Det är lite märkligt att läsa alla dina inlägg om den idylliska hembyn i Issan och den otroliga gemenskap alla från Issan har. Du som rest och levt så mycket runt i världen och framförallt Issan måste ju var väldigt naiv om du inte ännu insett vad livet handlar om därute på landet. Det handlar först och främst om att överleva,sen har nog nästan alla i dom Issan byarna en dröm,den handlar om att på nått sätt få ett rikare liv. Av det du skrivit om så är ju du själv inblandad i detta just nu. Din fru träffade dig,detta ledde till ett rikare liv för henne och nu köper hon upp mark,odlingar och hus. Precis detta tror jag dom flesta därute drömmer om att kunna göra. Du måste ju inse att dom inte är så glada och lyckliga i sin fattigdom,till ytan är dom nog det,men om du nu lever med Thai så måste du ju ha insett sanningen? Jag själv har inte lika många år och erfarenhet från Thailand som du,men det jag har sett och hört med dom thai jag känner så är det ganska eländigt med livet i många av byarna. Sen är det stor skillnad på vilken del av Issan man kommer ifrån,i norr pratar man lao och på många platser i söder khmer,och så väldigt bra tycker jag nog inte att alla tycks komma överens. Men jag kanske har tolkat allt fel? 
Hej
Att livet handlar om att överleva och att människan strävar efter att förbättra sitt liv är ju inte unikt för Isaan så jag förstår inte ditt resonemang riktigt, detta gäller väl dom flesta folkslag i världen, men det som enligt mig skiljer Isaan lite ifrån många andra t.ex Sverige är att dom fortfarande lever med en hög grad av självhushållning och att familj, släkt och traditioner är viktiga, och att dom fortfarande har tid att bry sig om varandra, visst dom flesta är inte rika på pengar men dom är rika socialt och kulturellt sett och dom försöker vara glada varje dag trots att allt inte är bekymmerslöst och detta beundrar jag.
Vad det gäller att komma överens så tycker jag att dom är helt överlägsna oss nordbor, det är ytterst ovanligt att det uppstår allvarliga konflikter men visst förekommer det, men enligt mig är dom mycket tolerantare än t.ex vi nordbor, hur tror du det skulle gå om man drog igång sin stereo kl 06.00 med 1 meter höga högtalare utanför sitt hus på morgonen i Sverige, eller om ens husdjur sprang runt fria hos grannarna, eller eldade skräp på tomten så att det ryker in till grannarna, man startar inte bråk i första taget därför att alla är beroende av varandra i en liten by där man lever tätt ihop, och man är ju ofta släkt med varandra på något sätt.
Men visst händer det att någon blir osams och då brukar det oftast handla om saker som pengar, otrohet eller avundsjuka, men om man tar hänsyn till hur tätt ihop dom lever och att det är under knappa förhållanden så tycker jag att osämjan är oerhört liten.
Att det oftast finns någon eller några familjer i en by som har det eländigt och oftast är det då beroende på alkoholproblem, sjukdom eller att familjen har splittrats, men dom allra flesta har relativt bra liv, trivs och vill absolut inte flytta, och jag skulle nog utan vidare våga påstå att det är fler lyckliga där än det är i t.ex Sverige, om du ser till antalet självmord, åtgång på psykofarmaka och sömnmedel. Men det är ett mycket annorlunda liv än det som vi lever i Sverige på många sätt så jag förstår att man kan tycka att det är både hårt och torftigt, men efter att ha vistats där längre tider så får man en annan bild, av ett komplext tätt sammanvävt liv med alla generationer delaktiga och levande traditioner som nästan ingen Isaanbo vill lämna, och dom har gott om sånt som nu är lyx för oss i Sverige, t.ex frihet, tid, vänner, jakt och fiske, och att leva 3-4 generationer tillsammans på ett naturligt sätt, och jag är ganska övertygad om att förutom viss mat så är det just gemenskapen och närheten till varandra som Thaitjejer saknar när dom reser till Sverige.
Mvh Isan Lover
en del av dem tycker ju t o m att det inte finns något intressant norr om Bangkok...
