Vad byggs äkta kärlek av?

Diskussionen går alltid het på Thaiforum som MPR om att många Thailändskor valt man med utgångspunkt av ekonomi.

Deltog i morse i en tråd där några påstod att enda sättet att träffa en bra Thailändska och att få äkta kärlek är att vara fattig, eller åtminstone agera som om man var det. Om inte skulle man bara träffa på dessa hemska tjejer som i tråden kallades "penninghungriga".

Tycker diskussionen är tråkig och orättvis, vad är kärlek, vad skapar kärlek och vad bygger ett starkt förhållande på?

Som 20 åring var kärlek för mig helt oberoende av ekonomiska faktorer.

Jag var helt säker på att kärlek och pengar inte hade något att göra med varandra och denna åsikt är ju också den enda accepterade officiella normen i dagens Sverige.

Med åren har jag dock erfaret en helt annan verklighet och jag anser numera att kärlek är så mycket mer, och att ekonomi absolut kan vara en av faktorerna för äkta kärlek.

Jag gifte mig som väldigt ung med en svensk kvinna, hon hade inga pengar och jag hade inga pengar, men vi var båda utseendemässigt attraherade av varandra.

Åren gick, med barn, hus och bil. De första grälen handlade om ekonomi, nästan alla gräl efter det var på något sätt anknutna till ekonomi och det sista grälet handlade om ekonomi.

Skilsmässa.. och efter denna fortsatta diskutioner om ekonomi.

Min slutsats blev efter ett tag att kärleken tog slut på grund av ekonomiska spörsmål.

Och om nu ekonomi kan döda kärlek, varför skulle inte ekonomi kunna vara starten på kärlek?

Jag vet att detta är lite av tabu att säga i det svenska samhället, men trots detta så tror jag numera att just ekonomi kan vara en av flera anledningar till att kärlek uppstår.

Jag anser också att ekonomi som beståndsdel för kärlek inte alls är moraliskt sämre än andra mycket accepterade beståndsdelar som t.e.x. attraktivt utseende, berömmelse eller intelligens.

Vi män faller ju som käglor när vi ser/träffar en riktig snygging.

Många är de män som gift sig med denna snygging BARA på grund av att hon är snygg/sexig. För mannen var detta faktum tillräckligt för att göra honom dödligt förälskad.

Att sedan tjejen hade en IQ på typ 0,5 och att han inte kan föra en normal konversation med henne, det blev initialt oviktigt.

Så småningom börjar dock de flesta män att inom förhållandet uppskatta eller inte uppskatta andra saker än utseendet. Dessa saker påverkar kärleken positivt eller negativt.

Det som från början bara byggde på utseendemässig attraktion, blir så småningom en kärlek byggd på många olika parametrar

Ytterst få dömer dock mannen, eller en kvinna, för att ha valt partner på rena utseendemässiga grunder.

En kvinna som träffar en rik man, eller eftersom vi är på MPR, en thailändska som träffar en farang.

Kan enligt mig, bli förälskad i mannen bara p.g.a. mannens ekonomiska status.

Och precis som mannen som gick på bara utseendet, kan kvinnan initialt gå på endast mannens ekonomiska status.

Detta är dock enligt västerländsk moral, helt åt helvete och förhållandet blir ofta utdömt av sin omgivning. Pengar och kärlek, nänä!

(Dock finns här en passus, en västerländsk kvinna som gifter sig med en kändis på något sätt, hon klarar sig många gånger från detta fördömande utan blir snarare beundrad.Oavsett en stor ålderskillnad, utseendemässig ojämnhet etc.)

Men så småningom kommer detta förhållande också att bygga på flera faktorer än ekonomi och om allt funkar blir kärleken djupare och mera mångfasetterad

Ett förhållande som började med endast utseendemässig attraktion, kräver så småningom mer än detta som grund för att kunna överleva. Hittar man inget mer intressant i sin partner än detta så tar förhållandet ofta slut så småningom.

Ett förhållande som började med endast ekonomiska faktorer som förälskningsfaktor, kräver så småningom mer än detta för att kunna överleva. Hittar man inget mer intressant i sin partner än detta så tar förhållandet ofta slut så småningom.

Är det egentligen inte så att ekonomi spelar stor roll för kärlek både i västerlandet och i Asien?

Enda skillnaden är att i Asien säger man att så är fallet och accepterar detta, emedan vi i västerlandet förnekar detta och t.o.m fördommer detta som omoraliskt?

(Ja såvida det nu inte imbegriper en ung blond svenska och en äldre amerikansk miljardär, då är det väl ok och säkerligen äkta kärlek)

Så vad tycker ni?

Vad är äkta kärlek och kan ett förhållande initialt byggas på ekonomisk attraktion?

Om så är fallet är detta sämre än att initialt bygga ett förhållande på t.ex. utseendemässig atraktion?

Ja du Vaxet,

du skriver en ju hel del vettigt i ditt inlägg.

Men inlägget är kanske inte innehållsmässigt så mycket ”roligare” än det som fanns i den tråden om ”farliga kvinnor”, men smaken är ju som baken delad.

Att man i Asien är mer öppen om vikten av en god ekonomisk trygget som ett instrument för att kärleken ska hållas vid liv – ja det beror nog mest på att det där saknas ett socialt skyddsnät som här i Sverige. Innan detta skyddsnät var utbyggt i Sverige så var det lika vanligt här att man som kvinna skulle gifta sig rätt och få ”ett gott parti”.

Så självklart har ekonomisk trygghet en amorös inverkan på ett förhållande.

Trygghet i ekonomiska termer är det många kvinnor som tänder på. Sedan finns det ju även vissa kvinnliga ”knäppgökar” som tänder på ”farliga och spännande män” som sitter på kåken och som inte har en spänn på fickan.

Men de är ju ganska tragiska i sitt självdestruktiva sätt.

Tja, jag håller med Vaxet om i stort allt han skrev i första inlägget. Siam-Nilsson har en poäng i att det sociala skyddsnätet i Sverige innebär en rejäl skillnad mot Thailand. Det är väl trots det ganska påfrestande för en relation om båda går arbetslösa. Ingen som svälter, men det blir till att vända på slantarna även i Sverige. Speciellt om man sitter med diverse lån som man inte längre har råd med...

Jag kan ju citera fru Chang: "Only love can not eating." Ett uttalande som väckte viss upprördhet i en tråd på gamla Thaitjejer.

Herr Chang har talat.

Jag håller med dig att utseendemässig attraktion inte räcker för att ett förhållande ska hålla i längden utan fler faktorer måste till t.ex. ekonomi och gemensamma intressen. Vad jag ser som ett problem är att finns inte en utseendemässig attraktion i början av ett förhållande så finns inte heller en sexuell attraktion (vem blir tänd på en person man inte tycker är attraktiv?). Jag skulle i varje fall ha väldigt svårt att starta ett förhållande med en som jag inte var utseendemässigt attraherad av men jag kan förstå att om man befinner sig i en svår ekonomisk situation kanske man ser annorlunda på saken.

Vad som är äkta kärlek kan nog ingen svara på (inte jag i alla fall)och jag har absolut inga moraliska synpunkter på förhållanden med stor åldersskillnad (och då oftast även stor ekonomisk skillnad). Huvudsaken är att det är ett fritt val från båda parter.

//mrco

Jag håller med dig att utseendemässig attraktion inte räcker för att ett förhållande ska hålla i längden utan fler faktorer måste till t.ex. ekonomi och gemensamma intressen. Vad jag ser som ett problem är att finns inte en utseendemässig attraktion i början av ett förhållande så finns inte heller en sexuell attraktion (vem blir tänd på en person man inte tycker är attraktiv?).

//mrco

Den stora frågan är då vad som är attraktivt och sexigt i en någons ögon, och är det lika ok för kvinnan att tycka att ekonomiska muskler är sexiga, som att tycka att muskler är sexiga.

Vaxet

jag tycker du har helt rätt. När man var ung var det utseendet man gick efter. Nu när man uppnåt mogen älder så resonerar man lite annorlunda. Jag har dejtat en i min mening mycket vacker kvinna i ca 4 år. Vad jag tyckte väldigt mycket om var hennes naturlighet. Jag talade hela tiden om för tiracen att jag inte var rik utan sparade som fan för att kunna åka så ofta som möjligt till henne. Vad hon såg hos mig är jag inte hundra på men jag behandlar alla människor bra. Man var nästan som en skolpöjk på första dejten. I år bestämde vi oss för att jag skulle åka hem till tiracen i nordöstra Thailand. ( går att läsa på udonthani). Då bestämde vi oss att gå vidare tillsmmans. Hennes mål var att trygga sitt och sina barn framtid. Så vad hände. Hon blev på burken. Vad jag ville med detta var just det. Så man kan säga att vi båda var egoister. Men vi båda ville samma sak fast med olika utgångspunkt. Hon ville få det bättre och jag en skön familj.

Så snart bär det av. Man räknar dagarna.

Håller med Vaxet till 100%. Kan väl lägga till att dom flesta förhållanden jag sett spricka i min närhet har gjort det av ekonomibrister och dom ödeläggande diskussioner (dvs gräl) som följer när pengarna inte riktigt vill räcka till drömmen.

Till stöd för fru Changs gamla påstående "love cannot eat" vill jag citera Sandra Dahlberg som nu säljer Värmlandshuset hon förälskat sig i bara för att flytta till pengarna i Sthlm.

– Värmlands urskogar är fantastiska, men det räcker ju inte. På luft och kärlek blir man inte tjock. (Sandra Dahlberg)

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article5738686.ab

Den stora frågan är då vad som är attraktivt och sexigt i en någons ögon, och är det lika ok för kvinnan att tycka att ekonomiska muskler är sexiga, som att tycka att muskler är sexiga.

I mina ögon kan det bara vara utseende eller egenskaper hos en person som är sexigt, inte egendom. Den som tar en partner enbart för dennes "ekonomiska muskler" blundar nog i sängkammaren och ställer upp som en uppoffring för att komma åt pengarna. Därmed inte sagt att ett sådant förhållande inte håller lika bra som ett grundat på utseende och jag har dessutom inga moraliska betänkligheter mot ett sådant förhållande.

// mrco

Äkta kärlek kan man inte köpa.

Den byggs upp via inre personlighet, kalla det någon form av kemi som ges näring i ömhet och närhet.

Sedan att det möjligen kan vara tärande på kärleken i längden att ha ekonomiska problem är en annan sak,

men att påstå att kärleken skulle ha någon form av grund i ekonomiska faktorer tycker jag låter som en bargubbes försvar för att han löst ut lilla Noi via barfiner eller skickade stålar till Thailand.

Jag tror inte en sekund på att lilla Noi älskar gubben mer för att han har fet plånbok. Hon kan möjligen känna mer trygghet, men inget som bottnar i kärlekskänsla.

BTT

Äkta kärlek kan man inte köpa.

Den byggs upp via inre personlighet, kalla det någon form av kemi som ges näring i ömhet och närhet.

Sedan att det möjligen kan vara tärande på kärleken i längden att ha ekonomiska problem är en annan sak,

men att påstå att kärleken skulle ha någon form av grund i ekonomiska faktorer tycker jag låter som en bargubbes försvar för att han löst ut lilla Noi via barfiner eller skickade stålar till Thailand.

Jag tror inte en sekund på att lilla Noi älskar gubben mer för att han har fet plånbok. Hon kan möjligen känna mer trygghet, men inget som bottnar i kärlekskänsla.

BTT

BTT, vi vet att du snöat in på lilla Noi och bargubbar, men i denna diskussion så är lilla Noi och bargubben i sällskap av miljarder andra på jorden.

Om det nu är som du skriver att ekonomi inte initialt kan vara en sak som gör folk förälskade eller attraherade av någon annan, varför är det då så vanligt att kvinnor stadgar sig med ekonomiskt starkare män.

En välutbildad och välbetald kvinna gifter sig ofta trots att hon redan har pengar "uppåt" ekonomiskt.

Och varför är det så vanligt att rika män i västvärlden är gifta med mycket yngre och oerhört mycket snyggare kvinnor?

Nä, lilla Noi är inte ensam om att intressera sig för män med mer ekonomiska muskler än hon själv har, detta är nämligen oerhört vanligt i hela världen.

Satt igår kväll och kollade på den eländiga fotbollsmatchen tillsammans med några grannar.

Tog upp denna frågeställning och frågade rent ut om de ansåg att bra/bättre ekonomi kunde leda till attraktion.

3 utav 3 damer(infödda svenskor)svarade utan att tveka att ekonomi absolut kan vara en faktor som gör en kvinna förälskad.

De sa t.o.m. att det många gånger är sexigt med en man som har god eller mycket god ekonomi.

Ett bra exempel tycker jag Ulrika Messing är.

En karriärkvinna som var gift med en jämnårig man, han var idrottare, snygg och vältränad. Vägen låg utstakad mot en mycket god möjlighet att bli partiledare och sedermera kanske statsminister.

Hon träffar den betydligt äldre och korpulänte mannen Torsten Jansson, knappast utseendemässigt guds gåva till kvinnorna.

Ulrika Messing föll dock för honom pang bom, lämnade sin tidigare man, hoppade av sitt jobb och gifte sig med tjocka Torsten.

Torsten var miljardär och t.o.m. en redan ekonomiskt stark rödstrumpa tyckte Torsten var sexig och attraktiv.

Ni som inte vet hur han ser ut kan väl googla på honom, då upptäcker ni nog att han utseendemässigt knappast är en Brad Pitt, men ändå har han haft ett antal mycket vackra och mycket yngre kvinnor.

Nä som sagt, det är inte bara fattiga kvinnor från U-länder som ser ekonomi som attraktivt, och något man kan inleda ett förhållande med en man för. Detta är mycket vanligt även i vårt västerländska samhälle

Antingen accepterar man att ekonomi kan vara en attraktionskraft eller så dömmer vi ut stora delar av världens kvinnor som lycksökerskor och som det nämnts här på MPR tidigare, som "penninghungriga tjejer"

Äkta kärlek kan man inte köpa.

Den byggs upp via inre personlighet, kalla det någon form av kemi som ges näring i ömhet och närhet.

Sedan att det möjligen kan vara tärande på kärleken i längden att ha ekonomiska problem är en annan sak,

men att påstå att kärleken skulle ha någon form av grund i ekonomiska faktorer tycker jag låter som en bargubbes försvar för att han löst ut lilla Noi via barfiner eller skickade stålar till Thailand.

Jag tror inte en sekund på att lilla Noi älskar gubben mer för att han har fet plånbok. Hon kan möjligen känna mer trygghet, men inget som bottnar i kärlekskänsla.

BTT

Jag tror att BTT har helt rätt. Pengar har INGENTING med kärlek att göra. Pengar kan ge stabilitet och trygghet men har ingenting med kärlek att göra. Visst om tex. en brud tar en man för stålarna så kan kärlek kanske växa fram senare men troligast är nog i stället att bruden väljer att leva utan kärlek för stålarnas skull.

Annars skulle väl rika leva otroligt lyckligt och vara jättekära, nä bråkar man inte om pengar så finns det alltid annat att bråka om.

Och Vaxet jag dömmer ut en massa kvinnor och kallar dem för lycksökerskor men samtidigt så tror jag att en kvinna kan älska en rik man utan att vara lycksökerska. Alla är inte lika utan det finns både skrot och korn.

Ett bra exempel tycker jag Ulrika Messing är.

En karriärkvinna som var gift med en jämnårig man, han var idrottare, snygg och vältränad. Vägen låg utstakad mot en mycket god möjlighet att bli partiledare och sedermera kanske statsminister.

Hon träffar den betydligt äldre och korpulänte mannen Torsten Jansson, knappast utseendemässigt guds gåva till kvinnorna.

Ulrika Messing föll dock för honom pang bom, lämnade sin tidigare man, hoppade av sitt jobb och gifte sig med tjocka Torsten.

Torsten var miljardär och t.o.m. en redan ekonomiskt stark rödstrumpa tyckte Torsten var sexig och attraktiv.

Ni som inte vet hur han ser ut kan väl googla på honom, då upptäcker ni nog att han utseendemässigt knappast är en Brad Pitt, men ändå har han haft ett antal mycket vackra och mycket yngre kvinnor.

Nä som sagt, det är inte bara fattiga kvinnor från U-länder som ser ekonomi som attraktivt, och något man kan inleda ett förhållande med en man för. Detta är mycket vanligt även i vårt västerländska samhälle

Antingen accepterar man att ekonomi kan vara en attraktionskraft eller så dömmer vi ut stora delar av världens kvinnor som lycksökerskor och som det nämnts här på MPR tidigare, som "penninghungriga tjejer"

Jag tycker du ger svaret på din egen fråga, en kvinna (eller man för den delen)som attraheras av pengar är väl penninghungrig!!

// mrco

Även om det känns lite trist och oromantiskt så tror jag att mina känslor för andra människor helt skapas ur mina, mer eller mindre medvetna, behov och de associationer dessa skapar till den andres person. Jag tror absolut att ekonomisk status kan vara en påverkande faktor huruvida mina associationer kring någon annan kommer att vara positiva eller negativa.

Dock tror jag att våra associationer kring ekonomisk status främst görs på ett ganska medvetet och beräknande plan, och "äkta kärlek", d.v.s en genuina känslor av tillhörighet och engagemang inför någon annan är beroende av att denne även tillfredsställer mer undermedvetna behov hos mig.

Den som tror sig kunna bedöma huruvida dessa behov är bra eller dåliga, t.ex en svensk som vuxit upp i ett välfärdssamhälle och påstår att romantiska känslor skapar en mer äkta relation än vad känslan av ekonomsik trygghet gör, bör enligt mig försöka öppna sitt sinne en aning och inte döma andra utifrån sin egen situation - på ren svenska: försöka se bortom de egna skygglapparna.

I Sverige är det inte alls särskilt länge sedan våra förhållanden, åtminståne initialt, byggde mer på praktiska lösningar än amorösa känslor. Trots detta upplever jag att dessa förhållanden som byggts på, idag "omoderna" grunder, oftast framstår som minst lika kärleksfulla och givande (för att inte säga mer långvariga) än de ungas moderna motsvarighet.

Om man ställer tesen om att svenskar idag bygger relationer främst utifrån amorösa känslor mot det påstående som jag läste någonstans vilket sade att Stockholm är världens mest singeltäta stad, kan man ju dra (om än högst ovetenskapliga)slutsatser som bekräftar det som några redan skrivit här d.v.s att sann kärlek förmodligen är så mycket mer än den romantiska bild som många av oss västerlänningar har av den.

Med detta inte sagt att jag förespråkar det ena förhållandet framför det andra. Dock tror jag det är viktigt att man, i största möjliga mån, försöker diskutera ämnen som detta utifrån devisen att sanningen alltid är subjektiv.

Jag tycker du ger svaret på din egen fråga, en kvinna (eller man för den delen)som attraheras av pengar är väl penninghungrig!!

// mrco

Eller kanske svaret är så enkelt som nedanstående länk visar.

http://www.affarsvarlden.se/hem/graddfilen/article494791.ece

Betänk då att även en man som anses fattig i Västvärlden är jämförelsevis rik när han reser till länder som Thailand t.ex.

Vad var det nu han svarade den gamle utrikesministern Henry Kissinger som ofta sågs vackra unga kvinnor när han fick frågan hur det komma sig?

Power is sexy...