Tjejen o byn

Hej!

I tråden där jag berättade om mina problem med maten i byn så skrev jag även om att min tjej inte alls skulle vilja bosätta sig i byn på heltid.

Om vi är i Thailand en månad så skulle hon nog kunna stanna i byn hälften av tiden men är precis som mig nöjd med 3-4 dar, en vecka.

Är vi i Thailand en lite längre period på typ 2 månader eller mer så är det nog otänkbart att hon skulle vilja vara i byn hälften av tiden.

Vi brukar oftast samlas hos hennes ena systers familj i Pattaya och där brukar även hennes mamma bo då vi är nere.

Hon tycker även att det är roligt och givande att åka runt lite, Singapore, Hongkong eller något annat ställe i regionen.

Jag skulle nog inte få med henne till Himalaya utan det bör vara en stad eller en turistort som det inte är allför påfrestande att ha med en lite livlig kille till.

Hade vi inte haft upplägget att familjen träffas i Pattaya hade troligen tongångarna varit annorlunda och hon hade velat tillbringa mer tid i byn.

Men det jag vill komma till är att det är inte byn i sig som drar.

Jag får ofta uppfattningen att när falangen bygger hus och flyttar till byn så är det flickvännen som har störst talan.

Inte sällan ska det nybyggda huset imponera på grannarna även om det naturligtvis aldrig nämns.

Detta gäller naturligtvis inte alla.

IsaanLover är det ju ingen tvekan om att han har ett genuint intresse och stor kärlek till byn, människorna i densamma samt göromålen som erbjuds.

Men i min bekantskapskrets så finns det en hel del tjejer som inte alls skulle vilja bosätta sig i byn eller ens vill tillbringa större delen av semestern där.

Jag uppfattar det som så att har man som relativt ung flyttat från byn och vant sig vid ett lite mer modernt liv så vill man gärna inte tillbaka i byn.

Så min fråga är!

Vill era flickvänner tillbringa största tiden av semestern i byn?

Och om ni skulle flytta till Thailand eller leva där under tex vinterhalvåret skulle dom då vilja bo i byn eller på en liten större ort?

Frugan är ju "ta me fan omöjlig". Hon har knappt lämnat byn. Visserligen kan det bero på att jag mötte henne inte så långt från byn. Men vi trivs med livet i byn. Men hon tycker det är långtråckigt att vara där ensam med släkten längre stunder. Då längtar hon hem till oss i Sverige. När hela familjen är där skulle hon nog kunna vara i byn hur länge som helst.

När jag och dottern vill ut och röra på oss vill hon sällan följa med, så vi brukar få dra runt själva. Jag och dottern trivs också i byn. Dottern har en drös med kusiner och andra kompisar som hon umgås med och utforskar närområdet. Själv följer jag ofta med någon släkting eller annan bybo och utforskar händelser i byn eller dess närhet. Annars är det inte fel att uppleva på egen hand heller. Sedan är det alltid något som ska fixas i huset.

För vår del blir det nog att ha byn som bas.Byn i sig är inte stor men närheten till mer rörelse är viktig.Byarna är ju inga Las Vegas ställen men det har jag ingen längtan till.

Hej, min fru skulle garanterat vilja bo i byn. Nu är det väl runt 2000 hushåll där så det är ju inte så litet.

Hon är alltid som lyckligast när planet sätter ned hjulen i Khon Kaen, då kommer tårarna ned för kinden.

När hon går upp med mamma i ottan och åker iväg för att handla på marknaden, strosa runt i sarongen och laga mat o tjattra med familjen.

Då mår hon som bäst och det vill jag inte ta ifrån henne .Skänker ju även mig en glädje att göra min fru lycklig

I Sverige skulle hon vilja bo på landet.

Tyvärr för henne så är hennes make behov av närservice och diverse aktiviteter på promenadavstånd. Arbete,skolor mm är ju andra saker att ta hänsyn till.

Visst lockar tanken på att bo i en romantisk idyll på landet, men så fort jag tänker på våra långa vintrar så försvinner tankarna fort.

"By livet" lockar inte speciellt mycket, vet inte riktigt vad jag skulle göra där.

Men hade jag lagt manken till o lärt mig språket så hade det givetvis blivit en annan upplevelse.

Har aldrig tillbringat mer än 1 vecka i byn och efter 3 dagar är rastlösheten stor.

Nästa resa har jag lovat henne 2 veckor,får väl se hur jag ska klara det.

Men det är väl till o bita ihop, likt hon gör för att jag skall vara lycklig på någon turistort vid havet.

Ge o ta förhoppningsvis blir det bra .

Trevlig dag/Hn

Jag har närmaste släkten i hus bredvid vårat, 10 km till en stor stad och 1 km till stranden

6 mil till Jomtien/Pattaya, 1h till stranden på Koh Samet och 3h till stranden på Koh Chang

Blir bara enstaka resor till andra släktingar i norra Thailand och resor till Bangkok numera

Hej!

I tråden där jag berättade om mina problem med maten i byn så skrev jag även om att min tjej inte alls skulle vilja bosätta sig i byn på heltid.

Om vi är i Thailand en månad så skulle hon nog kunna stanna i byn hälften av tiden men är precis som mig nöjd med 3-4 dar, en vecka.

Är vi i Thailand en lite längre period på typ 2 månader eller mer så är det nog otänkbart att hon skulle vilja vara i byn hälften av tiden.

Vi brukar oftast samlas hos hennes ena systers familj i Pattaya och där brukar även hennes mamma bo då vi är nere.

Hon tycker även att det är roligt och givande att åka runt lite, Singapore, Hongkong eller något annat ställe i regionen.

Jag skulle nog inte få med henne till Himalaya utan det bör vara en stad eller en turistort som det inte är allför påfrestande att ha med en lite livlig kille till.

Hade vi inte haft upplägget att familjen träffas i Pattaya hade troligen tongångarna varit annorlunda och hon hade velat tillbringa mer tid i byn.

Men det jag vill komma till är att det är inte byn i sig som drar.

Jag får ofta uppfattningen att när falangen bygger hus och flyttar till byn så är det flickvännen som har störst talan.

Inte sällan ska det nybyggda huset imponera på grannarna även om det naturligtvis aldrig nämns.

Detta gäller naturligtvis inte alla.

IsaanLover är det ju ingen tvekan om att han har ett genuint intresse och stor kärlek till byn, människorna i densamma samt göromålen som erbjuds.

Men i min bekantskapskrets så finns det en hel del tjejer som inte alls skulle vilja bosätta sig i byn eller ens vill tillbringa större delen av semestern där.

Jag uppfattar det som så att har man som relativt ung flyttat från byn och vant sig vid ett lite mer modernt liv så vill man gärna inte tillbaka i byn.

Så min fråga är!

Vill era flickvänner tillbringa största tiden av semestern i byn?

Och om ni skulle flytta till Thailand eller leva där under tex vinterhalvåret skulle dom då vilja bo i byn eller på en liten större ort?

Hej

Jag tror att du delvis har rätt i att det oftast är tjejen som vill ha hus i byn, men i vårt fall är det precis tvärtom.

Hon kan mycket väl tänka sig att bo i stan (Nong khai) eller vid havet och det var nog hennes tanke när vi träffades, och det var jag som övertalade henne att köpa mark och bygga i byn, dels för att jag själv trivs på landet och då speciellt i Isaan och för att jag visste hur viktig familjen oftast är för Thailändskor, skulle vi byggt på någon annan plats hade antingen släkten fått pendla till oss eller vi till dom.

Nu med facit i hand och 12 år senare så är hon nog ganska nöjd med beslutet och att kunna umgås med sin släkt och alla vänner, och en bättre plats än en by på landet för vår son att växa upp på är nog inte lätt att hitta, här känner alla varandra och han har massor av vänner, bra dagis, naturen runt sig, och massor av djur att leka med och traktorer, båt, moppar och elefanter att åka på, det går inte att jämföra med att bo i en stad med trafik och andra faror.

Mvh isan lover

Tja,

I vårat fall så är det hälften av syskonen som valt att bo i byn, den andra hälften bor i Bangkok eller sattahip.

Stämmer nog som born sa att de som flyttat tidigt ifrån byn, kommer inte hem.

Att min fru bara vill vara i byn råder det inte ngn tvekan om, hon vill inte ens åka in till stan 2 mil bort.

Att hon har haft mest att sägs till om är självklart, det är ju hennes mark och hennes hus.

Puss

Erkki

Nej, min tjej vill inte bo i byn. Hon åker gärna dit och hälsar på sin mormor som hon älskar över allt annat. Men hon vill inte vara där någon längre tid (vi pratar dagar och veckor). Det skvallras för mycket och vissa människors ord gör henne illa till mods och sårar henne. Att hon flyttade därifrån som ung för att gå i skolan påverkar väl också.

Tror frugan skulle kunna åka till byn för att stanna, även om nån vecka på turistort där eventuellt gamla vänner kan befinna sig också lockar. Hon hade kunnat flytta hem till byn imorrn utan problem.

Något speciellt det där med byalivet och allt vad det innebär.

Men skall jag vara ärlig så ligger det nog något i att det nog mer är personerna och inte platsen som lockar mest. För lång tid i byn så kan man bli riktigt härsken, speciellt under en semesterresa på några få sketna veckor där man egentligen är mer intresserad av att njuta av livets goda istället för att ha svarta drömmar om att bestialiskt gå lös med en kalasjnikov bland byns alla hundar och tuppar. Med andra ord sover jag alltså extremt dåligt under de förhållandena vilket kan göra vistelsen outhärdlig. Sen maten går ju att äta, men.. det är som regel inte är god. Frugan lagar ju ungefär samma mat hemma men med bättre råvaror (för nej, det skall inte knastra av hackat ben och brosk när man äter kyckling, kött). Vi stannar ju bara i kortare semesterperioder och då vill man gärna kunna njuta av även maten.

Platsen som ligger 50km från närmsta 7/11 är alltså inget som tilltalar mig det minsta även om jag trivs ok med familjen (men de pratar mest khmer så det kunde ju vart bättre).

Konstigt nog vänjer man sig ändå efter ett par veckor med att bara slöa. Men det beror alltså helt på hur stressad man känner sig över andra upplevelser man eventuellt vill uppleva innan hemfärd.

Drömmer man om att sätta tänderna i en blodig biff på ett bättre steakhouse på nätterna men tvingas av omständigheterna sitta ute i byn kan det blir ganska otrevligt in ombords.

Men kommer också på mig själv att ibland längta dit konstigt nog, där inget internet finns och telefonen inte ringer, speciellt då man hållt på med något stort projekt som krävt stort ansvarstagande och därmed extremt mycket övertid. Men det går fort över när man rullat tummarna några dagar och hjärnan fullkomligt skriker efter lite stimulans.

Att ha ett syskon som bor i Pattaya eller omnejd hade ju vart helt perfekt. Då hade jag kunnat få en blodig biff om dagen samtidigt som frugan kunnat dröna med familjen bäst hon vill.

Får hoppas på att lillsyrran fixar nåt när hon gått ut universitetet.

Tjejen & Byn ?

Familjen i Thailand ar oehort viktig for vara damer,och kommer alltid i forsta rum,den som pastar nagot annan ar fel ute,min fru har familjen 50 mil fran vart boende,vi besoker hennes hemby ca 2 ggr per ar,stannar 2-3 natter/tillfalle,vi bor da pa en enkel landsorts resort,detta ar tillrackligt for damen och jag ar nojd och det vore val tusan om man inte kan offra sig for husfridens skull,hennes mor kommer och besoker oss nagon vecka per ar,det ar ju inget konstigt med det,vand pa det om vi bor i Sverige och har vara nara och kara 50mil bort...nog tusan vill vi traffa dom nagon gang per ar.

Personligen kan jag inte tanka mej att bo heltid i hennes hemby(se tidigare inlagg).

mvh

Chan2011

Ja det är ens egna bristande språk kunskaper som gör att hembyn blir Boring efter ett par dar

Tror frugan skulle kunna åka till byn för att stanna, även om nån vecka på turistort där eventuellt gamla vänner kan befinna sig också lockar. Hon hade kunnat flytta hem till byn imorrn utan problem.

Något speciellt det där med byalivet och allt vad det innebär.

Men skall jag vara ärlig så ligger det nog något i att det nog mer är personerna och inte platsen som lockar mest. För lång tid i byn så kan man bli riktigt härsken, speciellt under en semesterresa på några få sketna veckor där man egentligen är mer intresserad av att njuta av livets goda istället för att ha svarta drömmar om att bestialiskt gå lös med en kalasjnikov bland byns alla hundar och tuppar. Med andra ord sover jag alltså extremt dåligt under de förhållandena vilket kan göra vistelsen outhärdlig. Sen maten går ju att äta, men.. det är som regel inte är god. Frugan lagar ju ungefär samma mat hemma men med bättre råvaror (för nej, det skall inte knastra av hackat ben och brosk när man äter kyckling, kött). Vi stannar ju bara i kortare semesterperioder och då vill man gärna kunna njuta av även maten.

Platsen som ligger 50km från närmsta 7/11 är alltså inget som tilltalar mig det minsta även om jag trivs ok med familjen (men de pratar mest khmer så det kunde ju vart bättre).

Konstigt nog vänjer man sig ändå efter ett par veckor med att bara slöa. Men det beror alltså helt på hur stressad man känner sig över andra upplevelser man eventuellt vill uppleva innan hemfärd.

Drömmer man om att sätta tänderna i en blodig biff på ett bättre steakhouse på nätterna men tvingas av omständigheterna sitta ute i byn kan det blir ganska otrevligt in ombords.

Men kommer också på mig själv att ibland längta dit konstigt nog, där inget internet finns och telefonen inte ringer, speciellt då man hållt på med något stort projekt som krävt stort ansvarstagande och därmed extremt mycket övertid. Men det går fort över när man rullat tummarna några dagar och hjärnan fullkomligt skriker efter lite stimulans.

Att ha ett syskon som bor i Pattaya eller omnejd hade ju vart helt perfekt. Då hade jag kunnat få en blodig biff om dagen samtidigt som frugan kunnat dröna med familjen bäst hon vill.

Får hoppas på att lillsyrran fixar nåt när hon gått ut universitetet.

Hej. Håller med dig i det mesta!! Mycket genomtänkt och bra skrivet.

Snucke

Ja det är ens egna bristande språk kunskaper som gör att hembyn blir Boring efter ett par dar

Nja, testa att sitta i valfri håla i Sverige i en månad...hur kul är det ? en långhelg funkar men annars ?

Det kan ni som blir "tvingade" upp till byn använda som argument..en månad ute på risfälten, ja då blir det en månad uppe i skogsstugan med mygg och hembrännt och utan internet..

Nja, testa att sitta i valfri håla i Sverige i en månad...hur kul är det ? en långhelg funkar men annars ?

Det kan ni som blir "tvingade" upp till byn använda som argument..en månad ute på risfälten, ja då blir det en månad uppe i skogsstugan med mygg och hembrännt och utan internet..

En månad i en skogskoja låter som en dröm, behöver inte ens hembränt för att trivas. Tyvärr har jag sällan mer än en vecka att avara, innan stans alla plikter kallar.