Vilken högsta form av utbildning hade din fru eller sambo när hon kom till Sverige

Det finns ett uttryck som lyder att lika barn leka bäst. Med det som ett argument brukar den som använder sig av detta uttryck mena olika saker i olika situationer.

Det kan vara att man ska

• vara i samma ålder

• ha samma intressen

• ha samma utbildningsnivå

• ha liknande uppväxt

• tala samma språk

Just det jag tänkte skriva.

Fast lite annorlunda.

Att mina kompisar från universitetet kan umgås med de flesta oavsett utbildning tror jag beror på att de har respekt för människor. Och deras respekt baseras inte enbart på utbildning. Det är kanske vi trivs bra med varandra.

Jag tror att jag har olika "lika-barn-leka bäst" vänner som jag trivs med på olika anledningar än bara utbildning.

Om man vaknar på morgonen och försöker att göra sin partners liv lite enklare, lite bättre, lite behagligare så är det inte något betungande åtagande. Vaknar man först kan man göra frukost till den andre, det tar inte lång tid och är inte eller någon särskilt tung syssla. Man kan tala om för henne att hon är vacker trots att hon ännu inte gjort sig fin och att hennes hår står åt alla håll.

Att pyssla om någon eller att bli ompysslad av någon man tycker om är inte någon större ansträngning.

Har man tillräckligt av mat, sömn och kärlek i sitt liv så kan man skatta sig lycklig. Att bara prata om vardagliga ting är heller inga fel så länge man pratar med varandra. Vill man göra livet lite besvärligare och omständligare kan man analysera och dissekera småsakerna runt omkring det mesta men jag tror inte att det bidrar till en förhöjd livssituation.

Ja. Att man får varma smörgåsar fast att man vaknar typ ett par timmar senare än den andra.

Att någon värmer upp ens täcke under vinterns kalla nätter.

Att någon ser till att man har luften i cykeln...

Såna små saker gör att man ibland känner sig så älskad.

Mvh

Magrood

...

Svarten:

Du valde att klippa bort ”Eventuellt” som jag började min mening med, och då fick du det att låta som att jag förmedlade ännu en subjektiv och tvärsäker ”sanning” om hur Thailändare är funtade.

Inte så rättvist att göra så tycker jag.

Du skriver vidare:

”I Thailand umgås jag med många thailändare med examen och ser ingen som helst differentiering mellan de som har högre utbildning och de som inte har den!”

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta med att det inte finns någon differentiering mellan samhälsklasserna?

Endera kan jag tolka det som att du tycker att thailändsk utbildning inte medför något nämnvärt

(de är alla lika smarta eller korkade oavsett utbildningsgrad).

Eller också kanske du syftar på att alla obildade och högutbildade thailändare umgås helt otvunget med varandra på sin fritid?

Detta förefaller också rätt nytt för mig.

Kan man få be om en förklaring om vad du menade?

Hej Siam-Nilsson!

Jag må ha klippt bort ordet ”Eventuellt” samt flera andra ord som ”kanske” i din mening fysiskt. Men jag hade dock inte klippt bort orden mentalt när jag svarade dig!

Det var inte meningen att få dig att låta som att du förmedlade en subjektiv och tvärsäker sanning. Jag avsåg bara att svara på din fundering om det kanske finns högutbildade thailändskor som inte finner det meningsfullt att prata med landsmaninnor med lågutbildning eller barbakgrund.

Jag borde nog ha förklarat min upplevelse om de högutbildare thailändare jag umgås med lite bättre. Jag förstår att det inte var så lätt att förstå. Med att skriva i min omgivning att ”det inte finns någon differentiering mellan samhällsklasserna” menar jag att de aktuella personer som jag känner umgås på samma sätt med människorna i sin omgivning oavsett vilken utbildningsnivå de har.

Som exempel kan jag börja med egen fru. I Thailand umgås vi med en extremt varierad bekantskapskrets när det gäller både socioekonomisk och utbildningsnivå.

På vårt bröllop fanns det vanligt folk från både pappans och styvpappans by samt folk från de s.k. ”högre” klasserna som en släkting med adlig börd, en släkting som är professor/hög politiker/bolags VD, en skolrektor, militärbas chef, osv. samt allt möjligt däremellan. Magrood umgås och har roligt med alla oavsett utbildning och ekonomisk ställning. Vi kan bo i hennes pappas by och umgås med familjen och grannarna i månader. Samtidigt kan vi lika gärna bo hos de ”gulskjortade släktingarna” i Bangkok och umgås med deras ”gulskjortade” kollegor. Hon är väl precis som jag och tycker att det roligare att umgås med människor som är mycket olika än att enbart umgås med människor som är lika som en själv.

Vidare har jag upplevt samma sak om t.ex. Magroods bröder, kusin och gamla kursare (samt även hört om hennes pappa) som har ”skakat prinsessans hand”. Hennes nära släktingar trivs fortfarande mycket bra i byn och fortsätter att umgås med gamla vänner trots sin utbildning.

Det finns säkerligen thailändare som tror att de är någonting bara för att de har suttit på skolbänken i 3-4 år men sådana finns i Sverige också!

Ha det gott!

Svarten

Hej Svarten, tack för ditt svar.

Ang vad du skrev om avsaknaden av ”differentiering” mellan bildade och obildade Thailändare så stämmer det nog att just släktingar kan och ”vill” umgås med varandra oavsett utbildningsnivå eller variationer av samhällsklass.

Detta stämmer även ganska bra in på min egen frus släktingar som faktiskt möts och umgås ganska otvunget vid stora högtider. Exempelvis vid det västerländska nyåret och deras egen Songkran festival brukar släktingarna som bor i Bangkok ta sina bilar och åka upp för att hälsa på lantisarna utanför Korat.

I den släkten som frugan tillhör finns en mycket brokig skara av folk som brukar dyka upp vid högtider för att umgås.

Jag ska skrapa lite på ytan så får du en bild av hur det är ställt på ont och gott.

Exempel på personerna som träffas för att umgås är frugans ena faster som är en enkel soppförsäljerska på kvällarna i byn utanför Korat, och hon tar även hand om gammelfarmor när hon har tid. En annan som också dyker upp är en ”Fin” faster som jobbar som studierektor på en skola i Bangkok. Hon är bildad och har en Master degree, och hennes man är en trevlig och smart ingenjör som jobbar på ett företag i Bkk. De har även två mycket ordentliga barn i skolåldern. Min fru flyttade till dem när hon var 13 år för att kunna plugga vidare i en skola i Bangkok. Hon bodde och hjälpte till där i hemmet under gymnasieåren, och hon flyttade sedan till ett eget litet hyrt rum när hon började plugga på Universitetet. Under alla skolåren fick hon stipendium i form av pengar för att ha råd att gå i skolan, och under universitetstiden jobbade hon extra som biträde i en skobutik vid Maboonkrong, och hon delade även ut reklamblad på stan för att ha råd att plugga färdigt och ta sin examen. Även frugans mamma och pappa och gammelfarmor och farfar som då var skollärare skickade ibland en liten slant för att ekonomin skulle gå ihop.

Andra personer som brukar dyka upp på släktens fester hemma i Korat är en farbror till frugan som är en enkel och gladlynt målare (plankstrykare) i Bkk. Han och hans familj har ingen bil så de tar bussen när de kommer på besök. Det finns flera bröder till min frus pappa, och en av farbröderna är numera en tjänsteman på ett bussföretag i Korat. Han var tidigare polis i Klong Toey, men när han gjorde en leverans av ett vitt pulver åt sin chef på polisstationen, och då kom oturligt nog en annan polis från ett annat distrikt och han satte då handfängsel på frugans farbror. Detta resulterade i ett flerårigt fängelsestraff, chefen klarade sig och efter strafftidens slut drog han iväg upp till Korat för att hitta ett nytt jobb på bussbolaget.

Ytterligare en annan farbror är en pensionerad hit-man som har köpt in sig som delägare i ett bussbolag i Korat, och hans vilda, bångstyriga dotter har numera dragit till Phuket för att ”finna farang-lyckan”. Men det går inget vidare för hon är låghalt från en bilolycka i tonåren, och numera har hon fått ett bensår som inte vill läka. Hennes mamma ”X” som är gammal kabarésångerska och skild från Hit-mannen har nu fått livmodercancer. Men det är bara rätt åt henne tycker gammelfarmor som inte tycker det minsta synd om henne. Det beror på gammelfarmor är övertygad om att X har förgiftat och dräpt sitt barn när det var litet. Orsaken till barnamordet var att X inte ville ha kvar barnet då det efter en operation fick bära en stomipåse på magen.

Hit-mannen har även flera söner. En av dem dog härom året lite mystiskt i Phuket. En annan son till Hit-mannen började knarka hårt när han var i tonåren, och av sviterna från de tuffa ungdomsåren så är han numera lite seg och mysko i skallen. Även han jobbar på ett bussbolag i Korat. Min fru bodde och jobbade extra som maid hemma hos Hit-mannens familj när hon gick i grundskolan. Det var inga roliga år av slit och en massa förödmjukelser, och hon fick se många otrevliga saker som Hit-mannen sysslade med i uppfostringssyfte (bla grym prygel av sönerna) plus ett blodigt attentat där Hit-mannen själv blev pepprad och nedskjuten på garageuppfarten till huset (han klarade sig mirakulöst).

Numera är dock frugan och den alltid beväpnade farbrodern goda vänner, och att det inte finns någon ovänskap dem emellan känns ju bra även för mig när vi ska träffas och umgås (med tanke på revolvern). Senast i somras när min fru var hemma och hälsade på i Korat, ja då tyckte farbror Hit-Man att han skulle berätta lite anekdoter från hans glansdagar som köpt rättskipare. Det var ruggiga historier som hon snällt fick sitta och lyssna på.

Frugans snälla lillebror är också gärna med och partajar lite om han får, men han kan knappt läsa och skriva alls. Han saknar nämnvärd skolutbildning pga en svår njursjukdom i unga år, men han ser mycket på fortbildningsprogram på Tv, så han kan en hel del om afrikanska savannen och om vilda isbjörnar och sjölejon mm. Kunskaper som inte direkt är efterfrågade i byn utanför Korat. Som ung spenderade han långa tider i templet, och när han blev stor och myndig bodde han i ”Klong Toey”, och han jobbade som vakt och slaktare i närheten av slumområdet. Hans unga fru ”fick fnatt” efter födseln, och hon hängde sig när deras lilla bebis var ett halvår. Nu har det lilla barnet växt upp och han har blivit en fullfjädrad katoy som pluggar på gymnasiet i Korat.

Sedan finns det en del andra affärsidkare, militärer, poliser och lite annat smått och gott i släkten som gör att det blir en udda mix av folk som ska försöka samsas när de träffas och umgås.

Att leva efter devisen att ”lika barn leka bäst” gör nog att umgänget blir ganska tråkigt och förutsägbart efter ett tag.

- Men jag frågar mig - hade verkligen dessa brokiga människor i både din frus och min frus släkt velat umgås och sökt upp varandra om de nu inte hade varit släkt med varandra?

– Nej knappast hade de gjort det, vilket i så fall hade varit tråkigt eftersom dessa möten ger en fin krydda åt tillvaron.

Ha de bra,

SiamNilsson

Kul att få höra hur det fungerar för folk...

Det är alltid intressant att höra folks historier oavsett deras börd.

Tänkte lite på det man brukar säga: "släkten är värst".

Alla har ju olika egenskaper beroende på diverse levnadsöden etc.

Det är nog ingen som menar att skryta eller upphöja sig själv som mer unik. De flesta av oss som skriver vill nog dela med oss till andra i uppbyggande syfte...

Jag hoppas att diverse påhopp begränsas i antal, och att folk kan fortsätta dela med sig av sina situationer.

Tack Siam för en intressant historia.

Hej Svarten, tack för ditt svar.

Ang vad du skrev om avsaknaden av ”differentiering” mellan bildade och obildade Thailändare så stämmer det nog att just släktingar kan och ”vill” umgås med varandra oavsett utbildningsnivå eller variationer av samhällsklass.

Detta stämmer även ganska bra in på min egen frus släktingar som faktiskt möts och umgås ganska otvunget vid stora högtider. Exempelvis vid det västerländska nyåret och deras egen Songkran festival brukar släktingarna som bor i Bangkok ta sina bilar och åka upp för att hälsa på lantisarna utanför Korat.

I den släkten som frugan tillhör finns en mycket brokig skara av folk som brukar dyka upp vid högtider för att umgås.

Jag ska skrapa lite på ytan så får du en bild av hur det är ställt på ont och gott.

Exempel på personerna som träffas för att umgås är frugans ena faster som är en enkel soppförsäljerska på kvällarna i byn utanför Korat, och hon tar även hand om gammelfarmor när hon har tid. En annan som också dyker upp är en ”Fin” faster som jobbar som studierektor på en skola i Bangkok. Hon är bildad och har en Master degree, och hennes man är en trevlig och smart ingenjör som jobbar på ett företag i Bkk. De har även två mycket ordentliga barn i skolåldern. Min fru flyttade till dem när hon var 13 år för att kunna plugga vidare i en skola i Bangkok. Hon bodde och hjälpte till där i hemmet under gymnasieåren, och hon flyttade sedan till ett eget litet hyrt rum när hon började plugga på Universitetet. Under alla skolåren fick hon stipendium i form av pengar för att ha råd att gå i skolan, och under universitetstiden jobbade hon extra som biträde i en skobutik vid Maboonkrong, och hon delade även ut reklamblad på stan för att ha råd att plugga färdigt och ta sin examen. Även frugans mamma och pappa och gammelfarmor och farfar som då var skollärare skickade ibland en liten slant för att ekonomin skulle gå ihop.

Andra personer som brukar dyka upp på släktens fester hemma i Korat är en farbror till frugan som är en enkel och gladlynt målare (plankstrykare) i Bkk. Han och hans familj har ingen bil så de tar bussen när de kommer på besök. Det finns flera bröder till min frus pappa, och en av farbröderna är numera en tjänsteman på ett bussföretag i Korat. Han var tidigare polis i Klong Toey, men när han gjorde en leverans av ett vitt pulver åt sin chef på polisstationen, och då kom oturligt nog en annan polis från ett annat distrikt och han satte då handfängsel på frugans farbror. Detta resulterade i ett flerårigt fängelsestraff, chefen klarade sig och efter strafftidens slut drog han iväg upp till Korat för att hitta ett nytt jobb på bussbolaget.

Ytterligare en annan farbror är en pensionerad hit-man som har köpt in sig som delägare i ett bussbolag i Korat, och hans vilda, bångstyriga dotter har numera dragit till Phuket för att ”finna farang-lyckan”. Men det går inget vidare för hon är låghalt från en bilolycka i tonåren, och numera har hon fått ett bensår som inte vill läka. Hennes mamma ”X” som är gammal kabarésångerska och skild från Hit-mannen har nu fått livmodercancer. Men det är bara rätt åt henne tycker gammelfarmor som inte tycker det minsta synd om henne. Det beror på gammelfarmor är övertygad om att X har förgiftat och dräpt sitt barn när det var litet. Orsaken till barnamordet var att X inte ville ha kvar barnet då det efter en operation fick bära en stomipåse på magen.

Hit-mannen har även flera söner. En av dem dog härom året lite mystiskt i Phuket. En annan son till Hit-mannen började knarka hårt när han var i tonåren, och av sviterna från de tuffa ungdomsåren så är han numera lite seg och mysko i skallen. Även han jobbar på ett bussbolag i Korat. Min fru bodde och jobbade extra som maid hemma hos Hit-mannens familj när hon gick i grundskolan. Det var inga roliga år av slit och en massa förödmjukelser, och hon fick se många otrevliga saker som Hit-mannen sysslade med i uppfostringssyfte (bla grym prygel av sönerna) plus ett blodigt attentat där Hit-mannen själv blev pepprad och nedskjuten på garageuppfarten till huset (han klarade sig mirakulöst).

Numera är dock frugan och den alltid beväpnade farbrodern goda vänner, och att det inte finns någon ovänskap dem emellan känns ju bra även för mig när vi ska träffas och umgås (med tanke på revolvern). Senast i somras när min fru var hemma och hälsade på i Korat, ja då tyckte farbror Hit-Man att han skulle berätta lite anekdoter från hans glansdagar som köpt rättskipare. Det var ruggiga historier som hon snällt fick sitta och lyssna på.

Frugans snälla lillebror är också gärna med och partajar lite om han får, men han kan knappt läsa och skriva alls. Han saknar nämnvärd skolutbildning pga en svår njursjukdom i unga år, men han ser mycket på fortbildningsprogram på Tv, så han kan en hel del om afrikanska savannen och om vilda isbjörnar och sjölejon mm. Kunskaper som inte direkt är efterfrågade i byn utanför Korat. Som ung spenderade han långa tider i templet, och när han blev stor och myndig bodde han i ”Klong Toey”, och han jobbade som vakt och slaktare i närheten av slumområdet. Hans unga fru ”fick fnatt” efter födseln, och hon hängde sig när deras lilla bebis var ett halvår. Nu har det lilla barnet växt upp och han har blivit en fullfjädrad katoy som pluggar på gymnasiet i Korat.

Sedan finns det en del andra affärsidkare, militärer, poliser och lite annat smått och gott i släkten som gör att det blir en udda mix av folk som ska försöka samsas när de träffas och umgås.

Att leva efter devisen att ”lika barn leka bäst” gör nog att umgänget blir ganska tråkigt och förutsägbart efter ett tag.

- Men jag frågar mig - hade verkligen dessa brokiga människor i både din frus och min frus släkt velat umgås och sökt upp varandra om de nu inte hade varit släkt med varandra?

– Nej knappast hade de gjort det, vilket i så fall hade varit tråkigt eftersom dessa möten ger en fin krydda åt tillvaron.

Ha de bra,

SiamNilsson

Måste erkänna att jag hade inte kunnat slappna av helt i det sällskapet speciellt inte när thaigubbarna blir lite toppade och skall visa puffran!

Conservator;

När kryddstark mat, sprit, öl och manliga thai-tuppar med div puffror blandas och möts för

att befästa eller förstärka sina revir.

- Ja då är inte jag heller speciellt bekväm och avslappnad av mig (några groggar hjälper dock).

Men som plåster på såren ger ju "dessa möten en fin krydda åt tillvaron",

vilket jag också skrev i slutet av mitt lilla släktreportage.

Man får försöka leva och umgås med den thaisläkt som står till förfogande och

sedan göra det bästa av dessa stunder.

Eventuellt och förhoppningsvis så tycker de likadant om mig när vi möts

- Jag vill även tillägga att min sambo faktiskt också får stå ut med min svenska släkt på ont och gott.

Hon tycker säkert att den skaran innehåller en och annan udda karaktär.

Det gör även jag

Tackar för att du delar med dig Siam Nilsson.

---

När det gäller att vissa utbildade inte vill umgås med de mindre bildade som du nämnde tidigare så tror jag inte det beror på examen/utbildning.

Jag tror snarare att det beror på vilken samhällsklass man tillhör från början - alltså redan innan utbildningen kommer in i bilden.

Alltså hi-so brukar allt som oftast ha hög utbildning.

De umgås gärna med hi-so.

Men det finns de som har hög utbildning som inte är hi-so.

Inte tror jag att en vanlig människa som jag och mina bekanta skulle sluta umgås med folk med lägre utbildning bara för att vi har fått vår examen.

Det finns så klart icke hi-so som försöker lyfta upp sig till högre klass eller trycka ned andra.

De hittar säkert alltid något att trycka ned andra på.

---

Vi i Isaan växer upp med att "fatta" att vi är lägre, vi är underordnade.

De finare människorna kan nämna oss från isaan som låg utbildade, lata och duger bara som arbetare.

Så det är nog inte så konstigt om några från isaan vill vara något annat än Isan-are.

Men det finns också de som är stolta över att de trots sämre resurser och förutsättningar har lyckats komma någon vart i livet.

De sistnämnda tror jag inte att de beter sig som du nämnde.

---

Jag tror att införande av studielån i Thailand - precis det året jag började läsa på universitet - har lyft upp oss so är från Isaan.

Snart kommer den bilden om oss isaantjejer - som dumma, outbildade osv att bli annorlunda - kanske.

---

Mvh

Magrood

Hej Magrood,

Får jag börja med att säga att jag tycker att du är en hyvens tjej och en sansad och förnuftig dam i dina bästa år.

Men du är inte bara uppenbart klyftig, du argumenterar ju dessutom förbluffande bra på svenska, vilket sätter lite press på mig som helsvensk att få fart på min egen cerebrala aktivitet.

Jag ska göra ett försök även om det är lite väl tidigt på morgonen.

Det stämmer helt och hållet att de vänner och bekanta som man har haft med sig från barnsben oftast också följer med en upp i vuxen ålder.

De blir en naturlig del av umgängeskretsen, och detta oavsett om man själv skulle skaffa sig en högre utbildning än vad sina gamla vänner eller släktingar har gjort.

Som alltid finns det dock vissa undantag som i sin egen osäkerhet ratar de gamla vännerna,

men då är man i mina ögon en riktig skitstövel som också har förlorat fotfästet i tillvaron.

Är man en lantis från exempelvis Isaan så är man inte med automatik mer korkad eller mindre intelligent än vad en vanlig Bangkokbo är. Detta är för mig helt självklart. Men via det ständiga flödet av möjligheter, intryck, information och olika moderniteter som sköljer över en Bangkokbo från födseln, så har nog landsortsbon lite svårt att hänga med i samma utvecklingstakt.

Detsamma gäller ofta mellan en storstadsbo och en lantis i Sverige. Svenska lantisar uppfattas även de ibland som lite otrendiga, sega och försiktiga av de personer som lever ett hektiskt liv i storstaden. Storstadsbon i sin tur uppfattas ofta som en stressad besserwisser som försöker synas och höras mer än vad som är brukligt för en lantis. Utifrån miljö och arv så skapar man lätt sina egna mänskliga stereotyper av motparten som i och för sig inte alls behöver stämma överens med hur den faktiska verkligheten ser ut.

Men via arbetslivet och exempelvis universitetsstudier kan man skaffa sig en både bredare och djupare kunskapsbas som förmodligen också utvecklar ens tänkande och handlande i positiv riktning. Och med det utfallet som grund argumenterade jag lite kring att man kanske i sina nya kontakter omedvetet dras till människor med likartade intressen, arbeten eller kunskapsnivåer. Som inflyttad till storstaden lever man ganska ofta ett slags parallellt liv, med ena foten kvar i landsbygden. Dels umgås man med sina ”Nya” trendiga storstadsvänner (som även de kan vara inflyttade), och dels umgås man med sina gamla vänner som i ett lugnare tempo kanske fortfarande står böjda med händer och fötter i den lantliga myllan.

Kontentan av min argumentation får väl bli att om man väljer att ta tillvara på vad båda dessa miljöer har att erbjuda i form av mänsklig umgängeskontakt, så får man onekligen också ett mycket rikare,

och många gånger även ett roligare liv att leva.

Ha en bra dag,

SiamNilsson

Den här tjejens namn klingar ju Thailändskt och hon verkar ju ha lyckats rätt bra i Sverige:

http://www.affarsvarlden.se/affarsjuridik/article704138.ece

1.7 mille i årsinkomst vid 26 års ålder . Någon som vet om hon född här ?

Hon verkar ju vara begåvad på mer än ett sätt , måste levt rent i sitt förra liv.

Den här tjejens namn klingar ju Thailändskt och hon verkar ju ha lyckats rätt bra i Sverige:

http://www.affarsvarlden.se/affarsjuridik/article704138.ece

1.7 mille i årsinkomst vid 26 års ålder . Någon som vet om hon född här ?

Hon verkar ju vara begåvad på mer än ett sätt , måste levt rent i sitt förra liv.

Bara att säga Grattis till denna dam med huvud på skaft.

Trevlig att titta på är hon också

http://www.dagensps.se/artiklar/import/2006/11/14/13403/index.xml

Detsamma gäller ofta mellan en storstadsbo och en lantis i Sverige. Svenska lantisar uppfattas även de ibland som lite otrendiga, sega och försiktiga av de personer som lever ett hektiskt liv i storstaden.

Du anar inte hur ofta landsortsbor i Sverige håller på att skratta ihjäl sig över storstadsbor som inte ens klarar av att göra upp en eld i skogen. T-sprit kallas i folkmun "stockholmsnäver".

Med det menar jag att man lär sig olika saker i olika områden av världen, summan av kunskaperna är nog densamma. tror jag. Däremot kanske Bangkokbor lär sig mer av det som andra stadsbor över världen anser vara viktigt. Men sätt en Isaanbybo och en Bangkokbo på varsin öde ö så får vi se vem vem som överlever längst.

Ps Talade med en tjej från Chiang mai i Bangkok senast och jag undrade om det inte fanns en hel del lao-talande folk i byarna där hon kom ifrån (eftersom jag sedan tidigare känner ett par sådana). - Uh, Isaanbor finns det ju massor av över hela landet blev hennes svar.

Och jovisst, det är min erfarenhet också, så det borde nog vara ett folk med ganska så öppna sinnen.

Conservator;

När kryddstark mat, sprit, öl och manliga thai-tuppar med div puffror blandas och möts för

att befästa eller förstärka sina revir.

- Ja då är inte jag heller speciellt bekväm och avslappnad av mig (några groggar hjälper dock).

Men som plåster på såren ger ju "dessa möten en fin krydda åt tillvaron",

vilket jag också skrev i slutet av mitt lilla släktreportage.

Man får försöka leva och umgås med den thaisläkt som står till förfogande och

sedan göra det bästa av dessa stunder.

Eventuellt och förhoppningsvis så tycker de likadant om mig när vi möts

- Jag vill även tillägga att min sambo faktiskt också får stå ut med min svenska släkt på ont och gott.

Hon tycker säkert att den skaran innehåller en och annan udda karaktär.

Det gör även jag

Jadå jag har suttit i ett och annat sådant sällskap också, man lär sig om inte annat att ha en lugn o artig yta!

och hitills har det gått bra still alive! och groggarna hjälper bra till i sådana situationer, sen hjälper det om man blir bra polare med "hitmännen"

Den här tjejens namn klingar ju Thailändskt och hon verkar ju ha lyckats rätt bra i Sverige:

http://www.affarsvarlden.se/affarsjuridik/article704138.ece

1.7 mille i årsinkomst vid 26 års ålder . Någon som vet om hon född här ?

Hon verkar ju vara begåvad på mer än ett sätt , måste levt rent i sitt förra liv.

Kul med exempel på de som har lyckats.

Hon är inte bara duktig utan snygg också.

Mvh

Magrood

Som alltid finns det dock vissa undantag som i sin egen osäkerhet ratar de gamla vännerna,

men då är man i mina ögon en riktig skitstövel som också har förlorat fotfästet i tillvaron.

Ja. Sådana kallar vi för วัวลืมตีน woa luem tdiin - kossan som har glömt bort sin (ko)fot.

Kontentan av min argumentation får väl bli att om man väljer att ta tillvara på vad båda dessa miljöer har att erbjuda i form av mänsklig umgängeskontakt, så får man onekligen också ett mycket rikare,

och många gånger även ett roligare liv att leva.

Håller absolut med här!

Min mor har lärt mig även Samlor-förare kan man lära sig någonting av. Och att man ska tacka dem för tjänsten de utför för en också.

Ha en bra dag,

SiamNilsson

Tack för dina fina ord och att du tog dig tid till en sansad debatt.

Hoppas att du förstår det rätt att jag debatterar med dig för att jag har respekt för dina kunskaper.

BTT har jag numera slutat debattera med --- he he he. Inget illa menat mot BTT direkt (men indirekt kanske). Det är liksom ingen idé. Man kommer ingen vart ändå. Han har kul med det han gör. Och tar man honom för vad han vill vara så blir livet enklare.

Det är säkert någon helt annan person där - när han inte spelar BTT.

Mvh

Magrood

Hej igen, och tack för ditt svar Magrood,

Om man är helt förutsägbar i sin argumentation så blir man snart ganska tråkig att diskutera med,

men i diskussionen med bl.a. dig brukar man kunna lära sig ett och annat,

och ibland får man sig även en nyttig tankeställare.

Bland annat får jag tacka dig för det thailändska ordspråket:

"วัวลืมตีน woa luem tdiin

- kossan som har glömt bort sin (ko)fot."

Kanske denna bild föreställer en sådan där glömsk och förvirrad kossa?