Absolut Thailand, Fiction och Lite Verklighet Del 8

23 januari

Frukost klockan 09:00 efter en orolig natt. Hundar hade med jämna mellanrum väckt mig med både skäll och yl. Efter utcheckning blev vi, av de män som raggar taxikunder, erbjudna att åka till Moshit för 300 Baht. ”No, no, no”, 120 sade jag. Då bara han vände sig om… ok… bye, bye, sade jag och vi gick vidare. Efter ytterligare femtio meter stod där en till man. Samma konversation där med samma resultat. Ingen ville köra på taxametern…

En Grön-Gul Toyota taxi stannade till vid trottoarkanten. På Tuks fråga vinkade han OK! Så… in med väskor och sedan iväg på taxameter taxa. Det visade sig under färden att föraren egentligen var utredare och jobbade med att utreda brott, polis alltså. På helgerna körde han sin egen taxi. Han kallade de andra taxiförarnas sätt för ”maffia”…

Taxa metern stannade på 117Bath då vi var framme vid busstationen. Taxiföraren/polisen gav även det tipset att då vi kommer med buss till Bangkok nästa gång skall vi ta det här hotellet XXXXX, det ligger precis intill både busstationen och skytrain, då kommer ni smidigt till allt i Bangkok.(men hur kul är det) Tuk skrev upp hotellets namn, så i skrivande stund vet jag inte vad det heter.

Bussbiljetter inhandlades och vi steg ombord på bussen. Tio minuter senare var vi på rull mot Jomtien och ”Maitans”. Problemet var bara att jag inte hade tagit reda på var det låg… Meningen var att jag skulle kollat adressen innan vi lämnat Royal Ivory, men de höll på att fixa det trådlösa så jag kunde inte logga in och se var Maitans låg.

Drygt två timmar senare steg vi av bussen vid Pattayas busshållplats. Omedelbart fick vi frågan av en Thaiman om vart vi skulle. Jomtien Beach, svarade jag. Var? sade han. Då mitt svar var att det visste jag inte blev han verkligen undrande… vad är det för folk som kommer hit och inte vet vart de skall?… frågan stod skrivet i hela hans ansikte… Han visade oss flera av de hotell som fanns på den karta som fanns framför oss där vi stod. Har ni bokat? Ja, vi har bokat. Maitans Guesthouse var något helt okänt för honom. Jag förklarade att kommer vi bara till Jomtien Beach så fixar det sig, där finns alltid något internet café att kolla upp det hela på.

Tuk gick iväg, med mig efter, till de tre pickup bussar som stod en bit bort. Den längst ifrån oss skulle till Jomtien Beach. Upp på flaket och sedan iväg… fullpackad med Thai och turister… Då vi kom fram till en Beach Road som visade sig vara ”Pattaya Beach” tryckte vi på stop signalen och gick in på närmast internet café. Sex minuter senare hade vi de uppgifter vi behövde.

(Tilläggas skall att Tuk nu började knorra lite… inget i magen sedan frukosten vid 09:00-tiden, och alla vet nog vad det innebär… med en hungrig Thaifru… J )

Första bästa nästa pickup buss till Jomtien Beach, perfekt… vi behövde inte vänta alls… Den stannade vid ingången till Soi 2, därifrån ser man skylten. Så det var inga problem att hitta rätt.

Hälsade som hastigast på Mait, sedan upp på rummet med väskor och ut igen för en sightseeing och naturligtvis det viktigaste(började bli kris nu), mat.

Vi fann på en lite udda bakgata en helt ok Thairestaurang. Tuks sinnesstämning blev gradvis bättre och bättre vartefter maten försvann från tallriken.

Nu tog vi en lång sväng på strandpromenaden, på tillbakavägen blev det inköp av ett par yoghurt och ”Roti”, samt lite Thaisallad. Rotin åts upp medans vi promenerade tillbaka till Maitans.

Där drack jag kaffe och en Chang. Tuk åt sin Thaisallad och yoghurt samt en Smirnoff ice. Jag klämde även en Chang till som avslutning.

Maitan är en trevlig och mycket service inriktad värd. Vi hade ett intressant samtal, turligt så var det inte så många kunder för tillfället som pockade på hans uppmärksamhet.

Sedan blev det att slappa på rummet samt skriva i dagboken och kolla internet. Tuks moster(som bor i Songklah), ringde och bad oss ringa och prata med hennes man (som börjar närma sig de sjuttio).

Då Tuk inte har några föräldrar i livet och mostern med make är de äldsta i hennes släkt tycker maken att vi skall ge dem mer av vår tid då vi är i Thailand. Bland annat så äger de flera hus(se tidigare dagböcker) i Bangkok och Songklah.

”Varför bo på hotell när det finns vårt hus i Bangkok?) frågar de oss. Varför kommer ni till Thailand och bor i Korat då ni kan bo hos oss i Songklah? Frågor som inte alltid är så lätta att förklara/besvara och samtidigt få dem att förstå att Tuk har ett antal andra förpliktelser varje gång hon kommer några få veckor om året. Att ta sig till Songklah är ett heldagsprojekt som sedan upprepas då man skall tillbaka. Huset i Bangkok låg ute i någon förort. Vi provade att bo där en gång. För att komma in i centrum tog det då cirka två timmar med taxi, sedan likadant tillbaka, mycket opraktiskt, det finns roligare saker än att sitta i en taxi i Bangkok trafiken. Nu har vi i alla fall bestämt att vi skall komma till Songklah nästa resa till Thailand. De är även inbjudna att följa med till Sverige i april nästa år, då brodern planerar att komma under hans ledighet från skolan. Vi får väl se vad som händer… somnade runt 22:30.. God natt!

24 januari

Vi var nere till frukost efter åtta någonting. Tuk köpte sin frukost av Thaimatstället snett mittemot Maitans, jag valde den omtalade pannbiffs mackan med ost och ägg, te och kaffe.

Den är verkligen något att sätta i sig till frukost. Förstår varför den blivit omtalad… J Efter frukost gick vi ner till stranden, slappade och njöt av det vackra vädret och vattnet. Jag provade att skärmflyga efter båt… intressant upplevelse.

Efter att fått en sele påspänd, runt axlar, lår och midja fick jag en flytväst uppepå allt. Sedan hakades skärmen på med karbinhakar i de hyskor som fanns bakom mig i selen. I hyskorna fram på selen krokades draglinorna från båten som låg och väntade ute i vattnet en bit från stranden. Jag fick instruktion att då repet från båten börjar spännas skulle jag börja springa… så gjorde jag också… Kände hur skärmen bakom mig drog i linorna som var fastsatta i selen på min rygg. Även repen i de främre hyskorna drog i selen, kände hur skärmen fick lyftkraft och plötsligt var jag ur vattnet och svävade uppåt… dragbåten blev mindre och mindre under mig.

Båtföraren vände sig mot mig och höll ut sina armar… Aha… jag släppte taget som jag så krampaktigt höll i draglinorna och lät mig själv bara hänga. Skön känsla, jag bara njöt av att vara där jag var. Det brusade om öronen i motvinden. Båten gjorde en gir utåt havet för att sedan nästa stanna upp så att jag sakta dalade ner mot vattenytan. Precis då mina tår nådde vattenytan drog båtföraren på full gas igen och jag steg sakta upp mot skyn igen. Jag såg de röda små solstolarna där Tuk satt som pyttesmå… Men utsikten var kanon… Båten var på väg tillbaka, gjorde en sväng och saktade in så att jag började sjunka neråt igen. En vatten scooter startade från stranden… Jag plumsade ner i vattnet och låg och väntade på scootern… De kopplade bort mig från draglinor och skärmlinor. Scooter föraren hjälpte mig upp på scootern och sedan i full fart tillbaka till stranden för att där ta av resten av utrustningen. 1000Bath för cirka tio minuters flygtur…

Vi var tillbaka vid Maitans vid 11-tiden för duschning och packning samt utcheckning. En bekant MPR’are satt hos honom då vi kom ner, en av de som varit med på Roadhouse Barbecue. Den här killen hade kommit sent i går kväll. Vi betalade och tackade för oss.

Intrycket jag fått av Maitans är bara positivt, en trevlig kille som gjort det som kanske många andra bara drömmer om. Nu har jag provat på detta, säger han. Underförstått att han nog är ganska nöjd med det. Vi pratade ytterligare en stund om hur han tänker sig livet framöver.

Jag rekommenderar de som har möjlighet att besöka Maitans att göra det. Gästfrihet och värme utlovas. Maitans Guesthouse ligger mycket bra till vid Jomtiens Beach.

Ute på Beach Road fick vi tag på en pickup buss som tog oss till busstationen. Där fick vi svar att nästa buss till Korat går inte förrän 17:00… det skulle innebära att vi inte skulle vara i Korat förrän vid 23-tiden. Det beslutades att vi åker till Bangkok och tar bussen till Korat därifrån. Två timmar senare var vi i Moshit och köpte biljetter till Korat bussen som skulle gå tio minuter senare… perfekt… Vi hade på detta viset kommit iväg 14:40 istället för 17:00, framme i Korat vid 18-tiden istället för 23-tiden…

Det var tänkt att vi skulle gå av bussen vid The Mall och sedan käka där på kupongrestaurangen. Vi närmade oss The Mall, hade precis passerat ”Sew one”(den stora utomhus marknaden) som ligger högst sju minuter före The Mall. Då stannar bussen! Motorn är överhettad, säger chaffisen. Lyckligtvis var en annan av det bussbolagets bussar alldeles bakom vår buss, så vårt stillestånd kanske rörde sig om just det… sju minuter… Steg av bussen och fick våra väskor. Några minuter efter 18:00 utanför The Mall. Köpte våra kuponger och valde vid de olika köken vad vi ville äta. Jag ris och friterade kycklingbitar, Tuk nudlar, griskött och grönsaker i en soppskål. Det smakade riktigt bra då det enda vi fått i oss sedan Maitans var vatten, yoghurt och den lilla ”smörgås” som ingick i bussbiljettpriset till Korat.

En Tuk-tuk tog oss till PeePrai för att vi där skulle hämta de två väskor vi lagrat där under vår lilla utflykt. På Sri Pattana fick vi vårt rum och vår efterrätt. Kaffe och donuts. Jag fick veta att internet på hotellet är fritt, men det funkar bara nere i receptionen. Vi gick ner dit och fick så småningom igång internet, efter att en ”mecanic” fixat något på servern… Tuk surfade och jag skrev i dagboken… Somnade omkring 23:00.

Trevlig läsning och kul att du delar med dig av din resa.

Men semester verkar ni inte ha haft med tanke på så många saker ni gjort

Mycket trevlig resberättelse. Gillar alla detaljer du bjuder på.

Mycket trevlig reseberättelse.

Hoppas den blir lång.

Mkt bra berättelse!

Ser fram emot fortsättningen!

Mvh / PTG

25 januari

Frukost idag runt 08:30 i en matsal som har tydliga spår av de trehundra gästerna som nyss avslutat sin frukost. Jag lämnade frukost kupongerna och sedan tog vi för oss av buffén. Förberedelserna för lunchen pågick för fullt, dukar byttes, stolar ställdes i ordning och tallrikar och glas ställdes fram… Tillbaka på rummet skrevs en lista på vad som skulle ske idag. Först på tur var att ta med Tuks kläder till PeePrai för tvätt. Nu var hon inte hemma så det blev att fixa hår i väntan på att hon skulle komma tillbaka, då fick jag tillfälle att, då jag väntade i salongen, skriva ifatt i dagboken. Efter hårfix och PeePrai gick vi till ”Land-office” för att reda ut hur det funkar om man vill bygga on eller bygga nytt inne i tätorten.

Organisationsplan över Landoffice i Korat

Ett papper tre kolumner blev svaret, en massa steg att klara av innan… Land-papper, hus-papper, plus detsamma från de angränsande grannarna m.m. m.m.

Moppe med barnsadel utanför Land Office.

Men… i och för sig är det nästan samma byråkrati hemma i Svedala… om man skall riva och bygga nytt igen. Just nu kollar Tuk om de papper som behövs finns i huset eller om de eventuellt tidigare är medtagna till Sverige. Tuk och PeePrai är på övervåningen och kollar i alla de förvaringslådorna. Själv sitter jag i skuggan och skriver. I dag är det varmt, nog trettio grader och vindstilla. Då man har lyckan att komma till ett något ”vindigare” ställe blir det riktigt skönt. Himlen är klarblå. Det har hittills inte varit dåligt väder en enda dag.

Negativt resultat bland förvaringslådorna, det blir att vänta på att systern skall komma hem. Vi gick ut från hennes Soi och tog Song Taew nummer 12 som tog oss ända till Klang 1 där vi lunchade.

Guldshopen var nästa mål. En ny infattning(eller heter det omfattning, då det är det utanpåliggande skalet som fixats till) till den månghövdade Buddha som inköps tidigare i Bangkok då vi var på besök i det högt belägna templet. Originalet var nu utbytt till ett av guld. Det skulle ta ännu en timme innan det skulle vara klart så under tiden gick vi till Tuks bank och uppdaterade bankböcker. Tiden stod stilla… i sakta mak tog vi oss tillbaka till guldbutiken och väntade sista kvarten där… och jag kunde skriva så här långt.

Buddha kom tillbaka på utlovad tid. Sedan till apoteket och ”Tiffy”, därefter Song Taew tillbaka till Tuks gata för att inkassera årshyran från den som hyr hennes hus, ”laundryman” med familj.

De satt och talade en stund, Tuk meddelade honom våra planer, att inom en 3 – 4 år blir det förändringar…

Efteråt blev det att gå och göra upp räkningen med PeePrai för detta året, uppskatta utgifter som hon skulle ansvara för att de blev betalda då vi är i Sverige. Plus hennes lön naturligtvis… Klockan blev 18:00 innan vi var klara. Tillbaka till Sri Pattana med grejor, sedan till PizzaShop för middag. Vi har träffat Noi ett par gånger, hon har ju helt slutat med ”matnäringen”. Hennes ena son har övertagit Pizza Shop rörelsen.

Hennes andra son har precis investerat i en helt ny ”Café tuk-tuk”. En Tuk-tuk ombyggd till ett rullande café och andra dryckers försäljnings ställe.

Skall försöka komma ihåg att ta en bild på den senare… Inne på Pizza Shop var vi de enda kunderna. Efter maten en tur till Seven Eleven. På promenaden till hotellet köpte Tuk Thaisallad att äta senare.

Det blev lite surfande nere i lobbyn innan duschande och god natt.

26 januari

Frukosten idag startades vid 08:15. Denna morgon var det nya rutiner med avseende på busslasterna med gäster. Nu skulle de äta då de anlände… det var första gången vi upplevt den varianten. Då vi satte oss till bords var det tomt i matsalen. Under den dryga halvtimme vi satt och åt blev det smockfullt i matsalen. Tre busslaster stegade in och köade för att få sin skål med ris soppa, kaffe/choklad blandning och sitt bröd.

Då Tuk och jag klarat av morgonsysslorna gick vi till den lokala motsvarigheten till våra Svenska byggnadsnämnder igen, nu med alla erforderliga dokument. Efter ytterligare ifyllande av blanketter och kopiering så kunde vi gå därifrån med löfte om att på måndag kunna få ut de ritningar på hennes hus som finns arkiverade, det hus och den tomt som tvättmannen med familj hyr av Tuk. Då vi kom ut på gatan ringde fastern från Songklah och talade länge med Tuk.

Sedan ringde PeePrai som meddelade att grannen frågat om inte Tuk kunde ge ett stipendium till kusinens fattiga barn… Vi gick till PeePrai och där satt grannen ifråga med någon för oss okänd människa. Tuk gick och pratade med dem och jag sitter i detta nu och skriver detta i min dagbok.

Tuk lite kläder som PeePrai tvättat. Tuk berättade att den fattiga kusinen kommer snart för at visa upp sig.

Cirka femton minuter senare kommer det in tre grabbar i skoluniform, två som är betydligt längre än den tredje. De är i 15 – 16 års åldern. De två längre sätter sig i träsoffan, den tredje bredvid mig, med en tom stol emellan oss. Killen presenterar sig och jag får veta att han är föräldralös och lever med en av sina äldre bröder. Bägge föräldrarna har förolyckats i en trafikolycka. Tuk pratar med honom och de två andra en stund. Grannfrun kommer också in och medverkar, den granne som frågat om grabben inte skulle kunna få ett stipendium…

Alla tre går i den tekniska skola som ligger bara några kvarter bort. Konstruktions och bygg linjen, de går i samma klass alla tre. Vi diskuterar sedan de gått, Tuk och Jag, ok… vi hjälper till med ett antal tusen, vi sätter in det på grabbens bank konto tillsammans med honom imorgon. Vi skall även be att få alla kvitton på skolavgifter och inköp(böcker m.m.) som görs för dessa pengar. Vi går till hotellet med de nystrukna kläderna. Song Taew till centrum, Klang 2, för att få i oss lite lunch. Vi lunchar i bottenvåningen i kupongrestaurangen igen…

Mätta efter vår goda lunch tar vi rulltrapporna upp till pappers avdelningen för att köpa en bra anteckningsbok… Det blev inte en anteckningsbok… det blev fyra… Tillbaka till Sri Pattana, lämna grejor där, sedan till en ”Dental clinic” för tandfix. Vi fick veta tand doktorn kommer cirka 18:00, så tillbaka till Klang 2 för att inhandla lite presenter att ta med till Sverige. Tillbaka på ”Dental Clinic” vid 17:45. Kom in till tandläkaren vid 18:07. Kom ut från tandläkaren 18:27. 1300 Bath. Middag vid poolen på Sri Pattana. Jag inmundigade ”Chicken Steak” och en stor Chang, Tuk Thaisallad och vatten. Desserten på rummet bestod av kaffe och donuts från Klang 2. Vi somnade runt 22:30

Det är synd att Noi har slutat på pizza shopen

Mycket trevlig dam.

Hejsan

Jag tackar för alla uppmuntrande kommentarer, det blir kanska lite väl detaljerat ibland... men det är detaljerna som gö'ret.

Jo, det blev faktiskt lite semester också, även om det kan tyckas att det gått i ett hela tiden, från en sak till en annan...

Ja, ja håller med... Pizza Shop är inte som förr... nu har ungdomarna tagit över

Mvh

///Thure

27 januari

Torsdag. Klockan väckte 05:30. Tuk skulle upp tidigt och mata munkarna igen. Därefter till sjukhuset och ta nya blodprov. Hon hade försvunnit ur rummet före 06:00, jag sov vidare… till och ifrån… till klockan 08:30 då jag gick ner till matsalen. Där var det full aktivitet inför ytterligare gäster som förväntades komma. Jag valde en plats… men blev erbjuden en annan. Sedan kom personalen på att det bordet skulle användas för att ställa mat på, så jag blev snabbt förflyttad till ett tredje bord. Jag försåg mig med bröd, marmelad, ägg m.m. och började äta. Första busslasten kom, snart nog kom nästa buss med gäster. De såg lite husvilla ut då det med stela ben steg ur bussen, visste inte riktigt vart de skulle styra sina steg.

Borden fylldes mer och mer. Jag gick och fyllde på med fler rostade brödskivor. Då jag återkom till min plats satt det en liten gammal skrynklig gubbe bredvid min plats och åt ris soppa ur en skål. När jag satte mig såg jag inte att jag hade ett av bordsbenen vid min plats. Så … nu då jag tog min plats igen stötte jag till bordet med knäet i bordsbenet så att den gamles skål med ris soppa skvimpade över lite… ”Sorry, sorry” sade jag. Mannen bara tittade upp på mig, tog sin skål och lommade iväg. "Förbaskade farang” tänkte han inom sig(såg det ut som då han gick). Minuterna senare var det runda bord som jag satt vid fullt av matgäster.

Tillbaka på rummet efter min avslutade frukost tog jag fram min rygg väska med lappen och gick ner i lobbyn, kollade mail, m.m. Efter avslutad internet session blev det en promenad på förmiddagen.

Köpte en ny Thaiflagga, den som satt uppe på balkongen hemma hade börjat fransa sig och var ganska så urblekt. Promenaden avslutades med kaffe och glass på hotellet. Där stod nu alla borden dukade för cirka sexhundra lunchgäster. Jag blev ”utvisad” till att dricka mitt kaffe vid poolkanten, helt ok det också… Skickade ett sms till Tuk och skrev i dagboken. Undrar om hon blir klar till lunch…

I dag är ännu en varm och solig dag, några molnslingor skymtar mot den blåa bakgrunden…

Kaffet avslutades och några timmar spenderades på rummet, löste korsord. Jag har nu kommit till PeePrai och Tuk. Klockan är 15:00 och Tuk har meddelat resultatet av hennes dag så här långt. Nu har de båda gått upp för att leta reda på några papper igen, papper som behövs för att kunna få tillbaka pengarna hon lagt ut på sin läkarundersökning. Pengarna hämtar vi i morgon ute vid skoladministrationen. Song Taew nummer 12 går även ända ut dit, vänder tillbaka där. Vi skall även gå till tvättmannen så att han får signera i en av de nya anteckningsböckerna. Signaturen fick vi, sedantillbaka till hotellrummet för att slappa en stund innan middagsdags.

Middagen avnjöts på ”Big Chili”, en mexikan inspirerad restaurang i kvarteret bredvid Klang 1. Restaurangen har nu funnits i en sex, sju år och verkar gå bra.

De har ändrat om lite under åren, fräschat upp lite i lokalerna mellan de gånger jag varit där. Första gången var 2005. Maten finns inget att anmärka på. De lyckas bra varje gång. J Jag rekommenderar ett besök här om ni har vägarna till Korat någon gång.

Tillbaka på rummet vid 21-tiden. Somnade vid 22:30

28 januari

I dag vaknade vi 07:05 av sorlet från alla frukostgästerna. Då sorlet avtog utanför gjorde vi oss klara att gå ner för att få vår frukost. Matsalen hade tömts på folk och personalen var fullt upptagna med att plocka undan. Det var i princip slut i alla byttor och skålar… hur som helst… vi fick vår frukost. Där kom även sex andra västerlänningar varav tre hade Thai fru med sig. Vi klarade av alla morgonrutiner innan vi gick till gatan utanför och inväntade på den pickup buss som skulle ta oss ända ut till ”Education Zone Offce”. Efter en tids väntan kom den, åtta Bath per person, billigt…

Skolområdeskontoret ligger ganska långt iväg, helt på andra sidan från var vi var nu. Det tar nog nästan trettio minuter att åka dit. Vid vändpunkten för Song Taew nummer 12 ligger kontoret. Då vi kom in i byggnaden gick Tuk iväg för att uträtta det ärende hon avsåg. Jag satt på en bänk och väntade. Snart nog var hon tillbaka och vi förberedde oss på att åka tillbaka. Vid utgången satt en Thaiman och sålde lotter. Tuk köpte lott.

Dragning sker den 1 februari. Då får vi veta om hon vinner de sex millionerna Bath…

Vi behövde inte vänta länge förrän den Song Taew kom som tog oss tillbaka till Sri Pattana Hotel. Därefter gick vi till PeePrai med lite kläder som behövde tvättas. Sitter nu och skriver där och Tuk snackar med PeePrai. Klockan närmar sig tolv, lunch blir det om ett tag antar jag… I dag är det lika fint som igår, lite vind, klarblå himmel, strålande sol och varmt, skönt…

Lunchen intogs i den Y-korsning vi lunchat tidigare några gånger, mitt i y-et där de två vägarna går ihop till en. Tuk ris och kyckling, jag krispiga nudlar och kyckling med grönt. Till det vatten för oss båda. 70 Bath.

Mätta och tillfreds med tillvaron tog vi första bästa Song Taew till Klang 1. Därifrån promenerade vi till ett slags försäkringsbolag endast för lärare om jag förstod det rätt. Tuk fixade vad hon skulle. ”Siam Comercial Bank” var nästa anhalt där vi satte in pengar till grannens kusin. Sedan tillbaka till Klang 1 där det var shopping som gällde. Det som inhandlades var sånt som skulle med till Sverige…

Förberedelserna för firandet av det Kinesiska nyåret pågår för fullt på Ya Mo torget. En stor scen har byggts upp med massor av de så typiska Kinesiska kulörta lyktorna… får väl se då det blir klart… Tillbaka på hotellet tog jag med kaffe upp på rummet. I matsalen pågick ännu en dukning för fullt, för trehundra gäster som var kvar på hotellet. Vi kollade igen vad vi shoppat och vad som var kvar att shoppa efter att ha fikat.

Vi tog sedan en promenad till PeePrai med lite frukt. Det kvitto på bankinsättningen till grannens kusin lämnade vi till grannkvinnan. Vi planerade att äta middag även denna kväll, troligtvis blir det ”Siri Hotel” som får ”äran” av vårt besök i kväll.

Siri Hotell har ett helt ok kök, maten smakade kanon. Tuk valde ris, spjäll och grönsaker. Jag valde ris, kyckling med cashewnötter och vitlöksbröd.

Av någon anledning har jag börjat ”betygsätta” restauranger efter hur det lager till den här rätten… Jag tycker att mina observationer och omdömen har stämt ganska bra så här långt… men som sagt… min smak och hur jag tycker att den skall se ut på tallriken är ju just bara min åsikt…

Efter middagen gick vi det kvarter som skilde mellan Siri och Sri Pattana, Tuk läste, jag surfade. När Tuk surfade skrev jag i dagboken. Vi somnade runt 23:00

Bra Thure.

Siri hotell måste undersökas

:14:

29 januari

Dagen började för oss vid 07:15. I går kväll fanns inget varmvatten, så jag vaknade av att Tuk tog kvällsduschen nu på morgonen istället. Även så gjorde naturligtvis sorlet nerifrån att man vaknade också. Trehundra frukostgäster framkallar ett rejält sorl då de förser sig… Då vi kom ner till matsalen hade rusningen avtagit något, några eftersläntrare kvar… som med det typiska hasandet med flipflopsen tog sig mot hissen, upp till åttonde våningen där den stora föreläsnings salen som de nyttjade är belägen. Personalen var sysselsatt med rensning och undan plockning av borden som sedan skulle förberedas för samma antal lunchgäster om några timmar. Detta var den sista gruppen denna vecka sade de, på måndag kommer det en ny…

Idag på förmiddagen skulle Tuk tillsammans med PeePrai inhandla gåvor till munkarna på det tempel där Tuks föräldrar är begravda, sedan även överlämna gåvorna. Troligtvis är hon inte tillbaka förrän på eftermiddagen. Då hon gett sig iväg kollade jag mail och läste internet utgåvan av ett antal svenska tidningar. Min promenad den här förmiddagen gick till det stora torg där Ya Mo är placerad. På det torget förbereddes firandet för fullt. Husfasader(kulisser) sattes upp, runt statyn av Ya Mo pyntades det med några slags rosa spiror.

Där fanns stora modeller av de olika djuren i den Kinesiska almanackan, från tigerns år, harens, ormens, grisens och så vidare… På ett ställe var det uppställt Singha-tält i rad, nog en hundrafemtio meter, längs en av torgets gångar.

Jag började gå tillbaka till hotellet, men då det var lunchtid tänkte jag mig äta på tillbaka vägen. Vid några av mina tidigare besök i Korat har jag lunchat på ett ställe där de då serverade en kanongod grillad kyckling med pommes… Stället fanns kvar och det såg ut som jag mindes det, med det undantaget att istället för de trevliga kvinnor som serverat tidigare stod nu en medelålders kvinna med ett dystert uttryck i sitt ansikte då jag satte mig och bad om menyn.

Kvinnan vände sig till den Thaiman som hade iakttagit mig med samma utrycklösa ansikte som kvinnan. Hon sade något på Thai, mannen flinade lite. Sedan tittade han ner i bordet och visade mig sitt huvuds ovansida. När inget mer hände under åtta minuter, mannen visade fortfarande mig skallen, kvinnan hade redan tidigare försvunnit, så reste jag mig och gick fram till mannen. Han fick ur sig att ingen mat idag, ingen meny… Jag gick därifrån… lite besviken… då jag mindes hur det smakat sist, vid mitt senaste besök där.

Lunch fick det bli på Sri Pattana istället. Då jag steg in i matsalen var alla bord dukade och mat framställd på borden, förstod att invasionen var nära förestående… Jag tog ett av borden vid poolen och beställde räkomelett, kaffe, Pepsi och jordgubbsglass… I väntan på att min omelett skulle bli klar började jag skriva dagbok. Plötsligt hördes ett stigande sorl då matsalen fylldes med trehundra seminarie gäster.

Under, troligen, tjugofem minuter varade detta, sedan avtog sorlet faktiskt snabbare än då det började, som om man bara helt plötsligt vridit ner volymen. Tre äldre damer kom ut och kollade in mig där jag satt och skrev, med endast kaffet kvar framför mig. Den ena log ett tandlöst leende och gjorde en menande gest med handen att jag skulle använda poolen. Sedan försvann de tillsammans bort till hissarna, till de sista som var kvar och väntade på att få återta seminariet. Morgonen var lite svalare idag, med mera vind, men lika blå himmel och starkt solsken. En kanondag!

Ljudet från matsalen förändrades, bord som skrapade mot golvet, plaststolar som plockades undan och staplades i höga staplar. Även de bord som nere på hotellparkeringen rullades undan. Jag ringde Tuk, de var nu på Klang 1 och handlade. Förstår att det lär bli sent innan hon är tillbaka. Spenderade någon timme på rummet innan jag gick till The Mall och kollade in på de mest skiftande saker… Tillbaka på rummet löste jag korsord och slappade till Tuk ringde och sade att nu kommer hon. Jag gick ner och mötte upp. Vi valde att återknyta till gårdagen och gick till Hotell Siri för middag igen.

Hotell Siri… Gordon Blue!!

Somnade 22:30

30 januari

Frukost 08:30 i en ”vanlig” matsal där bord och stolar var återställda, buffén var som den skulle, inga plaststolar och rangliga extrabord. Personalen mindre stressad och mer leende… J Tuk gick iväg till PeePrai vid 09:45 för att besöka templet igen idag. Själv gick jag ner i lobbyn och körde lite internet… Jag påbörjade dagens promenad, gick mot centrum och planerade ett besök på IT Plaza idag.

Hade precis passerat det tempel som Tuk och PeePrai skulle till, gick och strosade, njöt i den fina morgonen… hör någon ropa, det tog ett tag innan det gick in i skallen att det var mig roparen avsåg, det tog ett tag innan jag reagerade, det var ju säkert inte mig det gällde…

Då jag halvt vänder mig bakåt och kollar på andra sidan gatan, på skuggsidan, står Tuk och PeePrai där och vinkar… De var klara och väntade på sin Song Teaw… Efter lite diskuterande så åkte PeePrai till sitt och Tuk följde med mig. Tillsammans gick vi till IT Plaza och kollade runt lite, köpte lite småsaker, därefter gick vi till Klang 2 och åt lunch i kupongrestaurangen på nedre botten. Vi gick sedan till Klang 1 för att återlämna varor vi köpt tidigare med utgånget datum på. (den här gången hade Tuk inte kollat sista datum, det brukar hon alltid göra annars).

Tuk köpte även en tjockare tröja. Tillbaka på hotellet med en Song Taew där vi beställde kaffe och glass som intogs på rummet tillsammans med de munkar vi köpt på ”Mr Donuts” innan vi lämnade Klang 1. Sedan slappade vi ett tag… Vi tog ytterligare en promenad denna dag, till Tesco Lotus. Köpte lite småsaker, sedan promenad tillbaka till Sri Pattana. Nu hade det blivit middagsdags igen.

Tuk valde Siri Hotell även denna kväll vilket även passade mig utmärkt. På vår väg in i restaurangen passerade vi lobbyn och där satt en kvinna i 68 – 70 års åldern sprayandes myggmedel på sina fötter.

Bredvid henne stod en kabinväska och en liten ryggsäck. Kvinnan var västerländsk. Vi gick in igenom glasdörren, valde bord och bad om menyn. Snart kom även kvinnan in och valde ett bord, bordet bakom ryggen på Tuk. Vi beställde, så gjorde även den gamla kvinnan. Efter att vi väntat ett tag kom kvinnan fram till vårt bord och bad om hjälp med att fixa skjuts till järnvägsstationen. Hennes tåg skulle gå från Korat 01:30. Efter lite diskuterande och översättande så blev det bestämt att hotellpojken skjutsar henne på sin motorcykel klockan 01:00. Då vi ätit färdigt våra respektive måltider bjöd vi kvinnan till vårt bord och hade ett intressant samtal.

Kvinnan var pensionerad, bodde på Franska Rivieran, hade jobbat hos nuvarande presidenten i Tunisien. Hon hade jobbat som översättare för världsbanken, hade volonterat i Sydafrika. Kvinnan hade även tillbringat ett antal år och jobbat i Kina och lärt sig språket. Nu ville hon se mer av detta hörn av världen, kultur, arkitektur m.m. …

Hennes Nationalitet var Fransk/Kanadensisk, hon hade bott största delen av sitt liv i Kanada.

Martine Warscat var en kvinna med mycket stor livserfarenhet, vid full vigör och mycket nyfiken på livet och sina medmänniskor. Hon hade Svenska vänner i södra Frankrike och skulle besöka Stockholm i mitten av augusti i år. Vi hade en mycket intressant och trevlig stund tillsammans under cirka en timme efter att vi avslutat måltiden. Vi önskade henne lycka till med sitt fortsatta resande och gick till vårt. PeePrai ringde och meddelade att Tuk syster var inlagd på sjukhus, vi skall besöka henne i morgon bitti… Vi somnade runt 23:00

Det ser ut att Siri hotell har bra mat.

Måste testas nästa gång

:14:

31 januari

Vaknade 07:20, frukost som vanligt i en för tillfället tom matsal, buffén var uppdukad, inga trehundra gäster idag. Sedan köpte vi stekt ris till PeePrai som vi tog med till sjukhuset tillsammans med en del andra saker som vi handlat. Vi tog sedan en pickupp buss till ” Bangkok Hospital” där systern blev inlagd dagen innan. Bangkok Hospital är ett privat sjukhus som kostar en del extra jämfört med de statliga…

Efter att ha varit en stund i det privata rum systern låg i så gick vi till The Mall och handlade mer saker de behövde, sådant de inte fått med sig igår kväll. Vi passade även på att fika. Tuk tog ut kontanter från sin bank. Vi gjorde den reflektionen att mataffären på The Mall är betydligt mycket dyrare på många av varorna jämfört med exempelvis Klang eller Lotus… för att inte tala om priset på frukt… Frukt skall man köpa på de små lokala försäljningsställen som finns nästan överallt till ett mycket bättre pris…

Vi gick tillbaka till sjukhuset med de inköpta varorna. Tuk bläddrade i dagens tidning, jag skrev i dagboken och systern var på toa… hon mådde verkligen inte bra. Hoppas hon kommer att tillfriskna snart igen. Vi skall senare åka till ett ställe där de säljer kokosnöts olja, Tuk vill ta med hem till Sverige… Åttio Bath sade Tuk-tuk föraren innan vi krängde oss in i hans nymålade fordon. Det var ganska långt till stället som enligt besked skulle sälja denna olja. Tjugo minuter senare klev vi ur Tuk-tuken. Tuk frågade en yngling var den aktuella butiken skulle ligga. Han pekade tillbaka åt det håll vi kom ifrån. Tuk sade att ynglingen sagt att det skulle ligga bortom Bangkok Banks kontor, bredvid där…

Vi gick tillbaka cirka hundra meter, Tuk frågade en kvinna som satt ner i ”skräddarställning” och hade en massa gröna kokosnötter framför sig. Kvinnan pekade på den nerdragna jalusiporten bredvid hennes shop. Den var stängd och låst. Kvinnan kunde inte tala om när den skulle vara öppen igen. Stor besvikelse… Vi får åka hit under de kommande dagarna och kolla igen. Song Taew tillbaka mot Klang 1 för at kolla en annan affär. Även den var stängd idag, på måndagar. Vi promenerade de två kvarteren till Klang 1 och gick ner och lunchade, en sen lunch.

Pickup-bussen stannade, efter min tryckning på stoppknappen, utanför Sri Pattana. En kaffeslurk och en vilopaus senare, vid 17:35, gick vi till sömmerskan… Tuks kläder var hon inte klar med ännu. Tidigare på vår promenad till sömmerskan hade vi kollat in i Dental Shop för att höra om det fanns tid för Tuk. Ring om en timme hade svaret blivit…

Nu sitter vi och väntar på att denna timme skall gå. Tuk surfar och jag skriver dagbok. Så blev det då dags att ringa. Nu fick Tuk till svar att hon måste komma dit och sitta och vänta för at annars blir inte hennes ”kort” med i ”kö-högen”, just nu var det elva före henne i kön. Ok… vi plockade ihop och kollade om tvätten var klar vid lobby disken… japp!! Så jag tog hissen upp med grejerna och sedan ner igen och till tandläkaren för att vänta. Vi satte oss i det, fullt av ungdomar, trånga väntrummet. Vi var nog tjugo som satt och väntade, hur många av dessa som skulle träffa tandläkaren förtäljer inte denna historia. Övervägande unga tonårstjejer med tandställning, antar att det kommer att gå ganska snabbt för så mycket hål har de nog inte i den åldern, mest att justera tandställningen antar jag.

Så blev då Tuk inropad i ett av de tre behandlingsrummen vid 07:10 tiden, hon var en hel del nervös… Det var som jag tidigare trott, inte tog det lång tid för de ungdomar som ropades in före henne. Snart nog var de ute igen. Snabbt och effektivt. Tuk var inne cirka en kvart, sedan var det att betala 500 Bath. Nu gick vi till den restaurang som ligger precis utanför hotellet. I kväll var den öppen och det satt ett gäng utanför på trottoaren och drack öl och konverserade högljutt. Jag beställde Thaiomelett och sallad, till det en Leo.

Tuk beställde ris med kryddiga räkor och vatten. Efter maten gick vi till rummet och slappade, somnade runt 23:00.

1 februari

Vi vaknade sent denna morgon då vi inte sovit så bra under natten. Frukost inte förrän efter 09:15 i en lika tom matsal som i går. Den ordinarie personalen var tydligen ledig, ty det var andra som var där och servade i dag. Tuk hörde av ”bossen” att de ändrat rutinerna.

Numera går seminariedeltagarna direkt upp till åttonde våningen där de får frukost då de kommer på morgonen, sedan serveras även lunchen på åttonde våningen. Tuk hörde även att de kanske flyttar hela seminarieprojektet till en annan ort…

Efter att alla morgonrutiner gåtts igenom gick Tuk till en hårsalong för att få håret ”rakbehandlat”. Detta skulle ta ungefär tre timmar. Jag gick tillbaka till hotellet och kollade mail och internet, sedan en promenad till de centrala delarna… Jag var tillbaka hos Tuk ungefär en kvart innan hon var klar, skrev lite i dagboken, sedan efter avslutad behandling(1100 Bath) skulle vi käka lunch. Tuk meddelade att Kais mamma hade ringt, hon väntade hos PeePrai. Systern och PeePrai hade fått komma hem från sjukhuset. Vi gick alltså till hotellet för toabesök, sedan till lilla lunchstället i Y-korsningen. Då vi passerade sömmerskan var två plagg klara, det sista skulle vi komma och hämta senare. Tuk stannade till där vid den hårfrisörsalongen som sagt att oljan skulle finnas på det stället vi kollat igår. Kanske hade hon åkt till Bangkok för att ansluta till demonstranterna? Hon visste inte när de skulle öppna igen.

På golvet innanför den blå grinden vid hennes hus satt fyra kvinnor och åt då vi kom. Det var PeePrai, systern, grannfrun och Kais mor. Systern sade ok på min fråga om hon kände sig bättre… Idel glada miner. De pressade på och sade att jag skulle äta med dem jag med. ”Im laew” svarade jag, hade ju nyss ätit lunch i Y-korset. Tuk fick dock i sig lite av vad som fanns att smaka på. En apelsin kunde jag pressa ner…

Jag skrev i dagboken och kvinnorna snackade… En kopp pulverkaffe och en timme senare gick vi tillsammans ut på gatan för att finna en Song Taew till Kais mor.

Då vi sagt hej då till henne gick vi till sömmerskan, jo då, det var klart. Sedan slappa på hotellet tills brodern ringer och har med sig mostern. Senare skall vi äta middag tillsammans…

Brodern ringde och vi gick ner till hotellparkeringen och väntade. Vi hann bara stiga ner från trappan då vi såg broderns vita Ford rulla in med sin vän i framsätet och mostern i baksätet. Kärt återseende. Sedan hälsnings procedur avklarats åkte vi via några omvägar,(Broderns vän hade några kunder att besöka) till restaurang ”White Rabbit” och åt seafood, en restaurang som rekommenderas på det varmaste.

Maten kanon god, vi åt fem personer och betalade 1500 Bath. Sex olika rätter plus dricka. Med tanke på kvaliteten var det mycket prisvärt. Mycket prat och surr innan vi avslutade kvällen och blev avsläppta utanför hotellet. Somnade runt 23:00

2 februari

Sent med det mesta denna morgon, mat-intag och rutinavslut först vid 09:30 idag. Firandet av Kinesiska nyåret hade börjat. Utanför hördes med jämna mellanrum smatterbanden runt om i området där vi befann oss. I slutet av varje smatterband blev det en kraftigare smäll… Vi väntar nu på att moster skall komma så att vi kan gå till templet tillsammans. Ingen moster hördes av så vi tog en Song Taew till Klang 1 istället, gick sedan till ”hälsokost” shopen och köpte kokosnötsolja och hårfärgningsmedel. Efter detta löste vi in den vinst som utfallit på de lotter vi köpt. Att fylla på förrådet av mediciner var nästa anhalt. Det var mycket som skulle få plats i resväskorna på hemresan om några dagar… Lunchtid… vi styrde stegen mot Ya Mo torget som nu var färdigpyntat inför kvällens invigning av nyårsfirandet. Köpte en alldeles ny grillad kyckling och klibbris att ta med till rummet som lunchmat denna dag.

Kycklingen smakade alldeles förträffligt. En kopp kaffe avslutade den lunchen. Jag hade åkt ner till matsalen och inhandlat kaffe och en glass som dessert. Sedan slappade vi på rummet till cirka 16:00. Vi gick till PeePrai och hämtade vågen och de saker som fanns kvar där och som skulle med till Sverige. Vi skall testpacka och se vad som kommer med eller ej…

Tillbaka med sakerna på hotellet, sedan ner och kollade internet, mostern ringde innan vi hann ansluta till internet. Vi skulle äta middag själva, de var för tillfället upptagna med att köpa en begagnad tvättmaskin av ett Japan – Thai par som tydligen skulle flytta isär. Nu sålde kvinnan ut delar av hemmet då mannen inte var hemma…

Ok… så vi gick åter till Siri Hotell och åt vår middag. Tuk valde ris soppa med miniräkor, jag valde ännu en ”Gordon Blue”, ett mycket välsmakande alternativ för kvällen.

Till detta avnjöt jag en Leo, ty det meddelades att ”No Chang today”… Tuk drack ananas juice. Tillbaka på rummet åt Tuk den ”Thai Dessert” hon köpt hos trottoarköket utanför Sri Pattana. Jag återupptog internet sessionen i lobbyn igen. Sedan dusch och god natt vid 22:00 tiden. God natt!

3 februari

05:30 ringde telefonlarmet, lite segt att stiga upp efter en natt med dåligt med sömn… Kvart i sex var vi ute och väckte en Tuk-tuk förare som tog oss till marknaden där vi inhandlade mat och vatten till munkarna. PeePrai kom även hon. Tillsammans satte vi oss och väntade på att det skulle komma någon munk. Där kom det en, en äldre munk som stoppade undan sina gåvor någon stans under det brandgula tygskynket han hade virat runt sin kropp. Sedan en till… Vi avslutade med en tredje som fick 50 Bath, maten vi inhandlat hade de andra redan fått… Vi köpte blommor som PeePrai tog med till huset för att pynta där… till husandar och Buddhor… Tuk och jag gick tillbaka till hotellet. Frukosten var inte riktigt framdukat klart ännu. Vi gick till rummet en halvtimme, sedan ner igen… Nu var allt fram dukat och vi försåg oss.

Efter att alla rutiner avklarats var det dags att återta lite förlorad sömn. Vid 10:30 ringde moster och sade att de kommer snart… Vi tog trapporna ner de sex våningarna och vidare till den unga kvinnan på hörnet, hade hon fått hem några nya kläder? Tuk köpte en blus… Telefonen ringde, nu stod de och väntade vid hotellet.

Tuk avslutade klädkollandet och snart satt vi i bilen på väg till ett ställe där man köpte kistor åt de fattiga som inte har råd att köpa kista till sin avlidna familjemedlem…

Man fick signera en liten bit papper som sedan klistrades på den kista man ”sponsrade”, hur mycket man ville sponsra var frivilligt. Sedan fick man ett knippe med rökelsepinnar att placera ut, tre på varje ställe, där en ”informatör” visade var och hur. Det hela avslutades med att vi fick var sitt papper med en avskrift av våra namn på. De skulle vi hålla mellan våra handflator, sedan önska vad det var vi ville. Därefter, med hjälp av den brinnande lågan, sätta eld på pappret och låta det brinna upp i en för ritualen avsedd skål. Vi fick även var sin flaska med olja att fylla på med till den brinnande lågan. Nästa anhalt på denna förmiddag var The Mall.

Brodern parkerade i källarplanet och Tuk sade att nu vankas det lunch… elva och trettio… kändes som om man nyss avslutat frukosten. Vi gick till ”MK” för att luncha. MK är ett ställe med kokande grytor mitt på borden, där man får köpa råvarorna själv och tillaga i grytan mitt på bordet.

Jag lämnade beställandet av råvaror åt mina bords vänner. Drygt halvvägs genom lunchen ställde sig alla de av personalen som kunde, på led mellan borden i restaurangen. Sedan vände de sig mot oss, hög musik kom ur högtalarna…

Sedan började hela personalskaran dansa(för oss?) i takt med den öronbedövande musiken. Det är första gången jag varit med om ett dylikt uppträdande, för sina gäster, från personal på restaurang. Jag visade mostern kort och några korta videosnuttar från Sverige. Lunchen avslutades för min del med kaffe, de andra beställde olika desserter, frukt, glass, choklad m.m. Vi gick ner till bottenplanet och spenderade nog en timme eller mer på att kolla i alla de små butiker som finns där nere. Varje shop är kanske… 5 till 10 , i vissa fall, kvadratmeter, fulla med allt man kan tänk sig och lite till…

Längsta tiden spenderade Tuk med att prova, fundera, prova igen, fundera igen… på om hon skulle köpa vinterjackan eller inte. Den var tillverkad i Japan, satt perfekt, men väldigt dyr… Till slut var det prutat och klart och köpet hade blivit det dyraste plagget någonsin från Thailand för Tuk. Brodern körde sedan efter detta shopping äventyr till Tuks ” Lärar kooperativa försäkring” kontor, en försäkring hon har betalat ända sedan hon började som lärare. Tuk ville ha en utskrift på det gångna årets inbetalningar och saldon. Efter att detta var gjort släpptes vi av vid Sri Pattana vid strax efter 15:00 tiden. Vi gick ner till matsalen och fikade, åt av de ”bröd” som vi fått av mostern. Tuk kollade internet och jag skrev i dagboken. Tuk förde även tillbaka de pengar som jag använt från mitt konto till hennes vinterjacka.

Senare i kväll kommer brodern med vän och moster för att vi skall äta middag tillsammans igen… Klockan hann bli 19:13 innan vi klev in i den vita Forden. Forden framfördes av brodern ner mot centrum, rundade Ya Mo torget och fortsatte sedan österut till en restaurang som hette ” The Story Restaurang”. Den låg i ett gatuhörn, ganska stor till ytan, uteservering med små grunda bassänger som det sprutade vatten, från kanterna ut mot bassängens mitt, i.

Ett tremanna band spelade både Thai musik och Engelska covers, inte alls dåliga… lät riktigt bra emellanåt… Matval och beställandet överlät jag åt mina vänner.

Jag blev uppmanad att smaka någon slags rå fisk som skulle doppas i någon slags sås. Gissa om det blåste till i näsborrarna… och ut igenom öronen. Det var nog bland det starkaste jag någonsin smakat. Den övriga maten som beställts in var superb… kanon… Vi hade en trevlig kväll och rundade även Ya Mo torget på tillbakavägen vid 22:00 tiden. Fyrverkerier och uppträdanden, massor av folk överallt som gjorde sitt bästa för att fira det nya året. ”The Year Of The Rabbit”, Vi somnade runt 22:30

Jädrar vad dom drar på när det ska firas

:14: