Håller nu på att ordna en "usufruct" för en liten tomt jag köpt söder om Hua Hin. Det är ett avtal som ger mig rätten att använda marken under min livstid. Marken kommer att ägas av min sambo och ärvas av vårt/våra barn. En "usufruct" motsvarar i princip ett svenskt servitut, en rättighet att använda (en del av) marken till något. Fast i detta fall är min rättighet att använda marken i det närmaste total. Finns dock ett antal förbehåll i avtalet, om jag t ex skulle förstöra marken på något vis måste jag återställa den osv.
Räknar inte med att något avtal mellan en utlänning och en thailändare är vattentätt, lagar kan ändras och tillgångar konfiskeras. Men att 1) min sambo och jag skulle skiljas och 2) hon därefter skulle inleda en avancerad juridisk process för att tvinga bort mig från markplätten känns osannolikt. I värsta fall får min son glädje av marken och inte jag, han är nämligen thailändsk medborgare.
Att leasa mark lär vara fullt lagligt för max 30 år, men 30+30 är såvitt jag förstår olagligt och därför tveksamt. Har sett "lösningar" med framtida daterade kontrakt att "plockas fram" efter 30 år, men undrar vad händer om marken bytt ägare efter 30 år?
Tänkte att det här med usufruct-avtal kan vara intressant för flera.
