Träffa västerlänningar på landet

Ibland ringer du åt andra hållet också när du sitter på din kammare,och det uppskattas måste jag ju tillägga.

 

Som svar på trådskaparens fråga, så har jag ett stort nätverk i golfgänget som träffas 2-3 ggr/v under högsäsong om jag känner för det,i övrigt några MPR:are som träffas ibland över en fika eller öl.Thaivänner kan jag inte påstå  att jag har förutom ytligt då genom fotbollen och några grannar,thaifamiljen bor i Phitchit så de träffar vi väldigt sällan och dotterns skolkamrater bor ca tre mil från oss så det funkar inte riktigt,men hon har kompisar som bor i området som hon umgås med på helgerna och skollov,men under skolveckorna verkar thaifamiljerna här "låsa" in sina barn det är inte som i Sverige med den spontana "på gårdenlek" som gäller här.Vi trivs med detta och att ha falangkompisar komma springande varje dag är ju heller inte så roligt,men det gäller ju i Sverige också,men vem vet, jag kanske är en udda person som flyttat hit. 

Jag ska kanske tillägga att det är inte är fråga om att jag måste prata svenska varje dag, men med jämna mellanrum blir jag rejält sugen

Det underlättar förstås betydligt om man behärskar thai någorlunda, men så långt kom aldrig jag. Att istället prata enkel engelska med thailändare som har begränsat ordförråd i engelska språket kan paradoxalt nog också bli påfrestande. Jag anser mig kunna tala näst intill flytande engelska, och det blir faktiskt lite ansträngande att formulera sig väldigt enkelt istället för det som först faller en in. Det kan man för all del även uppleva med västerlänningar som varken har engelska eller svenska som modersmål.

Herr Chang har talat.

Jag har nog inget direkt behov av att träffa svenskar, Givetvis så kan man ju snacka lite skit om man träffar nån. men iof så tror jag inte att jag rör mig så mycket på platser där det är speciellt mycket svenskar. Men jag brukar träffa på norrmän och finnar ganska ofta och eftersom jag behärskar även dom språken så blir det gärna att man blir sittande en sväng över en öl eller nått. Men om jag är på en ö  som jag tillbringar mycket tid på så umgås jag helst med min kompis och hans fru+vänner som äger en resort där och dom är thai. I byn där frugan har hus finns inte många  farlanger och dom få som finns har jag aldrig snackat med.

Jag är av naturen lat och tycker det är trevligt att svinga en bägare med någon svensk när jag är i byn.Skulle aldrig falla mig in att ge mig ut på en åker och jobba(jag vill ju inte ta jobb från en thai)

Hej

Här kan nog en del familjer på landet skilja sig lite ifrån dig och dina erfarenheter, är det något man har på landet så är det gott om tid, detta leder ju till att man har gott om tid att lära känna folk ordentligt, man arbetar, äter och bor tillsammans, man har barnen i samma skola, spelar fotboll ihop, man delar allt annat i vardagen som födelsedagar, bröllop, begravningar och firar nyår, song kran och andra högtider tillsammans, upplever barnens dag och årets idrottsvecka tillsammans o.s.v.

Till detta kan vi ju lägga alla dagliga spontana kontakter med släkt, grannar och alla andra man möter under en vanlig dag i byn och området runt den t.ex på farmen, på marknaden o.s.v, att det skulle vara svårt att få Thailändare som riktiga vänner är enligt mig en myt utan förankring i verkligheten, det går naturligtvis att få riktiga vänner överallt i världen, allt annat skulle vara en vetenskaplig sensation.

Mvh isan lover

Jag tror att vi pratar om lite olika typer av "byar" samt har lite olika definitioner av "vänner".

Vi bor i Bangkok men också på landet. Det är en helt vanlig by, ingen Gated Community, med risfält på ena sidan och landsvägen på den andra. Det är dock bara 3 minuter med moppen till marknaden, 5 minuter till Tesco Lotus samt 1.5 timme till Bangkok vilket jag antar är en ganska stor skillnad från det du menar med "landet", inte desto mindre riktig dock då förmodligen fler thailändare idag lever i denna form av "landsbygd" än riktigt isolerade byar. Här har alla yngre, yngre än 40, ett 8-5-jobb och här "arbetar, äter och bor" man inte tillsammans. Visst, man umgås lite mer med släkt och grannar än man gör i Sverige men någon gigantisk kulturskillnad är det inte. Vi är på landet nu då det är Mors Dag idag och jag frågade kusinens fru som är från Ubon om hon känner igen dina beskrivningar av livet i Isaan men enligt levde de inte så ens när hon var barn för 30 år sedan. Hennes by ligger hyfsat nära Ubon stad så jag antar att det förklarar skillnaden.

Hemma i byn umgås jag bara med thailändare, plus min Luuk krung dotter, och det trivs jag bra med, de få utlänningar jag någon gång stött på inbjuder liksom inte till något samkväm. När jag skrev att det är svårt att få riktiga vänner så syftade jag på västerlänningar men givetvis är det lika svårt att få thailändska vänner om man använder min definition av "vän". Jag har tillräckligt många bra kompisar; både västerlänningar, thailändare och andra asiater, och vädret i Thailand samt thailändares mer sociala natur gör det enklare att umgås än i Sverige. Min definition av en "vän" kräver dock lite mer än att man är hemma och hälsar på ibland och kanske gör en kortare semestertripp tillsammans. En riktigt god vän ska man kunna ringa till både när det är något väldigt viktigt och när det är absolut ingenting och den typen av vänner tycker jag är svårt att skaffa när man fyllt 40, oavsett om de är thailändare, svenskar eller uruguayaner. Det kanske är mig det är fel på men i så fall är jag rädd att jag är för gammal att ändra på det.  

Hej igen

Ja det skiljer uppenbarligen en hel del mellan våra "byar", din beskrivning verkar ju mer vara av ett villaområde än en by på landet där nästan alla lever direkt eller indirekt av jordbruk, så skillnaderna är nog ganska stora.

I vår by jobbar ju alla som bor där i byn eller strax utanför den i närområdet, man jobbar dessutom med vad man vill och när man vill, så här är friheten ganska stor och man umgås med varandra både när man arbetar och på fritiden.

Kanske är det så att man är lite "färdig" i 40 års åldern och redan har den umgängeskrets man behöver, men ibland blir det ändå så att man får en ny vän och då menar jag verkligen riktig vän som man kan lita på i alla väder, men det sker nog betydligt mer sällan ju äldre man blir.

Mvh isan lover

Själv umgås jag sällan med någon utanför familjen, dvs frugan och lillgrabben. Lite strösnack med någon i våran community ibland men inga nära vänner där. Någon gång händer det att jag möter upp någon kollega som har vägarna förbi Bkk. Päronen kommer förbi 3-4 veckor på vintern och någon gång brorsan med familj. 

Inte att jag är socialt handikappad eller så men jag trivs bra som det är och har inte sökt efter någon att hänga med, har blivit tillfrågad av någon annan svensk kollega i Bkk men pallar inte med människor som mest är ute efter barsällskap. 

Skulle jag snubbla över någon trevlig svensk, eller utländsk dito, så vore det kul men som vissa skriver så blir man både bekväm och mera nogräknad i "vuxen" ålder (47) och fyllon pallar jag inte med längre. Been there, done that så att säga. De utlänningar som bor i "våran" gated community är trevliga men antagligen av samma uppfattning som mig, dvs ganska privata av naturen eller så kanske det är så de uppfattar mig och därför inte tränger sig på hehe.

Det är ju också lite svårare socialt när man jobbar borta 6 månader om året. Jag funderar dock på om jag ska bli lite mer social, kanske börja med någon sjysst gruppterapi (hobby) eller liknande.

Däremot kan det hända att jag tar kontakt med någon okänd turist på stan om jag ser att de blir antastade av "fel" tuk tuk chaffisar eller ser ut att behöva hjälp.

/ SatanG

Jovars, finns nog söta apor - om man letar tillräckligt. Fast då tycker jag nog kattungar är sötare - och det har jag inte hört någon kalla en thailändare.