Här kommer ännu en gnäll tråd från mig, ledsen men jag kan inte komma på var annars jag skall gnälla av mig utan att förlora ett gott lyssnar öra så nu är det upp till var och en om de vill fortsätta läsa mitt gnäll.
Vet ni vad som händer när man vaknar på morgonen med ett leende på läpparna, lycklig i både kropp och själ, och tycker att livet är som en underbar saga?
Jo, då får man ett samtal med chefen som frågar: Vad är det just du gör på jobbet som ett antal frivilliga inte skulle kunna göra? Vad är det som motiverar kostnaden för din tjänst om vi kan få andra att göra jobbet gratis?
... svaret är givet och inte katten kan jag sitta där och ljuga så jag säger snällt att mina arbetsuppgifter kan skötas av frivilliga men ingen är just som jag.
Vad slutar det med? Jo att chefen i morgon kontaktar facket för att inleda diskussion om varsel om uppsägning och att jag snällt går med på att hjälpa till att guida alla frivilliga till rätta så att de kan göra mitt jobb!
På ett sätt är jag lättad, efter 8 år som kanslist på en idrottsförening har man liksom uppnått sin kapacitet i just den tjänsten men det innebär ju att jag i samma veva förlorar mitt andra jobb med missbrukare, ett jobb jag verkligen älskar och där jag verkligen kan utvecklas, att jag förlorar det jobbet också är en direkt följd av att jag är uthyrd dit av idrottsföreningen och att de inte har möjlighet att ta över min anställning.
Vad vill jag nu ha sagt då
? Jo om livet verkar för bra för att vara sant så nog f*****n är det det också!!!!!!!!!!
Nu skall jag sätta mig ner och försöka komma ihåg hur man söker jobb..
kram kram
