Träffa västerlänningar på landet

Började åka ut till fugans by i slutet på 80-talet. Dessförinnan hade jag åkt runt en hel del på thailändska landsbygden, då träffade man många trevliga och mindre trevliga västerlänningar. Men i och med att jag träffade blivande frugan så blev det mera åka till byn. I Pitsanulok och än mindre i en by 12 km utanför fanns det inte många västerlänningar på den tiden. På 90-talet var jag i Thailand mera frekvent allt från 2 månader till 6 månader per gång. Är inte så att jag springer benen av mig för att träffa västerlänningar som bor i närheten, men en del känns det som det skulle vara roligt att träffa. Frugan är på samma vis från början så ville jag att hon skulle träffa landsvänninor när hon kom till Sverige. Träffade en del som det inte alls fungerade med efter det har det blivit ett mindre gäng thaikompisar och mera svenska kompisar för henne. 

När vi byggde första huset i byn kom det dit en amerikan för att bosätta sig en par 100m från oss. Kul tänke jag, någon att prata engelska med. Han gick förbi vårt hus nu och då och jag hälsade han hälsade tillbaka men han gjorde ingen ansatts att stanna för att fortsätta prata. Efter kanske en månad skulle frugans bröder hjälpa amerikanen med ett byggjobb i deras hus. Svägerskan skulle gå och hämta dom för att äta mat. Jag går och hämtar dom sa jag då jag såg min chans att fördjupa kontakten med amerikanen. 

När kom dit satt amerikanen utanför huset. Jag hälsade men innan jag hann förklara mitt ärende kom thai gf ut och sa till honom att komma in i huset på en gång. Snacka toffel, mysko typ ingen i byn tyckte bra om honom. Marinsoldat som tog ut pension vid 40 år, beställde stek, potatis och whiskey från stan från början, sedan thaimat och mekong, sedan lao khao till slut. Gf hade ju spritt ut hur rik han var och visste väl att fasaden skulle rämna om jag träffade honom. De har flyttat till USA numera, har inte varit i byn på länge.

Ibland kan man träffa trevliga västerlänningar, men ofta känner man att här vill jag inte fördjupa kontakten. Har haft tur med kontakten av australiensare, holländare och engelsmän. Tyskar fungerar det inte med, åtminstone inte dom jag träffat i Thailand känner annars många trevliga tyskar. Har en tysk som byggt 1km bort, är väldigt bekanta med hans thaisläkt, men fungerar inte med han och hans fru. Vi hälsar och utbyter artighetsfraser, kan sitta och fika/äta tillsammans men inte något djupare.

Ibland är det personkemin som inte stämmer, ibland den sociala kompetensen och ibland thai gf som dukar upp historier för thaisläkten. Nu har en svensk börjat bygga 600 m bort, han verkar trevlig så vi får se när vi träffas hur det blir. Frugan har träffat honom flera ggr under vintertid när jag inte kan komma ner. Frugan var från början den enda i byn han kunde kommunicera med på svenska, nu har hans thai gf lärt sig bra svenska så nu blir han inte lika lappsjuk.

Själv trivs jag bra med thailändarna i byn, men när man varit i byn några månader behöver man ut och träffa västerlänningar.

Frågan var om det var någon som har en riktigt bra Thai kompis...   Inte vem jag umgås med...

I vår yxby finns inga falanger men dock 10 minuter med moppe till resorten där vi brukar bo finns en del falanger. Jag söker inte heller upp nån aktivt för att umgås. Finns jävligt märkliga falanger och sen finns det jävligt trevliga falanger. Precis som med thailändare finns idi*ter och bra thailändare med dom är väl som vanligt folk överlag. Träffade en svensk nu när vi var där sist. En väldigt trevlig ny bekantskap som bjöd hem oss och som vi tackade ja till. Kommer absolut att besöka honom nästa gång jag är där. Men att bo i yxbyn eller i landet på heltid är jävligt främmande för mig. Största anledningen är ju att man inte kan kommunicera med andra thailändare då blir det jävligt tråkigt snabbt. Nej, tacka vet jag Pattis! Här är det bara reko falanger! :) Skickat från min HTC M8.

Oh fy fan...jag som har hört att många Thai köper thaimat i Sverige.

tja,

jag umgås bara med thaiare i byn, de hjälper mig med allt.

När vi är i Sverige tar de hand om hus och jordbruk, aldrig en fråga om pengar.

Bjuder friskt när jag är där, men kan ändå garantera att de skulle umgås med mig även utan pengar.

Puss

Erkki

Förmodligen räknas  väl inte släkten! Frugans äldsta bror samt svågern är sådana som du skriver. Resten av släkten ser på penningen, mer eller mindre. 

I byn i övrigt finns det några stycken thailändare som är bra mycket åt kompishållet och genuint hjälpsamma utan tanke på ersättning. Men vi umgås inte så jättemycket men de ställer alltid upp utan ersättning och kommer ofta och frågar om jag följer med på deras ofta jobbrelaterade utflykter för att de vill ha sällskap. De bjuder och jag bjuder, ofta tar de inte emot om de tycker att jag bjuder för mycket. Sedan finns det hur många tomskallar som helst i byn som ställer upp och partar men vill att jag bjuder.

Håller med dig i en del saker, en del inbjuder inte till kontakt... Visst hör man Svenska ibland, men det man hör kanske inte just inbjuder till att ge sig tillkänna som Svensk.

Ioförsig ville trådskaparen prata om västerlänningar på landsorten, men jag som mest är i Bangkok eller Hua Hin när vi inte reser runt kan ju ta upp lite från stan då.

Säkert har jag mött flera av mpr:are i city, typ på och runt MBK, de flesta hänger ju lite där innan eller efter besöken i risbyarna.  Men helst umgås jag med de man vet lite om, de som respekterar Thailändare och deras kultur, seder mm.  Och inte bara har sex och sprit i huvudet. Några som jag gärna skulle växla ett par ord med över en matbit om jag mötte dem och som jag tror man får ut något av samtalet och det är Baa Khun Ken och Mikedo58 samt Joe... Sen om de tycker samma är inte säkert

Finns en Aussie i byn och han tog faktisk kontakt med mej, men är inte vidare intresserat

av någon samvaro då han tydligen är som tidigare beskrivit i tråden. Han är elak och håller sin fru kort.

säger frugan.

Ja, jag har Thaikompisar som inte ser till stålarna, faktum är nog att dom bjuder mej mer än jag bjuder

dom.

Hej

Ett bra ämne helt i min smak.

Själv började jag ju resa till landet tidigt i mitten av åttiotalet och tanken då var ju inte att träffa utlänningar utan att lära känna dom inhemska, uppleva lite äventyr och ha roligt, och så blev det.

På den tiden fanns det helt enkelt inga utlänningar på landsbygden alls med väldigt få undantag, man blev något av en attraktion och celebritet, vilket gjorde att man bjöds in överallt av folk och hamnade hos bönder på landet, skolor, militärförläggningar, polisstationer, brandstationer, bychefer och distriktschefer, var med på otaliga begravningar, bröllop, olika religiösa tillställningar och festivaler o.s.v.

Äventyr blev det också på många olika sätt eftersom det inte fanns några mobiler och knappast några telefonhytter heller i stora delar av landet, många hade ju inte heller el och det blev kolsvart när solen gick ned, dom skyltar som fanns var på Thai och man visste ibland inte riktigt exakt var man var o.s.v, men nästan alla var trevliga och hjälpsamma vart man än kom.

En dag kunde man befinna sig i ett läger med skogsarbetare som illegalt avverkade dom sista testerna av den urskog som en gång fanns i Thailand, man sågade gigantiska stockar till plank för hand, några man ovanpå och några under stocken som drog sågen, när vi dök upp blev det party mitt ute i skogen, hemmagjort risvin, spännande mat och dans med döttrarna till dom äldres förtjusning.

Nästa dag kunde man vara inbjuden på fest när en ny polisstation invigdes eller hemma på middag hos distriktets (kommunens) chef och hans familj på middag, allt bara rullade på och saker hände hela tiden.

Det blev en vana att klara sig utan toalettpapper och vanliga toaletter, vi badade och rakade oss i floden o.s.v, på kvällen var det ju ofta redan halvmörkt och lite spännande att gå stigen till floden lysandes med en ficklampa, gott om ormar både på land och ibland även i vattnet gjorde det ännu mer spännande, vi killar tvättade oss på en sida av ett buskage och på den andra sidan var kvinnorna, kommentarer haglade dessa emellan och man skämtade mycket.

Nog om det, nu gällde det ju om man sökte upp utlänningar eller ej, själv gjorde jag det absolut inte, för mig var det inte detta som lockade, utlänningar fanns det ju i Svetige och i turistorter som Pattaya, jag saknade dom inte alls men oftast reste vi ju två Svenskar ihop i början, sen när jag blev gift stannade jag ensam i byn och saknade inget direkt då heller.

Jag ville både lära mig Thai och uppleva så mycket som möjligt tillsammans med Thailändarna som möjligt och då var ju mest kontakter med andra utlänningar ett hinder för detta, när flera utlänningar träffas byter man språk och blir en egen grupp.

Numera ser jag det inte heller som självklart att man ska umgås med andra falanger bara för att man är en själv, söker sällan kontakt med någon av dom, hälsar på dom om dessa hälsar på mig, blir ibland ombedd att ta hand om någon utlänning som är på besök och gör då detta, jag umgås fortfarande till allra största delen med Thai i Thailand även om det nu finns ganska gott om utlänningar även på landet.

Men numera tycker jag att det är lite roligt att träffa andra utlänningar ibland även på landet, som förra året när vi var på Falang Fishing Derby i Nong Khai och den internationella julfesten i Phonphisai, dyka upp på MPR annandagsfesten o.s.v men jag tycker nästan fortfarande att det känns lite overkligt och ovant jämfört med mina tidigare år i Thailand.

Vi får ju besök också några gånger om året antingen vänner eller släkt direkt ifrån Sverige som vi hämtar i Udon Thani eller MPR medlemmar som är ute på tur, det är ju också kul.

Vart jag än åker så saknar jag byn, vännerna och bylivet, den lugna vardagslunk där man varvar hårt arbete med familjeliv och återkommande festligheter passar mig perfekt, det händer alltid något varje dag och kvällarna är så sköna, att med sitta runt en brasa på kvällen efter en arbetsdag tillsammans med vänner och ta en öl känns underbart.

Mvh isan lover

Hej

Stämmer bra med mina erfarenheter också, jag har t.o.m svårt att förstå hur Svenskar kan undgå att få riktigt bra Thailändska vänner i Thailand.

Tycker att Thailändare är otroligt generösa, ärliga, vänliga, lätta att umgås med och trevligare folk finns väl knappt?

Har man problem där så bör man nog rannsaka sig själv lite.

Mvh isan lover

Umgås med thai Ola och en tysk. Inte speciellt mycket falanger i Lampang även om det har ökat. Ser ungefär 3/dygn om man uppsöker större shopping centrum. Jag kämpar vidare med språket, jag anser det vara ett måste om man ska bo där, det öppnar dörren till ett helt annat leverne.

Intressant frågeställning!

Kan inte säga att jag har någon erfarenhet i frågan om faranger i byarna, och hur benägna de är att knyta kontakt med likasinnade.

Men något jag reagerade över (med dålig smak i munnen, så att säga) den gången jag var i Thailand sammanhängande ett antal månader, var att jag här och där träffade på västerlänningar som i alla fall gjorde skenet av att de var fastboende - och de visade upp ett beteende som i alla fall inte jag skulle vara stolt över.

De kallade Thailändarna för apor, gav dem gliringar lite här och där. De visade upp en attityd om att de (och allt de stod för) var många resor bättre än dessa lågt stående varelser och deras stenålderskultur. Säkert var flera av dem duktigare på engelska än många av Thailändarna, men livet är ju så mycket mer än så.

Troligen bottnar det i ett total avsaknad av nyfikenhet och insikt i landet, dess kultur och invånare. Bara att ta sig dit och leva som en kung med sitt intjänade kapital. Men, men bara spekulationer förstås,,,,

Hej

Att utlänningar på landet skulle vara lite udda är väl både rätt och fel.

För att överhuvudtaget kunna vistas, bo och äta i en liten by omgiven av relativt fattiga bönder som inte kan engelsks måste man nog vara lite annorlunda på flera sätt, ska man sen utföra hårt fysiskt arbete tillsammans med dessa under en stekande sol i en temperatur som gör många utlänningar helst sitter under ett parasoll är man nog ändå mer annorlunda.

Så visst ställer ett liv i denna miljö krav på individen, du måste själv förtjäna respekt och skaffa dig en social plattform genom ditt eget beteende, vara anpassningsbar och kunna ta seden dit du kommer, byborna lär inte ändra på sig bara för att en utlänning dyker upp, lära sig språket hjälpligt är också ett måste.

Man bör nog också besitta en ganska stor social kompetens, vara öppen och lite positiv till det som upplevs vara lite märkligt som andar, spöken och övernaturliga saker, liksom religionens och traditionens påverkan på människors liv.

Klarar man detta så väntar ett liv i harmoni tillsammans med hundratals människor i symbios med varandra, du blir aldrig ensam och har ständigt folk i fin närhet som verkligen bryr sig om dig för den du är och inte för dina pengars skull.

Sen måste jag ju erkänna att det finns folk som även jag tycker är lite märkliga på olika sätt, en del är bittra, lite ensamma och verkar vara både rasistiska, negativt inställda till det mesta på landet och Thailand överhuvudtaget, man undrar egentligen lite hur dom hamnade där, dessa har naturligtvis svårt för att få Thailändska vänner och ses nog lite som UFO,n av befolkningen.

Sen har vi ju dom s.k "guldfiskarna" som vallas runt på landet och förevisas näst intill ovetande om allt som sker runt omkring dom, deras enda uppgift verkar vara att förse familjen med pengar via "hustrun", ibland är dom inte ens ensamma om att ha just henne som fru, när jan åker bort flyttar ibland någon annan in.

Men det blir vanligare och vanligare med utlänningar som lever vanliga familjeliv, bedriver någon slags verksamhet och som inte är pensionärer även på landet och i dom lite halvstora städerna i Isaan, lär känna en del av dom via Föreningen I Phonphisai , det är flera lärare, bilhandlare, konstnärer, jordbrukare, resort och hotellägare m.m.

Den som jag umgås med mest är ju Belgaren i grannbyn som är en f.d livvakt, har en barnfamilj, började som jordbrukare på familjens farm, gick ned 14 kg av hår srbete, numera verksam som fastanställd lärare, vi kommer väldigt bra överens och träffas ofta och gärna.

Mvh isan lover

En vanlig månad för mig ser väl ut på följande vis, vad gäller folk man träffat...

3 goda vänner flera gången i månaden
Ca 10 bekanta 1-2 ggr i månaden
Plus en hög med folk jag inte har nåt gemensamt med och förmodligen inte träffar igen på många månader.

Om de är thai eller utlänningar är oviktigt.