Varför blir man den man blir?

En som haft en bra uppväxt utan några större motgångar kanske har svårare att ta en "katastrof" av något slag som vuxen.

Och tvärtom, den som haft motgångar och lärt sig att ta sig igenom de utan att bli knäckt i unga år, klarar av det i vuxen ålder också, utan att bli alkoholist/uteliggare.

Så kan det helt klart vara. Det är därför lite lurigt att spekulera i "varför man blev den man blev" iallafall om man som jag nyss fyllt 40. Jag utgår från att jag inte är "färdig" än och livet kan ju fortfarande bli både bättre och sämre, och till viss del beror det på slumpen, så den slutgiltiga utvärderingen till "varför man blev den man blev" får nog vänta tills Carema har kedjat fast en i någon institutionssäng.

Klipp, klipp.

Pojken får i tidig ålder medvetet eller omedvetet reda på att det är utbildning och jobb som gäller, men flicka får mer rätt att förverkliga sina drömar typ, självklart skall du sjunga och spela hitta dig själv och i äldre år så fortsätter mannen som hon har gift sig med att hjälpa henne att fortsätta att förverkliga sig själv, hur många kompisar har jag inte hört hur de sliter med att få ekonomin att gå ihop för att hans fru skall få tid att förverkliga sig själv med typ en ny utbildning för att det hon jobbade trivs hon inte med. Men jag tror vi har mycket oss själva att skylla, vi kan ju bara säga att vi också inte trivs med våra jobb och att vi vill omskola oss tex, men gör vi det, nej oftast inte...

bob

Säkert är det så i många fall men själv känner jag inte att jag har haft några förväntningar på varken utbildning eller jobb.

Efter att ha droppat mina betyg från 8:e klass, från 4,3 i medelbetyg till 2,2 när jag gick ut nian så höjde föräldrarna knappt på ögonbrynen.

20 veckor svets skulle jag välja efter nian.

Nu gick det inte, utan jag fick snällt utbilda mig till bilmekaniker. Det var väl en ok utbildning men knappast något jag ville jobba med.

Efter den utbildningen så drog jag till arbetsförmedlingen som sände mig tillbaka till skolan. Där fick jag träffa SYO-konsulenten.

Fick hem ett brev om skolstart där dom förklarade att jag skull e plugga kemi,fysik, matematik, biologi och teknologi.

Jaja, då får jag väl göra det tänkte jag.

Om jag haft någon större nytta av utbildningarna är jag tveksam till. Tror jag har klarat mig bäst på sunt förnuft, både i privatlivet och arbetslivet.

Det är rätt sällan jag låter känslorna styra. Och i det tillfällen jag gjort det har jag fått bita i det sura äpplet och rätta upp i mina misstag själv.

Så jag har varken haft några förväntningar angående jobb eller utbildning från mina föräldrar. Nåja, morsan trodde väl att jag skulle bli läkare eller raketforskare.

Jag själv hade inga förväntningar eller tankar om framtiden. Dom har kommit av sig själv allt efter tiden gått.

Så kan det helt klart vara. Det är därför lite lurigt att spekulera i "varför man blev den man blev" iallafall om man som jag nyss fyllt 40. Jag utgår från att jag inte är "färdig" än och livet kan ju fortfarande bli både bättre och sämre, och till viss del beror det på slumpen, så den slutgiltiga utvärderingen till "varför man blev den man blev" får nog vänta tills Carema har kedjat fast en i någon institutionssäng.

Du sliter nog varje dag för att försöka få det bättre eller eventuellt behålla levnadsstandarden.

Andra sitter och väntar på att någon annan ska komma och göra livet bättre för en. Samhället ska fixa det för vissa.

Du sliter nog varje dag för att försöka få det bättre eller eventuellt behålla levnadsstandarden.

Andra sitter och väntar på att någon annan ska komma och göra livet bättre för en. Samhället ska fixa det för vissa.

Som jag skrev så är jag rätt nöjd med mitt liv och jag vill tro att jag förtjänar det genom hårt arbete och en del smarta val. Det jag vill få fram är att marginalerna kan vara små och en "lyckad" individ kan på en sekund få sitt liv förstört och därefter framstå som en väldigt "misslyckad" individ så frågan borde vara "varför är vi de vi är idag" och inte "varför blev vi de vi blev" för det vet vi ju inte än. Kan tyckas vara hårklyveri men själv har jag ofta funderat på hur jag skulle reagera på en personlig katastrof och jag är inte så säker på att mitt hittills relativt problemfria liv skulle vara till en fördel då.

Huvudet på spiken där!!!

Syrran hade stora krav. Hon skulle spela keyboard, tvärflöjt, dragspel, piano, trummor och gitarr.

Farsan fick snällt masa sig till affären och köpa dessa instrument titt som tätt.

Syrran tröttnade på instrument efter instrument och jag snodde gitarren och trummorna. Pianot stod där det stod.

En dag tyckte farsgubben att det lät hyffsat när jag plinkade på gitarren, så vi drog till den kungliga hufvudstaden och köpte en Gibson Flying-V på gubbens bevåg.

Efter att man införskaffat en fru som bara gillar thai-schottis så såldes allt vad gitarr heter. Men sanrt börjar det bli plats för en ny i hemmet! Nylonsträngat är så...vette fan hur jag ska förklara det.FLUFFIGT!

Jag har en Gibson les Paul kopia från Korea, fin som fan + förstärkare och sånganläggning från Tyresö Musik! Hobby men en kul sådan!

Ja själv har man haft lite "otur" i livet, i alla fall i starten, men efter dom första 25 år på detta klot så har dom senaste 32 åren vart lite bättre! Hade en morssa som knullade runt som ung och det betydde ingen farsa och soss kom ju sedan in i bilden, fast dom tog inte hand om mig först, det var en bekant till min biologiska mor som tog hand om mig när morssan skulle ut å k**lla! Då var jag 3 år, har inte sett henne sedan dess! Kunde skriva en lång storry om allt detta men jag tror att har man vart i skiten så e varje litet steg frammåt ett stort steg! Vet en känd finsk politiker son som som knarakde ihjäl sig för några år sedan, den familjen var mina bästa vänner när jag var tonåring och där såg jag skillnad på borgeligt samhälle och vanligt sossesamhälle! Det var god mat och bra musik varje dag+ att man fick höra roliga historier från det politiska livet med all krydda som det innebär! Men i alla fall så blev det företagare av mig med helt egen kraft 1988 och borde gå att köra några år till, sedan blir dä Thailand och goa dagar! Vem vill köpa svetsverkstad om några år?

En av de viktigaste faktorerna är föräldrarna. Inte bara det de försökt lära en under uppväxten, utan hur de själva betedde sig under uppväxten.

Jag har lärt mig en hel del av min far och det är att undvika alla ekonomiska dumheter han gjorde och göra tvärtom. Däremot mina två syrror kör i sin fars fotspår och har alltid haft ekonomiska problem, eller otur som de kallar det.

Som jag skrev så är jag rätt nöjd med mitt liv och jag vill tro att jag förtjänar det genom hårt arbete och en del smarta val. Det jag vill få fram är att marginalerna kan vara små och en "lyckad" individ kan på en sekund få sitt liv förstört och därefter framstå som en väldigt "misslyckad" individ så frågan borde vara "varför är vi de vi är idag" och inte "varför blev vi de vi blev" för det vet vi ju inte än. Kan tyckas vara hårklyveri men själv har jag ofta funderat på hur jag skulle reagera på en personlig katastrof och jag är inte så säker på att mitt hittills relativt problemfria liv skulle vara till en fördel då.

Självklart kan man även bli överkörd av tåget vilken dag som helst...men då gäller det ju att stå på spåret.

Tror att alla lever på marginalerna bara att befinna sig i trafiken. Självklart så har personliga tragedier inverkan på ens framtida liv, det är inget konstigt i det.

Ta bord personliga tragedier, tsunamis, flygplanskrascher o.s.v

Vad är det då som avgör hur ens liv blir? T.ex grannen som hade samma förutsättningar som dig men slutade i rännstenen bl.a bl.a.

Läste någonstans att man är färdig uppfostrad vid 16-års ålder. Om det stämmer eller ej vet jag inte.

Om jag vore så rik som Rausington då skulle jag kuska världen runt och fixa till lite i fattigdomen, typ som förre ABB Barnevik gör nu!

Rausingarna skänker en hel del pengar till behövande runt om i världen vart år (förutom till oss som jobbar för dem vi har ju inte förtjänat det tydligen)

Det är för att du är hårdrockare.

Hårdrockare är ju oxå människor inget fel på dem

Självklart kan man även bli överkörd av tåget vilken dag som helst...men då gäller det ju att stå på spåret.

Tror att alla lever på marginalerna bara att befinna sig i trafiken. Självklart så har personliga tragedier inverkan på ens framtida liv, det är inget konstigt i det.

Ta bord personliga tragedier, tsunamis, flygplanskrascher o.s.v

Vad är det då som avgör hur ens liv blir? T.ex grannen som hade samma förutsättningar som dig men slutade i rännstenen bl.a bl.a.

Läste någonstans att man är färdig uppfostrad vid 16-års ålder. Om det stämmer eller ej vet jag inte.

Jag anser att hur det går här i livet beror ganska mycket på slumpen, och då inte bara negativa utan även positiva händelser. Tex att man råkar befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle, det kan betyda det mesta för ens livs utveckling. Och kom inte till mig och snacka om att det är ödet det beror på för då jäklar tar det hus i h-vete

Fritz..

Jag anser att hur det går här i livet beror ganska mycket på slumpen, och då inte bara negativa utan även positiva händelser. Tex att man råkar befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle, det kan betyda det mesta för ens livs utveckling. Och kom inte till mig och snacka om att det är ödet det beror på för då jäklar tar det hus i h-vete

Fritz..

Nja, jag håller till viss del med dig.

Men jag skulle nog säga att det är vad var och en gör med slumpen, som gör dig till den du är.

Finns massor av forskning som visar på att genetiska faktorer har inverkan på hur vi utvecklas och vem vi blir

Här är lite exempel

http://www.ornl.gov/sci/techresources/Human_Genome/elsi/behavior.shtml

//...Många intressanta funderingar..

Instämmer till fullo!

Kan det verkligen finnas en tråd som flertalet finner intressant och som inte söndertrasas av knas..är detta verkligen möjligt?

Nåväl, det är ju snart fredagskväll.

Finns massor av forskning som visar på att genetiska faktorer har inverkan på hur vi utvecklas och vem vi blir

Här är lite exempel

http://www.ornl.gov/.../behavior.shtml

Oj det var mycket läsning.

Men kontentan är kanske att om man i framtiden kan välja att köpa spermier från en lång, välbyggd, högerhänt, nykter, idrottsutövande, socialt hög uppsatt och välutbildad höginkomsttagare så borgar det för ett välmående, väl fungerande och lyckligt barn - i framtidens köpa goda förutsättningar samhälle?

(Oops nu halkade jag in i ett kontroversiellt och kritiserat ämnesområde..)