En reflektion till. Jag har börjat läsa thailändska igen efter ett kortare uppehåll, 18 år närmare bestämt. Min lärarinna undervisar Thailändska på dotterns skola samt undervisar också de utländska lärarna (huvudsakligen Britter) samt utländska föräldrar som vill lära sig lite hjälplig thailändska. De utländska lärarna har gratis och obligatorisk Thaiundervisning första året men enligt min lärarinna så är det bara ett fåtal som fortsätter efter det; då stannar ändå de flesta minst 10 år och många har varit här över 20 år utan att bry sig om att lära sig mer än "sawasdee khrap/kaa". Utländska föräldrar som lär sig Thailändska är nästan enbart andra Asiater, trots att många av västerlänningarna som kommer hit på expatkontrakt stannar här i 3-10 år och borde ha ett visst intresse för att underlätta sin vardag.
Det vimlar av Koreaner, Kineser, Vietnameser mm som pratar riktigt bra thailändska, utan att ens vara gifta med en thailändare, men de få västerlänningar jag stött på som ens pratar basisk Thailändska är alla gifta med en Thailändare/Thailändska och har bott här i decennier; de flesta i denna kategori pratar dock oftast ingen Thailändska heller. Visst, det är kanske lite lättare att lära sig Thailändska om man är Kines än Svensk, men så stor fördel har de nog inte.
Med tanke på hur länge jag har varit här så pratar jag också väldigt dålig thailändska så jag ska absolut inte slå mig själv på bröstet men visst är det märkligt hur ointresserade vi västerlänningar överlag är att lära oss Thailändska.
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)

