"Suay" (Kuy på Willes karta) lär väl ha funnits ganska länge med tanke på hur många som pratar det (400 000 enligt samma källa).
"Mok", å andra sidan, pratas tydligen av 7 personer och det slår väl tornedalfinskan redan. 
Ursprunget till Suay, som ju är vanlig i Surin, har jag alltid undrat över men trots att jag frågat många Surina:are så har jag aldrig fått något bra svar på var dom har sina rötter.
Elefantskötare är i alla fall deras gamla yrkesspecialitet och enligt länken wille la ut så finns språket tydligen i Surin, Buriram och Sisaket med ca 400 000 talare samt även runt 90 000 personer i Kambodja och Laos.
Vi har flera nära vänner som är "suay", en av dom som bor i Sverige ska komma och övernatta hos oss om bara någon vecka... då ska jag ska försöka komma ihåg att diskutera detta med henne. Fast jag misstänker att svaren blir lika svävande som dom jag fått tidigare.
Läser i länken även att den khmer som talas i södra Isaan är av typen nordlig khmer som tydligen skiljer en del mot centralkhmer. Har av 1400 000 talare bara 1000 som kan läsa språket och endast ca 100 som kan skriva det. Och det då med thailändska skrifttecken, inte kambodjanska.
Vad gäller tornedalsfinskan så talar nog alla över 40 den när två tornedalingar talar med varandra, är båda tornedalingarna under 40 så talar dom nog hellre svenska med varandra även om dom talar meänkieli med äldre. Dom äldre i sin tur (70-80 år) är ofta dålig på svenska. Min morfars syster, född 1897, kunde aldrig svenska trots att hon föddes i samt levde hela sitt liv i Sverige, morfar själv kunde, men dåligt. Dom flesta 20 åringar i tornedalen idag förstår meänkieli men svarar helst på svenska och alla under 50 år talar nog bara svenska med sina barn. Så så lite som sju användare är nog ännu 70-80 år bort gissar jag. Om 81 år talar nog ingen längre meänkieli.
Slås av tanken på dom gamla finnbygderna i b la Värmland dit en massa finnar flyttade pga svensk/finska kungens utlovade skattebefrielse på 1600 talet. Där fanns fortfarande några talare av det förvrängda språk som växte fram kvar i början av 1970-talet, sen dog språket ut.
Intressant som tusan är att se att det fortfarande finns en by i Ukraina där det talas svenska. av ättlingar till dom svenska krigsfångarna som blev kvar efter nederlaget vid Poltava 1709. Fantastiskt!
Den stora svenskspråkiga befolkningen som fanns på öarna utanför Estlands kust utrotades tyvärr av Stalin. Några flydda dock till Sverige och har på gamla dagar, efter ett helt liv i Sverige, börjat flytta tillbaka såg jag på teve.
Så språkliga minoriteter kan tydligen ha ganska långsökt ursprungshistoria.