Vår korta sommarresa i realtidsbilder

Hur tråkigt som helst med en mur, så där.

forts ... den kvinnliga släktingen sa också att hennes systers familj byggt en likadan vindsnurra längre fram efter vägen. Och när vi kom dit så såg jag en skylt fastspikad på ett träd och frågade Dang vad det stod på den eftersom jag själv inte kan läsa thai.

Dang tittade länge på skylten och funderade och kliade sig i huvudet. Till slut kom det fram att han inte alls kunde läsa det. Eftersom jag vet att Dang är en slarver i skolan som är borta mer än han närvarar så kom det väl inte som någon direkt chock. Men lite förvånad är jag ändå.

Jag frågade senare under promenaden hur gammal han hunnit bli nu och då funderade han länge igen och svarade förläget - Jag har glömt bort det.. Men jag går i "poo håkk" (sexan) i alla fall. Går man i sexan bör man väl vara 11-12 gissar jag, vilket bör stämma ganska bra med den ålder jag såg honom i första gången jag besökte byn 2001. Då var han ungefär ett tvåårigt barn som grät i panik så fort han såg farangen (mig). ... och nu följer han mig på 7 km promenader. Kul!

Det han inte kan om läsa, kan han dock om jordbruk och han berättade hela vägen om alla grödor och träd vi gick förbi, vad de hette, hur man gjorde, vad de var värda osv.

Han kunde även peka ut min svärfars risfält när vi passerade dem. men vars de fanns visste jag redan förstås.

Framme vid dammen, som vi passerade, och där jag brukar bada ibland, så hade han mycket att berätta om när det varit "naam toam", dvs översvämmning. Då är vattenflödet över dammen så stritt att många förolyckats på platsen. B la berättade han om en treåring som lekte vid kanten, halkade i och drogs iväg och drunknade. Någon fiskade, enligt Dang, in barnet hundra meter nedströms men då var det redan försent.

Vid ett annat tillfälle, berättade Dang att de försökt köra över med bil trots det strida vattnet, bilen hade följt med strömmen och alla i den hade dött. - De var fulla, sa Dang.

Jo du P3, murar som spärrar ens väg är aldrig roliga. Kommer förresten och hälsar på dig snart, ringer före.

Igår åkte vi ut på en liten nöjessväng med bilen och passade på att äta på vår favoritrestaurang i grannbyn ca 7 km bort. Där har de alltid så himla god mat att det är värt att åka förbi de mer mediokert smakande restaurangerna i vår egen by.

Det speciella med den här restaurangen är att en kambodjansk artillerigranat träffade den för en dryg månad sedan när de sköt på varann som värst. Som tur var klarade sig ägarna och personalen men sämre gick det för en annan person i samma by som dog när deras hus fick en direktträff.

Allt såg dock vid första anblicken ut som vanligt och vi fick in maten som var lika god som vanligt. Efter ett tag upptäckte jag dock ett hål i bordet framför sonen.

. vilket vid närmare undersökning visade sig vara ett ingångshål för artillerigranatsplitter, utgångshålet var uppsplittrat kände jag med handen (och tog ett kort av).

Plötsligt kom jag på varför bordet var vitspacklat på så många ställen, det var igenspacklade granatskärvehål. Något som personalen bekräftade när vi frågade samtidigt som de berättade att granaten landat i trädet intill och detonerat där.

Byggnaden intill var fortfarande ej reparerad.

Själva restaurangen hade dock repats av militären, på deras bekostnad. Skönt att ingen ur den trevliga ägarfamiljen skadade sig.

Notera de igenspacklade hålen.. liksom, varför slänga ett bra bord bara för att det är perforerat av lite granatsplitter.

Nej nu är det dags att ta ungarna och bada...

jag tackar för ditt svar angående tåget till surin.det värkar vara en fin by ni bor i får man fråga vad den heter? vår hemby heter ban noosawan i ampur sankra.

dina bilder o din text är trevliga man längtar, men nu har vi bara 1 vecka kvar.

Suverän bildtråd,intressant berättat.

Tråkigt det där med muren.

Hej Ge rektorn ett personligt bidrag varje månad så får ni kanske en grind mitt emot eran affär.Mvh bajen

En nattlig raid och riv ned en del av muren och sen upprepa varje gang den lagas..

Helt fantastiskt att få följa med på denna resa !

Hej Kim

Kanonbra.. Härlig berättelse och helt underbara bilder

Ha en fortsatt bra semester!

Hej!

Att slå ned en bit av muren med en slägga har föresvävat mig men inser att den kommer att repas direkt eftersom de fortfarande jobbar med att förlänga muren. Att muta rektorn har också föresvävat mig men att ge den räven pengar känns inte rätt, så det får vara. Tids nog kanske det blir en öppning/grind även på den här sidan av skolan eftersom byborna önskar det.

Lyckades igår bli irriterad ännu en gång eftersom en regnskur gjorde vägen runt muren till en lervälling när jag skulle cykla där. Hade inte muren funnits hade jag kunnat cykla betongvägen över skolgården istället.

Hur som helst, en uppdatering vad gäller restaurangen där artillerigranaten landade. Vi var där igår igen för att hämta lite mat och då var personalen/ägarna inte så busy som sist och då fanns det tid att intervjua lite mer. Vad vi fick veta var att de öppnade igen precis för en vecka sedan. Har varit stängda för rep i en månad och reparationen hade de fixat själv, utan hjälp från militären som vi först trodde. De hade väntat och väntat på att militären skulle kontakta dem eftersom alla visste att granaten förstört deras restaurang, men de hade väntat förgäves och därför byggt om själv. Till slut hade de fått 30 000 baht av staten, men den summan täckte varken rep eller de förlorade inkomster månaden utan verksamhet utgjorde.

Dessutom kunde de berätta att de, ägarfamiljen, faktiskt suttit och ätit fem personer i restaurangen när det small på kvällen efter att restaurangen stängt. De berättade att kläderna nästan slets från kroppen vid detonationen. De måste ha haft en osviklig tur som klarade sig att dömma av de bilder jag sett i Thairath. På bilderna var allt bara kaos i byggnaden, och med tanke på splittret som gått genom själv järnet i borden och förstört varenda väggskiva i byggnaden intill så är det nog att räkna som ett under att ingen av de fem dog.

Nåväl, igår var vi en sväng och åt vid kuan takao.

. mest för att låta barnen bada en stund på stranden vid restaurangerna.

Dom hann dock inte bada så länge förrän ett rejält regnväder syntes komma in från Kambodja.

Vi hann precis plocka åt oss alla grejor och rusa in under skydd när det började vräka ned. Att betala notan samt ta oss till bilen räckte dock för att vi skulle bli genomvåta. Fast vad gör det när det är 35 grader varmt ute.

Har inte kommit speciellt mycket regn hitills dock, av risfälten att dömma. Bara några står gröna än så länge. Här är medlem Månes egna risfält.

(eller hade du sålt dom redan... har för mig att du sagt det)

Nice, Kim!

Kanon pics.

Mvh

Skibi

Vad kan säga som inte redan är sagt ...nada... Men en häftig bild/skrift berättelse är det. MVH HN

Väldigt rolig tråd!!

Jag har följt den med stort intresse.

Muren verkar vara en idi*ts verk. Det borde inte vara svårt att få till en dörr eller så.

Jag utgår från att du eller någon annan meddelat rektorn att det är byn pengar han lever på.

vad är hans argument för att ha muren? Har det varit olyckor med barnen?

Jag ser fram mot mer!!

Härliga bilder å text Kim...undrar lite över muren.kan det hända att byborna efter mörkrets inbrott gör

"egna" ingångar...typ när vi var grabbar gjorde hål i staket m.m.eller törs man inte? ...

Nice Kim!

Na även för farbror?

Du har ju fått det här med Lung helt bakom foten, snorvalp..

Mycket trevliga och fina bilder Kim.. Trots att du är en "idi*t" som inte vet hur du ska resa och spendera din semester.. Allt enligt bättre vetande