Vad kan du egentligen om Thailand och Thailändare?

Hej

Ja vad kan man egentligen om Thailand, förmodligen en del men långt ifrån allt, och det är väl en del av tjusningen att man fortfarande har mer att lära, och att saker och ting inte alltid är så förutsägbart och välplanerat ger ju utrymme för överraskningar och variation, mina viktigaste lärdommar där är nog mai pen rai eller snarare båå pen yang som det heter på Lao och att inte ha bråttom.

Det som man aldrig verkar bli fullärd i är all skrock och vidskepelse som dyker upp i alla möjliga och omöjliga sammanhang, dessa ter sig nog väldigt konstiga för utlänningar men jag tycker att dom flesta cermonierna är trevliga och positiva, och har ett gott syfte.

Jag har satsat på att komma vanligt folk nära eftersom det är bland dom som jag vill vara och trivs bäst, och jag tror att jag har kommit ganska långt där och jag särbehandlas nästan aldrig och blir jag särbehandlad så är det i princip alltid på ett positivt sätt.

Många talar om att skygglapparna faller av efter ett tag och att allt inte är så bra, och jag tror mig ha passerat det stadiet för ca 10-15 år sedan, då hade jag lite av den där känslan folk beskriver så ofta på forum som det här, men jag provade lite andra länder som i.o.f.s inte var dåliga resmål eller upplevelser men då upptäckte jag att jag saknade Thailand och människorna där vart jag än åkte, och sedan dess är mitt förhållande till Thailand ändå starkare än det var när man var en gröngöling och förmodligen hade skygglapparna på i mitten av åttiotalet.

Nu finns det nog inget som kan sära på oss, jag har i princip bara positiva erfarenheter, visst inträffar någon liten motgång ibland men det är oftast struntsaker som man snabbt glömmer, folk är så ärliga och trevliga att man nästan inte kan med att hetsa upp sig när saker och ting inte blir som man har tänkt sig eller när något inte visar sig fungera, man har lärt sig att ta det med ro och säga båå pen yang, och deras lättsamma inställning till livet och dess vardagliga problem smittar lätt av sig, man går ned i varv och finner harmoni.

Mvh Isan Lover

Jag uppfattar det som att man litar på att andra på vägen visar hänsyn eller någon form av jai dee/jai yen medan vi här i Sverige litar på att andra följer trafikreglerna, både de skrivna och oskrivna. Jag har märkt att jag kör på helt olika sätt i Thailand och i Sverige. I Thailand retar jag inte upp mig hur andra kör medan jag i Sverige lätt blir irriterad när folk inte gör som man ska göra... Själv mår jag bättre när jag är i trafiken i Thailand gentemot i Sverige.

Ja, förutsatt att man själv kör och inte frun, för hon är fanimej livsfarlig med den klumpiga och hoppiga Fortunern, som hon nu tycker sej behärska till fulländning.

Flytta på er, djävla amatörer!

Ja, förutsatt att man själv kör och inte frun, för hon är fanimej livsfarlig med den klumpiga och hoppiga Fortunern, som hon nu tycker sej behärska till fulländning.

Flytta på er, djävla amatörer!

Frugan tycker att det är smidigt med privatchaufför både i Sverige och Thailand så därför är det alltid jag som kör om jag inte har ta några öl eller om svärfar är med.

Frugan tycker att det är smidigt med privatchaufför både i Sverige och Thailand så därför är det alltid jag som kör om jag inte har ta några öl eller om svärfar är med.

Får man en moppe i sidan eller i häcken, så blir det billigare om frun kör - har jag erfarit.

Till skillnad mot polikerexpertisen så har vi förstånd att hålla käften när vi int begrip som Stenis sa

Om det ändå vore så väl

Ja, förutsatt att man själv kör och inte frun, för hon är fanimej livsfarlig med den klumpiga och hoppiga Fortunern, som hon nu tycker sej behärska till fulländning.

Flytta på er, djävla amatörer!

Känner igen mig lite grann.Det har gått bra i 3 år men det är när motorbikarna börjar snurra runt om som jag

blir lite rädd.Jag menar kör sakta tänk att alla andra är idi*ter för det är ju 5%.Det kan också bero på att

jag börjar bli gammal.

Får man en moppe i sidan eller i häcken, så blir det billigare om frun kör - har jag erfarit.

Skaffa foersaekring

/SatanG

Hej

Jag har satsat på att komma vanligt folk nära eftersom det är bland dom som jag vill vara och trivs bäst, och jag tror att jag har kommit ganska långt där och jag särbehandlas nästan aldrig och blir jag särbehandlad så är det i princip alltid på ett positivt sätt.

Mvh Isan Lover

Hej,

Du säger att du har satsat på att lära känna "vanligt" folk eftersom du tycker att de är trevliga.

Vilka folkgrupper är då de "ovanliga" som du inte har satsat på att vilja lära känna?

Det kan väl inte vara så att dessa "ovanliga" människor är samma folk som du ofta tvärsäkert sätter mindre

smickrande etiketter på, detta trotts att du inte har lärt känna dem och deras individuella karaktärer?

mvh

SN

Redan när jag flyttade till Thailand så ansåg jag mig vara rätt kunnig om hur det funkade i Thailand och att jag var bra på att acceptera och förstå hur det funkar där.

Efter 3 år visste jag absolut inget alls, kändes det som.

Efter 6 år så hade jag slutat försöka förstå utan bara försöka acceptera vad jag såg.

Efter ytterligare några år så kändes det fortfarande som om jag inte fattade mycket, men orken att acceptera det jag såg var slut så jag flyttade tillbaka till Sverige.

Det de faranger som vet mest om Thailand gör är att inte försöka förstå allt, utan lära sig acceptera att man inte förstår.

Själv tyckte jag att jag blivet rätt bra på detta, men eftersom jag till sist tröttnade så var jag inte tillräckligt bra.

Numera blir det kortare tider i landet och då är det faktiskt kul att komma till ett land man inte förstår speciellt bra.

Ganska skojigt det här med att varje gång detta ämne kommer på tal så blir det liksom en tävling i vem som insett att de förstår minst. Svensk ödmjukhet när den är som bäst/värst.

Själv anser jag nog att jag förstår betydligt mer än jag gjorde för 15 år sen och kan faktiskt rodna för mig själv när jag tänker tillbaka på en del uppfattningar jag hade de första åren av resor till landet.

Men eftersom jag efter ett helt liv i Sverige fortfarande förvånas över en del svenskars beteenden och resonemang så har jag förstås inga förhoppningar om att kunna förstå alla thailändares resonemang heller. Och varför ska man nödvändigtvis förstå allt, räcker väl gott med att man trivs med människorna och i sinnet är förberedd på att allt inte är likadant som hemma. Att gå omkring och vara konstant förbannad, som en del gör, drabbar ju mest en själv.

Räcker väl gott med att man trivs med människorna och i sinnet är förberedd på att allt inte är likadant som hemma. Att gå omkring och vara konstant förbannad, som en del gör, drabbar ju mest en själv.

Detta är en av de saker som jag förstår minst med Thailand.

Varför skall jag behöva nöja mig med att trivas med folket och aldrig någonsin kunna ställa ETT enda krav på det land jag lever i.

Mina barn är Thailändska, min fru är Thailändska, jag importerar konstant rätt mycket pengar till landet, jag har bott i landet länge, jag sköter mig och belastar inte landet med ett enda öre i utgifter, jag är respektfull mot landets kultur, MEN.

Jag kan aldrig bli en del av Thailand, måste ständigt och ofta på ett rent förödmjukande sätt be om att få stanna i landet med min familj, och kommer så att få göra för evigt.

Jag får som sagt aldrig några rättigheter överhuvudtaget utan bara skyldigheter och kommer alltid att ses som en gäst i landet, en gäst som så länge jag kan bevisa att jag flyttar in tillräckligt med pengar i landet, har en rimlig möjlighet att få stanna.

Men som den dagen då jag inte längre kan bevisa min ekonomiska status utan tvekan kommer få lämna landet, oavsett att mina barn och fru är Thailändska medborgare.

Som äldre farang kan man inte få stanna i landet och likt andra Thailändare bli omhändertagen av sina barn, näpp inga pengar in, hej och tack, och detta oavsett hur många pengar och år man har spenderat i landet tidigare.

Jag bodde många år i landet Thailand men fick inte en enda av de rättigheter min fru fick samma dag som hon flyttade till Sverige, varför är Thailand sånt? Det förstår inte jag.

Ganska skojigt det här med att varje gång detta ämne kommer på tal så blir det liksom en tävling i vem som insett att de förstår minst. Svensk ödmjukhet när den är som bäst/värst.

Själv anser jag nog att jag förstår betydligt mer än jag gjorde för 15 år sen och kan faktiskt rodna för mig själv när jag tänker tillbaka på en del uppfattningar jag hade de första åren av resor till landet.

Men eftersom jag efter ett helt liv i Sverige fortfarande förvånas över en del svenskars beteenden och resonemang så har jag förstås inga förhoppningar om att kunna förstå alla thailändares resonemang heller. Och varför ska man nödvändigtvis förstå allt, räcker väl gott med att man trivs med människorna och i sinnet är förberedd på att allt inte är likadant som hemma. Att gå omkring och vara konstant förbannad, som en del gör, drabbar ju mest en själv.

När man inser att man inte förstår, är det naturligt att ställa frågor, förhoppningsvis ger dessa frågor svar.

I sin tur ger dessa svar upphov till en hel hop av nya frågor. Dess svar resulterar i sin tur i en massa nya saker man inte förstår.

Hela denna kedja av frågor och svar ger förhoppningsvis en okunnighet på ett högre plan.

Själv känner jag att ovanstående passar bra in på mitt eget förhållande till Thailand. Men tror inte att jag någonsin kommer att bli fulllärd. Men jag är som dig glad över att bli okunnig på en högre nivå.

Detta är en av de saker som jag förstår minst med Thailand.

Varför skall jag behöva nöja mig med att trivas med folket och aldrig någonsin kunna ställa ETT enda krav på det land jag lever i.

Mina barn är Thailändska, min fru är Thailändska, jag importerar konstant rätt mycket pengar till landet, jag har bott i landet länge, jag sköter mig och belastar inte landet med ett enda öre i utgifter, jag är respektfull mot landets kultur, MEN.

Jag kan aldrig bli en del av Thailand, måste ständigt och ofta på ett rent förödmjukande sätt be om att få stanna i landet med min familj, och kommer så att få göra för evigt.

Jag får som sagt aldrig några rättigheter överhuvudtaget utan bara skyldigheter och kommer alltid att ses som en gäst i landet, en gäst som så länge jag kan bevisa att jag flyttar in tillräckligt med pengar i landet, har en rimlig möjlighet att få stanna.

Men som den dagen då jag inte längre kan bevisa min ekonomiska status utan tvekan kommer få lämna landet, oavsett att mina barn och fru är Thailändska medborgare.

Som äldre farang kan man inte få stanna i landet och likt andra Thailändare bli omhändertagen av sina barn, näpp inga pengar in, hej och tack, och detta oavsett hur många pengar och år man har spenderat i landet tidigare.

Jag bodde många år i landet Thailand men fick inte en enda av de rättigheter min fru fick samma dag som hon flyttade till Sverige, varför är Thailand sånt? Det förstår inte jag.

Just insikten att Thailand inte är ett land jag önskar leva heltid i är en lärdom jag, precis som du, dragit under åren. Mycket mindre retsamt att så att säga plocka russinen ur båda kakorna. Känns som en stor ynnest att omväxlande få leva i två så olika kulturer, klimat och samhällstrukturer.

Jag har förstått att det är ingen idé att försöka förstå för utan bara flyta med och hoppas att man inte skämmer ut sig allt för mycket

Ps..Skulle inte den här tråden legat i nightlife så "experten" fått säga sitt och knäppa oss alla på näsan med sina "kunskaper"

Hej,

Du säger att du har satsat på att lära känna "vanligt" folk eftersom du tycker att de är trevliga.

Vilka folkgrupper är då de "ovanliga" som du inte har satsat på att vilja lära känna?

Det kan väl inte vara så att dessa "ovanliga" människor är samma folk som du ofta tvärsäkert sätter mindre

smickrande etiketter på, detta trotts att du inte har lärt känna dem och deras individuella karaktärer?

mvh

SN

Hej

Dom jag har försökt undvika att träffa är mest andra utlänningar, dom första 5-10 åren på den Thailändska landsbygden var det lätt eftersom det näsatan inte fanns några, det kunde gå upp till 5 veckor innan man såg en utlänning i någon större by eller stad, och tanken med att vistas bland Thailändarna var förutom att jag trivdes där att försöka lära mig så mycket som möjligt av deras kultur, mat, vanor och komma dom nära, min erfarenhet är att om det blir fler utlänningar så pratar man gärna engelska och då hamnar man lätt utanför, men numera känner jag att jag är etablerad och sedan 5-6 år stör inte besök och möten med andra utlänningar längre, men jag söker inte aktivt såna kontakter eller ens ser det som självklart att man ska umgås och omge sig med utlänningar eftersom det finns gott om Thailändare att umgås med.

Dom människor som har gjort absolut störst intryck på mig är dom "vanliga" människorna på landsbygden, här är folk betydligt ärligare, generösare och vänligare än stressiga i storstäder, det finns säkert många anledningar till detta, men det är anledningen till att jag trivs med dom., jag ska försöka förtydliga detta i ett senare inlägg för just nu har jag inte tid.

Mvh Isan Lover