Har ju skrivit att min enda semesterplan var att inte ha någon plan, bara hålla mig hemikring och njuta av dagen med familjen. Men när en kompis bjöd på helikoptertripp till fjälls några dagar så gick det förstås inte att säga nej. Så jag packade ryggsäcken, lämnade familjen och satt plötsligt i luften åkande över välbekanta fjälldalar, sjöar och berg som man i yngre dagar alltid tog sig an till fots.

Den lilla jokken som var vårt mål ligger bara runt 10 km söder om Sveriges nordligaste punkt, treriksröset. Och med det spetsiga svenska fjället Pältsa som den sista utpost, innan de norska topparna tar över, som fond landade vi.

Så fort helikoptern återvänt och tälten var resta så stressade kompisarna iväg för att prova fiskelyckan.

Själv gjorde jag istället iordning ett "våtkylskåp" för vår matöl och tog en liten whiskey i lavvun bara för att njuta av att vara på plats igen efter flera års bortavaro. Thailändsk fru, familj och långresor till Thailand går inte riktigt ihop med avlägsna fiskeäventyr har jag fått erfara.


Ska jag vara helt ärlig så känns inte fisket så viktigt nu som det gjorde förr om åren. Att bara få komma iväg några dagar från den vanliga familjestressen och få tillbringa dessa i storslagen natur räcker mer än väl. Om fisken nappar eller inte är av underordnad betydelse.


Men visst blev det en del fisk..

. vilket ju är förutsättningen för att man sedan ska kunna njuta dessa som middag, foliehalstrad tillsammans med färskpotatis. Till det en extra rökig singelmalt och en matöl såklart.


En höglandsskotte som avrundning passar tydligen bra med cigarr.


När jag sedan gick ut för att pissa på natten så stod jag plötsligt öga mot öga med en som tydligen var intresserad av de fiskben och potatisskal som förpassats till buskarna under kvällen.

Vimlade för övrigt av lämmel men trots ihärdiga försök så hann jag aldrig ta en bild av någon. Och med lämmelmängderna så lever hela fjällvärlden upp. Ugglor, rävar, labbar mm lever ju på dessa och rovstammarna ökar något enormt när de har gott om tillgång till föda. Även rovdjurens andra bytesdjur ökar snabbt i antal eftersom predationstrycket på dem ju minskas drastiskt.

När lämmelstammarna sedan kraschar så blir förhållandet det motsatta, maten för rovviltet försvinner, de många rävarna, ugglorna och annat går då riktigt hårt åt ripor, harar mfl tills dessa så småningom tar slut med följden att rovdjuren då svälter ihjäl och blir få igen. En viltcykel som ständigt pågår med ömsom topp- och bottenår med några års mellanrum.


Lite stekt älgkött inne i lavvun och en på plats tillverkad tårta när regnet föll utanför var inte heller så dumt. Mmmmm!


Att fota solnedgången lät sig inte göras fast det var sent i juli. Det visade sig att solen på sin väg ned precis touchade berget som syns på bilden innan den började stiga igen. Försvann gjorde den ännu inte på denna breddgrad.

Räven jag mötte tidigare hade även fler nattliga ärenden förbi vår lilla lägerplats vid jokken.

Fast säg den lycka som varar för evigt, en förmiddag dök helikoptern så upp igen. Samhället plikter kallade.


På tillbakavägen passade jag på att visuellt lära mig flyga helikopeter, verkar inte så märkvärdigt.

Att göra liknande grejor i Thailand är tyvärr inte lätt, jag har visserligen tältat i nationalpark även där. Men då på en campingplats där det vimlar av andra tält och människor. Visst, kul det också, men inte riktigt samma sak.