6 minuter sedan, skrev Atom:Många verkar tro att önskemål om lån/gåvor är något som bara drabbar ingifta faranger. Inget kunde vara mer fel; det drabbar den rikaste i syskonskaran, i kompisgänget och i grannskapet tio gånger värre. I brist på en stat som fördelar pengar från rika till fattiga så uppstår istället ett informellt system med samma uppdrag.
Att köpa saker till sina föräldrar är något alla thailändare gör, även då föräldrarna är rikare än barnen, det handlar om respekt. När vi, som nu, är hemma i byn så åker vi alltid till TESCO (eller Lotus's som det på något märkligt och grammatiskt skruvat vis numera heter) och då betalar alltid frugan för sina föräldrar. Det vi betalar på detta och andra sätt är dock klart mindre än vad de ger vår dotter på hennes födelsedag varje år, så det handlar inte om att de behöver ekonomisk hjälp.
Frugan har inga syskon så den problematiken har jag heller aldrig ställts inför. Vi har agerat räntefritt låneinstitut för några kusiner vid större kapitalinköp men alltid med en betalningsplan som skötts bra. Förfrågningar från grannar, gamla klasskompisar och dylikt har frugan dock alltid vänligen och bestämt (mer bestämt än vänligen skulle jag tro) sagt nej till.
Att låna pengar till nära släktingar är nog svårt att undvika om man hyfsat vill smälta in i gemenskapen, vilket man tjänar mycket på att göra om man bor här. Man bör dock känna dem ganska väl, och kunna ta en eventuell smäll, innan man öppnar plånboken.
Träffade på hotellägarna i Marmaris för några år sedan och de sa att där är den äldste som tar hand om sina päron. Här i Sverige får många ruttna bort på äldreboende
.jpg.d5758fc78e1abd4e59012477a7ba46d9.jpg)
