Om du tolkar det som att jag är butter därför att jag har skänkt en del pengar till min fru
som hon sedan har pytsat in i en kåk och en markbit som hon nu äger till fullo, så har du tolkat det fel
.
Det är frågan om en gåva från mig, och det är hon värd, och som jag tidigare skrev så är min son
den enda arvingen till hennes egendom, vilket kan vara bra för honom. I alla fall om nu kåken fortfarande
finns kvar i hennes ägo den dagen som hon lägger näsan i vädret.
Det jag har försökt att beskriva och tycker är lite tokigt, är att vissa herrar säger att
de har gjort "investeringar" och köpt mark och hus etc. fast de i själva verket inte alls har köpt något till sig själv.
Däremot har de handlat till sin fru och flickvän, som sedan äger prylarna och fastigheten mm.
Det är dock vettigt att en del herrar i alla fall har bemödat sig om att skriva ett usefruit-avtal,
för då har de i alla fall den "juridiska rätten" som ger dem möjligheten att bo kvar efter en skillsmässa.
Detta och synsättet på hur köpeavtal ska ingås är bara en principiell ståndpunkt från min sida,
och om nu andra vill göra på annat vis,
så är de varmt välkomna att göra precis vad det vill med sina stålar.
Stoppa dem i madrassen, köp aktier, handla Pizza för dem eller ge bort dem till någon ni älskar, gör vad ni vill.
En gång i tiden för ca 24 år sedan var jag också med och bekostade merparten av en rejäl villa utanför Bkk.
Även om jag var kär och litade få min sambo så var det inte frågan om någon gåva från min sida den gången.
Jag såg det mer som en gemensam investering eftersom hon då bar på min son.
Men innan jag gick med på att skaffa villan hade jag först sett till att ha ett aktiebolag och ett skrivet testamente mellan mig och damen.
När hon senare gick bort så var det inga problem för mig att göra vad jag ville med både marken och kåken.
Jag valde då att sälja allt och få tillbaka insatt kapital med råge. Därefter flyttade jag och grabben till Sverige,
men utan mitt förarbete och de vidtagna juridiska åtgärderna hade jag inte fått tillbaka ett rött öre.
Om jag och min grabb i framtiden ska vara med och bygga ut min nuvarande frus kåk och rusta upp den för några hundra tusen kr,
ja då får hon allt ta och skriva över hälften på min grabb först. Han har dubbelt medborgarskap i Sverige och Thailand.
Därefter kan vi lätta på lädret och "satsa" alla tre, eller alla två, eftersom jag inte kommer att stå som ägare (det får väl bli en en gåva från mig).
Det är ju faktiskt hennes grabb också. Hon vuxenadopterade honom när han blev 18 (23).
Men detta byggprojektet har inte startat än ;-)
Vi får väl se när vi kör spaden i marken.
Grabben måste först plugga klart och skaffa sig ett välbetalt heltidsarbete innan det blir aktuellt.
SN
Phuu, jag är nog färdig med fler inlägg i den här tråden , , , , pallar helt enkelt inte mer . . .
kan jag sedan få bo för inte så många pengar när jag/vi är där så är det bra.Den som har investerat är frugan som flyttat till andra sidan jorden och lämnat släkten(som är viktig för en thai)för att bo med farangen.Nu är det ju en så satans granner farang så jag förstår att hon tog chansen 
Jag kommer att fortsätta investera i barer och nöjesliv så länge jag andas,sån e jag 
För mig är det viktigaste av allt är att
