assiett eller liten skål. I ”köket” lades de olika råvarorna på olikfärgade assietter, en färg för nötkött, en för gris och en annan för kyckling, grönsaker… o.s.v.

Vid varje numrerad sittplats fanns en yta med ett stort hål i, samt plats att ha en tallrik närmast mot sig. Vi kom in och fick våra två numrerade platser, nummer 41 och 42. På boknings kvittot vi fick stod starttid och sluttid. 290Baht per person, vi hade en timme och fyrtiofem minuter på oss att äta så mycket vi kunde. Efter den tiden ropades platserna ut i högtalarna som lediga igen till nya kunder, de köade ända ut på trottoaren, tydligen väldigt populärt…

Vi fick välja vilken typ av fond till kokningen vi ville ha. Jag valde ”Clear”, Tuk valde ”Tom yam”, en hetare variant. Bunkarna med fonden passade fint i hålet framför oss. Efter några minuter bubblade det friskt framför oss och vi plockade glatt från bandet framför oss. Det vi plockade åkte direkt ner i den kokande grytan framför oss. Där fanns alltför många ingredienser för att jag här skall kunna räkna upp dem. På ett annat ställe i restauranglokalen kunde man hämta cirka tio olika Sushis samt det fanns även glass och frukt till desserten.

En massa ungdomar sprang mellan matgästerna och plockade undan de tomma små tallrikarna, som från köket fylldes på hela tiden igen. Ljudnivån var väldigt hög och stället var hela tiden fullsatt så länge vi var kvar. Då våra fem kvart passerat och vi var mätta och belåtna betalade jag och våra platser ropades ut igen… Skönt att komma ut på gatan igen efter stojet inne, även om det nu hade hunnit bli mycket trångt på gatan också, med allt surr som det innebär.

Då vi varit hos researrangören hade denne sagt till oss att vi måste bara även besöka den marknad som låg vid den delen av centrala Chiangmai precis utanför den kvadratiska ”ringvägen”. Så efter Shabu Shabu styrde vi stegen dit. Det var väl inte den största marknaden jag besökt i Thailand men den var välbesökt.

Massor med turister, kändes nästan som på Hötorget, bara västerlänningar som strosade/trängdes mellan alla stånden. Det mesta som erbjöds var ”handmade”, sytt eller slöjdat, där fanns allt. Efter någon timme gjorde sig naturen påmind och jag var bara tvungen att uppsöka porslinstronen.

Vi skyndade tillbaka till hotellet. Efter toabesök ut igen, köpte ett antal klockor, Tuk köpte presenter till kollegor i Sverige. Vi irrade in oss på ett torg där det utefter två sidor var olika restauranger, bl.a. en Irländsk pub. Där fanns även en stor vit vägg på ett av husen där det visades fotboll, Man-U – Liverpool. Vi satte oss hos ”Mr Chang” och jag beställde just det, en Chang… Tuk avslutade sin kokosmjölkdrink som hon just köpt.

Changen tog en stund att avnjuta så Tuk hann få en kula glass också.

Klockan hade runnit iväg till 22:40, så vi knallade iväg mot hotellet. Varken jag eller Tuk hade tänkt på att packa ner kepsarna för skydd mot solen, så det inhandlades ett par nya kepsar som det naturligtvis skulle prutas på… Sent blev det innan vi kunde släcka och somna… 00:15. God natt!

10 januari

Larmet i mobilen väckte oss 06:30. Idag var det en halvdagstur till berget plus att vi skulle även besöka ett tempel på tillbakavägen, efter att vi besökt ”bergsfolket” Hill Tribes. Ursprungligen kom de från länderna på andra sidan gränsen, Kina, Tibet, Burma, Laos… De hade tidigare försörjt sig som opiumodlare. Historien säger att det var kungen i Thailand som fick dem att sluta med opium odlandet och odla andra grödor istället, samt handarbete och hemslöjd m.m. för att försörja sig.

Tuk köpte ett nytt sängöverkast set att ha och byta med. Templet som vi sedan besökte var högt beläget. Vi fick åka upp till templet med en lin-dragen vagn. Väl där uppe fanns en massa mindre olika hus med Buddha i.

Olika kungligheter hade varit behjälpliga med uppförandet av byggnaderna på platsen. Vi köpte blommor, rökelse och ljus att hedra Buddha med. Vi gick även tre varv runt den stora ”kon” som stod mitt i tempelområdet, och uttryckte våra önskningar om ett friskt och långt liv tillsammans. Färden ner för berget var precis lika lång som den varit uppför, det verkade vara över hundra kurvor. De gick in i varandra, 180 grader vänster följdes av en 180 graders höger, efter endast några meter var det dags att svänga igen.

Turen avslutades vid hotellet vid 12:20. Vi lunchade på Burger King. Sedan, innan vi kom tillbaka till hotellet, gick vi till ”The Best Massage Shop in Chiangmai”. Enligt shopens namn… Jag valde ”Aroma Massage”. Tuk valde att titta på. En mycket behaglig massage. Varm olja hälldes på kroppen och masserades in i huden, mycket skönt, rekommenderas å de varmaste… Det tog cirka en timme. Då vi gick ut därifrån hade även Tuk bokat massage tid till senare i kväll, efter middagen och showen. Sitter nu och skriver medans Tuk tar en liten lur.

Luren var slut cirka 17:00. Tuk duschade och jag läste. Vi gick sedan ner vid 18:45 och väntade på taxin som skulle ta oss med till ”Old Chiangmai Culture Center”. Vi var det sista paret Toyota bussen plockade upp, tre andra par satt redan i Toyotan, alla Thai. Ungefär femton minuter senare släpptes vi av vid centret. Tuk och jag blev visade till hus nummer två. Innan vi fick gå in var det att ta av sig skorna och placera dem i den stora hyllan med massor av fack för skorna.

Ett stort rum med en liten scen, kanske tjugo centimeter höjd över golvet på andra sidan av rummet. Längs den högra sidan, fortfarande från ingången räknat, var ett slags ”hylla”, liknande scenen, uppbyggd. Upphöjningen var dock smalare än scenen, kanske en och en halv meter bred och lika hög som scenen. Där fanns en mörk röd matta lagd på hela golvet som även fortsatte upp på hyllan. Golvet och hyllan var försett med numrerade platser samt att vid varje plats även två, i trekant vikt, röd handduk/servett av tyg. Två stora trekantiga röda kuddar var placerade bakom servetten. Det var även dukat med tallrikar och bestick framför kuddarna. På den bokningslapp vi fått då vi kom stod det plats tjugofem. Det var ”hyllplatsen närmast scenen, kanon…

Rummet fylldes snabbt av folk som var hungriga och ville se showen. Flertalet av gästerna var västerländska turister, kanske endast tjugo procent var av asiatiskt ursprung, några av dessa såg ut att vara guider åt sitt västerländska sällskap. Maten, som serverades av sex till åtta ungdomar, serverades på runda, röda brickor, kanske sextio centimeter i diameter. Brickorna var försedda med trettio centimeter höga ben och placerades framför gästerna där de satt på golvet vid sina kuddar.

På detta ”brickbord” fanns ett antal skålar med olika rätter, det ställdes även fram ”klibbris”, vanligt ris och en drinklista. Tuk beställde juice och jag en flaska Chang. De kvicka ungdomarna trixade sig runt bland gästerna kvickt och smidigt, ingen behövde vänta länge, de var uppmärksamma och kom omgående då man pockade på deras uppmärksamhet.

Från det att vi satt oss hade en liten orkester på fyra män och en kvinna spelat lågmält på typiska Thailändska folkinstrument. Under vår måltid fick vi se olika typer av Thaidans. Kvinnan i orkestern sjöng till några av danserna.

Det visades även på en avancerad svärdsdans av en mager Thai yngling som visade sin skicklighet att hantera sina långa knivar, tio till antalet. Efter att ha avslutat desserten och sett sista dansen var det dags att se sista föreställningen på en annan plats utanför. Vi blev visade till en slags arena under tak med sittplatser i form av trä bänkar i en halvcirkel. I mitten var själva scenen. Där uppvisades det ytterligare upp folkdanser från bergsfolket, intressant att se och uppleva…

Vi var tillbaka på hotellet vid 22:15 tiden. Tuk och jag gick till massage shopen och Tuk bokade in en ”Aroma Massage” att utföras på hotellrummet. Samma kvinna som masserat mig kom snart och utförde samma behandling på Tuk som jag fått. Själv var jag upptagen med dagboksskrivande och internet. Vi somnade cirka 00:30.

Kul att du är tillbaka med dina berättelser Thure

Bra start. Vad var namnet på takrestaurangen?

Bra start. Vad var namnet på takrestaurangen?

Jag misstänker att Thure besökt takrestaurangen på Porn Ping Hotel. Man tar hissen till våning 20, och utsikten är förvisso hänförande. Även om maten inte är av högsta klass, men klart prisvärt.

En stor nackdel är att man inte serverar Beer Chang

Herr Chang har talat.

11 januari

En sen morgon. Vi kom inte till frukosten förrän 09:15.(De stänger 10:00) Frukosten var som tidigare alldeles utmärkt.

Vi satt så länge vi tyckte det passade sig, var tillbaka på rummet 10:40. Tuk slumrade och jag kollade internet och skrev i dagboken igen.

Snart dags att väcka henne för att gå ut och få sig något till livs innan bussresan till Korat börjar. Vi har bett om att få checka ut senare, omkring 16:00. Sedan taxi till busstationen för en ”vipresa” till Korat. Lunchstället för dagen fick bli den stora hallen just utanför hotellet.

Där fanns nog ett tjugotalet kupongrestauranger. D.v.s. små Thaikök, med sina egna specialiteter, där man valde sin rätt och betalade med de kuponger som man tidigare inhandlat vid en centralt belägen disk som endast tillhandahåller dylika. Vi köpte kuponger för 100Bath, då blev vi ordentligt mätta. Jag kyckling med cashewnötter och ris. Tuk valde ris, räkor, bläckfisk m.m. Till detta var sin vattenflaska. Fem minuters promenad tillbaka till hotellet där vi sedan packade det sista.

Utcheckningen var snabbt avklarad, nu skulle vi vänta på vår beställda taxi som hämtar oss klockan 17:00. Busstationen skall enligt utsago ligga ca: 15 minuter bort. Nu stämde det ju inte riktigt… mycket trafik och en tillfällig trafikomläggning gjorde att det blev till 24 minuter istället. Men vad gjorde det… Vi har semester och det visade sig att vår buss inte skulle backa bort från rampen förrän 80 minuter senare. Gott om tid alltså…

Vi satte oss utanför på de så typiska plaststolarna som jag sett på alla de busstationer jag varit på. I ”vår” stolsgrupp var det tio stolar, fem stolar fastsatta med ryggarna mot varandra. Just den av de yttre som jag satt på var lite sprucken i ryggstödet vilket gjorde att om jag inte var försiktig i mina rörelser klämde stolen mig i ryggen. Skinnet under höger skulderblad pressades in i sprickan på ryggstödet, sen om jag rörde mig på ”fel” sätt nöp det till riktigt ordentligt. Tuk satte sig på stolen innanför min. Hon upplevde inte samma besvär som jag då hennes stol var hel. Sedan en tom stol. Fjärde stolen i vår rad var upptagen av en kartong, ombunden med ett annat typiskt Thailändskt epitet, ett slags plast snöre som finns i alla de tjocklekar och används rikligt, till allt möjlig som behöver bindas eller buntas och snöras. Snörena är helt ok, starka och tål att användas om och om igen. Har egen erfarenhet då jag använt de en hel del. Kartongens ägare satt sedan i den femte stolen i raden. Kvinnan kunde vara i mitten av trettioårsåldern var min gissning.

Tuk gick iväg för att införskaffa färdkost, i första hand någon form av frukt. Så snart som Tuk försvunnit utom synhåll blev jag tilltalad av kvinnan. Med ett bländande leende frågade hon på riktigt bra Engelska var jag kom ifrån. Jag svarade som det var. Under vår konversation kom det fram att kvinnan varit elev tidigare på samma skola som Tuk undervisat i, men hon hade inte haft Tuk som lärare. Tuk kom tillbaka utan frukt. Efter lite snack kvinnorna emellan så gick de båda iväg för att finna någon som sålde frukt. Kunde jag vakta även hennes kartong? Javisst, inga problem. Jag började läsa en ny bok medans jag väntade.

Tuk och den andra Korat kvinnan kom snart tillbaka med lite som inköpts. Bussen kom på utsatt tid men vi kom inte iväg förrän nästan trettio minuter försent.

Bussen hade några år på nacken, en spinnande Scania som drivkälla. Stolarna var helt ok. Det fanns möjlighet att fälla ryggstödet riktigt långt ner. Stolarna var även utrustade med massage i sits och ryggstöd. Två förare som presenterade sig innan avfärd. Även två bussvärdar, en kvinna och en ”ladyman”, samt en ”bus boy” utgjorde besättningen på bussen. Nu hade vi tolv timmar framför oss i bussen med ett planerat mat-stopp om cirka sju timmar.

12 januari

Nu var det ungefär trettio minuter kvar till mat-stoppet. De första timmar som färden varat har jag inte kunnat slumra något. Min ovana att alltid sitta så högt(andra våningen, längst fram), gjorde att man tyckte bussen välter snart sagt i varenda kurva. Föraren tycktes, (åtminstone från min position) ta en massa onödiga risker. Det verkade som om det skulle tävlas med en annan buss som avgick minuterna före oss. Han körde om i vänsterkurvor, bara förlitandes på att det kom ju inget möte i omkörningen innan... så det går nog bra nu också… Det var ingen behaglig resa denna första etappen.

Det blev mat-stopp… inte kunde jag äta… men Tuk försåg sig av den framdukade buffén som ingick i biljettpriset, sedan toa besök innan färden fortsatte med förare nummer två… Äntligen… tycktes man nu kunna slappna av. Den här lite äldre mannen körde lite lugnare, så några timmars slumrande blev det till slut. Tuk lyckades sova mer än jag. Vi kom ut från den lite smalare landsvägen och in på motorvägen mellan Bangkok och Korat kanske en timme innan vi nådde busstationen… eller rättare sagt, The Mall, där vi bad att få gå av. Då gryningen tidigare kommit hade landskapet utanför kunnat urskiljas mer och mer, bekanta vyer... kändes riktigt bra att vara tillbaka i Korat igen.

Fyra, två större och två mindre, resväskor gjorde det väldigt trångt i den Tuk-tuk som tog oss till hotell Sri Pattana. Tuk-tuken svängde in på en överfull hotellparkering, skulle det finnas rum lediga för oss? Jo, för gamla kunder finns det alltid rum, även om det är fullbokat, sade den ensamma kvinnan bakom disken. Snart kom det ännu en ung kvinna, som visade sig vara en av Tuks gamla elever som praktiserade på hotellet. Anledningen till allt folket var att ett av de politiska partierna, politiska blocken, hade anordnat seminarier så hotellet skulle vara fullbokat ända till mars. Varje grupp var på omkring sexhundra personer som skulle stanna på hotellet i tre dagar, sedan byts de ut mot en ny grupp. Under dessa dagar hålls någon form av politiska seminarier/föredrag. Vi fick ett rum på sjätte våningen. Efter en snabb uppfräschning gick vi direkt ner till matsalen för att få oss lite frukost.

I matsalen syntes det tydligt att det varit massor med folk som frukosterat. Klockan var cirka 08:30 då vi kom dit, buffén var tom. Vi fick beställa vid bordet. I morgon bitti skall vi gå ner så att vi kan avnjuta buffén istället. Servitrisen meddelade att de första kommer till frukost redan vid 06-tiden, sen är det fullt upp hela morgonen.

Snabbt avklarad frukost, tillbaka för en lika snabb dusch. Varmvatten fanns numera bara mellan 06:00 – 09:30 och 18:00 – 23:00, och klockan var redan 08:45. Sedan sov vi till kvart över ett. Tuk somnade så fort hennes huvud nådde kudden, själv fick jag läsa ett par kapitel innan det gick att somna.

Vi vaknade betydligt piggare än tidigare. Lunchen skulle intagas på ”Pizza Shop”. Efter en hårtvätt, för Tuk, på en salong tvärs över gatan mittemot Pizza Shop klev vi in för att stilla hungern. Noi var inte där, hennes ena son var nu den som drev rörelsen vidare. Ny meny, utan den direkta Svenska kopplingen som tidigare. Utanför var den Svenska flaggan borta, men där satt som tidigare en västerlänning utanför och drack öl och rökte. Inne i lokalen fanns en annan västerlänning som på

Tuks fråga svarade att han kom från USA och nu var pensionerad och levde med sin fru här i Korat. Han gick och fick privatlektioner i det Thailändska språket två gånger i veckan, två timmar varje gång. Mannen var pratglad och höll låda medans vår mat iordningsställdes. Tuk hade, och så även jag, beställt spagetti med tonfisk sås och räkor. Nois son berättade att Noi inte kom till Pizza Shop varje dag längre… naturligt då hon inte är ansvarig längre.

Noi jobbar numera med någon slags översättning fick vi förklarat för oss. Sonen fick även förklara var Noi bodde, endast något kvarter härifrån. Lunchen avslutades. Nu var det upp till oss… eller rättare sagt Tuk, om hon hade uppfattat vägbeskrivningen hem till Noi, från sonen, rätt. Rakt fram, sedan vänster, sedan vänster… hmmm, hmmm…

Då vi just svängt vänster första gången ropar någon ”Sawadee Kaa”, Noi sitter på en av de hundratusentals, kanske miljontals, så typiska små motorcyklar som finns överallt, svärmar omkring dig då du står och väntar på grönt vid trafikljuset. Med en cigarett i vänsterhanden och ett välkomnande leende hälsar hon på os och stänger av motorn. Kvinnorna pratar på ett slag, sedan överlämnar Noi en lapp med sitt telefon nummer, säger hej då och puttrar iväg. Åter på hotellet sorterar vi de presenter vi tagit med oss till grannar och släktingar, och doktorer…

Under promenaden till Tuks hus passerar vi ett stängt och igen bommat ”Friends” Ingen hade tydligen tagit över efter Ducky... undrar om hon fick det sålt eller om fogden kom… Promenaden fortsatte till det gathörn där det hittills alltid suttit en liten Thaikvinna och trampat på en gammal Singer symaskin.

Den kvinnan har fixat/lagat några plagg åt mig vid tidigare besök. Tuk har nyttjat hennes sy färdigheter åtskilliga gånger genom åren. Idag fick hon uppdraget att lägga upp tre par av Tuk byxor. Efter att vi precis svängt in på ”Tuks” soi mötte vi den gamla kvinnan som bor i huset mittemot… kärt återseende, hon fick sin present… fortsatte inåt soien… längs in satt den andra av grannarna som skulle mottaga presenter. Även det ett kärt återseende. Vi gick de få stegen tillbaka till Tuks hus. PeePrai stod och väntade då vi öppnade grinden. Ett varmt och kärt återseende även här. Vi hedrade Tuks föräldrar och gjorde sammaledes med hus andarna.

Just nu sitter jag och skriver detta när Tuk och PeePrai letar igenom Tuks saker, letar efter en speciell anteckningsbok. Tidigare kom Tuks syster hem, hälsade på mig då hon passerade, verkar vara en besvärande hosta hon har… Även grannarna ovanför hennes hus fick besök och presenter av oss innan vi gick vidare. Nästa mål var till den man med familj som hyr Tuks andra hus. Han driver en liten tvättinrättning tillsammans med sin fru. De fick även de sina presenter och datum bestämdes för att klara av de årliga mellanhavandena.

Tjugo minuter senare hade vi hoppat på pickupbuss nummer tolv och var på väg ner till centrum för att hedra YaMo och kolla efter något på Klang Plaza2. Vi valde en av de så typiska ”hål i väggen” restaurangerna som man kan se överallt för vår middag den kvällen, sen sådan… men helt ok. Pickupbuss tillbaka till hotellet, glass till efterrätt för Tuk, kaffe för mig.

Sedan slappa på rummet, rensade även alla hålen i duschhandtaget så att det blev bra fart på strålarna igen, inga pisse strålar nu mer inte… Nu blev det kanon… God natt!

13 januari

Sov hyfsat i natt, utan AC, men det surrade och skramlade så från grannrummets aggregat att det ibland blev störande. Vaknade före alarmtiden, runt 07:00. Duschade utan varmvatten, var väl slut efter alla seminarie gäster… Det hördes att det var full fart nere på hotellparkeringen och i matsalen… många var det som utspisades. Stora tält var utställda på parkeringen där alla borden under tältduken var besatta av hungriga Thailändare.

Vi gick ner till 08:00-tiden då det lugnat ner sig betydligt. Personalen höll på att rensa efter alla, samt att de samtidigt förberedde för lunchutspisningen. Två andra västerlänningar med respektive kom också ner för at få sin frukost. Då morgon rutinerna var avklarade tog vi en ”song taew”, pickup buss, till centrum för att hitta ett ställe som kunde skriva ut en sida från internet åt Tuk, så hon kunde gå till skattemyndigheten och få deklarerat.

Efter en stunds promenerande kom vi så småningom till ett ställe inne på Klang2 där det kostade tio Bath att få de två sidorna utskrivna. Nästa steg var att ta de båda arken med till skattemyndigheten. Först upp en våning till en kvinnlig tjänsteman, eller heter det tjänstekvinna…?

Då hennes arbetsuppgift var avklarad gick vi till våningen under och lade pappren från föregående tjänstekvinna i en för ändamålet utplacerad korg. Flera skattemedborgare lade sina papper i samma korg, såg med fasa att Tuks papper kom längre och längre ner i pappershögen. En dryg timme senare blev Tuk uppropad och hon fick sitt kvitto på att skatten var avklarad för den här gången. Nu var det dags att besöka banken, tre kvarters promenad bort. Vi stannade till och köpte lite frukt för framtida intagande.

Bankgöromålen avklarades varpå det blev ett besök i guldaffären för att lämna in två hals Buddha hängen som skulle repareras. Skulle kosta drygt 4000Bath. Lunchen sedan, åt vi inne på den kinesägda kycklingsrestaurang som ligger vid parkeringsutfarten vid Klang Plaza1.

Kokt kyckling, ris, grönsaker, inlagd gurka, tio kycklings spett med jordnöts sås plus vatten till Tuk och mig. 105Bath, prisvärt och gott.

Tidigare hade jag föreslagit att vi skulle inhandla en strykbräda åt PeePrai då jag tidigare sett att hon alltid sitter ner på golvet och använder det som strykbräda. För mig verkar det mycket opraktiskt och svårjobbat… enligt mig… Tuk har efter sin tid i Sverige insett fördelen med att använda strykbräda så hon höll med om att det skulle inhandlas en dylik. Då vi stod och väntade utanför Klang1 på ”Song Taew” nummer 12, ser vi en bil sakta in och vars fönsterruta på passagerarsidan åker ner och en kvinna ropar på Tuk.

Kollegan från Tuks skola kom ut och hälsade och erbjöd sig att skjutsa oss till The Mall där vi ämnade köpa strykbrädan, samt besöka en annan bank. Vi tackade och tog emot, klev in i Honda Accorden och sedan iväg. Det pratades flitigt under hela resan och telefon nummer utväxlades. Vid en av uppgångarna nere under The Mall blev vi avsläppta.

Precis innanför entrén fanns en hus försäljare som visade modeller och broschyrer på intressanta hus. Tuk pratade en stund med mannen och fick ännu en broschyr över nästa ”Willage” projekt, får se om vi åker och kollar… HomePro butiken ligger högst upp i ena änden av The Mall, fann vår strykbräda, betalade gick och uträttade ännu ett bankärende. Promenad tillbaka till Tuks hus och överlämnade brädan till PeePrai, en snorig och febrig PeePrai. De talade en stund med varandra innan vi fortsatte vår promenad. Stannade till vid sömmerskan, nej, inte klara ännu… om några timmar… ok, vi gick vidare för att det skulle betalas fastighetsskatt på det hus som Tuk hyr ut till kemtvätt familjen…

Tillbaka på Sri Pattana beställde vi varsin glass och en kaffe till rummet. I dag är det förresten kanonväder, tjugoåtta grader och soligt, lagom vind. Efter kaffe och glass blev det att slappa ett tag. Sagt och gjort, vi slappade tills Tuks telefon ringde. Det var guldaffären. Även Tuks bror ringde innan vi hann gå ner för att ta en Song Taew till centrum och guldaffären.

Tuks bror skulle plocka upp oss inne på Klang1’s parkering efter att vi fixat det vi skulle i guldaffären. Brodern hade köpt en sprillans ny Ford Fiesta Sport, fortfarande satt de röda registrerings skyltarna på, så det var inte svårt att finna den på parkeringen.

Nu han vi bara kolla på bilen en halv minut innan bilens ägare kom lunkande ut från Klang1. Jag hade bett Tuk att nämna för honom att vi ville se det område hus försäljaren visat oss och gett oss prospekt på vid The Mall. Då vi var på väg frågade jag Tuk om brodern viste hur långt bort det låg. Han svarade att, vi skall inte dit idag, vi åker till ett annat område. Det från The Mall kollar vi på imorgon.

Området vi kom till var nästan färdigt, endast cirka tjugofem tomter var lediga av de totalt hundratjugo som området bestod av. En typisk ”Thai-willage”, med husen kanske bara tre meter från varandra, pyttesmå tomter, alla husen exakt likadana. Visst var husen fina…

Vi kollade på två visningshus, ett enplans och ett tvåplans. Vi fick ytterligare broschyrer och en karta visandes ett nytt område där det var tänkt att tvåhundra hus skulle uppföras. Vi lämnade området och passerade den plats vi just fått en karta på. Forden tog oss hem till broderns hus där vi hämtade hans vän. Hundarna skällde som vanligt alldeles hysteriskt innanför grindarna då vi kom. Tre vita och en svart.

Jag satte mig ner på kantstenen som avgränsade den stenbelagda infarten mot gräset för att hundarna skulle få hälsa på farangen. De tre vita kom och nosade och lugnade snart nog ner sig, den svarta var bakom ryggen. Tuk berättade att han, för den svarta var en han, hade nosat på mig, sedan vänt sig ett kvarts varv, lyft på benet och pissat på min rygg!!! Hunden hade mutat in mig i sitt revir… med en gång… eller tyckte han att farangen inte var värd annat än att pissas på…?? Vi gick in i huset och väntade på att de båda skulle bli klara. Middagen avåts på ett ställe som hette ”The House”. En stor villa inte långt från broderns hus. Fint ställe, välfylld bar, trevliga servitriser och servitörer.

Ägaren, en Thailändska som tidigare hade varit tillsammans med en Engelsman, hade, då hon kommit tillbaka till Thailand från England, skaffat stället och gjort om undervåningen till Pub, bar, restaurang.

Maten var prisvärd och mycket god.(jag trodde att priserna kanske skulle vara i den högre regionen, fick det intrycket då vi kom in)

Kanonmat, väl tillagad och snyggt upplagd, bra service runt bordet. En lyckad kväll. Under middagen visade vi Tuks bror och hans vän bilder och små video snuttar från Tuks tid i Sverige på den lilla ACER lappen vi tagit med oss. Vi beställde med oss glass och kaffe till rummet, som dessert, åt även en del av den frukt vi inhandlat på förmiddagen. Somnade runt 22:30.

14 januari

Denna morgon tänkte vi att vi skulle vara en halvtimme tidigare till frukost för att det inte skulle vara helt slut i byttorna då vi kom ner. Vi vaknade till ett kakafoni av röster även denna morgon innan larmet ringde. Kvällen innan, då vi hämtade vår rumsnyckel, hade vi även fått tillbaka vår smutstvätt ren och nystruken. Jag skulle slippa gå med hundpissade kläder idag… Matsalen hade precis tömts på folk då vi kom ner, tomt i byttorna var det även denna morgon.

Vi åt oss i alla fall mätta på det som fanns kvar… Nu skulle det bli två dagar utan att det skulle vara så många människor på hotellet, lördag och söndag var det inga seminarier.

Internet datorn i lobbyn var upptagen denna morgon så vi gick till det internet café bortom ”SevenEleven” 10Bath per timme, (hotellet tog 30Bath) kollade på ett tiotal hus annonser, ämnar ringa på dessa senare för att se om det kan vara något. De husen var betydligt mer centralt placerade än de vi kollat på igår. Sedan blev det marknaden och hämtning av de tre par byxor som Tuk lämnat till sömmerskan för ett par dagar sedan. Vi gick även till Tuks hus för att hämta lite kläder till henne och lämna de apelsiner vi inhandlat till PeePrai tidigare. På tillbakavägen från huset till hotellet lämnades det ännu ett par byxor till sömmerskan i ”hörnet” för uppläggning.

Klockan hade hunnit bli lunch så vi lunchade vid ett litet ”hål” i väggen bakom ”Pub och Coyote” Lunchen var helt ypperlig, vi två blev ordentligt omhändertagna och mätta för 57Bath. Relaxning och slappning på rummet, men inte förrän Tuk ringt de telefonnummer vi skrivit ner från internet, de nummer om hus till salu. Bland annat så var en av de vi ringde till Svensk som då och då figurerar på samma forum på internet som jag. Vi kollar på det huset i morgon. Brodern ringde till Tuk och sade att han var ledig och gärna stod till förfogande som chaufför. Vi åkte runt och tittade på fyra olika ”willages”, bra erfarenhet… i morgon kollar vi som sagt vidare… Skymningen hade börjat falla då vi var klara på sista stället och magen gjorde sig påmind.

Fritt översatt: ”Sky Palace” blev restaurangen för kvällen.

Även denna är en restaurang som rekommenderas å det varmaste, trevlig miljö och kanon mat. Mätta och belåtna med dagen kom vi tillbaka till hotellet strax efter 20:00. Vi somnade vid 22:30-tiden

15 januari

Lördag. Första veckan har passerat fort. Vi vaknade till ännu en strålande varm klar dag. Cirka 08:30 satt vi i en tom matsal(förutom oss) och åt frukost. Då de vanliga morgon rutinerna var avklarade gick vi till hårsalong för hår fixande, stängt… Vidare mot ”Morning market”. Lite kläder inhandlades. Sedan hämtade vi Tuks byxor hos sömmerskan i hörnet, sedan, då vi var på väg tillbaka, var hårsalongen öppen. Jag gick till hotellet med de inhandlade sakerna, Tuk fick håret fixat, så nu sitter jag och skriver i soffan i salongen och väntar på att hon skall bli klar. Hårfixet blev klart och vi tog en Song Taew ner mot centrum för lite shopping, bland annat till Klang Plaza 2. Vi åt även lunch längst ner där det finns en ”kupong restaurang”. 95Bath, vatten ingick i det priset för oss båda. Tuk köpte även några bakverk från det bageri som finns på samma plan. Sedan Song Taew tillbaka till hotellet.

Brodern ringde cirka 14:30 och sade att nu kommer han snart. Vi skulle kolla på hus igen…

Den här gången var det till den Svenske killen jag talat med tidigare, då vi ringt på en annons från internet. Vi väntade på hotellets parkering på att brodern skulle komma och femton minuter senare svängde den vita Forden in på hotell gården. Kvarten senare stannar vi utanför det hus vi skulle kolla på, lite norr om Korat centrum, norr om ”nya” busstationen. Ett fint hus, endast två år drygt och med en liten trädgård, precis lagom att sköta om. Vi går en rundvandring, sitter ett tag och snackar, dricker Svenskt kaffe som han alltid tar med sig då han åker till Thailand. Detta hus är klart ett intressant alternativ…

Sedan vidare till tre andra ”willages”. Brodern släpper av oss i det kvarter där mäklarfirman skall ligga och säger att vi får gå hem, Vi tittar på objekten i fönstren en liten stund, sedan börjar vi gå hemåt. Vi skall söka vidare i morgon, ”Isaan Group”. Kvällens middag åts på den lilla restaurang, alldeles utanför, till vänster, då man kommer från hotell parkeringen. Tuk valde ”Spicy Spagetti”. Jag valde kyckling med cashew nötter. Tuk vatten, jag Leo. Desserten fick bli glass och kaffe på hotellet. Även denna kväll somnade vi runt 22:30-tiden.

16 januari

Klockan väckte oss vid 08:10, frukost tjugo minuter senare. Den här morgonen inga andra än vi i matsalen. Det kom in en kvinna senare, då vi nästan var klara. Idag efter frukosten var det tänkt att vi skulle gå till mäklaren ”Isaan Group”. Det var endast cirka femton minuters promenad från hotellet… men det tog cirka fyrtio… det inhandlades t-shirts på vägen… Mäklarbyrån ägdes(uppfattade jag) av en Engelsman. Tuk pratade med en av Thaimännen inne på kontoret, vi bestämde oss för att titta på tre olika objekt.

Det första låg alldeles för långt bort, förbi broderns ställe, mot Zoo… Ställe nummer två var i ”rätt” område men tyvärr väldigt instängt och trångt. Nummer tre var inte så dumt, men verkade lite väl dyrt och gammalt. Huset bredvid hade en skylt om att det också var till salu. Det fångade Tuks intresse istället så det ville hon se tillsammans med brodern senare. Klockan var efter lunch då vi blev avsläppta vid mäklarkontoret.

Vi stannande till och köpte friterade bananer och ett par tre andra saker som jag inte kommer ihåg namnen på. Det inköpta intogs senare på hotellrummet med en kopp kaffe och vatten, slappade till 14:30.

En Song Taew tog oss till The Mall för ytterligare shopping. The Mall klarades av och brodern kom senare och plockade upp oss utanför. Han körde oss till det hus som låg bredvid det hus vi tidigare kollat på. Ingen hemma… Tuk ringde numret som stod på skylten på grinden. Imorgon skulle vi få komma in och titta… ok… Brodern körde oss vidare till tre, fyra andra små områden med hus projekt på gång. En del av husen var väldigt fina… men också väldigt dyra.

Vi blev avsläppta vid Sri Pattana vid 18-tiden. Efter rumsbesök ännu en Song Taew till ”Nigh Bazar”, eller ”Night Market”, Tuk shoppade lite till… Vi åt en sen middag på samma ställe som igår, precis utanför hotellet. Somnade 23:00

17 januari

Klockan ringde 05:50. Idag blir det ingen frukost, nu var det hälsoundersökning på ”g”. Cirka 06:10 var vi utanför hotellet och väntade på PeePrai som skulle följa med till sjukhuset. Sjukhuset, ett militärsjukhus avsett för soldaterna, det var också öppet för allmänheten att söka vård där. Som statligt anställd har Tuk fri sjukvård och medicin, så även hennes familj. Det är det här sjukhuset hon har den bästa erfarenheten ifrån.

Jag och PeePrai satt och väntade på vår tur till en komplett undersökning. Kissprov, blodprov, lungröntgen och koll av hjärta… Tuk hade gått iväg för att lämna sitt blodprov. Det blev kallt att sitta och vänta. Var nog inte mer än elva, tolv grader nu på morgonen. ”Väntrummet” var plaststolar utomhus.

Tuk var tillbaka innan vi kom fram till inskrivningsluckan 07:30. Då jag blivit inskriven fick jag med mig ett antal papper som just blivit utskrivna på en knattrande nålskrivare. Först var det att ta sig till blodprovstagning och kisseprov. Nästa anhalt var lungröntgen… sedan väntade jag trettio minuter utanför hjärtkollsrummet. Jag kom in och fick ta av mig på överkroppen, fick sensorer fastsatta på ben, armar och på flera ställen på bröstkorgen. Medans min hjärtverksamhet förevigades på en lång remsa gick Tuk och hämtade röntgenbilden min att ha med till den doktor som skulle ge det slutgiltiga omdömet om min kondition.

Sensorerna kopplades bort och vi gick alla ner till bottenvåningen och åt en sen frukost i den enkla matsalen på första våningen.

Alla tre väntade sedan utanför på att komma in till Tuks doktor så att hon kunde få doktorns utlåtande om hennes prov. Sista väntan på sjukhuset var på att ”min” doktor skulle komma och ge besked på hur det är ställt med mig. Ungefär klockan tio kom det en ung doktor och vi fick komma in och lyssna på vad mina prover visat.

Detta har varit en nyttig erfarenhet, att få en inblick i hur det kan fungera på ett sjukhus i Thailand, låt vara ett militärsjukhus, men ändå…

Vi 11:30 var vi tillbaka på hotellrummet och fick i oss lite av vad som fanns i kylen, yoghurt, frukt m.m. Sedan tog vi oss en lur…

Tuks telefon väckte oss vid 14:30. Vi hade ett hus till att kolla på, det bredvid det som vi kollat på igår. Vi åkte även runt och kollade på några andra ställen. En sen lunch efter att vi varit hos PeePrai och visat kort och filmer på datorn. Nu sitter Tuk och kollar internet. Snart skall vi gå och få oss lite till livs igen. Klockan har hunnit bli 18:30 och snart har vår internet timme passerat.

Då internetsessionen var över blev det lite diskuterande vid lobbydisken om Tuk-tuk, det var nämligen tänkt att vi skulle boka en till Tuk i morgon bitti.

Hon och PeePrai skulle ge mat till munkarna… tidigt… De lovade fixa en Tuk-tuk till oss till 05:50, inga problem… Middag blev spagetti vid restaurangen just utanför till vänster. Spagetti med köttfärssås för mig(köttfärs??? inte som man är van vid…). Spicy Spagetti för Tuk igen. Tuk drack vatten, jag en Singha. Vi kom i sovläge omkring 22:15

18 januari

Min mobil väckte oss 05:30. Tuk försvann snart nog ner till den väntande Tuk-tuken. Själv somnade jag om och sov till 08:10. Matsalen var tom då jag kom ner, de båda trevliga servitriserna satt vid ett bord och torkade tallrikar och soppskålar som de senare placerade ut i fina travar på varje bord. Tio tallrikar, tio skålar i perfekta, raka travar. De förberedde för invasionen av lunchgäster, cirka 300 gäster som kom med olika bussar medans jag satt och skrev, nu hittills har det kommit sex bussar. En stor Holländare kom och sate sig vid mitt bord och började språka, var ensam…

Han hade nu varit gift med en Thailändska i mer än fyra år och vartefter åren gått hade hon avskärmat sig mer och mer. Nu var det Kristus till 100 procent sade han. Familjen hennes var inte värt något, hon hade helt gått upp i religionen. Det var en gren av kristen domen det är vanligt att Thai hänger sig åt sade han. Thailändare och Japaner var de som var mest aktiva i denna kyrka. Mannen stod i valet och kvalet… skall jag släppa taget och låta kyrkan ”ta” henne, som han uttryckte det. Eller skall jag leva på mitt håll och hon på sitt? Holländaren var uppriktigt bekymrad över sin situation, om sin framtid. Efter att han avslutat sin frukost reste han sig plötsligt och sade, ”Nu måste jag gå till kyrkan”. Sedan tog han min hand och tackade mig så mycket för mina, som han sade, ”värdefulla råd”. Han hörde nog inte mitt ”lycka till” då han rusade iväg.

Jag gick även jag, till rummet och avslutade morgonrutinerna, sedan ut på en promenad med kameran i ”högsta hugg” för att fota husfasader.

De närmast två timmarna var jag ute och letade, från hotellet, ner mot centrum och tre kvarter bortom ”YaMo-torget”, sedan tillbaka via en annan gata… fick ett antal bilder…

Var tillbaka på hotellet vid 11:30-tiden, läste…

Hungern gjorde sig påmind och jag ringde Tuk. Vi bestämde att vi skulle äta lunch på samma ställe som igår. Jag gick henne till mötes och sedan tillsammans till restaurangen. Tillbaka på rummet kollade Tuk på de kort jag tagit, sedan sov hon ett par timmar. Även i morgon bitti skall hon upp tidigt och mata munkarna. Tuk beställde, även idag då vi senare gick ut för att äta middag, en Tuk-tuk till i morgon bitti.

Middagen i kväll blev på ”George and the Dragon Pub”. Tuk beställde Thaimat och ananas juice. Jag valde en köttbit med pommes frites, vitlöksbröd och en Chang plus kaffe som dessert. Vid bardisken satt två västerlänningar och surrade och en ”kvinna” eller ”ladyman”. Tuk och jag kunde inte undgå att höra att de talade om, bland annat Sverige. Tuk började prata med henne och snart visade det sig att hon bodde alldeles nära hennes hus, hon hade även bott i Sverige, i Värmland. Vi var tillbaka vid 20:00-tiden. Den här kvällen somnade vi vid 22:30-tiden.

Nu är Thure tillbaka med sina berättelser igen och tack för det.

Lika bra skrivet som tidigare,fängslande.

Och man känner igen sig från bilderna på hotellet.

Gör den här berättelsen lång nu så man får njuta av den.

Bravo Thure.

M.V.H Trajja

19 januari

Nu har det grytt en ny morgon, lika strålande fin som i går. Tuk gick iväg tidigt idag också. Själv kom jag ner till matsalen vid 08:20. Ytterligare busslaster med folk anlände under det att jag åt min frukost. Denna morgon var det även dukat ute på hotellparkeringen med, precis som här inne i matsalen, tio platser runt varje bord. Förberedelser pågick för att duka upp till lunchen, både till gårdagens anlända och till denna morgons…

Vad som ska hända idag? Ja, det står fortfarande skrivet i stjärnorna… En sak är i alla fall bestämd, det blir lunch hos PeePrai idag… egentligen var det bestämt till igår, men… Får se om Tuk ringer sedan. I går kväll hade både Wan och Ta ringt och pratat om hur det var i Sverige och jobbet. Både på gått och ont…

Jag tog en ny promenad på morgonen, var ute och gick dryga nittio minuter, sedan tillbaka till hotellet, läste tills Tuk ringde och sade att lunchen serveras.

Efter lunchandet gick vi till banken, Tuk tog ut mer Bath, att ha till Bangkok i morgon. Det var det tänkt at jag skulle klippa mig… de tre första var stängda, på fjärde stället väckte vi frisören… Tjugo minuter och femtio Bath senare gick vi till en lite ”bar” och köpte en kopp kaffe samt en apelsinläsk till Tuk.

PeePrai och Tuk plockade sedan ner de torra kläderna som sedan stryktes, därefter till Sri Pattana för att förbereda väskorna till i morgon.

Vi sorterade/fördelade grejorna så att vi bara skulle få varsin av de små väskorna med oss till Bangkok. De stora skulle förvaras hos PeePrai och hennes vakande ögon under de dagarna vi är borta i Bangkok och Jomtien. Det blev tid över för Tuk att slumra en stund innan vi gick ut i den fortfarande mycket varma januari kvällen. Tuk fick håret fixat. På tillbaka vägen köpte Tuk något att äta… Middagen avnjöts vid poolen på Sri Pattana. Somnade vid 23:30

20 januari

Upp vid cirka 08:00, frukosten klar före 09:00, sedan fixa det sista på rummet, ner och checka ut… Tuk fixade fram en Tuk-tuk som kom och hämtade väskorna och oss själva. Vi lämnade av de två stora väskorna hos PeePrai. Tuk hade fått ett nummer till den Tuk-tuk förare som kört oss tidigare, nu skulle han få skjutsa oss till den ”gamla” busstationen. Trettiofem minuter senare rullade vi ut från Korat i en fräsch buss med breda fina säten.

En liten incident värt att nämna, som hände, var att då vi precis kommit ut på vägen igen efter att ha släppt av en kvinna vid Don Muang flygplatsen, blev det lite trångt i filerna. En trailer till vänster om bussen retade upp vår förare så pass, att han vid ett tillfälle, då trailern stod still i filen bredvid, så sprang han ut, efter att ha lagt i handbromsen, vi stod i mittfilen på den trefiliga vägen, där, i trafikkaoset stod vår busschaufför utanför och skällde ut den förvånade trailerföraren efter noter, det var så att hela mannen skakade.

Ett beteende som nog inte passar speciellt bra i den täta krävande Bangkok trafiken, nej… tålamod, ödmjukhet och framför allt gott om tid är tre viktiga ingredienser för att det skall funka. Hur som helst… vi kom i alla fall fram till Moshit. Som vanligt står det tretton Thailändare och skall pracka på dig just hans taxi så snart man sätter fötterna utanför bussen…

Efter ett antal ”No thanks” stod vi snart i kön till taxameter taxibilarna, fick oss tilldelad en och sen bar det av igen, ut i den täta trafiken till ”Royal Ivory Hotel Nana 4”. Resan till hotellet tog mer än fyrtio minuter och endast 160 Bath. Vi gick fram till disken och visade vårt bokningsnummer. Vi kollade rummet… riktigt skapligt. (Tack herr Chang, för tipset)

Sedan ut för att få oss en sen lunch. Den avåts på en trottoar restaurang, Thaifood. Efter detta inhandlades det diverse mat att äta till middag på rummet senare. Kollade mail och MPR, hade ”very low connection”, endast en grön pinne… Gick omkring i rummet med laptopen för att se om det var bättre någon annanstans… Ja… om jag stod framför TV’n med datorn i huvudhöjd fick jag en pinne till… Det gick trögt med andra ord, ibland stannade det upp alldeles. Kvällen avslutades vid halv elva…

21 januari

Vi vaknade strax före 08:00, svårt att sova i natt både för Tuk och mig. Det var mycket mygg i rummet och en hund ylade upprepade gånger under natten. Frukosten var helt ok, mycket bra förresten… Men fortfarande leder Hotel Pornping frukostligan. Då vi fixat det vi skulle på rummet efter vår långfrukost gick vi ut för att ta oss till ett tempel Tuk avsett att besöka då vi ändå var i huvudstaden. Av de fyra taxiförarna utanför som försöker tvinga på sig kunder var det en av dem som var lite mer ödmjuk i sin framtoning. Vi frågade om han körde efter taxameter, nej, blev svaret. Varför har du då en skylt på taket som säger motsatsen? frågade jag, på det här viset får du inte oss som kunder i alla fall.

Först nästan tvinga dem på ett mycket påstridigt sätt och sedan… då de vänligt men bestämt säger ifrån får de en massa skit efter sig av er. Det hörde och såg vi mycket tydligt då vi satt och åt frukost vid bordet längst ut mot gatan.

Vi knallade iväg till nästa gathörn. Där stod en annan Thaiman och frågade/erbjöd taxi… Vi sade vilket tempel vi skulle till. Då var det plötsligt inte intressant längre… Gul skjortorna hade blockerat vägen påstod han… kunde han skjutsa oss någon annanstans? Nej tack blev vårt svar. Han skrattade åt oss då vi gick vidare. Jag fick intrycket av att faranger med Thaidamer inte stod högt i kurs hos den mannen, bara farangens pengar…

Hur som helst… Vi gick vidare och fick tag på en Tuk-tuk som var villig att ta oss dit. 300 Baht, sade han, ok, sade vi, sedan iväg.

Det gick förvånansvärt lätt att komma fram i trafiken den här förmiddagen… inga, varken Gul eller Röd skjortor, blockerade några av de vägar vår förare valde att åka. Framme vid templet visade det sig att det var byggt på en hög höjd, eller topp, konstgjord eller ej, vet inte… Oräkneliga, tycktes det, trappsteg som gick i spiralform uppåt toppen.

Det var ganska varmt och klarblå himmel så visst blev det svettigt. Vi klingade i klockor på vägen mot toppen. Jag tog kort och Tuk hedrade ”sin” Buddha.

På våningen under topp våningen kunde man inhandla olika Buddha, vilket också gjordes.

Det hade säkert gått en och en halv timme innan vi var nere igen och letade rätt på ”vår” Tuk-tuk förare som så tåligt hade väntat på oss.

Tillbaka på hotellet för vissa nödvändiga rutiner/behov, sedan ut för att luncha. Lunchrestaurangen vi nyttjat igår fick även idag bli vårt val, helt ok…

Efter lunchen en liten rundtur medelst apostlahästarna. På tillbakavägen kom vi överens om vilket ställe som skulle få servera oss middagen senare. Nu slumrar Tuk och så gör även snart jag…

Slumrandet tog en dryg timme. Så småningom gick vi ut igen till den för kvällen utvalda restaurangen. Vi valde seafood. Fish-cake, ris, vitlöks marinerade räkor med peppar, Chang och vatten. Utsökta räkor enligt min mening… Den här delen av Bangkok är väl inte den som är mest Thai precis. Massor av olika nationaliteter passerade utanför på trottoaren. Massor att studera och kolla in… Jag tycker att just det är en del av tjusningen med Bangkok. Vi var tillbaka på hotellet vid 21:00-tiden, somnade runt 23:00.

Trevlig berättelse

:14:

22 januari

Frukost avnjöts runt 08:30. Vid 10:30 gick vi ut på promenad igen. Först åt vänster då man kommer ut från hotellet… en återvändsgränd? verkade så… Sedan iväg mot outforskade gator…

På tillbaka vägen stannade vi till så att Tuk kunde fixa håret och jag chans att uppdatera dagboken igen, svalt och skönt inne på salongen efter vår varma promenad. Lunchstället för idag är redan bestämt, en av de gaturestauranger vi passerat tidigare inne på Soi 4. Tuk hade kollat in stället då vi passerat det på väg ut från soien. Får väl se hur det nu blir, troligtvis svettigt... J.

På den här salongen finns sex platser, en var upptagen då vi kom av en medelålders Thaikvinna. Det var inalles fyra kvinnor som tydligen jobbade här inne. Tre lite ”flamsiga” tonåringar samt en äldre, troligtvis ägarinnan. Halvvägs genom hår torkningen kom Tuk på att hon skulle tunna ur håret också.

Ok, sade jag vi har ju inga tider att passa, semester… gör du det… halvvägs genom klippningen kom det fram att det skulle nog även färgas också… det innebär alltså cirka fyrtio minuter till…

Kunder strömmade till. Helt plötsligt var de alla upptagna och kunder satt som jag och väntade… De tre hårtvätt platserna var upptagna. Det viskades i kön mellan de väntande damerna, blickar mot mig och mera viskningar…

Herregud!! Detta är Bangkok!! hade jag velat tala om för dem, faranger är ju absolut inget ovanligt här, speciellt inte i dessa kvarter… Dessutom stod det utanför på skylten ovanför ingången, ”For Ladys & Gentlemen”.

Ägarinnan sänkte ljudet på den skränande TV’n som stod på, samt sänkte temperaturen ytterligare på AC’n. Febril aktivitet inne på salongen nu, krävde lägre temperatur… Nu var det inget flamsande längre, alla koncentrerade med vad de gjorde. Hade jag vetat att det skulle bli både klippning och färgning hade jag accepterat den aroma-massage som erbjudits mig då jag väntade… I Thailand är inget förutbestämt… men i gengäld blir Tuk fin i håret inför kvällens ”MPR”-middag. Efter detta blir det lunch på gatan antar jag…

Lunchen serverades som tänkt på det ställe vi bestämt. Två varianter av nudlar, en ”spicy” för Tuk och en mesigare för mig. Desserten avnjöts inne på det lilla café ställe vi provat en gång förut.

Kanon kaffe. Tuk tog någon fruktig sak i kokos sås liknande sörja…

Tillbaka på hotellet blev det för min del ”foot scrub” och fot massage.

Tuk väntade utanför ty den plats hon satt på först blev nästan omgående upptagen av en annan MPR’are.

Bestämdes att vi återsamlas runt 18:00-tiden för att gemensamt åka till ”Roadhouse Barbecue”.

Mycket diskuterande innan vi så småningom kom in i en taxi som var villig att köra oss på taxameter. Då vi väl fått en som accepterat att köra oss var det att packa in oss alla i Toyotan. Roadhouse Barbecue låg mycket strategiskt i en stor gatukorsning, med stora skyltar som visade var man fanns. Inne på restaurangen väntade redan ett glatt gäng MPR’are.

Bord var bokat på våning två, ett långbord för tjugo personer. Det anslöt ytterligare personer senare efter att vi suttit en stund. Vi blev nog en 17 – 18 stycken inalles. Kul…

Menyn var en stor tydlig sak i trä, nog 45 x 35 centimeter, som stod upprätt på fötter. Då man ställde menyn framför sig för att läsa om läckerheterna som erbjöds blev man helt avskärmad från bordsgrannen mittemot.

Maten smakade bra, helt ok. Tuk valde spicy spagetti. För mig själv blev det ribs med pommes frites och vitlöksbröd samt en Chang. Tuk drack juice. Diskussionerna var livliga runt bordet.

Många av de närvarande var fast boende i Thailand och har naturligtvis stor erfarenhet av hur det är… intressant att höra… Notan för mig och Tuk slutade på 1700 Baht. I mitt tycke aningen för mycket för vad vi fick… Men sällskapet var trevligt. Det föreslogs att vi skulle fortsätta kvällen på en bar inne på Soi 4. Tuk och jag avstod då vi skulle iväg skapligt tidigt i morgon bitti. Vi somnade runt 23:30.